"Mina 100 samtal med C" - sextionde samtalet

Vi fortsätter samtalen och lägger bit för bit i det att C hoppar mellan ämnen som berättar om det han kallar det större livet. Det som vi ofta benämner som "andra sidan" och då avser det som är bortom den fysiska tillvaron.C har också reflektioner kring hur det är att vara människa i den fysiska tillvaron och delar med sig av det han vill sätta fokus på.
I dagens samtal återkommer C med ytterligare en del av den mosaik som läggs och som så småningom kommer att bilda en allt större helhet. Samtalet idag inleds med en återkoppling till det kluster där C ingår och som är en del av den uppgift C utför,när han är utanför det fysiska livets erfarenheter och är en del av det icke fysiska i det större livet eller livet i sig, som han också kallar det.
I början av våra samtal har C flera gånger berättat om en farkost, ett transportmedel, som går mellan olika frekvenser. Där finns en grupp individer där C är en av dem. Han kallar gruppen för ett kluster och det ger en bild av hur sammansvetsade dessa individer är med varandra energimässigt i sin uppgift. Klustret har alltså till uppgift att undsätta individer som omkommer i större olyckor och katastrofer och alltså lämnar det fysiska livet men i den stora grad av förvirring sådana situationer framkallar uppstår behov av hjälp. Det är alltså här detta kluster verkar på olika nivåer och olika former för att lindra lidande.
C har också sagt att det finns många sådana grupper som den som han ingår i. C    gjorde vid något tillfälle jämförelsen med den akutstyrka som finns också i det fysiska livet  och som undsätter människor vid större  olyckor och katastrofer.Det kan underlätta för att ge en bild av vad det handlar om.
Varje individ i klustret tillför någon speciell kvalitet till gruppen. Som C tidigare berättat  kommer det den enskilde har tillägnat sig i medvetenhet eller insikt de andra till del. Man delar alltså de frekvenshöjande insikterna och medvetenheterna med varandra i och med att man är energimässigt anlutna till varandra.
Det har ju många gånger framgått att vi alla anknyter till varandra. Allt levande hänger energimässigt ihop och kan inte  frigöras ens om man så önskar. Vi påverkas alla av varandras  energinivåer och flöden.
Det är viktigt ändå att påpeka att ingen är maktlös eller offer i denna dans av energier. Alla kan genom sina tankar och känslor och sin fria vilja påverka den energinivå man är på.
Det går alltid att välja förhållningssätt, vilket är det som påverkar vilken frekvens vi ligger på och vad livet kommer att innehålla.
Vi gör hela tiden val, medvetet eller omedvetet.

När det gäller klustrets insatser tar C åter upp de individer som behöver särskilt omhändertagande. Det kan vara de som under det fysiska livet har haft psykiska sjukdomar, hjärnskador och andra grava funktionshinder,som  behöver särskilda insatser vid sådana tillfällen.

Här nämner C ytterligare en medlem av klustret. Det är en kvinna han kallar Mpotewe, som levt många liv i Afrika , Filippinerna och även Bali. Där har hon varit andeutdrivare, shaman, medicinman och liknande och kan gå mellan världar. Då avses drömvärldar, fysisk och icke fysisk värld i olika konstellationer. Hon är alltså väl lämpad för att stödja personer med den upplevelseerfarenhet som nämndes tidigare och kan ta del av individens föreställningar, symboler och illusioner lika tydligt som individen själv.

C påpekar igen att inget ytterligare lidande skall åsamkas individen och att alla överförs till den nivå där en återhämtning och läkning är möjlig.
Precis som för C själv kommer läkning att inträffa där det finns behov av det och därefter blir det åter möjligt för individen att uppleva att den faktiskt exissterar.

Den erfarenhet vi gör i den fysiska tillvaron är erfarenheter vi lägger till våra insikter och som möjliggör upplevelsen av livet både i den fysiska tillvaron och i den icke fysiska. Det som gör oss var och en till mer av det vi är och som utgör förutsättningen för vilket förhållningssätt vi väljer.
Vår utökade och rikare erfarenhet av livet, det större livet och livet i sig.

"Mina 100 samtal med C" - femtionionde samtalet

I det femtionionde samtalet tar C upp det som många undrar över. Jag gläder mig åt att få berätta om detta samtal för alla er som har nära relationer till era djur som ni har eller har haft. Men vi börjar från början i samtalet.

Som tidigare är vi i den stora parken, där C ofta börjar sina samtal med mig. Vi går i denna park och  C  återknyter till ett samtal han hade tidigare om kultur och dess uttryck och betydelse. Bloggen om detta samtal finns att läsa bland de tidigare skrivna.
C talade där om att man jämställer kulturella uttryck och handlingar med andra goda gärningar. Den som ger utifrån sitt eget sanna uttryck i konst, musik, skrivande ja alla kulturella former ger en kvalitet till sig själv och omvärlden av högsta betydelse. C drog ett likhetstecken mellan dessa uttryck och kvaliteten av goda gärningar. Det som når det högsta sanna och det innersta uttrycket hos varje individ.

Idag handlar dock samtalet om något annat. Beröringspunkten är den djupa känslan. Alla som har eller haft en relation till ett kärt djur, en äkta vän i vått och torrt.
C berättar om den information som finns lagrad angående djur. Här talar han om relationen djur och människa. Precis som i arkivet med livsnedteckningar som vi flera gånger hört C tala om, är det här inlagrad energiinformation som speciellt rör relationen djur och individ.

C säger att djuren har en speciell utvecklingstrappa för djur i allmänhet och för sin grupp i synnerhet. Djur  som kollektiv är i sin speciella utvecklingsspiral.

C fortsätter att tala om människans relation till djuren över långa tider och hur den ordlösa kommunikationen överbryggat det mentala.  Djuren har också hjälpt människan att gå bortom intellektet och ordlöst förstå djupare känslor.

Djurens uppgift i relation till människan har bland annat varit att höja kärleksfrekvenserna hos individen. Det är många djur som fått utstå svårigheter i sin uppgift att hjälpa människan till en djupare insikt.
C berör också hur det med tiden blir allt fler djur som blir domesticerade och fler arter flyttar in i människans närmaste område. Djur som man tidigare inte kunnat ha en kär relation till som människa hålls nu av många av som en kär vän.

Jag såg för lite sedan en ung flicka på spårvagnen som hade en iller i sele i knät. Han tog det ganska lugnt och var mer avspänd än vi som satt runt om kring.

"Vi kommer att se alltmer av det i framtiden", säger C  "eftersom utvecklingen av relation människa och djur fortgår. Den här utvecklingen hör till djurens speciella utveckling av sitt medvetande som samverkar med den plan för enhet och kärlek som ligger på varje individ."

Det är en tröst för många att veta att de älskade djuren också är omhändertagna i en icke fysisk dimension. Det är många som inte kan tänka sig en fortsättning av sina liv utanför det fysiska rummet om inte djuren finns där.  C menar att återseende och kontakt  av det slaget är tillgängligt för den som har dessa relationer.

Man får alltså ta hunden med till himlen, säger jag

"Ja, man till och med  bör göra det med tanke på allas utveckling  enligt vår gemensamma plan i det   som ökar kärleken i Universum.", avslutar C det femtionionde samtalet.

Och till alla er som har eller har haft en djup och innerlig relation till ett kärt djur hoppas jag det C förmedlar ger tröst och hopp om att ni aldrig någonsin kommer att mista varandra.

"Mina 100 samtal med C" - femtioåttonde samtalet

C förmedlar bilden av den stora parken, där vi börjat våra samtal ett antal gånger. 
I dagens samtal berör vi de omständigheter och variationer som finns i ett fysiskt liv. Jag vet att många med mig ställer frågor om just detta som är dagens samtal.

C börjar med att tala om de individer som är mycket oroliga själar. Det kan också vara individer som under sitt liv haft sjukdomar av psykisk karaktär, vissa typer av funktionshinder eller sviter av skador vilket gjort att man under sin tid i det fysiska livet  inte kunnat skaffa sig några medvetna insikter.

C berättar att när dessa individer lämnar sin fysiska kropp, kan det ske precis som för dem som hastigt avlider chockartat, där  man är mer eller mindre omedveten om vad som händer. Det kan mer likna ett tillstånd mellan två erfarenheter där individen behöver läka för att åter upptäcka att de faktiskt existerar
.
Här drar C parallellen till sin egen situation, där döden kom chockartat och oväntat. En läkeperiod tog då sin början. C hade en upplevelse av att han fortfarande existerade. Detta kom när läkningen hunnit till en viss punkt och där det var möjligt för C att uppleva sig själv igen.

"Första tiden efter olyckan vet jag inget om ", säger C men så kom den nivå i läkningen som gjorde det möjligt för C att bli medveten om att han fortfarande existerade.
De individer som inte kan orientera sig eller förstå vad som hänt behöver först en läkeperiod.

Jag vet att många funderar över varför man har den här typen av erfarenheter i det fysiska livet, säger jag.

C berättar om att det kan vara olika anledningar till detta. Dels kan det vara något som hör till den egna personen eller i andra fall ha med familjen , familjemedlem eller närmaste omgivningen att göra. I andra fall kan det istället röra sig om ett kollektivt deltagande  i det som vi tidigare talat om som "förutsättning för påverkan".
Det innebär att man tar på sig en situation och en uppgift som ger möjlighet för de man kommer i kontakt med att uppleva sig själv utifrån ett större djup och en större förståelse.
Det skulle man kunna säga är att man ger andra en möjlighet att finna kärlek och omtanke inom sig själv, där man inte trott detta var möjligt.

Så går utvecklingen av kärlekens energi vidare. De vägar kärleken tar kan vara outgrundliga och mirakulösa. Det kan säkert många berätta om som varit i dessa svåra situationer.

I andra fall, fortsätter C, kan det röra sig om att individen behöver erfara olika aspekter av att uttrycka sin personlighet och också sitt beroende av andra.

Vi får alla möjligheten att reflektera över vad vi värderar som väsentligt. Alla skilda erfarenheter speglar och hjälper oss se vad livet handlar om. Det hjälper oss göra våra medvetna val.

I alla lägen får vi också möjlighet att minnas att vi alla bakom det som synes vara är en del av något större. Vi får träna vår blick att se igenom  illusionen i det fysiska livet  och in i det som är individens verkliga liv, det eviga, det gudomliga.

"Mina 100 samtal med C" - femtiosjunde samtalet

Den bild C sänder idag visar betes- och odlingsfält, vägar som slingrar fram och åter i landskapet.
Dagens samtal är skulle man kunna säga " åter på jorden". Åter i vad det är att vara människa och den erfarenhet som det innebär.
C går före och visar vägen. Som vanligt har han ett klart syfte och en riktning i sina samtal. De börjar med en bild och en reflektion för att sedan gå över i andra tankespår.  Jag följer med bortom kullarna för att se var samtalet börjar någonstans.

Han inleder med att visa mig på en boplats i det fria. En hög ihopsamlat torkat gräs för en smula bekvämlighet på en plats som försöker skydda från väder och vind och kanske också insyn.
C visar på en boplats för någon som inte har någon annanstans att ta vägen. Han förmedlar känslan av vad denna individ har att hantera i sitt liv dagligen. Allas våra liv löper i parallella banor med olika erfarenheter och upplevelser. Det som inleder samtalet är ett liv i utanförskap.
Den första frågan i texten är om det finns skyddsnät och om det är vi i omgivningen som är det nätet som kan fånga upp någon annan ?
Den frågan får vi var och en ställa till oss själva.
Och fortsättningen kring denna reflektion är hur och när vi kan vara till hjälp och stöd för någon annan ?
Den här frågan är hur stor eller nära man gör den till. Den finns på alla plan. Här handlar det mest om de mellanmänskliga relationerna och den egna reflektionen.

I alla situationer, där man kommer i kontakt med behov hos någon annan, finns många olika nivåer. Vi vet väl alla de gånger man själv tycker någon annan är i behov av hjälp och gör sig till tolk för vad den personen behöver.Inte alltid lyckat. Somliga saker vi ser och hör kan vara svårt att känslomässigt härbärgera inom oss själva och vi kanske vill hjälpa med något som vi tror kan rädda någon annan. Det befriar en del ångest hos en själv.
Den vi vänder oss till kanske inte alls har samma uppfattning.

Samtalen är många om att var och en måste ha tolkningsföreträde för sitt eget liv och sina erfarenheter. Vi erfar också att det inte går att hjälpa i alla lägen och att den som inte vill ha hjälp inte heller kan få det.
Många och komplicerade bottnar kommer i dagen om man gör sig till tolk för andra och andras behov utifrån sina egna värderingar och uppfattningar. Speciellt om man tycker man har rätt.

Alla är vi på olika vägar genom livet men oavsett vilka erfarenheter vi gör, känns mötet, där man blir bemött med respekt och värdighet upprättande  - och självklar.  
I denna värld av mångfald finns det massor av olika sätt att uppleva livet och göra sina erfarenheter på. Vi får lita till var och ens ansvar  för sina egna val och egna beteenden.

Det går alltid att välja sitt eget beteende. Ofta står vi lite frågande till det som händer men när vi väl sansat oss kan vi välja hur vi förhåller oss till det som hänt. Då kan vi välja vårt eget beteende.
Själv kan man endast ta ansvar för sin egen upplevelse, sina egna känslor och sina egna beteenden och val. Någon annan gör troligen helt andra bedömningar.
Tillit till livets mångfald och nyanser, tillvarons många skiftningar och variationer får vara följeslagare. Valet  kan vara att bemöta någon annan med respekt utifrån att även den andre är en gudomlig varelse som gör en fysisk erfarenhet.
Även om den andres val verkar helt utanför våra egna bedömningar och ramar, får vi lämna det vi inte har med att göra. Själv får man ta ansvar för sitt eget beteende och hjälpa till när man blir ombedd och med det som efterfrågas.
Man behöver inte förstå den andre för att hitta respekt för den andres val. Det handlar mer om att acceptera att det finns andra vägar att gå.
Olika vägar och andra vägar än de vi tror är de rätta.

"Mina 100 samtal med C" - femtiosjätte samtalet

C vill fortsätta berätta om tunnlarna.
Det var det samtal han började på i det femtiofjärde samtalet. Precis som då står vi framför stenblock som döljer en ingång.

Hur har dessa tunnlar kommit till?, frågar jag
C berättar då att dessa har funnits som fickor i Jordens innandöme och som av människor har förbundits med varandra. Det är alltså en kombination av naturliga gångar och fickor samt det arbete människor har utfört.

I det femtiofjärde samtalet, säger C, att  det finns tunnlar som binder ihop vatten och landmassor och att dessa var väl kända av dem som först kom till planeten.
Jag vill ju förstås höra, om C kan berätta något ytterligare om dessa.
C säger då att dessa naturliga tunnelsystem som finns  över hela Jorden fungerar som kanaler för vissa vattenlevande djur och ligger  mycket långt ner i havsdjupen. Dessa har man inte ännu kartlagt  utan de är fortfarande en outforskad del av Jorden.

"Här finns en hel värld att upptäcka", säger C
 och fortsätter berätta om den tid när Jorden ännu inte var befolkad utan dinosaurier, ödlor, ormar och andra vattendjur levde på Jorden. Dessa använde då dessa kanal- och tunnelsystem  som förband hav, sjöar och landmassor med varandra. Idag , säger C, är det i huvudsak vissa vattenlevande djur på stora djup som använder dessa kanaler.

"Nu tänker jag på Loch Ness-odjuret , som man inte vet vad det är eller har hittat. Kan det vara ett sådant vattenlevande djur från stora djup, som använder sig av dessa djupgående tunnelsystem?" , frågar jag
"Eller är det bara skrönor som lever kvar över långa tider ?"

Här får jag inget direkt svar  utan C  pekar på att historier tenderar att växa och ändra form över tid  men att det ändå inte är en orimlig tanke att det finns en passage och anknytning till det vatten det här rör sig om.

Långt tillbaka i tiden med folkvandringar och  där människor tvingades fly till fots  och skydda sig  mot allehanda faror användes tunnlarna som vägar att ta sig igenom skogstrakter och oländig natur, säger C.
Som vi hörde tidigare fanns ramsor som berättade om  vart de olika gångarna ledde och hur man kunde förstå hur man skulle göra sina val, när den gång man kom i delade sig i en eller flera riktningar.. Dessa ramsor kunde sjungas och överfördes från generation till generation. Det var viktig information och hade stor betydelse för den egna familjen eller den stam eller grupp man tillhörde.

C berättar också om att det fanns olika "påfarter" som han kallar de  olika ingångarna i systemet som är olika öppningar,  ingångar eller utgångar om man ville det. Många tunnlar var också så pass rymliga att även mindre djur kunde transporteras med som en garanti för försörjningen den tid  förflyttningen tog och som en del av det hushåll man behövde sätta i säkerhet.

Ett stycke av Jordens historia berättad från det vi kallar "andra sidan". Det C föredrar att kalla "livet i sig" eller "det större livet" Med det så menar han att det fysiska livet är en manifestation och inkarnation som ligger som del av det liv som är större. Alltså alls inte avskilt eller separerat i form av att vara något annat. Definitivt inte så att det fysiska livet är centrum som sedan placerar "andra sidan" och himlen på en alldeles egen plats.
Det fysiska livet ingår i det större livet och är en del av det. Det fysiska och det icke fysiska är samma enhet och liv.

"Mina 100 samtal med C" - femtiofemte samtalet

" Här ser du ett så kallat flygande tefat, som far iväg. Vi ska följa med och det är vad vi ska tala om idag", börjar C dagens samtal.

Det ser precis ut som bilder jag sett om hur man visar hur ett flygande tefat ser ut, säger jag

"Det beror på att många har sett dem och att många andra har upplevelser och erfarenheter av dem", fortsätter C.

Nu följer vi med en bit bort till en annan verklighet.

Vi är på en annan planet och kommer först till en ankomstplats för diverse farkoster. Dessa landar rakt ner och stiger rakt upp och behöver inte speciellt stort utrymme  utan endast upp- och nedtagning på en minimal yta.
Lite som en hiss upp och ner..., tycker jag.

Det C vill visa idag är dessa farkoster och att de bemannas av individer som har till uppgift att verka för fredliga lösningar i Universum. Det innebär att man på jorden kan skapa förutsättningar hos människor i vissa situationer att finna lösningar i samverkan med varandra..
Man skapar en förutsättning, som endast kan lösas genom att man hittar vägar till samarbete mellan människor trots att det finns en motsättning  till att börja med.

Du menar alltså att  det kan vara svåra situationer som endast kan lösas genom att människor hittar lösningar tillsammans. Också de som till exempel är i fejd men som inte kan reda ut situationen utan man måste ta ett steg framåt och mötas i en specifik situation? säger jag för att förstå bättre.

Just det. Man skapar situationer som endast kan lösas genom att man går samman och finner vägar tillsammans.
Ensam är stark, brukar man ju säga och det är verkligen helt i motsats till det vi talar om. Jag tror det gamla talesättet försvunnit och tack och lov för det.
C fortsätter berätta.
De fredsbevarande insatserna det här handlar om får alltid räkna med olika möjliga utfall. De söker då efter vad som bäst kan föra utvecklingen framåt och vara en fredlig lösning samtidigt som man höjer medvetenheten hos de inblandade.
De här insatserna verkar också och deltar på planeter som har en helt annan utvecklingsväg än den jorden har. I vissa fall blir det mer av en tillsyn än att delta mer aktivt i ett utvecklingsarbete.  De som vi besöker idag finns alltså i vår del av Universum I andra mer avlägset belägna delar finns liknande uppdelning.
För mig som är och har varit helt ointresserad av rymdberättelser och science fiction och aldrig känt någon längtan efter att utforska rymden blir bloggen om de här samtalen endast en återgivning av vad C berättar. 
Själv kan jag inte riktigt förhålla mig åt något håll.
Det jag kopplar in till personligen är de idéer som framförs. Då menar jag den om att man iscensätter situationer för att "tvinga" utvecklingen framåt genom att man måste samarbeta och samverka för att nå dit man vill. Lite utav det man känner till som gruppskapande och när man tänjer gränser och  gör grupparbeten och lösningar tillsammans för att skapa nya förutsättningar och bindningar mellan människor. På arbetsplatser till exempel.
Alla vet ju vad skönt det känns att bli av med gamla förminskande föreställningar, både om sig själv och andra.När man så blir "tvingad" att söka nya sidor och vinklar hos varandra och även tvingar sig själv att se från ett annat håll kan resultatet bli en befrielse.
När man väl nått dit och förflyttat sig är man glad att man var " tvungen" även om det blivit bromsspår  i marken.
Förändring = liv

"Mina 100 sam tal med C" - femtiofjärde samtalet

Det är stora stenblock i den bild C skickar idag.Han föreslår vi ska gå runt dem för att hitta in till en grotta dit han verkar vara på väg.
"Jag gillar inte att gå in i grottor och i öppningar jag inte vet vad det är", säger jag
Men jag får lita till C och det han så riktigt tidigare påpekat, som är lätt för mig att glömma i stunden. Jag är ju inte där på riktigt utan i en projektion, där vi båda kan mötas.Men det känns verkligen "på riktigt", det kan jag lova.

Vi går alltså in i den grottöppning som vi hittar . Försiktigt. Här finns flera gångar, som leder åt olika håll. Det är långa gångar som slingrar sig fram i mörkret.
Nu berättar C om att gångarna från början använts av människor, som var på flykt eller av annan anledning behövde förflytta sig genom större områden och samtidigt vara mer skyddade.
Det är många långa och mörka gångar.  C berättar att befolkningen som använde gångarna lärde sig en ramsa som berättade och vägledde i de val man kunde göra för att välja väg när man kom till delning och där gången gick i olika riktningar. .Ramsan lärdes vidare från individ till individ. Många använde dessa gångar och tunnlar undan förföljelse och då man var på flykt och kunde alltså ta sig långa sträckor under jord.

"Var befinner vi oss", frågar jag

C förklarar att dessa tunnlar vi är i nu finns i östra Europa och går genom bergs- och stora skogsområden. Ja man kan till och med ta sig mellan olika länder i dessa gångar och tunnlar.

Jag tänker nu på de grottor C visade mig och berättade om  i ett tidigare samtal. Där var det  grottor som fick vara bostäder, arbetsplatser och handelscentra där människor som levde i tidvis besvärliga klimatförhållanden hade gått under jorden, kan man säga. 
C menar att den här typen av kunskap där man använder och utvecklar grottor och tunnelsystem finns i alla delar av världen och sedan urminnes tider använts som ett sätt att skapa bättre förhållanden.
Det finns också tunnlar i relation till de större haven och sjöarna som binder ihop vattensystemen och landmassorna.C berättar att de olika vattendjuren använder tunnlarna.
Han fortsätter :
" Dessa har varit kända i jordens uppbyggnad av de individer som först kom till planeten. Då avser jag den tid vi tidigare talat om, som den tid innan icke fysisk och fysik existens var separerade och  innan jorden hade blivit den utvecklingsplats för inkarnationer som sedan inträdde".

När icke fysisk och fysisk fortfarande var samma helhet hade man en helt annan kunskap om hur jorden såg ut både materiellt och icke materiellt, fysiskt och icke fysiskt.
Allt eftersom utvecklingen fortskridit har även kunskapen om tunnlarna försvunnit.
Dessa finns dock kvar men ingen känner till dem längre, avslutar C det femtiofjärde samtalet.

När C berättat för mig det han vill säga ,har jag avstått från att värdera det som sagts. Jag har tagit denna del av berättelsen, precis som jag fått den och lagt den till de andra och väntar med spänning på att bilden blir större och större. Många delar och samtal återstår.

"Mina 100 samtal med C" - femtiotredje samtalet

I det kluster C har sin utveckling och sin uppgift är de sju stycken individer som tillsammans bildar denna grupp. Då och då återkommer C till förklaring om vad klustret innebär och också vilka som ingår där. De två ledarna en kvinna vid namn Zaya och en man som C kallar Sims är de som har högsta ansvaret i gruppen. De ingår med sina speciella kvalitéer och bidrar till gruppens egen frekvens.
I tidigare samtal har C också berättat om Teo, som inte varit inkarnerad på jorden, utan han är en individ från en annan del av galaxen men en annan utvecklingslinje.
Vi har också i tidigare samtal fått höra lite om Zeb och idag berättar han något om en kvinnlig medlem av klustret som han kallar Sonia.
Sonia är inkarnerad på jorden just nu, men hon kommer snart att lämna sin inkarnation. Detta kanaliserades 2010 och jag vet faktiskt inte om Sonia nu är tillbaka i klustret, men det kanske kommer att framgå under de kommande samtalen som börjar med samtal 101 och är under nedskrivning.

Det C nu berättar om i det femtiotredje samtalet, är att Sonia lever i Ryssland  i den del som ligger öster om Vitryssland, som han uttrycker det. Sonia har i sitt  fysiska liv en uppgift som lärare och hon  arbetar särskilt med rättvise- och solidaritetsfrågor både vad gäller vuxna och barn.
C säger, att även om han och Sonia haft inkarnationer samtidigt på jorden har de inte haft någon kontakt med varandra under den tiden. Sonia tränar en speciell sida  hos sig själv i förståelsen  av de inre processer som ingår i att utbilda och bli medveten.
Även om Sonia nu lever ett fysiskt liv så bidrar hennes insikter till utvecklingen av allas medvetande i klustret. Det pågår alltså en överföring till det icke fysiska genom Sonias ökade medvetenhet och insikter, förklarar C.
Sonia har tidigare haft många inkarnationer på jorden och då huvudsakligast i  Östra Europa
t.ex Grekland, Rumänien och Bulgarien för att nämna några. En stor del av erfarenheterna har varit att ha begränsade materiella resurser men att kunna bygga upp något från en idé och en inre kunskap om att vara värd mer. Hon har genom sina tidigare upplevelser och genom sina insikter och förståelse i det här livet utvecklat en inre styrka och målmedvetenhet som kommer alla till del.

C säger att Sonia är den som tillsammans med de två ledarna Zaya och Sims  är den som har den mest dynamiska styrkan och fokus. Här finns en fast beslutsamhet som  är till fördel i ett krisläge.
Alla i gruppen får del av de andras kvalitéer och insikter, deras medvetandenivå och förståelse bildare en enhet. Det som tillförs hos någon kommer alla till del. Vid ett senare tillfälle kommer vi att få ta del av den medlem av klustret som återstår.

Så är det också på ett  plan i våra egna jordiska inkarnationer. Eftersom vi alla energimässigt anknyter till varandra finns också överföringar mellan individer. Ibland kan vi tycka det känns besvärande, när vi upplever att någon annan håller oss kvar i roller eller former som vi lämnat. När andra lägger sina tolkningar på vilka vi är. Speciellt om de är förminskande och för länge sedan lämnade.
Det finns också tillfällen, när vi kan höja våra frekvenser genom att någon annan med höga vibrationer delar något med oss. Då får även vi bli delaktiga av den högra frekvensen. Jag tänker nu på  kommentaren i femtioandra samtalet på fb där Frank delade en inspelning av Tranströmers uppläsning av "Romanska bågar" från You Tube. Det är ett sådant exempel som kan föra vidare upp i de olika energiskikten och som har möjlighet att sätta avtryck i det som är evigt.

Vi delar och bär med oss insiktena inskrivna i våra energilager. Det som sammantaget är det vi är. Det som är vår egen vibration och uttryck. Det är därför av högsta vikt att vi väljer på vilken nivå vi vill ha våra frekvenser och vad de berättar om.
Som tidigare är jag förespråkare av  en större medvetenhet kring de egna valen av känslor och tankar, av idéer och erfarenheter. Det är alla de koderna som är den du är och som kommer att bestämma var du befinner dig.
Idag och just nu kan vara det ögonblick, där en ny insikt och ett nytt fokus tar sin början.

"Mina 100 samtal med C" - femtioandra samtalet

Den farkost C tidigare berättat om, som kom att gå under namnet gummibåten, inleder dagens samtal.
Vi är nu i det större livet eller livet i sig som C kallar det som är ett liv och där det fysiska livet ingår med sin speciella form.

Den som läst tidigare samtal minns kanske, att namnet kom av att jag skulle beskriva den bild C skickade till mig. Jag letade efter bilder, som jag kunde relatera till och tyckte att det mest av allt liknade en gummibåt. Vi har ju tidigare talat om svårigheten att återge något som man inte känner till. Man får ta det man kan göra jämförelser med  helt enkelt.

Det påminner mig om när jag på 80-talet ingick i den grupp alternativmedicinska terapeuter som skulle ge behandling till politiker i riksdagen. Jag ger alltså en zonterapibehandling till en man. Han ser lite konfunderad ut och säger: " men du tror väl inte på allvar att det går nervtrådar från organen ner till punkter i fötterna ?" Nej, så var det ju inte,  men det finns många föreställningar.  Det har alltså hänt mycket sedan dess och det var tur då, att jag kunde lugna honom med att jag iallafall gjort utbildning i grundmedicin före andra utbildningar och visste att så inte var fallet.

Nu för att förklara ungefär vad jag ser att det ser ut som, använder jag alltså begreppet gummibåt men vill inte kännas vid att jag för den skull tror det finns gummibåtar i rymden, om nu någon kommer på idén att påstå det vid ett annat tillfälle.

Gummibåten är alltså den farkost som C och de som ingår i hans kluster använder sig av i sin uppgift att bistå dem som avlider oftast vid större olyckor och katastrofer.
I dagens bild, när jag ser gummibåten, verkar den fara på en vattenväg av något slag.
C säger att han valt att visa den så här idag medan andra gånger har han skickat bilder där gummibåten  farit genom olika frekvensskikt i rymden.
Idag berättar  C att uppbyggnaden i de olika frekvens-skikten är jämförbara och att det även i det icke fysiska finns olika frekvenser och täthet precis som den upplevelse vi har som är i den fysiska tillvaron.

" I den fysiska tillvaron utgör täthet och form den stabila illusionen som håller ihop idé- och tankevärld", säger C.
Det är en sak att förstå mentalt när någon förklarar allt tomrum som finns i det fysiska. Ungefär som att förstå att en gurka är mest vatten medan den verkar väldigt formfast och färgglad.  Det tankehopp som behövs för att förstå att det fysiska är en illusion kräver mer än mental kapacitet.
C säger " vi får istället ha en inkoppling till det större Gudsmedvetandet för att intuitivt förstå vad det handlar om."
Den som vill kan  byta ut Gudsmedvetande till intelligent fält eller något annat som känns bättre för dem, men det är ändå det som avses. Det större vibrationsfält som är det som är, vad man nu vill kalla det.
"Hela den utveckling man gör när man går från ett steg till ett annat, följer samma mönster,"  säger C.
Det är alltså när man får ökade kunskaper som förmågan att se och förstå vad som finns ökar. Vi går alla ett steg i taget.
Jag tänker på Tranströmer ord när han skriver om att det inom en människa öppnar sig valv efter valv.
"Det äger sin riktighet när det gäller den värld vi lever i vare sig den är fysisk eller icke fysisk " avslutar C det femtioandra samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - femtioförsta samtalet

I dagens samtal  skickar C den bild jag sett flera gånger tidigare.
Vi är åter i den stora parken och på väg till den stora byggnad som rymmer livsberättelserna.
Vi har varit här ett flertal gånger tidigare och dagens samtal handlar åter om den egna livsberättelsen.

I tidigare samtal har C förklarat att det man kallar"  livets bok"  egentligen är energi, som är nedlagrad i form av information . Det är som C tidigare förklarat inte alls några böcker, som man  läser utan det skall mer ses symboliskt. Så har det också beskrivits i många kulturer och det har varit ett sätt att förklara att den här kunskapen finns.Kunskapen om var och en.
Det finns dock en manifestation av dessa nedlagrade energier som har att göra med den kollektiva föreställningen om att den här informationen finns i bokform.  Ofta är det så att när man ska beskriva något man inte sett eller haft kontakt med, väljer man något att relatera till och det får då bli bärare av informationen. Det händer inom många områden och är inte konstigt att det finns inom religion och andlighet där det kan vara svårt att beskriva vad man menar.
Det är emellertid så förklarar C att vi alla bär våra erfarenheter, känslor, tankar och händelser i form av vibrationer och energiavtryck, som finns med var och en. Man kan enkelt säga att vår frekvens och vibrationsnivå är det vi är.

I dessa tider när var och en är sin egen telefonstolpe  (om någon kommer ihåg vad det är ? )och har sändare och mottagare med sig för kontakt, är det inte så svårt att föreställa sig dessa frekvenser som styrs av känslor, tankar, händelser. upplevelser, idéer  - ja allt som finns i våra liv.
Man kan ju bara tänka på någon gång när man vaknar upp på morgonen och känner att man har dagen i sin hand. Allt stämmer och de egna frekvenserna är snabba och lätta. Livet känns bra.
Andra gånger kan man känna sig i "osynk" med omgivningen och världen i allmänhet och diverse krångel och trassel blir resultatet.
Nog vet man om man är på en harmonisk vibration eller om man går i baktakt.

Här säger C att man som individ har sin vibrationsnivå  som fungerar som en kodad nyckel.  Den leder oss dit vi ska eller rättare sagt till den frekvens och vibration som överensstämmer med där vi är.
Vi är där vi är .Vi kan inte vara någon annanstans än på den energinivå vi befinner oss. Det som är summan av det vi är.

Önskar vi förändring då får vi helt enkelt ändra något av det som är innehållet i vår vibrationsnivå.
Ja, hur gör man det kan man undra?
Det låter lite som tulipanaros, lätt att säga.... men inte omöjligt heller.
Vill vi ha en förändring av morgondagen måste vi känna, tänka, göra annorlunda idag . I annat fall  kommer imorgon att bli precis som idag.Det vet vi med säkerhet.

Längtan efter förändring måste börja med en förändring inom en själv - på något plan. Längtan efter förändring kan vara stark och göra att vi är beredda att undersöka om vi kan ändra vårt sätt att se och uppfatta saker och ting eller ändra vårt förhållningssätt och vårt beteende.

Utan inre förändring blir det  ingen yttre förändring.

Då fortsätter vi bara att dra till oss mer av samma. Är vi nöjda med det är allt gott och väl men vill vi förändra något imorgon behöver vi starta idag.

Det fysiska livet innehåller många möjligheter till upplevelser och expansion av den man är. När vi lägger  till den inre värld som vi har tillgång till och kan utforska blir livet oändligt mycket större och rikare.
Om man befinner sig på en energinivå man inte känner att man mår  bra av eller är tillfreds med kan man fråga sig själv om det finns något annat sätt att förhålla sig på .
Hittar man inget där finns alltid det som redan har tagit form och är ett uttryck på en högre frekvens i form av ett stycke musik, konst, poesi eller annan besjälad litteratur.
Ha din favoritmusik eller diktvers nära till hands och känn hur du får hjälp att byta frekvens om du så önskar.
Testa och se vad som händer.

"Mina 100 samtal med C" - femtionde samtalet

Med det femtionde samtalet har vi alltså kommit till hälften av de samtal C vill förmedla i den här omgången.
Det finns mer att skriva och nästa tolv samtal är redan skrivna av de som startar med de 101 samtalen.
I nästa del finns förutom C även ett par andra individer som enligt C är mer andligt utvecklade och har saker de vill förmedla och tillföra.
Nu är vi emellertid fortfarande på det femtionde samtalet och det anknyter till det förra, där C berättade om, när det fysiska och icke fysiska fortfarande inte var åtskilt utan var en del  av det större livet eller livet i sig, som han också kallar det. Det var alltså innan den utvecklingslinje för inkarnationer i det fysiska lades på jorden.Jorden har själv en egen utvecklingsplan och den nämnde C igår går mot en nära förestående frekvenshöjning.

I dagens samtal är vi åter uppe vid den sjöformation på hög höjd, där vi gick igenom till den grotta C inledde gårdagens samtal med.  C berättar, att man hade angöringspunkter på mycket höga höjder för att underlätta kontakten mellan jorden och rymden.
C berättar i dag om att det från början kom en bosättning av utifrån kommande individer. Man gjorde olika försök, där olika idéer prövades i kommunikationen mellan jorden och rymden. Så småningom efter lång tid togs en annan utvecklingsplan för jorden för själar som behövde inkarnera för att erhålla möjligheter till medvetandehöjning genom insikter.
Därefter sammanfördes jordens egen utvecklingsplan med den för inkarnationerna och den tiden påbörjades.
C nämner också det djurliv som fanns från tidens begynnelse och att det tog lång tid  innan jorden blev befolkad i sina olika delar, som inte heller såg ut som de gör idag.

Så de olika berättelserna om tillblivelsen av livet på jorden har ett visst mått av sanning ? frågar jag

Mycket av det som finns berättat om relationen gud och människa innehåller en stor del sanning, säger C.

Han fortsätter att berätta om att det för den inkarnerade människan var ett naturligt och integrerat sätt  med utbyte mellan livet på jorden och rymden. Idag har man mer kommit ifrån det sättet att se och nu ser man mer med skepsis och oförstående ögon på att livet skulle vara en enhet och en integrerad enhet mellan det fysiska och icke fysiska.
Man har i inkarnationerna tagit av från den gemensamma linje i utvecklingen som fanns från början och nu testar och prövar man egna idéer och experiment.

Det C vill framhålla är att där vi nu är  i vår inkarnation, har det utvecklats till en maximal krökning av utvecklingslinjen. Den avviker nu  maximalt från den från början tänkta utvecklingen. Det var också det han berörde i förra samtalet ,när han nämnde jordens förestående frekvenshöjning som också kommer att ha konsekvenser för oss som är inkarnerade här.

C avslutar det femtionde samtalet:
"I planen för planeten Jorden och för den jordiska inkarnationen fanns öppenhet för den erfarenhet man gjort under årtusenden. Erfarenheten är snart mättad  och jorden har sin egen utvecklingsplan. Det finns en skärpunkt, där man inte kan föra den här erfarenheten längre om inte en justering mot Jordens utvecklingsplan kommer till stånd. Fortfarande råder osäkerhet om detta är möjigt".

"Mina 100 samtal med C" - fyrtionionde samtalet

C skickar en bild.
Jag ser vatten, klart grönt vatten, säger jag
C för mig vidare med denna bild som utgångspunkt till en naturlig stenbassäng. Det är inget anlagt utan naturens egen formation. Nästa steg är att gå ner i vattnet och ta sig under ytan ner mot en öppning  till en grotta. Vi tar oss ner och igenom den relativt smala öppningen och kommer därpå upp i en grotta.
Grottan vi kommer in i är en kristallgrotta av lila ametister. Solljuset bryter igenom vattnet och reflekterar in i grottan genom öppningen. Det gnistrar och lyser. Det ser helt fantastiskt ut.

C berättar att denna grotta ligger i Syd-Amerika och har använts för mycket länge sedan. Man gjorde frekvenshöjande intoningar till andra delar av Universum från den.
C säger " det fungerade som en koppling och en kristallmottagare av de olika våglängder och frekvenser som behövde  anknytas för att man skulle kunna hålla kontakt med varandra".

Han fortsätter berätta om den tid då den fysiska och den icke fysiska tillvaron inte var separerade från varandra, så som de är idag. Då arbetade man tillsammans  kring den utveckling som hörde till jorden.
Det var också då som olika manifestationer utifrån rymden gjordes på jorden. Han nämner här som exempel pyramiderna i Egypten men säger att det finns flera andra exempel bland annat i Syd-Amerika.
Därefter allt eftersom utvecklingen fortskred kom jorden under en annan planläggning. Nu kom separationen av det fysiska och det icke fysiska.
Nu kom alltså uppdelningen och vi får det vi kallar fysiskt liv och det vi kallar livet efter döden.
C säger att denna iscensattes gradvis och den livserfarenhet som tog sin början här fortsätter fortfarande. Nu  idag med en allt skarpare konsekvens än tidigare och åtdragning av ytterligheter blir allt tydligare.

C tar upp det förhållande, som han tidigare fört fram,om den enskilda individens förhållningssätt. Det  han talar är en ökad inriktning mot egocentricitet och personlig vinning. Han betonar också att det är viktigt att gå mot en kursändring på grund av att jorden, som har sin egen utvecklingslinje ,nu går in i en nära förestående frekvenshöjning.
För att det ska bli så skonsamt som möjligt för alla oss som är inkarnerade på jorden, behövs att man ökar sin medvetenhet och kunskap. Det är alltså viktigt att förstå vem man är och i vilket sammanhang men befinner sig.
C säger att  den ursprungliga planen för planetens frekvenshöjning kommer att äga rum. Det som är kritiskt är alltså vad som händer med den utvecklingslinje för det fysiska liv som är inkarnerat här.

Nu tänker jag på alla spekulationer och funderingar kring 2012 och de förutsägelser man läser in i Mayakalendern till exempel som funnits i många tusen år men upphör om någon månad den 21 dec 2012.  Det finns ju också med jämna mellanrum de som gör förutsägelser kring jordens undergång.
Ännu så länge har man inte prickat rätt.

C svarar först att om så skulle ske, så kommer en omvandling att äga rum för alla som är inkarnerade med en omfördelning till andra delar av denna galax och andra, för en fortsatt utveckling.

C fortsätter: " .. det är inte säkert att så blir fallet men risken är stor att den mängd medvetande som behövs för att ändra kursriktning inte hinner etableras innan tiden är ute".

Vi får komma ihåg att det inte handlar om att skapa rädsla eller otrygghet utan det här är vad C vill påminna oss om och berätta om, som en del av den utvecklingsväg vi alla går i det fysiska livet.

Avslutningsvis lämnar han som vanligt förtröstan inför vad livet är, både i det fysiska  och i det större livet.  Båda ingår i det man kallar Planen.

C avslutar det här samtalet:
"Ingen går dock förlorad. Skadorna är enbart skenbara och del av formens illusion. Nya planer kommer att verkställas för varje levande existens".

Den vanliga tolkningen av 21.12 är att vi kommer in i nya frekvenser och energier, där många kommer att uppleva förändring.Med denna förändring också en större transparens, där vi allt mer närmar oss vårt ursprung och de vi egentligen är.
Vi är andliga energivarelser som har en fysisk upplevelse.

"Mina 100 samtal med C" - fyrtioåttonde samtalet

I det fyrtioåttonde samtalet är vi fortfarande i det större livet, som C kallar det som också kallas livet efter döden eller andra sidan.
C skickar bild och vi reser rakt igenom olika dimensioner långt bort till en annan del av vårt solsystem. Idag vill C berätta något mer om andra liv och utvecklingsvägar som inte är inkarnerade i den fysiska formen på jorden.

Det finns väl knappast någon som inte har tittat ut i rymden en klar natt och reflekterat över om det finns annat liv därute. Isåfall var och hur ? Berättelser om rymdvarelser i film och litteratur finns i mängd. Somliga kan få håret att resa sig inför ett sådant möte medan andra har en mer människolik form med andra egenskaper inte fullt så hotfullt.

Här möter vi åter det som sätter igång fantasi och triggar vår rädsla. Allt vi inte haft kontakt med eller känner till har vi en naturlig respekt för och i många fall också en rädsla inför. Det behöver inte vara varelser utifrån rymden utan det kan ibland räcka med människor från en annan kultur eller med annan hudfärg. Om vi vet att det är vår första reaktion och att vi inte är hotade till livet, så kanske vi kan träna oss även här till ett mer öppet sinne. Jag  berättar idag om det C vill förmedla med det här samtalet.
Vi kommer efter att ha korsat olika dimensioner till en planet som liknar jorden och som också befolkas av människoliknande varelser  som är inkarnerade här. Skillnaden är att de är mer utvecklade andligt  än vad vi här på jorden är.
På den här planeten utvecklas man inte genom lidandeförhållanden och förluster vilket hör till den utvecklingsplan som ligger i inkarneringarna på jorden.
I ett tidigare samtal har C berättat om att det finns mer utvecklade individer som gör ett stöd- och hjälparbete för oss här på jorden. Dessa kan komma från den här planetens inkarnerade individer.
De kan ingå i någon klusterform som en del i detta arbete.

I den här utvecklingslinjen finns alltså en högre andlig insikt och utvecklingen går via hjärtats frekvenser i relation till det som är en del av den gudomliga Planen för den allomfattande kärleken.
C fortsätter berätta om att man lever integrerat med varandra  både individer, djur och natur  där den ena arten stödjer den andra.

"Som en bild av Paradiset alltså", säger jag

och ser framför mig alla religiösa bilder jag sett . Med jordiska fysiska referenser kan det vara lite svårt att föreställa sig.

C svarar "  Så som harmoni mellan det som är olika och kompletterande och som man ger uttryck för som något svåruppnåeligt".

Då är vi där igen. Olika kan vara hotfullt. De flesta vill se sin egen spegelbild för att känna trygghet.
Här finns allså det som är fridfullt och harmoniskt men inte med någon lättja på ett destruktivt sätt.

Visst är vi vana vid jordens polariseringar. Det ena eller det andra. Motsatserna och också dynamiken och spännvidden. Det finns alltid en motsats och en baksida på allt. Det ligger i vår utvecklingslinjes erfarenheter som också för oss in i känslomässiga reaktioner.
Det är bara ett slags upplägg på en nivå av utvecklingsväg. Den vi känner till som inkarnerade varelser på jorden.

Det är dagens utmaning att föreställa sig :  fridfullt och harmoniskt utan att tappa energi och dynamik. Var hämtar man dynamiken när man inte ska relatera till motsatsen ?

C avslutar samtalet : " Från ett jordiskt perspektiv är detta så nära Paradiset man kan komma. Något liknar det den bild av himmelriket som utmålas i de jordiska religionerna. Där som här går lejonen med lammen".

"Mina 100 samtal med C" - fyrtiosjunde samtalet

I dagens samtal är vi kvar i det större livet som C kallar det som också benämns andra sidan eller livet efter döden. Även idag får vi träna förmågan att tänka utanför vår bekvämlighetszon. Ja, helt enkelt bara höra vad C berättar om.

Vi är åter i den stora parken. Det ställe där många av våra samtal utgår ifrån. Det är en slags mötesplats, där C startar sin berättelse om vad han  vill delge om det större livet och det han har tillgång till.
Som tidigare går vi i denna vackra anläggning när C berättar om att det finns en samling ledare som har ett högre ansvar för den här delen av Universum, alltså vår del av Vintergatan. Det är alltså ledare för olika funktioner.

"Jag tror inte att jag förstår ", säger jag. "Kan du ge något exempel ?

" För varje funktion och erfarenhet  finns en särskild placering i en livsform, som får göra den erfarenheten", säger C.
Han fortsätter med att ta exempel utifrån våra fysiska liv på jorden, för att vi lättare ska kunna förstå vad han menar. C säger att vi ofta lär oss genom smärtsamma erfarenheter i något som han kallar "medvetenhet genom insikt". Det är ofta det som utvecklar individen.

Här kommer jag att tänka på de livsförändrande situationer eller sjukdomar, där jag hör många som säger att det förändrade deras liv. Ja deras sätt att förhålla sig och se på livet. Ofta hur man efter en kris tar mer vara på relationer, naturupplevelser och egna behov.  Ofta hör jag också att man säger att trots svårigheterna skulle man inte vilja vara utan den förändring som skedde i och med upplevelsen.
Plötsligt  går det att vara mer närvarande och ha en klarare och djupare upplevelse av livet. Man tycker sig mer förstå vad det handlar om.

Det är vad man skulle kunna kalla en smärtsam upplevelse och det som leder till medvetenhet genom insikt.

C berättar om att det  i andra s k "världar"  finns andra  upplägg som istället innehåller medvetandehöjning genom att lidandet istället ersätts av en omfattande kärlek.
I åter andra livsformer har man  en mer teknisk mekanisk livsström att följa, där man förlitar sig mer på mentala idéer än känslomässiga och andliga.

"I varje form av iscensättande av erfarenhet finns en övergripande ordning. Denna ordning ingår i den högsta ledningen för just denna erfarenhet", säger C

Han fortsätter berätta att  alla de olika livsuttrycken har sin ledning, sin planering och sin övervakning så att kunskapen kommer i den takt som är planerat. Det är också viktigt att varje erfarenhetsform håller sig inom sina gränser.
Det är alltså ledarna för dessa olika världar som C inledningsvis talar om.

När jag själv arbetar med behandling och läsning av energier i form av känslomönster och mentala idéer så ser jag tydligt denna lagbundenhet. Saker och ting måste lösas i en bestämd ordning för att resultatet ska bli varaktigt och lösningen komplett. Där finns inga genvägar och hipp som happ-lösningar utan allt följer sin möjliga utvecklingsväg.

Det är svårt att se när man själv är mitt uppe i sitt eget vare sig det är känslomässig turbulens, starka idéer eller gamla överlevnadsmönster.Det kan vi nog känna igen lite till mans. Det blir som att gå in i stora dimman med mycket begränsad sikt framåt.

C säger, att det med tanke på den enorma aktivitet  och de olika världarnas utvecklingsnivåer samt kvalitéerna hos de olika  livsprojekten, är  synnerligen utvecklade själar som håller samman det gigantiska projektet man kallar Planen.

"Från ett jordiskt perspektiv har jag nästan svårt att ta till mig det du berättar idag", säger jag.

C avslutar samtalet med att åter säga att Universum är full av liv och aktiviteter. När vi står på Jorden och ser upp mot himlen är det dock vacker, tomt och stilla.
Han påpekar att inget annat består av tomrum, vilket gör att vi rent teoretiskt ialla fall skulle kunna förstå att det är likadant med rymden, men vi kan inte se det med våra fysiska ögon.

Det var dagens övning i att tänja vår bekvämlighetszon.

"Mina 100 samtal med C" - fyrtiosjätte samtalet

De senaste samtalen har C uppehållit sig vid det han kallar släktträd. Konstellationer av individer som följs åt både i den fysiska tillvaron och i den icke fysiska. Man utvecklas tillsammans. Man stödjer och finns där för varandra. Den utveckling och insikt den enskilde uppnår delas sedan till de andra.

Den helg som just passerat, Allhelgonahelgen, när vi under flera dagar tänder ljus och tänker på alla dem som vi håller av som inte finns med oss längre i det fysiska livet. Vi saknar  dem i våra liv och vill gärna tro och hoppas att vi ska träffas igen. Här  skulle jag vilja anknyta till berättelsen om släktträd igen.
De vi håller kära och de som ingår i det vi ha närmast oss själva, familj, släkt, goda vänner och de som vi känner en alldeles särskild samhörighet med är enligt C  troligen någon av dem som finns i vårt släktträd.
Vi lämnar den fysiska tillvaron vid olika tidpunkter och måste lära oss stå ut med saknaden och sorgen.Det är en del av de villkor som finns i det fysiska livets ändlighet.
C vill förmedla hopp om att vi alla finns  kvar,  om än inte i fysisk form. Ingen av den kärlek som finns mellan  människor tappas bort eller försvinner.  Alla dem som ingår i våra släktträd finns där fortfarande varesig man är på den ena eller den andra sidan, säger C

I det fyrtiosjätte samtalet återkommer C  till sitt kluster, som han ingår i. Somliga har alltså släktträd medan andra kan ha kluster. Kanske finns det även andra konstellationer men det vet jag inget om ännu.
I det kluster C ingår är de sju individer, varav två är gruppens ledare. De utvecklas och arbetar i sin speciella uppgift tillsammans. Tidigare ha C berättat något om Zaya, den kvinnliga ledaren. Teo, som kommer från en annan utvecklingslinje med högre medvetenhet och  som bidrar med speciella kvalitéer till gruppen.Teo har alltså inga inkarnationer på jorden utan hör till en annan del av universum. Vi har också hört något om Zeb i tidigare samtal.

Idag nämner C Sims, som är den andre ledaren av klustret. C berättar om Sims som har en ansenlig andlig utveckling samtidigt som han  har stor förmåga och kompetens även på andra plan.
C berättar att  inom det speciella arbetsområde klustret utför sina uppgifter kan mycket oväntat inträffa som kväver extra klarsyn  och kompetens för att man snabbt ska hitta bästa lösningarna.

"Vi i vår grupp får vara särskilt noga med att inte tillfoga någon individ  någon form av fördröjning  eller konsekvenser som medför någon ytterligare grad av lidande för individen., "säger C.

Sims har alltså alla kvalifikationer som krävs och leder klustrets arbete med kraft och skicklighet.
Han har haft tidigare inkarnationer på jorden, berättar C, där de flesta var i Japan. Han har i många fysiska liv tränat disciplin och fokus.
"När man träffar honom vet man att han är en mästare,"säger C.
Genom sin starka utstrålning och upphöjdhet ger hans närvaro en förhöjning till hela gruppen.

Det glädjande och hoppfulla är,enl C, att det finns många utvecklade själar och begåvade individer som arbetar med den utveckling som är planerad. Det finns många som går före och leder andra vidare med sig framåt.

C avslutar detta samtalet med ord av hopp till oss alla:

"Oavsett hur mörkt det kan verka från ett jordiskt perspektiv, får man komma ihåg att himlen är full av villiga själar, som låter sin kärlek föra utvecklingen framåt.
Vi är alla med på den resan, varesig vi är medvetna om det eller inte.
Vi är alla med."

"Mina 100 samtal med C" - fyrtiofemte samtalet

Idag vill C fortsätta tala om de släktträd han talade om i förra samtalet." Släktträd ", som C kallar den grupp av individer som utvecklas och stödjer varandra. Vad jag förstår finns  liknande insikter och utvecklingsvägar  för de individer som ingår i samma släktträd.
C själv ingår i något han kallar kluster och är endast sju individer i en arbets- och utvecklingsgemenskap.Det är något annat och skiljer sig från släktträdet.

Idag  är vi alltså fortfarande  i begreppet "släktträd".  När man passerat de nedersta nivåerna i sin utveckling kommer man att höra till en grupp med liknande förhållanden.
C säger :
"Förutsättningen är en utveckling genom insikt och förståelse för att man som icke fysisk individ finns kvar i ett sammanhang. Detta sammanhang har en ordning och ett högre syfte".

C berättar vidare, att det råder en stor lagbundenhet genom de olika frekvenserna och energikoderna.Var och en kommer till den grupp som överensstämmer med de egna insikterna och den egna utvecklingen.  På grund av de inlagrade energikoderna hos var och en, finns inga oklarheter eller gråzoner vad beträffar var och ens tillhörighet och var man som individ hör hemma.
Det som kan vara en svårighet är att bestämma beräknad utveckling och utvecklingstakt så att det gynnar gruppen som helhet.

Vi har ju hört C tidigare tala om den fria viljan som hör till var och en. Den har viss betydelse i den egna utvecklingen. Det som också har betydelse är hur begränsad man är som individ och att den fria viljan hör ihop med den egna utvecklingsnivån.

C har tydligt klargjort att den fria viljan är kopplad till graden av medvetenhet och insikt. Ju mer vi förstår  desto mer fri vilja kan vi använda oss av. Det innebär alltså att ju mer okunnig och omedveten man är, desto mindre går det att bruka den fria viljan.
Oftast är det flera ur samma grupp som inkarnerar till ett fysiskt liv tillsammans eller nära i tid. Man stödjer varandra beroende på vilken personlig uppgift var och en har . Resultatet har sedan effekt för både gruppen och den enskilda individen. Det man lyckas tillägna sig av erfarenheter och insikter kommer alla till del.
Det här är ett återkommande tema. Det var och en tillägnar sig av erfarenheter och insikter kommer alla till del.
Jag tycker det värmer hjärtat att tänka på gemenskap och delaktighet som de väsentliga delarna i vars och ens utveckling. Speciellt när man dagligen kommer i kontakt med det som styrs i en motsatt riktning av politiska och ekonomiska utgångspunkter.
Kärnan i livet är då att vare sig vi vill eller inte förs vi ändå fram mot en större medvetenhet och en större insikt. Den kan vara förvärvad genom egen upplevelse eller den kan komma genom att någon annan får en ökad medvetenhet.

C fortsätter i det här samtalet att tala om hur längtan lagras in i individen under inkarnationen. Denna längtan kan ta god tid på sig men för individen mot  sina personliga mål. Det kan alltså ta flera inkarnationer i fysiska liv innan denna längtan blir synlig och kan manifesteras genom vilja och handling.
Längtan kan också hållas tillbaka av rädsla och otrygghet på olika sätt. Det finns dock stöd från dem som omger oss. Stöd från alla dem som finns i vårt släktträd, i det fysiska och i det icke fysiska.

 "Ingen är ensam och det finns alltid en framkomlig väg," säger C

" I det fysiska är det svårt att få grepp om vad som pågår.  I drömmar kan man komma att "uppdatera" sitt syfte och sitt gemensamma arbete. Under det man sover sker en hel del av de anknytningar mellan individer som är nödvändigt för att man ska hålla sin uppgift aktuell" avslutar C det fyrtiofemte samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - fyrtiofjärde samtalet

I förra samtalet talade C om de grupper individer, som tillsammans utvecklas och stödjer varandra. Han kallar dessa grupper för släktträd och de kan ha ett varierande antal individer. Dessa stödjer varandra både i det fysiska och det icke fysiska livet. Man hjälper varandra att nå sina mål och finns där som stöd och hjälp. Det är både synliga och osynliga medvandrare på livets väg
.
Under kanaliseringen tar jag i det här samtalet upp frågan om individer jag sett, som hade ett helt annorlunda utseende och kom från en annan utvecklingslinje än vad vi gör som är inkarnerade på jorden.
"S.k. utomjordingar eller vad man ska säga, "säger jag
" Individer från en annan del av Galaxen, låter också bra", säger C.
"Det låter ju bättre, men jag måste vänja mig vid tanken på hur det Universum ser ut, som du beskriver", säger jag.

Här  berättar C igen om det kluster han tillhör. Andra tillhör andra typer av konstellationer till exempel släktträd. Var och en som ingår i den utvecklings- och arbetsgemenskap där C befinner sig bidrar med vissa specifika kvalitéer som är önskvärda just där. Han berättar att det var omöjligt att tillföra vissa kvalitéer från någon med en jordisk inkarnation, varför man istället fått tillföra resurser från individer i ett mer utvecklat system och från en annan s.k. utvecklingslinje.
Det finns alltså, säger C, individer som frivilligt gör ett slags hjälp- och stödarbete som kommer alla till del som har en inkarnation på jorden.

"Tillhörigheten till ett släktträd kommer när man utvecklats några nivåer", förklarar C. "Det är ingen idé att tillföra den här typen av erfarenheter, när det finns för stor brist på medvetenhet eller insikt, eftersom man då ännu inte kan tillgodogöra sig de möjligheter som bjuds."

Jag försöker hålla det egna sinnet öppet för det C talar om . Det är lätt att avfärda det man inte känner till eller vet något om och utgå från den egna kunskapen som referens för vad som finns och hur långt man kan sträcka sig. Detta har jag berört i tidigare samtal. Det kräver något av mig som åhörare och av dig som läsare att hålla dörrarna öppna för möjligheten. För möjligheten att vi inte vet allt och sett allt även om det känns så. Bekvämlighetszoner är tänjbara. Värderingar och avfärdanden byggda på okunskap är lättast att ta till.

I det här samtalet vill C förmedla att det finns individer i Universum, som har en annan utvecklingslinje och även de som har en högre medvetenhet än den vi har som inkarneras på jorden. Det finns individer som frivilligt engagerar sig och hjälper oss på olika sätt  i  detta Universella hjälp- och stödarbete, som man kan kalla det.
Var det någon som trodde att vi svävade på vår vackra planet alldeles för oss själva i detta gigantiska himmelshav? utan början och utan slut ?

"Mina 100 samtal med C" - fyrtiotredje samtalet

Nu  i det fyrtiotredje samtalet är vi åter med C i det större livet, som han kallar det. Den del som omsluter det fysiska livet och där vi, du, som läser och jag, som berättar, befinner oss.Det större livet är också det somliga kallar "andra sidan" eller livet efter döden.

C skickar en bild och vi är åter i den stora parken, där vi varit flera gånger tidigare.  Jag som gått tillsammans med C här ett flertal gånger undrar över varför jag aldrig ser några andra individer där under mina besök.
Du läsare kommer att se,att det inte är lätt för mig att skilja på det ena och det andra, vilket ger upphov till lite enfaldiga frågor nu och då.  Denna gång undrar jag alltså, varför det alltid bara är han och jag där i den stora parken. C förklarar tålmodigt att han och jag färdas i olika dimensioner. Jag är alltså inte där egentligen utan C skickar en projektion till mig, som jag upplever som så verklig att jag faktiskt är i den.
Det är jag alltså inte.
C jämför det med en enkel bild av att man har ett vykort från en plats men kan samtidigt sitta och betrakta det på ett helt annat ställe.Så klart !
Ja så enfaldiga frågor ställer jag ibland och det kommer nog fler allt eftersom samtalen fortskrider.

Idag för C mig ner till det stora arkivet igen och till en del där han ska beskriva det han kallar "släktträd". Det är en konstellation av individer som följs åt i sin utveckling. Där finns de man kallar sina närmaste eller släktingar. I en sådan konstellation har man mer att göra med varandra i både en fysisk óch en icke fysisk existens.

Som ni kanske minns, finns C själv i ett s k kluster, som är en grupp som utvecklas och arbetar tillsammans. Alla har någon form av tillhörighet och de flesta ingår i det han kallar släktträd.
Det betyder, att när man inkarnerar och är i sin fysiska form så finns också några andra med i den fysiska tillvaron  från den grupp man ingår i. Man kan ha olika relationer till varandra och också uppgift att hjälpa varandra till det som är de insikter och  den utveckling man eftersträvar.Man utvecklas alltså tillsammans som grupp.

Även här är det så, säger C, att när en individ i gruppen tillägnar sig en erfarenhet eller en ökad medvetenhet och insikt så kommer det alla de andra i gruppen till del.

Det här tycker jag är så fint, att vi alla delar det som är positivt i en utveckling.
Det finns något som kallas "hundrade apan" som just bygger på hur värderingar och vanor sprids.När ett sätt att göra något på  går från individ till individ så lär man av varandra. När sedan man nått en viss mängd  - i detta exempel med aporna till 100 st individer  - så överförs kunskapen automatiskt till andra. Det vill säga de behöver inte lära sig av någon annan - de kan det bara.Dom kan börja göra på ett nytt sätt helt enkelt.
När det gäller ny teknik, datorer, kommunikation via telefoner, tv och allt annat smått och gott så kan vi ju se det här på alla små barn som inte har några som helst problem med att förstå vad det handlar om. De kan det bara.Vi som är något äldre kan stå bredvid och fundera.

I det kluster där C utvecklas och arbetar är de endast sju stycken. I ett släktträd är man betydligt fler Hur många man är beror på vilken utvecklingsväg man är på. Allt eftersom medvetenheten fortskrider kan man komma att tillhöra grupper med färre individer och där ens utvecklingsväg mer och mer liknar varandra.
Man har alltså de sina med sig på sin livsvandring i det fysiska livet. Det kan vara i relationer, som släktingar eller på annat sätt i ens omdelbara närhet. Andra finns kvar i det större livet och stödjer och följer därifrån
.
Här frågar jag C om skyddsänglar och han svarar

" Änglabeskydd kommer från ett annat håll, från de speciella frekvenser för änglar och änglalika väsen. Var och en har en skyddsängel som har till uppgift att skydda den gudomliga delen av varje individ, som inkarneras i den fysiska tillvaron ner i okunskap och omedvetenhet".

Kontentan av dagens samtal är att vi inte är ensamma även om det ibland kan verka så.
Det är också så att om vi vill att omgivningen ska bli klokare och mer insiktsfull kan vi arbeta med vår egen utveckling så att vi kan dela med oss till andra. Fiffigt, eller hur ?

"Mina 100 samtal med C" - fyrtioandra samtalet

Jag läste författaren Bodil Malmsten,som berättade att hon  under ett besök i Sverige såg löpsedlar för en av våra större tidningar, som tog upp sin prioriterade nyhet i form av Paris Hiltons hund, samtidigt som det i världen pågick händelser som berörde många och hade hög politisk angelägenhet.

Med denna inledning börjar jag berätta om det fyrtioandra samtalet som kanaliserats med C. Vi rör oss i den större världen där C nu har sin tillhörighet men också i den fysiska världen,där jag och du som läser lever och verkar just nu. C har hela tiden saker han berättar om som rör livet efter döden¨. Han har också synpunkter och vinklingar gällande den livsvandring som innebär att vara människa och allt vad det innebär.

Samtalet idag inleds med att C skickar en bild av en nyhetsuppläsare i TV,som har som uppgift att presentera  vad som händer i stort som smått över världen,men också anknyta till det som ligger nära. Massor händer varje dag  som är livsviktiga, storslagna eller förödande.

C:s kommentar till min berättelse om Paris Hiltons hund var endast hur man prioriterar utifrån de beslut som ska tas för att reta aptiten till tidningsköp. Försäljning helt enkelt. Ja det måste man också ha när man driver företag och allt som hör till.

 I det oerhörda flöde av information finns de som har till uppgift att sålla det som kan ha betydelse. Det finns ju också en överenskommelse om tolkningar och vad man anser viktigt beroende på vad man representerar. Helt följdriktigt blir då den information som kommer en karta av idéer och mönster som ligger till grund för hur man uppfattar och tolkar världen.
"Det är ett mäktigt verktyg för kollektiva idéer, "säger C

Den som tar till sig informationen har oftast inte så stor möjlighet att beöma om den är riktig eller hur vinklad den är. Man  tror ofta att det man hör och ser är sant.
C tar också upp information eller brist på information i den del av världen där kontroll och censur styr.Där blir det som förs fram en annan linje för val av information.
Vi som står utanför censur och kontroll vill ju gärna tro att det vi får del av är en slags sanning och en objektiv information.

C vill bara peka på att även vårt sätt att informera styrs hårt av de som sållar  och tolkar världen åt oss och är alls inte så objektiv som vi gärna tror. Han menar att den kritiska förmågan inte får en chans. "Tro på objektiviteten är en farlig grop att falla i , menar C.
"Allt iscensätter man utifrån sin egen värld, sina behov , idéer och smärtor. Mycket vill man hålla ifrån sig därför att det är smärtsamt att ta det till sig."

"Jag skulle vilja säga att uppfattningen om objektiviteten är en myt, " säger C

Du menar alltså att  det egentligen inte finns något man kan kalla objektivt i den fysiska tillvaron, frågar jag

"Precis så menar jag.

Det är dock mycket vanligt att man lägger idén om objektivitet på alla möjliga områden, där man vill verka vetenskaplig och seriös. Allt detta är bara ett sätt att göra sig oantastlig och ta makten över situationen genom att bli oåtkomlig och onåbar", avslutar C det fyrtioandra samtalet

"Mina 100 samtal med C" - fyrtioförsta samtalet

Många önskar en bättre och stabilare kontakt med sitt inre. Det  är speciellt i situationer när man kan känna att man behöver råd och stöd på den vandring man har i livet. Det skulle då kännas bra att få hjälp till lite extra överblick i situationer där man ska göra viktiga val eller undrar över något.
Idagens samtal tar C upp några viktiga förutsättningar för att kontakten inåt ska fungera så bra som möjligt.
Idag talar vi om kontakten mellan den fysiska världen och den icke fysiska och hur den ska underlättas.
Det första C tar upp är de avlidna som befinner sig på en energinivå som ligger relativt nära den fysiska existensen. Här har väl många sett olika Tv-program som just läser av och har kontakt med jordbundna avlidna som uppehåller sig runt och i sina tidigare bostäder, arbetsplatser och familjer. Ofta är bindningen extra stark beroende på starka känslor, behov av kontroll eller svårigheten att lämna känslormässigt dem som de oroat sig för eller på andra sätt varit starkt bundna till. Ibland kan också individen vara ovetande om att den avlidit och försöker få kontakt med de människor den ser.
Det man ser av dessa program är att många människor även de som inte arbetar som medier ofta har kontakter med det man kallar "andra sidan " eller det övernaturliga.Många människor har den känslighet som fångar upp det som rör sig utanför den fysiska gränsen. Ibland vidgas ens livsrum med goda kontakter men det finns också känslor av obehag inför det man inte kan se eller kontrollera.

Det C talar om idag är den önskan man kan ha att etablera en starkare kontakt med dem som finns med var och en utanför det fysiska. Det vi kallar skyddsänglar, andliga ledare, hjälpare osv.
Ibland kan det röra sig om höga svängningstal som skall hitta sin mottagare i det fysiska.  För att det ska vara möjligt behöver man själv kunna hålla en hög vibrationshastighet på sin inre ljuskropp. När sedan kontakt sker görs en anpassning från båda håll,  där hastigheterna anpassas till varandra så att en överföring är möjlig.
När höga hastigheter transporteras till den individ som också har en fysisk form  kan man bli lite omskakad. Ja det kan kännas som om man haft för nära kontakt med en centrifug. Det är nog det jag vill likna det vid. Man blir helt enkelt omskakad på alla plan och inte minst på cellnivå.

Kanske finns det någon som haft kontakt med Ambres , som var den andligt utvecklade individ som transmediet Sture fick möjligheten att föra fram. Efter varje session hade Sture påtagliga "vibrationsstörningar" där det tydligt gick att se det C nu tar upp.
Kroppen har så låga frekvenser jämnfört med dem som skall överföras att det blir en hel del turbulens på cellnivå och också en ganska stor belastning för den fysiska kroppen. Vi som har sett och hört Ambres kan bara känna stor tacksamhet över att denna överföring gjordes.

När väl inkopplingen är etablerad  behöver den kunna hållas stabil för att en överföring ska ske. Överföringen kan ske på alla de sätt andlig information förs över till exempel via bild, ord, känsla, doft och känslominnen via smärtkropp, känslo- och mentalkropp. Informationen kan alltså använda alla vägar som är möjliga att överföra information på. Vanligtvis tycker jag att informationen anpassas till den som den är avsedd för både när det gäller bildspråk och uttryck. Allt för att informationen skall få sitt syfte och förstås av mottagaren.

När man ska sitta som mottagare av information är det av yttersta vikt  att man har kontroll över det man räknar som personligt. Det vill säga sin egen tanke, sina känslor och sin förväntan. Man behöver  träna sin kunskap om sin egen personlighet och vem man är. Den information som kommer filtreras genom mottagarens personlighet och det är därför viktigt att inte egna tanke- eller känslomönster vrider informationen utan att den hålls så ren som möjligt.

Vi har väl alla varit med om när någon gör sig till tolk för en själv och man ser och upplever att den personen tittar på världen genom ett filter som inte blivt speciellt rengjort för att sedan vilja applicera den bilden på en själv. Det känns inte bra.

Det är alltså av yttersta vikt att man får djupgående kunskap om sin egen personlighet på alla plan för att den information man får ska vara så fri från belastning som möjligt. Precis som allt annat som skall bemästras måste det tränas. En god hantverkare, en konstnär, en musiker, en yrkesverksam person eller den som vill uppnå sina mål vet att det är träning och åter träning som gäller. Här finns inga genvägar.
Man kan lägga till den övning som innebär att man får kontakt med sin inre "betraktare" som kan bli den kanal  där en inkoppling till ljuskroppen aktiveras. För att nå "betraktaren" kan vi ställa frågan
"vem är det som känner?", " vem är det som tänker?"  och sluta identifiera oss med våra känslor och våra tankar.
Jag är inte mina känslor. Jag har mina känslor. Jag är inte mina tankar. Jag har mina tankar.
Något att reflektera över och kanske ta med i meditationen ?

"Mina 100 samtal med C" - fyrtionde samtalet

Nu är vi åter till vad det innebär att vara människa och leva sitt fysiska liv här på jorden. C börjar med att skicka den bild han vill ha som ingång till dagens samtal.
Jag ser det jag bedömer vara en situation från andra världskriget. Det är precis där han vill börja dagens samtal.
"Också i efterdyningarna av kriget  tog det lång tid med den chock man var utsatt för, att komma till ett något så när  balanserat läge. Detta var inte människornas krig. Det var de galna idéerna som tog form och utlöste den ena galenskapen efter den andra", inleder C det fyrtionde samtalet.

Det är sällan tvisterna gäller människa till människa.  C påpekar att när den här typen av galopperande vansinne bryter ut, är det en kombination av idéer tillsammans med gynnsamma förhållanden för makt.. Den makt som drar till sig individer som utmärker sig på ett eller annat sätt. Kanske lite mer intellektuellt begåvade i någon snäv nisch. De kanske har utvecklat tankegångar och idéer som förefaller skarpa och oantastliga på grund av en väl uppbyggd logik, där man kan lockas att tro att resonemangen är tiktiga.
Det kan finnas ett inslag av överlägsenhet och utpekande som kan tilltala. Många vill tillhöra en grupp som anses lite mer intelligent, lite bättre än andra, helt enkelt.

"Tanken är härskare i sitt eget universum", säger C. och fortsätter " När den mentala idén med åtföljande logiska slutledning får husera fritt är det inte många som ser att kvalitéer som samhörighet, omtanke och solidaritet inte finns med".

Ett viktigt påpekande är att om det inte finns empati och kärlek kopplat till den mentala aktiviteten, bildas avarter av idéer.
Visst är det lätt att dras med att blixtrande intellektuell klarhet och känna beundran för intelligent logik. Om vi tar humor som exempel kan vi lättare urskilja källan .Vi känner igen en varm ömsint humor som skrattar med  och vi känner också igen den som är cynisk och skrattar åt. Det som förenar och delar å ena sidan och det som förminskar och avskiljer å andra sidan.

När det gäller annat är det svårare att urskilja.

Det som alltid behöver ingå även i de mest lysande idéer är tillflödet från hjärtat. Det är då den kvalitet tillförs som gör hela skillnaden.
"Enbart tankeverksamhet oavsett hur raffinerad och briljant är inget annat än tankeverksamhet. Den har ingen kvalitet i sig om den inte kopplas till ett högre syfte", avslutar C
Dagens samtal manar till att lära sig urskilja var källan finns.Att inte låta sig bländas av enbart tankeverksamhet på hög nivå.
Kolla hjärtat!

"Mina 100 samtal med C" - trettionionde samtalet

Idag i det trettionionde samtalet berättar C om ytterligare en medlem av det kluster där han ingår. I flera tidigare samtal har C berättat om de arbetsuppgifter han utför tillsammans med en grupp andra. De bildar det han kallar ett kluster. Han har också i tidigare samtal berättat om några av dem,som  ingår i arbets- och utvecklingsgemenskapen. Idag är det åter dax att presentera en deltagare. C kallar honom Zeb.

Som C har fått oss att förstå bidrar alla de olika deltagarna i klustret med sina speciella egenskaper till det man kan kalla en gemensam frekvens. I det här fallet är det extra viktigt eftersom detta kluster går mellan olika vibrationer och frekvensplan och det är viktigt att man har så stort omfång som möjligt.Med större omfång når man alltså fler individer och kan vara till större nytta och hjälp i det akuta transportarbete klustret utför.  C berättade också tidigare att det var viktigt att var och en utvecklades för att på så sätt kunna bidra till hela gruppens utveckling. Det som blev en utveckling och ett steg framåt för någon kom alltså hela gruppen till del. På samma sätt gäller förstås det motsatta förhållandet.

Det är viktigt att kunna ta in den information det här handlar om dvs att man aldrig är eller kan vara en isolerad individ energimässigt.  Hur egensinnig och unik, speciell  och isolerad man än känner sig. Det som händer den enskilde har också effekter och konsekvenser för andra. Vi påverkar alltid varandra. Det kan man behöva låta sjunka in för att förstå vad det betyder. Ofta talar man om att vi alla har ett ansvar för hur världen ser ut och hur den är beskaffad. Det är då lätt att avskärma sig och tycka att det inte har med mig att göra om dom krigar i en annan del av världen. eller att några skor sig på andras bekostnad eller att somliga har och andra inte. Gör bara ett tankesvep runt jorden så finns otaliga exempel på det man absolut inte känner sig delaktig av.

Det finns en föreställning om att vi alla är ansvariga för den värld vi lever i. Den meningen låter som en Koan dvs en fråga som har ett svar som ligger bortom det intellektuella och bara kan fås genom att ens medvetenhet transformeras. En insikt som måste komma ur en djup förståelse för hur allting hänger ihop.

I det här samtalet handlar det om Zeb som genom många inkarnationer i Syd Amerikas höga bergsmassiv  tränat upp en stor förståelse för kroppens förmåga att  tänja sina fysiska gränser. Denna insikt och erfarenhet har gjort kontakten med den icke fysiska verkligheten möjlig även som individ i en fysisk värld .Genom det sätt han levt på  har han inte skapat identifiering eller imitation av materiella former.Det man kallar att vara bunden till det jordiska.

Zeb har en speciell uppgift att föra den avlidne i kontakt med sin ljuskropp i de fall där den avlidne inte själv förstår vad han ska göra. Det här kan man ibland se vad gäller de avlidna som har starka identifieringar med den fysiska formen och inte förstår att de ska fortsätta i sin ljuskropp. Det är de som medierna kallar jordbundna och som visas i Tv program bl.a.  där de finns kvar och stökar runt i gamla bostäder och på arbetsplatser.
Zeb bidrar alltså här med en speciell förmåga att förmedla transport och insikt som för individen vidare efter döden.
Samtalet idag ger ytterligare en pusselbit i C:s berättelse om det större livet där han befinner sig. En viktig del att ta med sig är också föreställningen om huruvida vi alla, var och en , är ansvariga för den värld vi lever i.

"Mina 100 samtal med C" - trettioåttonde samtalet

Idag är vi åter i den stora parken., där arkivet med livsnedteckningarna och byggnaden för den övergripande planeringen fanns, som C talade om i tidigare samtal. Också idag finns vår utgångspunkt här. Idag handlar det om kultur.

C börjar med att anknyta till de möjligheter vi har i det fysiska att uppleva, konst, musik, dans, hantverk och så vidare. Det som lyfter sinnet  och när det utövas i sin mest anknutna form förmedlar själens uttryck. Då slår det an en särskild ton och frekvens i det inre som harmonierar och samklingar med utövaren, konstnären,musikern eller vem det nu är, säger C.

När vi får del av detta  kan det ge en känsla av upphöjdhet, sällhet, berörade och djup som binder den  som kommer i åtnjutande av någon av konstformerna där själsaspekten förmedlas.

C fortsätter: " Likaväl som andlig näring blir ett behov, blir på samma sätt kultur ett behov på grund av att man ger sin själ näring i en tid i  den fysiska tillvaron, där mycket annat är avstängt från detta naturliga tillstånd".
Kultur är , menar C, i sin upphöjda form en väg till medvetenhet och utveckling för individen.

När det gäller kultur tycker jag att jag alltid får något med mig. Vissa gånger blir det ett möte på djupet, då det känns att det blir spår och avtryck. Andra gånger kan jag känna mig lurad av ytan i ett måleri till exempel, där jag kan bli riktigt arg och känna mig lurad. Jag menar, att jag tycker konstnären gömmer sig bakom manér.Men när det inte är något som stämmer får jag ändå en speglig till mitt inre att ta med mig. Kultur väcker och anknyter på djupet , säger jag till C.

C instämmer. Så kan det vara och bara för att någon spelar musik , som är skriven av vad man kan kalla  en "besjälad" individ når man inte automatiskt till den nivå där det berör, säger C.
Det handlar alltså om att kunna reflektera sitt själs ljus i uttrycket. Det är först då  som samklangen inträder på själsnivå.

Det finns ju också de som endast vill stärka sitt ego  eller genom sin skicklighet manipulerar med sina gåvor. Det ger samma slags effekt som annan osanning eller manipulerande och är inte utvecklande för varken utövare eller mottagare bara för att det kommer i kulturform. Man hålls ansvarig för sina egna handlingar, sitt uppsåt och sina beslut oavsett var man genomför dem.

C poängterar att möjligheten att via kulturella uttryck kunna uttrycka sin själs energi är en förmån, som om den används rätt, utvecklar både utövaren och den som tar del av det precis som annat gott arbete och goda handlingar , som kommer andra till del.
Vi kan urskilja det vi kallar gott arbete och goda handlingar gentemot omvärlden. Här likställer C det med den som har förmågan att genom olika kulturella uttryck  förmedla sitt själsuttryck till andra och på så sätt bidra till utveckling både för sig själv och för den som får del av det.

C avslutar  det trettioåttonde samtalet: "Alla har vi fått olika förmågor att bidra med till den utveckling som är planerad. Var och en har i uppgift att bruka sina verktyg på bästa sätt under sin livstid".

"Mina 100 samtal med C" - trettiosjunde samtalet

Vi går nu vidare in i det trettiosjunde samtalet. Fortfarande är vi kvar i samhällsfrågor och förhållningssätt men med den speciella vinkel C önskar ha på det han vill tala om.

C växlar mellan olika ämnesområden. Det handlar om hur vi lever våra liv, vårt sätt att se och vilka val vi gör och mellan berättelsen om det större livet där C befinner sig.

Jag få en bild som C skickar.
Jag ser oljepumpar som arbetar....

C visar på att alla fickor i Jordens inre töms i en allt raskare takt . Fler bilar, mer teknik och ett allt större behov med köpcentra och  gallerior, fritidsnöjen, rekreationsanläggningar , båtar, fordon,verktyg. Ja, alla vet ju vilket enormt utbud som finns och allt fler gör anspråk på att få del av detta utbud. För oss i den här delen av världen finns också en tillvänjning som gör att vi kanske inte ens ifrågasätter utan ser utbudet som självklart.Kanske till och med något vi har rätt till.

Visst hoppas jag och tror på en ny mer miljövänlig teknik ,som gör det möjligt att fortsätta leva gott och även kunna dela med andra som ännu inte har.

C menar att de som har makten över tillgångarna kommer att se till att inget som kan utnyttjas blir kvar  i så att säga outnyttjade resurser. Det som finns att omvandla till kapital och makt kommer att utnyttjas till sista droppen innan nya lösningar tillåts ta över. Det menar C är vad som håller tillbaka en del av mer miljövänliga alternativ.

Han säger så här: " Det betyder i klartext att ingen teknik som kan ersätta gamla drivmedel kommer att vara i bruk förrän sista dropparna lämnat sina underjordiska rum och all rikedom har tagits hem. "

Han säger också att det kommer att gå på samma sätt med andra tillgångar. Nu talar han om mat och vatten. C menar att även här kommer detta att hamna i händerna på några få med makt och kontroll.
Allt som kan benämnas som behov, speciellt livsuppehållande och livsnödvändiga, drar till sig dem som kan sätta sig över denna hjärtefråga för en undernärd och svältande befolkning. Jag kan tycka det känns mycket obehagligt att frågan om mat och vatten över jorden skall kontrolleras av få.

Han pekar på den här sortens girighet och övermod som helt bortser från livets förgänglighet och där allt ses i ett mycket kort perspektiv.

Med detta sagt för C tillbaka samtalet på det fysiska livets förgänglighet och vad den här typen av cynism och egocentricitet för med sig även på ett personligt plan i det större livet, där inte pengar är den valuta som gäller.

" Under lång tid får man möjlighet att lista ut vilka val som gäller för att ett liv ska räknas som utvecklat och rikt," avslutar C
Mycket att fundera på. Frågan blir nu som C visade på i förra samtalet: "Vad kan jag bidra med?"

"Mina 100 samtal med C" - trettiosjätte samtalet

I det här samtalet fortsätter C att tala om den fysiska verklighet som vi alla delar. Idag tänker jag göra en avskrift direkt av kanaliseringen från C utan egna reflektioner och utan att ta bort något i texten.

Så här ser alltså trettiosjätte samtalet ut i sin helhet som det blev kanaliserat  2010.

C skickar  bild
Jag ser vatten, regn, vatten i massor och människor som har vatten upp i brösthöjd och som försöker vada fram. Det är mörkt och det bara regnar.

Idag vill jag knyta an till hur många människor har det i en mycket bister verklighet. Det regnar otroliga mängder , jorden rasar och man kan inte klara sig utan att det blir stora konsekvenser. Somliga vadar och drunknar i vattenmassorna, andra ser inslagen på TV.
Avstånd både i geografi och empati.

Det är början på en tid där naturkatastrofer och våldsamma svängningar blir allt vanligare. Allt fler människor kommer att råka illa ut i de enorma naturväxlingar som följer. Att man tycker saker och ting trappas upp är inget man hittar på. Det är ett faktum.De allra flesta känner det också. Det går mot en större och större polarisering. Uttrycken blir allt starkare, växlingarna går snabbare.

Känslan av utsatthet kommer att öka för de redan trygga.
Utsattheten ökar för de redan utsatta.

Med alla de händelser över Jorden, som kommer att bli mer och mer frekventa, behövs allt tätare samarbete, samverkan mellan människor. Det kommer att krävas att man sätter mycket av sitt eget personliga åt sidan för att kunna mötas kring den uppgift man har och behöver lösa.

Det personliga får stå tillbaka för syftet att nå fler på en annan nivå än tidigare.

Måmga ser att världen redan förändrats. Andra håller så hårt i rutiner, vanor och kontroll och vägrar någon förändring i sina liv. Att förbli i det som alltid har varit blir ett tema att använda som en besvärjelse och för att hålla den egna rädslan borta.
Nya tider kommer som kräver en annan flexibilitet och en helt annan fokusering. Nu får man möjlighet att lyfta blicken och se bortom det egna.
Nu gäller åter fleras bästa.
Pendeln kommer att behöva svänga tillbaka från den starka individualisering  som man nu är inne i  till en tanke på det kollektivt bästa.

Somliga kommer inte att förstå hur de ska tänka och vad som gäller när inte svaret  står att finna bland de egna preferenserna:
Vad vill jag ? Vad behöver jag?

Att ändra riktning på frågan för att omfatta något annat blir:
Vad behövs av mig? Vad behöver jag bidra med ?

En stor kursomläggning har börjat, där somliga som är känsliga redan läst av vad som är på gång, medan andra blundar för att slippa besvären att ändra sig.

"Mina 100 samtal med C" - trettiofemte samtalet

I de senaste samtalen har vi fått följa med C ut i det större livet, som han kallar det. Han har där gett glimtar av den verklighet där han befinner sig. Han har också utmanat oss i att tänka utanför det vi redan vet och har kunskap om.
I dagens samtal är vi åter tillbaka till att tänka på vårt eget förhållningssätt och vad som händer runt omkring oss i den värld vi lever här på vårt vackra klot i Universum.

Dagens samtal börjar som de tidigare med att C skickar mig en bild. För en svensk i Göteborg med ett nyligen passerat skyfall ser det nästan paradisiskt ut. Badbollar, sol, vackra stränder och ett underbart väder. Det kan vi minnas. Härlig bild och en del av vår verklighet.

C vill förstås något med detta och vi följer med honom .
Han visar mig de människor som lever här sedan många generationer. Dessa människor har nu fått nya arbetsuppgifter än tidigare. De är numera servicepersonal till den täta ström av turister som kommer på besök. De lagar mat, diskar, serverar i barer, säljer sex, tvättar, städar, bugar, gör tjänster, dansar, stödjer och ger av sig själva och sin tid. Förändringen är stor där man tidigare levt ett enklare liv med mer tid  blir det nu istället mer arbete och vad förändringen för med sig i påverkan på familjeliv och vardagsliv.Områden bebyggs och det blir en helt annan ekonomisk  utgångspunkt.

Ja, förändring hör ju till livet som ständigt förändras.  Man kanske bara vill dra i bromsen när man tycker det går för fort och man behöver tänka.

Det är inte förändring i sig som C nu vill peka på utan han har ett annat syfte med inledningen till det här samtalet. Som vanligt vill han sätta fokus på något och få oss att reflektera och handla mer medvetet.

Vi fortsätter i samtalet och hör vart det är på väg.

C vill sätta fokus på de roller vi ger varandra när vissa är till för att göra den andra nöjda.

" Att bli behandlad som någon som inte räknas eller bara har till uppgift att göra någon annan nöjd mot betalning urholkar personlighet och självkänsla", säger C
"Man kommer långt bort från den person man själv har känt sig som. Nu blir man något annat och någon annan".

Han fortsätter att peka på att den som blir behandlad som tjänare alla dygnets timmar förändras. Man börjar se med andra ögon på sig själv och på sitt eget liv. Man börjar jämföra det man har med det andra har. Man börjar se sitt liv i ljuset av att vara i underläge, den som inte har.
När den som tjänar jämför sig med den som begär tjänsten tycker han sig ha intet. När han börjar jämföra sitt liv med den andre tycker han också sig ha intet.Man hamnar ohjälpligt utanför och efter.

All jämförelse skapar olycka. Det finns alltid någon annan som är bättre, vackrare och har mer.

I det här fallet blir det en daglig jämförelse och en daglig påminnelse om att man är i underläge.
Det C pekar på är att vi är så vana att konsumera att vi inte är medvetna om att vi skapar den här typen av polarisering där en ger och en tar.

Det här ger upphov till jakten på att kopiera livsvanor, utseende och så vidare.

Här tänker jag på den explosion av att kopiera utseenden genom skönhetsoperationer som tagit fart.. För inte så länge sedan skulle jag ha trott det var en dålig historia och ett skämt. Men det är verklighet idag och inget att skratta åt. 
Ju mer  man kopierar en illusion desto längre kommer man ifrån sin egen verklighet och den man egentligen är. Det ger en förvriden bild av vad som är värt att sträva efter. I den här jämförelsen handlar det mycket om livsstil och ekonomi, om konsumtion och varor. Andra värden glöms bort.
Det här är vad C ber oss reflektera över idag. En stark polarisering  och en  jämförelse där man själv blir större av att någon annan blir mindre.
Vi får ställa oss frågan vad som är verkligt och vad som är värt att sträva efter.

"Mina 100 samtal med C" - trettiofjärde samtalet

C fortsätter att ge fragment av det större livet där han befinner sig. Glimtar av en större verklighet.

Precis som vi talade om i förra samtalet så är det svårt att få grepp om hela bilden.Visst vill vi alla förstå och begripa livet. Det är väl både lätt och svårt. Lätt de gånger vi kan släppa taget och bara vara närvarande. Svårt när vi försöker tänka ut hur det är. C gör sitt bästa att ge information och belysa det han vill dela med sig av, som är fragment av den större verkligheten, där han nu befinner sig.

Åter kan man göra tankeexperimentet att berätta något om vår fysiska värld för någon som aldrig sett den eller varit i kontakt med den. Vad skulle man då berätta om? Det finns en stor vidd i infomationen allt från  väder och vind, frukostvanor, aktiekurser, motorvägar, goda vänners möten och drömmar. Det går lätt att ge massor av exempel ytterligare allt från teoretiska modeller och filosofiska spörsmål till vardagsbeskrivningar.Vad berättar det om helheten och om att vara människa? En del, ja kanske en hel del om man får hålla på ett tag och mottagaren har ett flexibelt sinne. Men det säger ändå inte allt.Våra liv är större än så.

Precis så stort och komplext tror jag att överföringen till mig är via C. Han har valt att peka på olika förhållningssätt och beteenden på några områden  i en människas liv. Han berättar också något om vad han gör och ger glimtar av det som är större. Det han bedömer är viktigt. Ja det är ändå trots allt så att vissa saker är viktigare än andra i livet. Vissa saker som man ska förstå och ta till sig under sin jordevandring. Det är inte som i gamla matteböcker att svaren står längst bak i boken och att man kan snegla sig fram till rätt svar även om man inte förstått. Och ta det sedan.

Vi får ta varandra i händerna och vandra med i det han väljer att visa oss. Följ med in i det trettiofjärde samtalet  som liksom de tidigare samtalen börjat i den stora parken.
Vi tar oss en bit till en annan byggnad. C väljer att vandra med mig och peka på olika byggnader som får bära uppgiften han talar om.

Idag handlar det om samordnande funktioner för galaktisk verksamhet.

Nu för du förklara tydligt eftersom det känns främmande för mig, säger jag.

" I vår galax i Universum finns fler aktiviteter än de som pågår på jorden,"säger C och fortsätter " Det finns andra planeter med liv, som är betydligt mer medvetna än vad de individer är som lever på jorden".

C fortsätter med att berätta om att det finns en samordning på ett övergripande plan och att allt handlar om utveckling och medvetandehöjning. Det finns också i galaxen andra utvecklingslinjer och individer som bidrar med sin förmåga och sina kunskaper. Många själar, mästare och utvecklade individer tas i anspråk   för att följa de utvecklingssteg som ligger framför oss alla vad gäller samordningen med planen för utvecklingen av Universum.

Jag hör vad du säger, men kanske förstår jag inte allt. När vi talar om detta verkar hela Universum som  en enda stor arbetsplats, säger jag.
"Ja, utifrån de fragment jag berättar om, " säger C, "förstår jag om der verkar så".

C säger att det finns en ursprunglig plan för allt levande, både fysiskt och icke fysiskt.  När mycket fokus sätts på det som skapar illusion saktas utvecklingstakten ner, vilket inte är önskvärt. C avser här den illusion som hör till att befästa den fysiska verkligheten som det som är. Det som finns.

När allt verkar solitt, gripbart, fysikt och påtagligt krävs det en extra insats av oss alla att kunna gå förbi det  som kallas maya, illusionen. Att den fysiska verkligheten är så påtagligt i vägen gör det svårare att bortse från den, tycker jag. Lite som att ta sats och springa emot ett gummiband. Man studsar hela tiden tillbaka i sin egen fysiska verklighet.När vi väl fått några glimtar av en annan större verklighet finns det något att fästa blicken på, där vi kan hålla fokus och som sedan hjälper oss att se bortom illusionens slöja.När vi gör det kommer också förståelsen för vad som är evigt och oförstörbart.

Vi följs alla åt även om man befinner sig på olika nivåer. När det blir mycket som hindrar och avleder så dras utvecklingstakten ner för alla, för att vi går framåt tillsammans , på olika plan och på olika nivåer, men ändå gemensamt för att vi energimässigt hänger ihop.