"Mina 100 samtal med C" - etthundrade samtalet

Nu är vi framme vid det etthundrade samtalet på bloggen som grundar sig på det manus jag kanaliserat med C och som tog sin början 2010, där C berättade om livet efter döden och sina reflektioner kring att vara människa i fysisk form på jorden. Manuset kanske blir en bok  heter "Samtal med Claes".
C har gett mig fragment och bilder från livet från det vi kallar "andra sidan" men som C hellre benämner "Livet i sig" eller "det större livet". Vi har även fortsatt att tala och det finns en hel del mer att berätta men dessa första hundra samtal är nu färdiga och jag avvaktar vidare kontakt för att se hur och om det blir en fortsättning.
Delar nu det sista samtalet  genom att föra över det direkt från manuset som C berättade det för mig.
Hoppas det kommer till glädje till dig som läser.


Etthundrade samtalet

Claes skickar bild.

För mig ser bilden idag ut som om jag tittar ut från ett högt torn genom ett litet fyrkantigt fönster och ut mot himlen och högt över Jorden – ja, kanske Jorden?

Bilden idag inleder ett samtal som även det för oss ut i den enorma rymden. Den är som ett stort hav av möjligheter. Oftast som fysisk varelse på Jorden, känner man igen himlens alla färger, när man tittar upp på den. Den kan skifta med årstider, väderlekar och molnformationer samt olika ljusspel från sol och måne.

När man befinner sig i den icke-fysiska tillvaron har man alls inte denna utgångspunkt längre. Man befinner sig mitt i detta rymdhav och det ser alltså helt annorlunda ut förstås. De olika frekvenserna och energifälten bildar också vackra färger, som stora färghav och ljusspel att vara i. Det är lustfyllt och ger också glädje i upplevelsen. Vissa frekvenser och som det också då blir, att vissa färger hör till vissa typer av existenser. Den havsgröna färg som vi ser här har sin huvudsakliga tillhörighet kring de konstellationer av planeter som har en liknande utvecklingsväg som Jorden, men som jag tidigare berättat, har sin huvudsakliga uppgift att träna kärlekens väg. När jag berättade om Teo, som ingår i min konstellation, nämnde jag, att han haft en annan utveckling än de av oss som inkarnerat i det fysiska livet på Jorden.

Denna gröna frekvens är bärare av de grundläggande kärleksfrekvenser och är intensiv just i den utvecklingsväg jag nämnde. För Jorden som har sin medvetandehöjning bland annat genom förluster och stora ansträngningar ligger också naturligtvis kärleksfrekvenser inlagda men inte av detta slag utan det är de rosa universella kärleksfrekvenser, som utgår från det gudomliga högsta och innebär nåd och omfattande av en hösta omslutande kärlek. Det har med hur utvecklingslinjerna är upplagda att göra.

Även om det också i Jordens utvecklingslinje är inlagt en högsta potential och ett högsta syfte att utveckla kärlek, får man som inkarnerad gå vägar över medvetandehöjande erfarenheter, som inte i sig själva innefattar kärlekens grundfrekvenser utan där den högsta rosa vibrerande gudstanken omsluter oss i en ögonblicklig nåd eller transcendens.
När vi så har erfarit denna högsta kärlekskänsla förändrar den oss för alltid och på djupet som individer. Det finns då ingen väg tillbaka till en existens som bygger på något annat än den gudomliga kärleken. Trots detta skall man träna sig i att i varje handling och varje tanke och avsikt dela med sig till andra av den egna erfarenheten av nåden.

I de utvecklingsplaner som ingår i planetsystemen, där Teo fått sin huvudsakliga kunskap, finns den allmänna kärleksvibrationens gröna frekvenser. I denna strömmar över hjärtat ständig träning i medkänsla, att vara ett med den andre, omtanke och solidaritet, där individen inte till någon del kan frigöra sig till att agera som en från omvärlden fristående individ med egoistiska eller själviska behov. Detta är oförenligt med utvecklingsplanen och jag skulle vilja påstå helt omöjligt att utföra eftersom inga sådana förutsättningar existerar.

Med den utveckling som Teo har till total inkoppling till andra individer, har han en viktig och speciell funktion i vårt arbete. När vi möter dem som genom olyckor lämnat det fysiska livet är de ofta rädda och i ett totalt kaos av förvirring. Genom att Teo så kan sammansmälta känslomässigt med individen får denne en del som nu är kärleksfull, lugn och balanserad. Detta har stor påverkan. Individen erfar nu den omfattande kärleken även inom sig och får på så sätt möjlighet att överlämna sig till det skeende som följer direkt efter den övergång från det fysiska till det icke-fysiska.

Man känner stor kärlek och tillhörighet. Rädslan och panikkänslan man fört med sig lämnas helt. Man känner sig omhändertagen och man är också omhändertagen på alla plan. Inget ökat lidande finns utan endast en stor befrielse av starka känslor som blockerat och förlamat.

I andra fall får individen befrielse från rädsla och osäkerhet genom att de omsluts och möts av den högsta gudomliga kärleksenergin, som kan ses som vackert rosa eller också som ett starkt vitt ljus. Den som under sin inkarnation någon gång varit ordentligt rädd vet vilken befrielse det ligger i att bli avlyft denna känsla som så förlamar allt annat.  När individen känner sig trygg kommer också möjligheten till upplevelse och intryck.

Ingen är någonsin fråntagen eller utanför den kärlek som genomströmmar Livet och Universum. Det är en faktisk omöjlighet och det skulle inte gå att ställa sig utanför.

Däremot finns det perioder, då man inte har möjlighet att förnimma eller ta del av den. Då finns som ett skal eller båge runt individen och dess livsuttryck, där kärleken hålls tillbaka. Detta uttryck och hölje förändras genom olika påverkan. När den minsta förändring medger ett skifte i den struktur, som håller tillbaka, kan ögonblickligen kärleksenergin ta sig in igen.

Man är aldrig förskjuten eller undanföst från den kärlek som håller samman Universum. Det är endast genom sitt eget agerande, sina avsikter och sitt beteende som man kan bygga det hölje som stänger ute.

Kärleken omsluter oss och väntar tålmodigt att få göra sin manifestation i var och en av oss såsom den gudomliga planen är för varje liv.

Tack Claes!

 

 

"Mina 100 samtal med C" - nittionionde samtalet

I slutet av det nittionionde samtalet säger C:
"När vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar, kan vi vårda oss själva så att vi påverkar  i den riktning där vi gör mest nytta, där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".

Som vanligt skickar C förstås en bild åt mig som inledning på samtalet.
Det ser ut som en stor svart boll som rullar ut i rymden, säger jag.

C leder mina tankar till att föreställa mig, att det jag ser kan vara en tankebubbla som i enorm hastighet är på väg att manifestera sig.Så gott som ögonblickligen sker manifestationen mellan tanke och handling.
Så snabb är delar av våra liv, speciellt i det icke fysiska och i det större livet, som vi inte kan uppfatta med våra sinnen.Vi har också upplevelsen av tröghet när saker ska manifestera sig i det fysiska. Och otåligheten, ialla fall för min del, att allt går så sakta och omständligt. Någonstans bär vi alla minnen med oss och skulle jag vilja säga för egen del, längtan till det som går så mycket lättare. Att förflytta sig i tanken eller som C kallar det "förflyttning genom närvaro", som han tycker är ett mer korrekt uttryck. I det C beskriver som att växla och ändra sin frekvens och ögonblickligen vara i ett annat vibrationsfält.
Den upplevelsen som C hade och beskrev i de första samtalen, när han berättade om vad som hände med honom efter olyckan och när han lämnat sin fysiska kropp var precis det. Alldeles i början har han inga minnen eller medvetna upplevelser kring vad som hänt, men någonstans blev han medveten om att han fortfarande fanns till och beskriver då vad han upplevde när han blev så återställd energimässigt.
Han genomgick en förflyttning till ett annat energiplan och till en annan s.k.verklighet.
Man upplever ingen förflyttning utan bara som att gå från ett tillstånd till ett annat.

Jag skulle vilja likna det vid det vi även gör i våra fysiska liv.
Det är alltså ingen större skillnad men vi måste själva bli medvetna om att vi kan förflytta våra frekvenser genom våra tankar och känslor och göra det medvetet.
Oftast är det som om vi låter saker och ting hända oss och ser inte oss själva som delaktiga eller medskapare till där vi befinner oss i våra tankar och känslor.
Ibland kan man beskylla andra för att reta upp en, vara dumma, oförskämda, okunniga och annat som man inte tycker sig stå ut med och gör den andre till orsak till att man är arg, ledsen eller bara lite lagom irriterad i största allmänhet.
Eller att andra människor tar vår energi ifrån oss !
Ingen kan ta något från dig energimässigt utan ditt eget medgivande, förhållningssätt eller ide om vem du och den andre är.

Vi måste själva inse  och förstå att vi kan välja förhållningssätt till det som händer oss. Om vi inte spelar med kan ingen tvinga oss att bli arg eller irriterad eller ledsen och sårad. För att det ska inträffa behövs en ömsesidig överenskommelse.

Att träna upp sig till att välja sitt förhållningsätt är en stor utmaning och väl värd all träning som behöver läggas i det. Men det blir inga mer "stackars dig" eller något annat duttande på vägen som kan ge abstinenser i början, precis som annat beroende. Ett andligt och inre friskis och svettis innebär daglig träning i att hålla sin egen energinivå utan att låta omvärlden bestämma hur man ska må.
Och ingen kan ta energi från dig om du inte tillåter det.

C säger:
"Livet hänger ihop och är aldrig separerat. Varje flöde påverkar ett annat. Varje livsenergi och livsuttryck ingår i livet som helhet.
Alla våra tankar, känslor, handlingar och förhållningssätt skapar avtryck, energiförändringar, som  påverkar allt.
Vi är sannerligen medskapare i Universum."
och vi avslutar som det vi började med
"när vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar kan vi vårda oss själva så att vi påverkar i den riktning där vi gör mest nytta,där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".
Så slutar det nittionionde samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - nittioåttonde samtalet

I dagens samtal tar jag upp ett ämne som dykt upp från olika håll den senaste tiden. Det handlar om hur vi ska kunna veta vad det är för inre tilltal och inre råd vi får. Var kommer uppmaningarna ifrån ?
Vid några tillfällen har personer sagt sig höra tilltal och uppmaningar som innebär uppenbara svårigheter för individen utifrån att det håller personen kvar i tankar och känslor som förminskar och låser. Därav min fråga till C om ytterligare förtydliganden kring kvalitén på det inre tilltalet.
Det är alltså utgångspunkten för dagens samtal och min fråga till C är om han kan utveckla det vidare från sitt perspektiv.

När jag var drygt 18 år var jag på väg i en bil tillsammans med tre andra personer. Det var dagsljus, bra väglag och en bred väg med gles trafik. Allt var frid och fröjd inget oroande i sikte.Plötsligt hör jag inom mig en röst som säger åt mig att dra upp benen och gömma huvudet i kappan. Det fanns inte tid att tänka och jag bara gjorde det jag blev tillsagd. Bråkdelen av sekunden efter har vi ett möte med en bil och precis i detta mötet exploderar vår vindruta på bilen och allt glassplitter åker in i kupén. Det här var längesedan och det har nog hänt en del med rutors stabilitet sedan dess, som tur är. Vi hade dock tur och varken krockade eller körde av vägen. När vi så står utanför bilen omskakade av det som hänt och alla försöker se hur mycket skärsår och splitter som fanns  på var och en ser alla att jag inte ens fått en glasskärva som skurit mig. Alla säger då nästan med en mun: Hur kunde du klara dig?
Jag försökte då förklara att jag fått en uppmaning att krypa ihop i min kappa varpå alla anklagande säger: Du kunde väl ha sagt något!
Ja visst hade det varit att föredra, men allt gick så fort.
Jag var förstås inte utvald att vara oskadd utan det handlade nog mer om att jag hade min mottagare påslagen. Jag hörde meddelandet när det kom.

För att vi ska få ledning och kommunikation med vårt inre och det som är större behövs både sändare och mottagare. Det kan sändas hur mycket som helst men det går inte fram om det inte finns någon mottagare.

Åter till C och inledningen på samtalet. C börjar med att ta upp den planering som finns för individen som inkarnerar. Bland annat finns här också en andlig ledning och den grupp som individen tillhör.Beroende på var individen befinner sig beträffande den egna utvecklingen så  blir förloppet och livsvägen olika.
När man har en nyväckt insikt om att det finns mer utanför det fysiska livet och en större dimension fylls man i regel av längtan efter sitt ursprung och sitt sammanhang.Nu börjar en intensiv träningsperiod där man dels ska ta sig fram i den inre människan , höra den inre rösten men inte minst  träna upp sin urskiljningsförmåga.

Det är alltså steg nummer ett att inte okritiskt upphöja allt som pågår i det inre till något som har gudomligt ursprung.

"Man måste förstå att vid denna typ av ökad känslighet och öppenhet får också andra tilltal, som kan vara från personlighetens mentala och känslomässiga områden en möjlighet att framträda", säger C.
Det här är alltså A och O. Det gäller att lära sig urskillnad.

Hur är det möjligt att skilja på det egna mentala fabricerandet och det som är en undervisning från den andlige ledaren ? Det finns starka delpersonligheter inom en individ med därtill starka känslomönster och det vi kallar för ego. När man börjar sin träning att trampa upp de inre stigarna så ingår det ett djupt mått av självkännedom. Det är först när man vet sina egna känslor, sitt egos behov av uttryck och uppmärksamhet, som man kan nå till det som har en annan kvalitet.

C uttrycker det så här:
" Den ton av vishet, allomfattande kärlek och respekt för individen den andlige ledaren alltid har i sitt budskap skiljer sig från den mer ego- och personlighetsstyrda mentala och känslomässiga instruktionen som personen får del av".

När det kommer meddelanden av känslomässig natur, sådant som exkluderar och förminskar kan man vara helt säker på att det kommer från den egna personlighetens lager av känslor och mentala idéer.
Också sådant som tar bort det egna ansvaret, är tvingande eller på annat sätt lämnar en ton av utnyttjande ingår i den egna uppsättningen mer dunkla mentala och känslomässiga ouppklarade energifält. Allt sådant som har med gamla sorger, smärtor och traumatiska upplevelser likaväl som  starka idéer, hat och fördömande behöver omvandlas och granskas av individen själv för att den mottagare som skall kunna ta emot ledning av en annan kvalitet  ska komma igenom.

C avslutar det nittioåttonde samtalet:
" I den högre andliga ledningen finns alltid den högre allomfattande känslan av kärlek som omsluter individen och aldrig kommer någonsin en eftersmak av utnyttjande eller att någon annan tar över den egna personligheten.
Som det heter: av frukten känner man trädet."

"Mina 100 samtal med C" - nittiosjunde samtalet

Många gånger tidigare har C berättat något om det kluster han ingår i. Det är en sammanslutning av individer som följs åt i sin utveckling, både i den fysiska verkligheten och i den icke fysiska. Han har berättat i tidigare samtal något om de olika deltagarna och också något om de kvalitéer som tillförs gruppen genom var och en.  Dessa individer följs alltså åt och är som ett mer utvecklat släktträd,som C också berättat om tidigare.Han har förklarat hur man som individ i det icke fysiska indelas med varandra i olika grupper  beroende på vars och ens nivå av utveckling och de frekvenser var och en har genom insikter och förståelser.

Det kan vara svårt att hålla saker i minnet som C berättar om,eftersom varje samtal kommer med ett nytt tema som återkommer då och då,som man nästan tycker slumpvis i samtalen. Det går att gå tillbaka i de olika samtalen på bloggen och söka mer information för den som vill ha en klarare bild av vissa teman.

I dagens samtal återkommer alltså C till det kluster,där han ingår med sin uppgift och i sin utveckling.
Han börjar med att beskriva hur det råder en feststämning i gruppen,som har sin grund i att en av dem skall inkarnera i det fysiska  ännu en gång. Det finns en spänning och en förväntan i gruppen eftersom det inte bara rör individen på ett personligt plan utan i allra högsta grad är en angelägenhet för gruppen och ett utvecklingsuppdrag.
Det finns fortfarande en i gruppen som är i sin fysiska inkarnation just nu men vars tid löper mot sitt slut och hon kommer snart att lämna sin fysiska existens. Det är den kvinna C har nämnt tidigare som är verksam och bor i Ryssland. När hennes erfarenhet summeras ihop från det liv hon nu levt kommer det som C så många gånger berättat om, att komma alla deltagarna  i klustret till del.

Ibland kan  man  utifrån ett fysiskt perspektiv utgå från att de erfarenheter man gör behålls av personligheten,
Det är inte alls fallet.
Det är tvärtom så att så snart man är i sina utvecklingssteg och tillhör en grupp så delas erfarenheter till gruppen och kommer alla till del.
Allt eftersom utveckling och medvetandeförändring sker blir det som hör till personligheten allt mer underordnat det som är högre.

Den som nu skall lämna gruppen i det icke fysiska och ta en inkarnation på jorden är Zeb. Han har haft flera tidigare inkarnationer i Syd-Amerika och kommer att återfödas där även denna gång.
C talar om den utvecklingssituation som hela Syd-Amerika står inför och säger att mycket kommer att hända i den här delen av världen. Det gäller både utveckling på ett materiellt plan som industri och ekonomi men inte minst kommer det också att gälla områden inom ledarskap och andlighet.
Han säger också att många framtida ledare  kommer härifrån och det kommer att bli en smältdegel på både ont och gott.
I allt detta kommer Zeb att ingå för att utvecklas vidare men också för att bidra med sina speciella kvalitéer.

Klustret kommer under Zebs uppväxt att ha en ledande och stödjande funktion.
C säger :" Den som är i sitt fysiska liv hör till sitt ursprung och besöker oss bland annat genom de många timmars sömn som ingår från födelsen upp till tre års ålder".

Allt eftersom man växer till i ålder och in i vuxenlivets alla faser,får stödet och vägledningen från klustret olika former allt efter behov och syfte.
C säger att de flesta i klustret han tillhör avslutar sina fysiska liv i 50-årsåldern och återgår då till det större livet där de hör hemma.

Avslutningsvis säger C att Syd-Amerika kommer att ha stark dynamik och starka motsättningar som kommer att pressa fram ett intensivt och starkt framåtskridande som också kommer att innebära risktaganden på en fysisk nivå. Stor utsatthet kommer att följa på denna utveckling som domineras av starka idéer och starka känslor hos många. Grupp kommer att ställas mot grupp och ingen kommer att i första hand välja en fridsam väg för att driva igenom sina planer. Konfrontationer kommer också att leda till sin motsats.
C berättar att individer med hög moral och etik kommer att stiga fram och  de kommer att binda  människor samman i gemensamma högre mål.
"Zeb kommer att ingå i dessa konstellationer och åtaganden", avslutar  C det nittiosjunde samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - nittiosjätte samtalet

I dagens samtal fortsätter vi tala om vad som händer, när man lämnar sitt fysiska liv dvs när man återgår till det större livet, som C också kallar det.
C börjar med att säga att det naturligtvis ser olika ut för olika individer. Allt är beroende på vilka frekvenser vi befinner oss på och hur våra behov ser ut.

Han börjar med ett exempel, där det fysiska livet för personen varit fylld av brist och där det funnits svårigheter att få det dagliga att gå ihop. Inte minst handlar det om den egna personen och omsorg om sig själv och de egna behoven
I ett sådant fall finns en längtan efter att efter det fysiska livet få vila, njuta och unna sig återhämtning och balans.

Du menar att man kan längta efter att få ströva i Paradiset ? Att helt enkelt få sitta ner och spela harpa istället för att utvecklas och finna insikter, säger jag.

"Frågan är viktig, säger C för den visar på graden av ansträngning för individen i det fysiska livet".

Ja, ofta hör man, att man får vila sedan, när jordelivet är slut. Eller är det bara en längtan och en gammal tolkning av himmelriket?fortsätter jag

Eftersom det fysiska livet kan innebära en så hög grad av ansträngning för många individer, så följer naturligt, som en nästa fas när man lämnat det fysiska, en återhämtning, säger C.

Den icke fysiska energikropp man har, när man lämnat sitt fysiska uttryck, behöver återhämtning. Som individ behöver man också  återföra sig till den man är utanför de upplevelser som gett avtryck i inkarnationen.
Det blir alltså en vitalisering och vila av energikroppen med de moment och delar,som varje individ behöver för sin återhämtning på alla plan. Först när detta är klart går man tillbaka till det sammanhang eller grupp man ingår i  gällande det icke fysiska.

Återigen visar C på hur det var,när han lämnade sin fysiska kropp genom en trafikolycka och befann sig i energimässig återhämtning. I början alls inte medveten om vad som hände utan inte förrän han kommit till en punkt i det energimässiga återställandet blev han medveten om att han fortfarande fanns.I det ögonblicket inte alls medveten om i vilket sammanhang han hade sitt medvetande utan bara en upplevelse av att han fortfarande fanns till. Därifrån förflyttades han sedan i linje med sin energinivå och sin medvetenhet till den frekvens där han hörde hemma. Allt detta berättar C om i de första samtalen och återkommer då och då kring detta.

C vill också försäkra oss om att det för varje individ som lämnar det fysiska och återgår till det icke fysiska finns ett omhändertagande kopplat till vars och ens behov.Alla får möjlighet att bearbeta och återställa sig i direkt anknytning till dödsfallet. Det är kopplat till vars och ens utgångsläge och den frekvensnivå i energifältet man är bärare av.

Allt vi är, allt medvetande, alla erfarenheter och insikter,
allt som är obearbetat och som håller oss kvar i idéer, begär och förhållningssätt,
vår förmåga till osjälviskt handlande,
vår förmåga till kärlek,
vår förmåga att se bortom den personliga egna vinningen,
vår förmåga att bära gnistan av gudomlighet
och mer
formar energikoder som bildar energimönster som identifierar varje individ.

När händelser, tankar och känslor förvandlas och blir till insikter utvecklas vi som individer. Nu ändras också våra energikoder och leder till nya frekvenser.

Det är detta vi kan läsa om i "Livet bok", som vi talade om i förra samtalet.

Det är också utifrån detta som vi kan göra våra val, välja handlingar och avsikter, styra våra tankar och känslor för att välja en väg till utveckling av det egna sinnet.
Det är däremot ingen som dömer oss. Det finns inget fördömande av handlingar, avsikter eller situationer. Det är vi själva som konfronteras med de val vi gör och vi själva som är våra hårdaste kritiker.Ingen annan sätter sig till doms över oss eller straffar oss .
Ingen förkastar eller fördömer oss.

När man själv ser sina val och dess konsekvenser blir ens beteende självreglerande och nya insikter leder till nya förhållningssätt.
Var och en gör det den förstår och är kapabel till.

C slutar samtalet med att påpeka att man bör vara försiktig med att dra slutsatser om andras liv och förhållanden.Ofta ser man inte mer än en bråkdel av vad som pågår i en människas liv och den som står bredvid kan varken tolka eller kritisera någon annan.
Man får istället koncentrera sig på att vara det bästa av sig själv.
Alla är vi del av det större och av varandra. Alla är vi del av den kärlek som håller allt samman.

"Mina 100 samtal med C" - nittiofemte samtalet

Ett kärt återseende när vi i dagens samtal åter är i den stora parken, där vi så många gånger haft utgångspunkten för mina och C:s samtal. Idag vill C att vi återkommer till det stora arkivet, som var den första platsen vi besökte tillsammans.
Vi går upp genom den stora entrén och C inleder med att tala om den energikodade information, som finns lagrad för varje själ. Som C tidigare har förklarat vid några tillfällen finns en stark kollektiv uppfattning om att denna information finns lagrad som en bok dvs Livets bok.
Många medier  använder den här föreställningen som verktyg i sitt arbete för att utläsa information om en individ, både det man kallar tidigare liv och framtida förutsägelser. Det är alltså en stor mängd kollektiva idéer  bundna till denna form och som på grund av det också kan ses som formen av information i Livets bok.
Mycket av det man har föreställningar om ser inte alls ut på det viset, utan har med tolkningar att göra. I det här samtalet handlar det egentligen inte om att förändra uppfattningen om hur informationen lagras utan mer tala om hur det ser ut för varje individ och för den konstellation man ingår i.

C förklarar igen att den egentliga formen för den energikodade informationen ligger som energiavtryck och kan mer liknas vid en upplagring i en minnesenhet och finns hos individen själv i dess egna vibrationer och frekvenser.Så finns allt som hör till den enskilde i vars och ens energiminne.

Vid tidigare samtal har C vid flera tillfällen berättat om att man ingår i familjekonstellationer eller kluster som stöd för den egna utvecklingen. Det är när man börjat ställa sig själv frågor, som har med livet att göra och  som i sin tur väcker längtan efter att bli medveten, som man kommer till den punkt där man ska utvecklas tillsammans med andra. Indelningen i de olika konstellationerna är beroende av vars och ens frekvenser och inlagrade erfarenheter och förhållningssätt.
Allt vägs samman och man går in i kommande utveckling tillsammans med andra på samma vibrationsnivå som man själv.
Från början är man tjugo, tjugofem ja även större grupper som bildar en familj i utveckling. C säger också att det finns undantag, men kommenterar inte det i det här samtalet.Varje individ görs medveten om i vilket sammanhang man ingår.Det underlättas av att man utgår från samma energinivå.Man har gemensam erfarenhetsgrund och medvetenhet som gör att man kan förstå andra i "sin familj".Den samhörighet som bildas i gruppen är en förutsättning för utvecklingen tillsammans.
När individer sedan inkarneras och gör sina fysiska erfarenheter finns andra ur samma grupp som har sina inkarnationer i samma livsflöde. Andra åter icke inkarnerade i gruppen fungerar även de som stöd fast ur ett icke fysiskt perspektiv.

Många gånger har C berättat om att den erfarenhet och insikt den enskilde gör  kommer alla de andra i gruppen till del och läggs både till den individuella utvecklingen och till gruppens medvetandehöjande frekvenser.

Trösterikt att höra är också att ingen går ensam i sitt fysiska liv.

Hur än det fysiska livet tar sig ut och hur det än verkar  har alla stöd som ständigt finns närvarande. Om man inte förstår och ser det på en fysisk nivå så finns det alltid där på ett icke fysiskt plan likaväl som ett fysiskt.Det är alltid andra ur ens egen grupp som finns och gör en fysiskt erfarenhet samtidigt som man själv även om fysiska liv överlappar varandra.

Alla vill oss väl och stödjer våra erfarenheter.

Aldrig är vi lämnade till oss själva eller utan stöd även om vi känner oss ensamma och utsatta.

C avslutar det nittiofemte samtalet:
"När vi lär oss att lyssna inåt och bortom  det fysiska livets begränsningar kan vi känna att det är så".

"Mina 100 samtal med C" - nittiofjärde samtalet

"Vi fortsätter våra samtal utifrån det vi talat om de senaste gångerna", inleder C dagens samtal.

I förra samtalet handlade det om de ständiga reaktioner och aktiviteter som sätts igång av det mentala bruset. C menar att de flesta har detta brus som ett non stop program i sin mentala sfär och det spelar på alla dygnet vakna timmar. Han menar också att det är en mental miljöförstörare som ger upphov till stress och som i sin tur står bakom mycket av den ohälsa som finns i en persons liv både fysiskt och psykiskt. När bruset pågår och stressen stiger triggar detta reaktioner som gör att man hoppar och far utan att kunna ta kontrollen över sitt eget liv och sitt agerande.

Det här är absolut det första man behöver komma till rätta med  om man vill nå sig själv på djupet och få den andliga kontakt som ger individen näring.

Många gånger ser man effekterna av denna inre stress genom att man har svårigheter att göra val. Det kan vara stora som små. Förgäves söker man kanske i sitt inre utan att hitta det som visar vägen till vad man egentligen vill. Många gånger kan man tro att valet inte spelar någon roll, eftersom man inte får tag på det som särskiljer det ena från det andra. Oftast är det istället så att det finns en preferens hos en själv, men man har ännu inte kommit till den punkt i det inre där denna är möjligt att urskilja.

När man inte kan välja och inte känner av det som är ens inre val, så blir följden att man följer andras val eller utgår från det andra tycker är bra eller vad man kan tänka fram. Lite av en plus och minus-lista för att se vilken sida som överväger.Ofta tror man alltså inte att man har någon särskild önskan därför att man inte når in till sig själv och för att när man ska välja inte känner något. Det är bara tomt.
När detta ständigt upprepar sig och man möter den inre tomheten och obeslutsamheten, oförmågan att kunna välja till och med det enkla lilla, börjar misstanken gro att man inte är någon. Helt enkelt att det inre finns så mycket i det egna inre som kan ge sig till känna. Man är ingen. Känslan av att inte vara på riktigt eller bluffa kan då växa sig stark.

"Allt detta är förstås missförstånd", säger C

Så det betyder att alla är någon. Alla har ett inre , vilket låter självklart, säger jag

Till den med svag självkänsla kan det inte upprepas nog många gånger, säger C.

Mycket fokus sätts idag på det som är utsidan. Hur andra uppfattar oss. Det putsas och fejas. Man opererar och lyfter, justerar och mejslar fram det man tror sig vara mest nöjd med och som man vill visa sig som i världen.

För att få kontakt med insidan krävs andra verktyg.

Då behöver man träna sig i att lyssna inåt. Man måste hitta vägar att gå bakom och bortom det mentala bruset. Man måste kunna vara i sin inre stillhet för att kunna uppfatta de mer subtila signaler som kommer från en annan riktning och som inte uppfattas av ett stressat sinne.

"Här behöver man träna sina andliga och inre muskler precis som på vilket träningspass som helst", förtydligar C.
Andligt friskis och svettis helt enkelt, säger jag.
"Precis", säger C.

När man börjar träna fysiskt får man inte resultat direkt och man orkar inte heller så mycket i början. Precis som vid all annan träning krävs en viss uthållighet när det inre skall tränas. Det är alltså likadant för inåtlyssnandet. Allt eftersom träningen fortskrider så kommer man till en punkt där kontakten och stillheten i det inre kan ligga som en utgångspunkt för aktiviteten i det som är utåtriktat och fysiskt.

"Grundförståelsen kommer av upplevelsen att inte definiera den man är med bra det yttre, vad man gör", säger C.

" Det är en del av den upplevelsen själen har av att vara inkarnerad i det fysiska men det är inte vad själen är. Den har en kroppslig och fysisk upplevelse men är något annat", avslutar C dagens samtal.

"Mina 100 samtal med C" - nittiotredje samtalet

I dagens samtal fortsätter vi att tala om livet efter döden och det C vill visa på angående fokus och förhållningssätt för den enskilda människan.

"Jag har talat om nödvändigheten av att få kontakt med den del av sig själv som inte är den yttre fysiska människan", inleder C
Han talar om hur viktigt det är att man får en upplevelse av att man är mer än bara sin kropp.

Många gånger finns ett tankebrus och odefinierade känslor, upplevelser och idéer samt reaktioner på omgivningen som sammantaget i stort sett blir hela det upplevda livet. När upplevelsen blir att det som händer runt omkring styr oss och vi inte längre känner att det egna livet handlar om vad man själv vill, utan man dras in i det ena efter det andra, sitter fast i det man tycker är omgivningens agerande, så  byggs mycket stress och maktlöshet upp.
Man kan känna det som om man inte har något val eller några andra möjligheter.

Man närmar sig nu en möjlighet till större insikt och till förmågan att återta makten över sitt liv.

C visar på att man behöver komma till en punkt, där man ställer sig någon form av fråga rörande det egna livet. Man kommer till en punkt som inte kan överskridas.Till vägs ände.

När detta inträffar  blir det en vändpunkt för individen och den kan se olika ut för olika människor.
Många känner igen det i form av att man har en överbelastning, utbrändhet, fysiska besvär och sjukdom eller i bästa fall en klar insikt om att livet är något annat.

En plötslig insikt kan komma som en blixt från en klar himmel i en krissituation, som ofta för med sig den här typen av utökat medvetande och klarseende,där det fysiska livets slöja för ett ögonblick lyfts upp och den sanna bilden av livet visar sig. En sådan upplevelse ger möjlighet för individen att skifta fokus och söka andra uttryck.
I andra fall där frågan hos personen sätter igång processen med en reflektionen om det egna livet, kan man skaffa sig kontroll  över det mentala bruset och de känslomässiga reaktionerna. Att inte fara som ett rö för vinden i alla känslomässiga reaktioner man kan ha på det som händer.
Det finns hjälpmedel och  man kan börja med meditation, yoga eller annan träning som är till för att öppna vägen inåt en själv.När man lyckas få tyst på tjattret i huvudet och de känslomässiga upp och nergångar får man kontakt med den verkliga värld som hela tiden legat i bakgrunden medan bruset har fått all uppmärksamhet.
När kontakten med den inre verkligheten etableras  märks det tydligt på den vitalisering man upplever. Det blir en påfyllnad av energi och ett liv av liv.

I dagens samtal vill C visa hur viktigt det är för varje människa att ta kontroll över  det som ständigt aktiverar och skär av möjligheten till den större upplevelsen av och kontakten med den man egentligen är. C uppmanar oss att hitta vägar att komma bortom det eviga bruset som hör till den fysiska världen och allt som ingår i det man kallar förgängligt.

Det här är en beskrivning av den nutida människans dilemma, säger jag. den främsta och vanligaste frågan jag möter är hur man ska få kontakt med sitt inre bakom bruset. Hur gör man?

Vi ska tala med om det, säger C och avslutar dagens samtal:

"Livet har i sig en annan kvalitet, men man måste själv vilja gå den väg, som gör det möjligt för det större att framträda".

"Mina 100 samtal med C"- nittioandra samtalet

Utifrån det förra samtalet tänker jag på att man inte kan skada någon annan genom att vara den man är, säger jag till C
Visst, säger C, man borde istället ge varandra stöd  till större frimodighet.

Idag har vi helt andra saker att tala om ,fortsätter C, och vill föra samtalet vidare i de många tankar och funderingar man har kring livet efter döden.

C inleder med att kommentera de tankar man har som mest är till för att skapa kontroll och begriplighet i livet. Mycket är också svårt att förstå utifrån ett s k jordiskt perspektiv. Det är vad C inledde med från början när han skulle berätta om livet efter döden och om vad han var inbegripen i.
 "Jag kan bara försöka berätta en liten, liten del", sa han då och det kanske vi får komma ihåg.

Livet i sig är så mycket större och pågår i sådan omfattning att jag inte tror att det är möjligt att greppa. Ialla fall inte som fysiska varelser i ett tidsrumsperspektiv.Det är kanske inte heller nödvändigt att förstå mer än det vi kommer i kontakt med och som väcker våra frågor och vår vilja att utforska mer. På så sätt ta det steg för steg och låta insikten och förståelsen växa i var och en av oss.

I dagens samtal kommenterar C olika religioner och hur de i sin tur ger en möjlighet för individen att söka sig bortom det fysiska livets påtagligheter och få en glimt av det gudomliga.För individen att få kontakt med de inre vägar som leder till gudsupplevelsen. Svårigheten är för individen att direkt förstå hur man ska gå till väga.
De olika religionerna har utvecklat metoder att nå bortom det fysiska till det transcendenta och det finns olika  möjligheter. Det kan vara t.ex meditation, yoga, bön men också mer extrema aktiviteter eller tillvägagångssätt som tänjer de fysiska gränserna ibland till bristgningsgränsen. Inom olika kulturer finns olika sätt att nå bortom begränsningen av det fysiska.
C uttrycker sig så här:
"Många fysiska aktiviteter i det fysiska har att göra med människans längtan efter att vara den man egentligen är.
Det vill säga :
mer än sin fysiska kropp,
större än och bortom sina tankar och känslor med avsevärt  mer gränslösa möjligheter än vad det fysiska livet som grundform verkar erbjuda".

I slutet av samtalet tar C upp det vi ofta kommenterar som dödslängtan och som han menar är längtan efter att vara det man i grunden är och en del av det gudomliga, del av all skaparkraft, besjälad och levande.
Gränser tänjs fysiskt men också intellektuellt, mentalt och känslomässigt till maximal expansion som i en del fall även sätter det fysiska livet på spel och bokstavligen äventyrar det fysiska livet och en människas överlevnad.
Behovet av att växa och tänja gränser, som ibland ses som om ingenting är heligt, men som drivkraft har längtan efter det som är större att göra. Behovet att expandera drivs ibland till sin yttersta gräns.
Allt levande vare sig det är fysisk eller icke fysiskt manifesterat går hela tiden tillsammans i en utveckling mot ett uppgående i det gudomliga.

Eftersom varje individ gör sin egen livsresa och sin egen erfarenhet är det svårt att helt kunna känna igen sig i någon annan. All jämförelse skapar en större förvirring. Ingen annan individ kan bedöma alla aspekter av någon annans utveckling. När vi ser någon annans livsväg kanske vi inte förstår och då behöver vi också avhålla oss från bedömning och värdering av den andres val och liv.
Vi gör alla olika val och har olika utgångspunkter.Somliga är intresserade av det som är rätt och fel medan andra har mer fokus på det kollektiva gemensamma och andra åter mer det som är privat och personligt.

C avslutar samtalet:
"Kärleken till andra dras och slits mellan kärleken till det egna likaväl som allt som binder som man ger andra namn, som i grunden handlar om begär och kontroll.
Fältet av möjligheter är oändligt. Mäjligheterna till erfarenheter likaså. Alla prövar sig fram på olika sätt.
Slutmålet har vi gemensamt".

"Mina 100 samtal med C" - nittioförsta samtalet

Idag väljer jag att lägga in ett av samtalen med C helt okommenterat och i den form som han återgett det till mig. Det finns mycket information här som jag gärna vill dela med mig av och som jag hoppas kommer till glädje för den som läser.

Så här säger C:


Nittioförsta samtalet

Claes skickar bild.

Jag se en liten familj mamma, pappa och en liten flicka på 6 – 7 år som hoppar omkring.

Den här bilden vill jag ha som ingång till vårt samtal idag

Den lilla familjen är ute på ett ärende eller en promenad. De verkar glada och avspända.. Den lyckliga familjen. Här råder fullkomlig harmoni. Av erfarenhet vet nu den som tittar, att livet innehåller många komponenter, som snabbt kan rubb balansen för dessa tre som vi ser här.

För många är det så enkla saker som känslor och humör, som kan påverka hur alla mår.

Någon i familjen kan ha livligare och mer utlevande känslor och idéer, som den individen inte kan hålla inom sitt eget ansvarsområde. Denna individ delar med sig till de andra och tar på så sätt över och lägger ut sin egen känslomässiga oro och instabilitet över de andra som inte får en chans att känna vad de själva känner.

Vanan att alltid bära någon annans oro eller känslomässiga turbulens blir så stor att man till slut inte vet vad som från början är ens eget och var den andre tagit över.

Genom att en individ är omedveten och inte tar ansvar för sina känslor kommer hela familjen att omfattas. Det kräver mycket styrka och också förmåga att så småningom bryta sig ur det gemensamma känslomässiga beroendet för att man ska ha en chans att ta ansvar för sitt eget.

I konstellationer där man behöver öka sin medvetenhet drastiskt, kan den här typen av inkarnerat medberoende förekomma.
Det kan även handla om individer som ännu inte lyckats komma så långt i sina insikter men tillräckligt för att tillhöra en utvecklingsgrupp. Nu kan man få en chans att flera inkarneras tillsammans utifrån ett grundläggande steg i den egna utvecklingen. Här blir nu tydligt i vilka känslomässiga konstellationer man ingår. Individen får med alla medel en möjlighet att se vad som behövs för att den egna medvetenheten ska stärkas.

En frigörelse från det kollektiva känslomässiga i idéformer blir ett första steg och ett riktigt eldprov för individen. Hela denna process måste sättas igång och föras i hamn innan individen kan få tag på sitt eget inre område och höja sin medvetenhet.Det jag nu beskriver är de första nivåerna av ökat medvetande. Jag har talat om när individen ännu inte förstår eller är motiverad till utveckling och då man i stort sett återföds till en ny inkarnation relativt snabbt och med mycket kort mellanliggande period. Allt beroende på att förutsättningen för en medveten planering saknas. Individen får istället åter en möjlighet till kunskap om sig själv och en möjlighet att viljan till insikt ska väckas.

När så det har skett och individen kommit till ett högre medvetandeplan inom sig själv blir denne också förd samman med andra på samma vibrationsnivåer och de bildar den ”familj” som under en tid kommer att utvecklas tillsammans. De kommer att tillföra sin grupp sina insikter och stödja varandra i sina medvetandehöjningar och sitt arbete både fysiskt och icke-fysiskt. I de inkarnationer som nu följer finns en planering och flera från ”familjen” ingår runt varje individ. Här hjälper man varandra kring den gemensamma uppgiften och utvecklas gemensamt.  Svårigheten som hela tiden finns för var och en delas och man kommer bit för bit framåt i sin egen medvetandehöjning såväl som för gruppens. Detta pågår i många utvecklingssteg och många inkarnationer.

När man så befriat sig mer och mer från illusionen om känslor och mentala idéer, om personlighetens kraftfält, har varje individ blivit mer av sin speciella själsfrekvens och man kan inte längre följas åt och utvecklas ihop med lika många som tidigare.

Nu blir det en annan uppdelning där det blir färre individer som bildar ”familjer” eller kluster och på samma sätt stödjer och utvecklas tillsammans. Nu finns en allt renare form av individen som framför allt speglas i de själsenergier som nu flödar fritt. På detta plan finns fortfarande inkarnationer, där dessa individer har speciella uppdrag och åtaganden som både utvecklar individen men också på ett kollektivt plan är en insats för andras utveckling.
De första medvetandeplanen och sammangåendet i de större kollektiva familjeträden har ingen möjlighet inrymma speciella uppdrag. Det beror på att när man ingår här finns endast möjligheten att försöka nå ett större medvetande kring de mentala, känslomässiga och personliga energier som styr individen. På denna nivå har man inte förmåga och möjlighet att se utanför sin egen sfär. Allt eftersom utvecklingen fortskrider blir det individer som tar som uppgift att bistå i den utvecklingsplan som finns och som har förmågan att göra den skillnad som behövs.

Man måste först inse att man inte behöver låta sig tas till fånge i någon annans känslomässiga turbulens.

Det tror jag är en stor tröst för alla som växt upp i en känslomässigt manipulerande miljö, där man som barn aldrig fått möjlighet att vara sig själv eller känna vad man vill. Det är alltså meningen att man ska få vara den man är och följa sin egen utveckling. Om man gör det kan man inte heller skada någon annan utan bidrar till framåtskridande för sig själv och andra. Det låter hoppfullt!

Ingen ska ta någon annan som gisslan känslomässigt däremot hjälps vi alla åt att komma vidare.

Man kan välja att vårda sitt eget inre till den ljusa plats det har förutsättningar att vara och ha kontakt med det som berättar om det som är större. Glädjen är en viktig drivkraft även om livet är bekymmersamt och innehåller mycket lidande.

Livet i sig är inte ett problem som skall lösas och utredas.

"Mina 100 samtal med C" - nittionde samtalet

I dagens samtal vill C belysa olika förhållningssätt. Det finns det som är olika. Även om Jorden är ett litet klot så finns en oerhörd mångfald på olika plan. Som människa väljer man också olika förhållningssätt.Vi behöver inte titta så långt bort för att se det som skiljer sig från vårt eget sätt att se.

När man själv väljer ett sätt så är det ibland och oftast utifrån någon idé om att vilja välja rätt, utifrån det utfall man önskar sig. Många gånger finns det inte rätt och fel utan endast olika sätt att göra saker på. Många gånger blir också det som är annorlunda mot det egna valet något som man förundras över och ibland tar avstånd ifrån. Ibland väcker det som är olika rädsla och en obekväm känsla.

Det är som vanligt, skulle jag vilja säga, att när man jämför sig själv och det man finner naturligt med något annat som man finner avvikande, är det lätt att inta en kritisk hållning eller att anta att någon annan inte förstått eller har fel, helt enkelt.

I dagens samtal börjar C med att visa på ett slags sätt att leva och förhålla sig. Han har valt familjekonstellationen och arbetet som plats för reflektionen.
Som första exempel har han valt en familj och släkt där mannen har en yrkesverksamhet som gått i arv mellan generationer.När denne man inte längre orkar arbeta har hans söner redan tränats in sedan tidigt i arbetet och kommer att ta över faderns försörjning av familj och släkt. Allt bygger på tradition och överföring av kunskap och många är beroende av familjens arbete. Här fogas länk till länk i en lång kedja som är stabil och hållbar.Varje länk är fast sammanfogad men rörligheten är inte så stor.

I det andra exemplet visar C på det vi är vana vid i västerlandet och som mest handlar om att finna sitt eget uttryck, få frihet i sitt arbete och få tänka nytt. I det här fallet finns det också en person som arbetar mycket och engagerat. När den dagen kommer att denna person skall spara och bygga sluta arbeta och det kommer någon annan är det inte självklart att den tidigare erfarenheten är det som står i centrum. Ofta finns viljan att befria sig från gammalt tänkande och tänka nytt från den som nu ska ta över.
Att få börja om från början och vidga sina erfarenheter och sätta sin personliga prägel på situationen är det som intresserar. Att spara gamla vanor och erfarenheter lockar inte mycket.
I det senare fallet byggs också länkar i en kedja men dessa är betydligt lösare sammanfogade men har en större rörlighet istället.Den saknar dock stabilitet och sammanhang.

Vi känner igen det han tar upp i form av den större centreringen på det egna livet, där det ses som självklart att man inte behöver ta hänsyn till familj eller släkt innan man fattar sina beslut om sitt eget liv och de val man gör.
Olika sätt att göra saker på, olika förhållingssätt och naturligtvis olika konsekvenser.
Det finns alltid en konsekvens av alla handlingar och förhållningssätt och även att inte handla har en konsekvens.
För oss som lever i det västerländska systemet är personlig frihet något vi efterstävar men det blir ibland på bekostnad av kontinuitet och känslan av sammanhang.
Det gäller att förstå att även om vi gör det till vår egen sak med våra egna beslut om vad vi gör med våra liv så är det enbart en illusion  att inte besluten påverkar något annat.
C säger att det är både i det fysiska livet och i det icke fysiska som allt har konsekvenser och påverkar allt annat.

När man tar del av undersökningar om livskvalitet och hälsa har man funnit att just känslan av sammanhang är väsentligt. Det gäller då att hitta avvägningen mellan den personliga friheten och det sammanhang där man ingår. Båda behöver komma från inre känslor av att uttrycka sina särdrag samtidigt  med vissheten om vad som är det sammanhang man ingår i.

Värt att funder över och fråga sig:
I vilket sammanhang ingår jag ? Kanske måste man också ställa frågan "vem är jag?"för att svaret skall kunna nå fram.

Avslutningsvis pekar C på det som han ofta återkommer till och uttrycker sig så här:

" Vi hänger alla ihop energimässigt och i ett större perspektiv kommer vi alla att utvecklas tillsammans. Ingen enda är en fristående enhet som bara kan ta sina egna beslut utan att det påverkar allt annat.
Inget är åtskilt från något annat".

"Mina 100 samtal med C" - åttionionde samtalet

Idag vill jag fortsätta tala om hur livet ser ut efter det man lämnat den fysiska tillvaron, säger C.
och fortsätter
 "I första skedet sker den överföring, återställandet, som har med energiform att göra.  Här finns en omställningsprocess i direkt anknytning till att man går ur den fysiska existensen genom döden".

 C fortsätter att i samtalet ta upp att det kan se olika ut för olika individer. Somliga  genomgår en större omställning, ungefär den han själv var i efter sin olycka, medan andra mer glider över från ett tillstånd till ett annat. Det kan vara till exempel när man dör på grund av svaghet och hög ålder eller vid vissa sjukdomstillstånd.
I tidigare samtal har C också berättat om de släktträd och kluster, som man hör till och är delaktig i, både i det fysiska livet och det större livet.Här finns alltså alla de man delar medvetenhet med och mycket kärlek och omsorg.
Som C tidigare berättat, så kommer en individs utveckling i släktträdet de andra till del, när man gör en insikt eller erfarenhet. Ingen erfarenhet eller höjt medvetande kan någonsin bara bli avgränsat till den person det gäller, utan i och med att man energimässigt hänger samman på den speciella nivån där man är grupperad, så kommer det också alla andra till nytta och glädje.På så sätt höjs hela gruppens medvetandenivåer när enskilda gör erfarenheter som utvecklar dem.

C har också tidigare tagit upp, att man inte ingår i en grupp eller familj förrän man genom egen intention  och vilja skapat de första nivåerna  av medvetandehöjning. Han menar att på den omedvetna nivå man från början befinner sig, har man inte ännu reflekterat över sig själv och det liv man lever. När väl den första processen är igång och man börjar ställa frågan "vem är jag?"  och på så sätt aktiverar det som ligger inlagrat i varje individ, kommer också processen i det fysiska livet att  medverka till större medvetenhet.
Där kommer den tillhörighet och gemenskap med andra på samma utvecklingsnivå som man själv att finnas, liksom man själv också är till stöd och hjälp för dem som ingår runt omkring, både i det fysiska livet och utanför detta.

Ibland kan man möta en person, kanske bara med blicken, och känna att man har haft något med den personen att göra någon annan gång, någon annanstans. Ofta i familjen och vänkretsen finns också den djupa tillhörighet eller för den delen också motsättning som kan kännas som den går igenom många liv och erfarenheter.
Så brukar också vara fallet.

Vi delar många livsöden, erfarenheter och roller med varandra.Ofta får vi mer hjälp än vad vi kan föreställa oss. Det är bra att minnas att omvärlden hjälper till att spegla våra roller och beteenden så att de ska bli mer synliga för oss. Ibland kan vi uppleva detta som svåra motsättningar. Den första frågan kan då vara "vad berättar det här om mig?"
Det kan oftast hjälpa till att lösa upp den knut som blivit i relationen och man kan komma längre i sin förståelse genom att ta ansvar för sin egen upplevelse  och sina känslor.
"Vad berättar det här om mig?"
Omkring inkarnationen i det fysiska  finns det större livet och det är först när man lämnat sin fysiska kropp och är tillbaka i sitt större sammanhang som alla kvalitéer hos individen blir synliga. Tillsammans med gjorda erfarenheter  förvandlas dessa till insikter som påverkar den man är och kommer alla andra till del.
Gott att tänka på.

"Mina 100 samtal med C" -åttioåttonde samtalet

Än en gång är vi  i en mindre farkost. Den far med hög hastighet i relation till punkten  på Jorden. C tar mig med för att visa på ett annat centrum och vi lämnar perspektivet utifrån det vi startar med som referenspunkt.
Det är alltså ett frekvensskifte som C tidigare har visat på från olika håll.
Nu kommer ett byte av frekvens och ögonblickligen infinner sig en total närvaro.
Total närvaro har vi någon gång då och då i våra liv. Ibland tränar vi genom att meditera, utföra yoga eller något annat som kräver total uppmärksamhet till exempel i ett kreativt utförande, där vi kommer i ett tillstånd av total närvaro. Så snart vi blir medvetna om det så brukar vi också avlägsna oss från det. Det är ett tidlöst närvarande tillstånd som man kan längta efter.

Det är alltså det vi nu befinner oss i C och jag i dagens samtal. En upplevelse av att förflytta sig i tanken  från en närvaro till en annan. Det finns alls ingen upplevelse av tid i detta utan går direkt från ett tillstånd till ett annat.
Jag frågade C en gång i början av våra samtal när vi gick i den stora parken om man inte kunde förflytta sig med tanken istället för att gå omkring som vi då gjorde. Hans svar då var att naturligtvis gick det att snabbt förflytta sig direkt dit vi skulle  men fortsatte C så finns det en kvalitet i själva upplevelsen av den fysiska förflyttningen. Ungefär som man säger att det är vägen som är målet. Lite är det kanske en yttring av den tid vi lever i nu att avstånd skall vara korta, inget skall ta någon tid.

Det kanske är den kunskap vi alla bär inom oss att tiden endast ligger i det fysiska som en del av illusionen och att allt kan och sker direkt och på en gång. Ett sätt att komma tillbaka till det vi vet och bortom tiden.

Det vi kan unna oss är emellertid upplevelsen av det som får ta tid dvs resan, vandringen och delaktigheten av natur och annat liv.
C säger " Det finns igen motsättning i att ge sig den vackra upplevelsen på promenad i parken och  den möjlighet man har  att förflytta sig i tanken eller som jag hellre vill kalla det förflytta sig genom närvaro".

Förflytta sig genom närvaro.

Samtalet fortsätter med  det som ofta kommer fram i form av frågor från den som finns kvar i det fysiska  och som handlar om hur den som lämnat det fysiska livet har det. Det kan vara svårt att föreställa sig en fortsättning när inte den fysiska kroppen finns med.

C talar om den ljuskropp man har sedan man lämnat den fysiska kroppen som i jämförelse inte alls är lika tät och framför allt inte lika synlig i det fysiska förstås, även om man vid vissa tillfällen har lättare att uppfatta de högre frekvenser som det handlar om. Vi vet ju också att vissa personer har en större känslighet för dessa frekvenser och kan uppfatta dem.
Den fysiska kroppens täthet hör till det fysiska livet och även vissa fysiska funktioner hör hit. Allt detta ligger i den utvecklingsplan som ligger på och i det jordiska livet.
Ljuskroppen, den egna energikroppen, verkar väldigt tunn och genomskinlig i relation till det fysiska men när man lämnat de fysiska energifälten  upplever man inte sin energikropp lika diffus och  vag längre eftersom man då har andra referensramar. Här blir man sitt ursprung med allt som ingår som vida sträcker sig utanför vad man upplever av sitt fysiska liv.

Avslutningsvis återkommer C till det han sagt många gånger förr. Han talar om den allomfattande kärlekens frekvenser som ligger lagrad i varje individs djupa minne och kan jämföras med den starka längtan efter  att komma "hem" som varje individ bär inom sig.
Att komma hem och bli det man vet man är utan begränsningar.
I och utanför inkarnationen finns kärlek som binder ihop individer på alla plan. Även i det fysiska är det sökande efter kärlek där kärlek får utmynna från individen till omgivningen och kan liksom skatten i det inre bara hittas i det egna för att ges ut i världen.
Kärlek måste först aktiveras i våra egna hjärtan för att den ska bli en bestående del av våra liv.

"Vi har talat om nödvändigheten av att  förskjuta perspektivet genom att ändra fokus för att få en förståelse för livet som helhet. Med andra ord: den fysiska inkarnationen i Jordens utvecklingsplan  är inget centrum i Universum utan en del av livet i sig. Den förståelsen måste börja här. Idag har vi börjat tala om kärlekens frekvens som genomsyrar och binder individer samman i ett högre syfte".

"Mina 100 samtal med C" - åttiosjunde samtalet

C visar en bild.
Jag ser snäckformationer. Nebulosor i rymden, säger jag.
C inleder med att säga att spiralformationen är en fulländad form och med det som inledning  tala om energiformer som informationsbärare.

Själv ser jag hur medvetenhet och beteenden följer  spiralformen när individen utvecklas och att inlärning följer ett speciellt mönster. Det ser ut som en spiralformation som ett hologram, säger jag.

C fortsätter med att  tala om att de tankeformer man bär som individ i sin personlighet, bearbetas i spiralformens grunduttryck, för att sedan utvecklas allt eftersom medvetenheten utvecklas. Han säger också att hela den känslomässiga och mentala energikroppens idéform kan sägas innehålla den här typen av spiralformationer.Formen manifesteras alltså bit för bit allt eftersom medvetenheten höjs tills formen är komplett. Alla möjligheter ligger lagrade i basen av formationen som inte utvecklas förrän individen själv sätter igång processen, fortsätter C.

För att förtydliga vad samtalet handlar om säger jag:
Vi har alltså alla möjlighet till insikt och medvetandehöjning  inlagt i oss men det är inte säkert att vi kommer att aktivera mer än en liten del.
Jag tänker på hur det är med språket och ett litet barn. Där finns en möjlighet hos barnet att tala alla språk, men beroende på vilken kultur och miljö man finns i så aktiveras det språkuttryck som barnet har behov av och kommer i kontakt med. Möjligheten till alla språk finns dock inlagt från början. Det är en otrolig tanke att ta till sig.

C fortsätter med att påtala att i de fall man inte aktiverar någon medvetandehöjning eller insikt så ligger möjligheten kvar inom individen. Det finns också ett längtans frö inom var och en som så sakteliga utvecklas i riktning mot medvetandehöjning och utveckling  och förr eller senare kommer att medverka till att individen aktiverar sin utveckling. Det kan ta flera inkarnationer i det fysiska livet för att komma till den punkt där en snabb medvetandehöjning och utveckling sker. Individen bär  allt detta med sig i sin energikropp från liv till liv.

På detta sätt går man från medvetenhet  till medvetenhet och insikt i del för del i det som rör de frågor individen bär inom sig. När en insikt tillägnats på ett djupare plan, är man redo att gå vidare och ta nästa del av det förhöjda medvetandet till sig. Nu sker ökad förståelse och förhöjning av individens frekvenser.
Man får en större förståelse för vem man är och i vilket sammanhang man befinner sig.

I slutet av samtalet övergår C till att tala om de energifält som hör till hjärtat och dess speciella betydelse.
Man vet att hjärtat är centralpunkten hos varje människa. Man vet också att de elektromagnetiska fält som utgår från hjärtat överstiger hjärnans kapacitet med flera flera tusen.Om man skulle välja endast en utvecklingsväg så bör man satsa på hjärtat.
All insikt, allt inkluderande, all medkänsla och allomfattande kärlek och förmågan att vara bortom fördömande och värderande utgår från hjärtat och läker allt annat.Hjärtats utveckling läker inte bara den egna personen utan även omvärlden. Om man bara väljer att utveckla en del av sig, en sida i sitt liv, så bör det vara hjärtat.

C avslutar dagens samtal:
"Att se utifrån hjärtats energifält ger klarsyn över större områden än något annat och andra känslostrukturer när underordnade detta.
Det främsta område att aktivera är hjärtat och den allomfattande kärleken, som i sig leder inviden förbi många blindskär och onödigt lidande.
Detta är det främsta målet för individens utveckling och kan inte nog framhållas i en värld som mer och mer fastnar i helt andra idéformationer".

"Mina 100 samtal med C" - åttiosjätte samtalet

"Jag fick en fråga om andeutdrivning, skulle du kunna säga något om det?frågar jag C.

C inleder då med att säga att vi tidigare i ett annat samtal talat om det man kallar osaliga andar och att det han då kom in lite på samma område.
Med tanke på alla TV-serier och de många funderingarna på dessa frågor så ger C ett förtydligande utifrån sin syn på det hela.

Det rör sig alltså om individer som lämnat det fysiska livet genom dödsfall som ibland kommit oväntat genom olycksfall men inte alltid utan det kan också vara dem som varit i slutet av sina liv.. Det man kan säga är att det finns ett stort känslomässigt kaos eller mycket starka känslor och idéer som håller fast individen i det fysiska. Det kan också vara personer som haft svårt att orientera sig på grund av missbruk  och på så sätt har en förvirrad bild och framför allt inte varit beredd på upplevelsen efter döden.Det är några utgångspunkter och anledningar till varför man befinner sig i ett utrymme som ligger nära det fysiska.

Dessa individer finns alltså kvar i det man skulle kunna se som en parallell värld helt nära det fysiska rummet. De vill bli sedda och vill ge uttryck för vilka de är och framför allt sina starka känslor. Många gånger har de själva inte uppfattat att de lämnat det fysiska och sin fysiska kropp  utan gör allt för att påkalla uppmärksamhet. De blir ofta frustrerade över att ingen tar notis om dem. De uppehåller sig ofta på platser de känner till och kan vara bostäder, arbetsplatser eller andra ställen de har bindning till.

Vissa personer mer än andra, som fortfarande lever sina jordiska liv, har en större förmåga att ta in  och känna av dessa osaliga andar. Båda känner nu av varandra  och den som är avliden och vill ha bekräftelse får nu genom den fysiska känsliga personen nu mer energi till sig och också mer uppmärksamhet  för att kunna uttrycka mer av sina känslor och det den uppfattar som sin personlighet.

Från personen i det fysiska ges nu kraft till den osaliga anden, som blir sedd och räknad med  vilket gynnar dennes idéer, frustrationer och andra starka känslor.
I många fall stegras upplevelsen och blir alltmer intensiv för den fysiska personen och denne kan också uppleva att det blir mer och mer obehagligt.

Här kommer man ofta in i TV-programmet, där man via ett duktigt medium försöker identifiera den avlidne och förmå denne att inse att den inte längre har sitt fysiska liv. I de flesta fall klarar man också av att visa den avlidne mot en annan frekvens. De flesta medier har möjlighet att göra en energihöjning och kan ledsaga den avlidne mot andra nivåer. De visar ofta på någon form av ljus dit denne kan gå. Det kan vara Kristus-energi, Ängla-energi eller något annat högfrekvent ljus som kan hjälpa  den avlidne vidare.

C säger också att man avser andra typer av företeelser när man talar om andeutdrivning. Det kan vara i de fall  där man menar att en fysisk person tas över av en icke fysisk individ. Ofta asvses då någon med ont syfte. Här talar C om en förvirrad känslomässig  idévärld hos individen i det fysiska och det kan också röra sig om vissa sjukdomstillstånd hos denne, där det är svårt att hålla  fast vid sin personlighet. I en del fall har inte heller personligheten kunnat utvecklas  och då kan  det som liknar ett övertag visa sig.

När det gäller transmedier som ställer sin kropp till förfogande för en icke fysisk individ så sker detta i full överenskommelse dessa emellan och handlar alls inte om det övertag eller besatthet som nämndes innan.

Det finns alltså ingen vinst  för någon att bjuda in dessa bindningar av osaliga andar till sig som en slag kuriosa och extra krydda i tillvaron. De som fastnat i sina frekvensfickor kan hjälpas och komma vidare genom en klok och god insats, avslutar C samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - åttiofemte samtalet

I dagens samtal inleder jag med en fråga:
 Hur viktigt  och svårt det är för den som lämnat det fysiska livet att kontakta dem man lämnat?

Det kan väl alla känna igen sig i som haft nära och kära som av olika anledningar lämnat det fysiska livet på jorden och den krets av nära och kära man då haft. Funderingar kring om man kan höra av sig och vill man höra av sig? Undran över vad som händer?

C börjar med att säga, att han har berört denna fråga i tidigare samtal men tar gärna upp det igen eftersom det alltid är saker som kan sägas annorlunda och tydligare.

Han inleder med att tala om inkarnationen som en upplevelsefylld resa, där det ingår många olika erfarenheter. Många individer binds samman och det finns starka känslor av olika slag som ger upphov till bindningar mellan människor. Dessa bindningar bearbetas i olika inkarnationsperioder och i olika konstellationer mellan människor. Man kan ingå i olika roller med samma personer men kan också ha många individer i sina olika liv.
Det är alltså en brokig karta av relationer, handlingar, känslor över olika tidsperioder.

C säger att man naturligtvis har starka band och relationer i  sitt senaste fysiska liv, starka känslor och band till familj, vänner och alla dem som står en nära..Det finns en vilja att lindra smärtan hos dem som finns kvar i det fysiska livet. Ibland kan man få kontakt med varandra genom drömmar eller genom andra speciella överenskommelser man haft med varandra.

Den som lämnat det fysiska livet vet att lämnandet ingår och en större vetskap är, att man nu fått visshet om att livet inte är slut utan att livet fortsätter om än i en annan form.

Den första tiden för den som finns kvar är fylld av en förhöjd känslighet. Många vittnar om upplevelser av den avlidne och kontakt med denne. Allt eftersom tiden går blir känsligheten mindre och det kan bli svårare att ha kontakten kvar.

Eftersom de båda sidorna är så skilda åt, där den ene upplever sig avskild och lämnad medan den andre får bekräftelse på att livet fortsätter och att inget egentligen har hänt. Det är endast en tillfällig separation som ingår i livsflödet i sig. Det går inte att finna en väg som fungerar för båda.

I de fall man i det fysiska kommer till insikt om livets fortsättning och det blir en omvälvande och djupare upplevelse, då  kan man så att säga mötas med ett accepterande av det som hänt.

De man älskar och har i sitt hjärta kan aldrig någonsin försvinna. Det fysiska livet bär dock med sig förgängligheten av det fysiska och det man kallar förluster och sorg finns inlagt i livet självt men relationen, vänskapen och kärleken mellan individer kan aldrig försvinna.

Behovet av bekräftelse från den som blir kvar i det fysiska livet efter en förlust  går aldrig att tillgodose av den som lämnat det fysiska livet hur gärna denne skulle vilja lindra smärtan. Däremot kan man inte bli lämnad känslomässigt i den relation som funnits utan den finns alltid kvar i det fysiska livet och i det större livet som följer.

C avslutar samtalet:

"Det fysiska livet bär illusionens slöja där sanningen skall sökas och förstås men inte genom att den egna möjligheten  till insikt tas ifrån någon.
Man löser sina livsgåtor och får när det är klart se facit - då, men inte under tiden man är på resa".

"Mina 100 samtal med C" - åttiofjärde samtalet

C. skickar bild.
Jag ser rymden, stjärnor, planeter i oändliga konstellationer, säger jag.
"Om du tänker att du flyter omkring där, finns varken uppåt eller nedåt, inleder C det åttiofjärde samtalet.
Det är svårt att orientera sig eftersom jag inte har någon riktning eller några punkter att hålla mig till,fortsätter jag.

I förra samtalet  visade C en rymdfarkost i relation till det fysiska rummet med upplevelser av rummet, tiden och hastigheten. När sedan frekvensen ändrades blev också upplevelsen helt annorlunda och alla de vana referenspunkterna försvann.
När man upplever sig sväva fritt i rymden  och upplever de enorma avstånden mellan planeter och himlakroppar känns det obegripligt stort.C visar ett frekvens-skifte och upplevelsen är världar i världar, som uppehåller sig på samma yta men inte i varandra utan har skilda våglängder.

"Genom att byta våglängder och frekvenser  kan det vara möjligt att byta sina upplevelser  av det man kan kalla verkligheten eller "livet i sig", säger C.

Han fortsätter förklara att beroende på vilka vi är och vilken medvetenhetsnivå vi befinner oss på energimässigt så upplever vi världen olika.

"Man hamnar på den frekvens som stämmer överens med en själv och på den nivå där man befinner sig", säger C.

Det är alltså  alla insikter, erfarenheter, förhållningssätt, all medvetenhet och allt som kan läggas till i det som är man själv, som utgör den frekvens man vibrerar på.
Det är lätt att känna när man går från ett sinnestillstånd till ett annat och hur ens frekvenser då förändras. Det kan vara att man låter sig dras med i omgivningens gnäll och klagomål, oro eller irritation för att den egna relativt goda känslan skall försvinna.Det är sådant alla kan känna igen.
Då kan man också förstå att vid ett sådant tillfälle går man från en energifrekvens till en annan. Samma sak gäller förstås åt motsatt håll, där positiva upplevelser, vänligt bemötande  och egna goda tankar får energin att lyfta.
Då blir det också en förändring.

När man förstår att man själv kan ta ansvar för sitt eget sinnestillstånd och hålla så lätta och bra flöden som man för tillfället kan åstadkomma, bidrar man aktivt till att se världen ur ett bättre perspektiv.
Man ser alltid omvärlden genom det energimönster där man själv befinner sig och det går inte att vara någon annanstans än summan av det man själv är.

C fortsätter att tala om hur personligheten ofta binder individen genom tillhörande idévärldar känslomässigt och mentalt, men som lämnas allt eftersom som den egna utvecklingen går mot allt högre medvetenhet. Ju fler insikter desto större befrielse från det virrvarr av känslor och tankar som  håller individen fången. Det som kallas illusioner och avser missuppfattningen om att det fysiska livet är det enda som finns, håller en kvar i det man kallar verkligheten. Det blir då den enda referensram man använder sig av. Längtan efter att känna sig hel kan då leda sökandet utanför en själv med behov att omvärlden ska tillgodose ens behov.Istället går vägen till helhet inåt.

När den egna utvecklingen går framåt avtar också  speglingar och projektioner av det egna beteendet på omvärlden för att helt kunna lämnas när det inre ljuset tar dess plats.

C säger "Livet är sin egen utveckling och manifestation.

I livet ligger inlagrad vägen mot utveckling för alla individer. Vi vandrar alla mot samma mål till ett uppgående i det gudomliga".

"Mina 100 samtal med C" - åttiotredje samtalet

Det är nästan som om jag drar ut på blogg-skrivandet nu när vi sakta men säkert närmar oss hundrastrecket som är det antal samtal som finns i det första manuset kanaliserade samtal som heter  "Samtal med Claes" som vi startade för några år sedan.
Nästa del är påbörjad och den kan också vara lite olik de första hundra samtalen beroende på att vi provar att ta med en fråga eller kategorier av frågor som man kan undra över när man är i det fysiska livet. Jag hoppas att C och jag skall hitta en form för de samtalen där han kan ge sin syn på frågan och som så många gånger tidigare visa på ett annat sätt att se.Han brukar utmana genom att visa på hur man skiftar sitt fokus och också vidgar sin bekvämlighetszon.  Det är, som C tidigare påpekat ,lätt att fastna i sin invanda syn på det fysiska livet och det man utifrån det fysiska kallar "andra sidan", vilket med C:s ordbruk kallas "livet i sig "eller "det större livet".

Du som läser bloggen kanske har egna funderingar och undringar. Skriv gärna en rad på fb eller e-mail biseger@hotmail.com så kanske din fråga kan komma andra till del. Naturligtvis skriver jag inte ut frågeställarens namn. Värt ett försök.

Dagens samtal inleds med att C tar mig med i en farkost.Han har tidigare visat på farkoster av olika storlekar och pratat lite om dem.Nu är vi där igen.
Vi börjar strax ovanför marken och är någonstans på Jorden.Det går riktigt fort. Kollisioner är inte någon fara beroende på att det går att göra ett frekvensskifte direkt, lugnar C mig.

När frekvensskiftet görs går vi genast in i en helt annan verklighet.

Samtalet beskriver skillnaderna mellan de olika tillstånden. Dels när vi far i den tätare fysiska frekvensen och därefter när omställningen sker till det vi normalt kallar icke fysisk.
Den största skillnaden är upplevelsen av rummet, hastigheten och tiden. I det fysiska är det i högsta grad en upplevelse av just detta: hur man snabbt åker fram och tar sig fram.

När det blivit ett frekvensskifte är det mer en kunskap om förflyttning men tillståndet i upplevelsen är mer av ett meditativt slag.Det är alltså mer en vetskap om att man förflyttar sig än en fysisk upplevelse av själva förflyttningen.

C visar på olika slag av förflyttning där de olika frekvensskiftena har med intention och uppdrag för farkosten att göra.
I vissa fall där farkoster har ett uppdrag som hör till Jordens och den fysiska människans utvecklingsplan kan nedsänkningsprocessen av skeppen bli synliga också för det fysiska ögat beroende på de frekvenser man använder. Det finns ju ett antal berättelser om personer som sett rymdfarkoster som plötsligt visat sig men lika hastigt varit ur synfältet igen. Allt beroende på farkostens vibrationshastighet.

C nämner igen i det här samtalet om de tillfällen när ett arrangemang involverar många människor för en gemensam insats och som har till uppgift att finna  gemensamma lösningar i situationen som kommer många till del.
Man kan kalla det för en form av nätverk som blir resultatet av en iscensättning av en händelse där utfallet inte kan lösas av enskilda utan kräver en samverkan ofta över gränser.

C avslutar "Man behöver bilda den här typen av nätverk som har genomslag på förståelsen så att medvetenheten  höjs. När man gör detta sker utvecklingen enligt den plan som tidigare är lagd för det fysiska livet på Jorden."
Det är alltså när man i det fysiska inte hittar sätt att samverka med varandra för ett gemensamt bästa som det finns möjligheter att skapa dessa förutsättningar genom den hjälp man får från dem som övervakar Jordens utveckling.

"Mina 100 samtal med C" - åttioandra samtalet

I början av våra samtal handlade det om olika sätt att se på andlighet och religion. Idag , i det åttioandra samtalet, har C åter något han vill förmedla kring andlighet och tro.

C inleder med att tala om hur olika religioner är kulturellt betingade och kommer ur livsvillkor och  och förutsättningar där religionen uppstår.Att det handlar om levnads- och vishetsregler men också om den genuina kunskap hos individen som genomsyrar allt levande. Inom olika religioner finns inbyggd den allomfattande närvaro som uppmanar till gemenskap och solidaritet.  I många fall tolkas det att gälla de egna och de som hör till, samma folk, samma trakt, samma religion. Ja samma sort som man själv. Det blir då legitimt att utsätta andra  för smärta, utanförskap och till och med förföljelse och att döda i religionens namn.
En helt absurd tolkning av de som av rädsla eller makt vill skydda sig och sitt.  Det har inget med andlighet eller tro att göra i grunden. Detta är människans eget verk.

Man kan tro vad man vill och kan men en sak verkar helt klar. Om det finns en Gud eller sammanhållande kraft, som älskar mig så är min fiende och motståndare lika älskad som jag.

C säger " Svårigheten idag blir att kunna ta till sig  det som är gammal visdom och kunskap om livet i sig och att inordna det under det gudomliga samtidigt som man inom teknik och vetenskap plockar isär det fysiska livet i sina minsta beståndsdelar.
Många är de som sitter med sina delar och inte hittar den sammanhållande kraften och därför inte kan tro att livet består av annat än alla dessa delar."

Så är det väl. Allt handlar om fokus och vad man sätter sitt fokus på.

När man tittar på de fysiska delar som våra liv verkar bestå av och tror att det är allt som finns blir tro på något gudomligt svårt att hitta en form för. Man frestas då att förminska och puttifiera, göra fysiskt och gripbart det som ligger på en helt annan nivå.

Istället måste man kunna förstå att det fysiska kan existera inom ramen för de energistrukturer som förmår bära det som inte kan ses,  men väl upplevas och mätas med andra verktyg än de fysiska ögonen , öronen och hjärnans kapacitet.
Det här är likadant som när man diskuterar homeopati och räknar det som humbug för att man använder kemi och mäter ingredienser i det som är bärare av medlet. Precis som man gör med vanliga läkemedel. Här blir det en felaktig tolkning där det handlar om energiavtryck och ingenting annat.
Bara för att det ännu inte finns en större förståelse eller verktyg att bekräfta betyder det inte att det inte finns.
Vi är energivarelser i fysisk form och använder vi bara fysiska referenser för våra liv blir det ganska andefattigt och torftigt. Vi blir också helt beroende av vilka verktyg som finns att mäta fysiska saker med.
Hittar man inte Gud eller en sammanhållande kraft i de minsta fysiska delarna kanske man har felaktig utgångspunkt. Uppenbarligen finns det mycket icke definierat och förklarat.
Det finns fortfarande det som är större.

"Mina 100 samtal med C" - åttioförsta samtalet

Ofta önskar de som lämnat sina fysiska liv att de kunde ge sig tillkänna på något sätt. De skulle vilja att den som är kvar kunde få ett meddelande om att livet fortsätter.Att få en försäkran om att livet inte är slut i och med att man lämnar sin kropp genom döden.
Kan vi prata lite om det ?, säger jag till C och så inleds det åttioförsta samtalet.

Många talar med varandra om detta medan de ännu är tillsammans i det fysiska livet. Det kan vara så att man kommer överens om att den som dör först skall kontakta den andre. Ofta finns det också föreställningar om att man skall meddela sig genom något djur t.ex en fågel eller något annat man har anknytning till.
Det här verkar enkelt och man kanske säger det halvt på skoj men det finns också oftast en önskan om att få ett meddelande och en bekräftelse på att livet fortsätter.
C menar att när man gör upp om en kontakt så har man inte en aning om var den som har lämnat det fysiska befinner sig och framför allt inte i vilket tillstånd. Det är alltså redan där svårt att veta om en  möjlighet till kontakt finns överhuvud taget.
Den som i sin tur blivit lämnad är i ett tillstånd av chock, sorg och saknad och i ett tillstånd av extra känslighet. Det möjliggör i och för sig att man kan uppleva saker utanför det man kallar normalt och många vittnar om att de sett den avlidne på något sätt. Ibland i form av en ljuskropp eller något som överensstämmer med den avlidne som den var i livet.Ofta följs detta av en känsla hos den sörjande där man tycker sig veta att livet fortsätter och att den avlidne fortfarande finns kvar om än inte i sin fysiska kropp. Många gånger är detta till stor tröst för den som blir kvar och den inlagrade känslan hos individen att man är mer än sin fysiska tillhörighet blir bekräftad.

C fortsätter att tala om de svårigheter som ofta finns för den som är kvar i det fysiska livet att kunna uppfatta kontakt från den avlidne. Det behövs alltså både en sändare och en mottagare av de ofta höga vibrationer som är kontakten mellan individerna. Det behövs också från den som är i sin fysiska form att allt brus från insidan i form av tankar och aktiviteter likaväl som allt annat aktivitets- och informationsbrus i det yttre stillas något för att ge möjlighet till en kontakt på andra vibrationsplan.
Man tror att när man talar om det skall det vara självklart och tydligt att den andre meddelar sig men ofta försvinner meddelandet i något annat som pågår runtomkring eller inom den som skall ta emot signalen.
Ofta använder den som lämnat det fysiska sig av någon energi den kan påverka. Det kan vara TV, telefon, el, batterier med blinkande lampor, saker som slås av och på  eller något annat som hoppar hit och dit när energin påverkas. Den första tanken är inte att det är ett meddelande om att livet fortsätter för den som lever i sin fysiska värld utan mer kanske en irritation över att saker och ting inte fungerar som de ska. Det är väl inte förrän det blir många saker som upprepar sig på ett oförklarligt sätt som tanken kommer att det kan vara något annat.

För alla parter fortsätter livet. Det man kan komma ihåg är att kärleksfulla nära relationer och starka band alltid finns kvar. De upphör inte bara för att en i relationen har lämnat det fysiska livet. Däremot fortsätter livet för alla inblandade men andra möjligheter och andra vägar för var och en.

C avslutar det åttioförsta samtalet:
"Hur det än ser ut så är ingen ensam och övergiven av livet - varken i det fysiska eller det icke fysiska. Alla tillhör gemenskapen även om man inte alltid är medveten om hur denna tillhörighet ser ut".

"Mina 100 samtal med C" - åttionde samtalet

Jag har uppfattat en undran och frågor kring  det man kallar parallella liv. Kan vi tala något om det idag ?
Så inleder jag dagens samtal med C för att se vad han säger om detta.Det finns både böcker och filmer som utmanar fantasin och tankegångarna kring vad detta skulle innebära. Jag undrar om det är en möjlighet?
C börjar med att definiera vad detta skulle kunna vara  och utgår då från ett ur fysiskt perspektiv närliggande och alternativt val vad gäller inkarnationer och  som ett annat val än det som blev med det egna pågående livet.Det är alltså föreställningen om att det parallellt med det liv som nu pågår skulle finnas ett liv som är konsekvensen av ett annat val vid något tillfälle och som då skulle ge ett annat utfall.

C fortsätter med att tala om att vi gör massor med val hela tiden och på alla nivåer. Alla dessa val har konsekvenser och sin väg framåt. Han menar att välja ut ett val som viktigare och följa dess konsekvenser endast är en romantiserad form av att man hela tiden både vill ha det man väljer och det man väljer bort.Det handlar här speciellt om relationer och konsekvenserna av dessa val.

C menar därför att det egentligen handlar om rädslan för att göra fel, att välja fel.

Om det val man gjort inte slår så väl ut finns också funderingar på vad det skulle ha inneburit om man gjort ett annat val. Här är väl val av partner och relationer det många tänker mycket på.
I ett perspektiv av att man gör erfarenheter och får konsekvenser av sina val och där kan göra en slutledning och få insikter om detta leder kanske till någon form av medvetenhet och insikt om hur man själv fungerar och vad man behöver för att komma vidare i sitt liv.

C visar också på viktiga vägskäl och förändringspunkter i en persons liv där vissa beslut har mer avgörande betydelse än andra och kommer att mer färga livets innehåll och riktning. Men alla val har konsekvenser även det vi kallar icke val, där man förhåller sig passiv och "åker med" i tron att man klarar sig undan genom att inte ta ställning.

Som alltid kan man inte vara någon annanstans än där man är energimässigt. Det gäller både i tankar och framför allt känslor. Det vi känner, tror och upplever, det vi håller för sant och ser välden igenom det bildar den energimässiga grund vi står på.Endast utifrån den vinkeln kan vi ta in det vi har att välja på. Behöver vi något annat får vi först skapa en annan utgångspunkt för oss själva.
Här ligger den förståelse man talar om när det gäller förändring och att man måste förändra sitt eget och inte rätta till omvärlden.
Det finns inget " bara du ändrar dig blir jag lycklig". Det är alltså man själv som måste samla in förutsättningen till att energimässigt flytta till en annan punkt i tillvaron.

Parallella liv ser C som en önskan att inte behöva tänka i termer av rätt och fel och inte i att hållas ansvarig för sina val. Det vore väl önskvärt att kunna lämna tanken på om man gör rätt i stort som smått.Och att slippa sätta etiketter på andra och deras beteende.Man kan utgå ifrån att  det som händer i livet  är olika erfarenheter.I en värld full att möjligheter och olikheter är det en orimlig belastning att tro att det går att göra rätt. Man får nog  glädja sig åt de olika erfarenheter som finns som möjligheter och göra sina val utifrån om man är beredd att ta konsekvenserna av dessa utifrån det man kan,förstår och vet.Vill man ha ett annat utfall gäller den vanliga regeln att man får göra på något annat sätt utifrån en förändring i det egna.
En regel som jag själv har haft nytta av är att tänka på om mitt val ökar det som är gott, som t.ex glädje, ömsesidighet, omtanke, flöde osv och utifrån det kan jag då bedöma det som ett riktigt bra val.
Finns ett utfall av förminskande, stagnation, isolering så bedömer jag det som inte önskvärt för min del. Med alla val följer ett nästa steg och i världens expansion gör vi alla olika erfarenheter.

"Mina 100 samtal med C" - sjuttionionde samtalet

C skickar bild.
Vi är nu tillbaka på uppställningsplatsen för våra rymdfarkoster och jag påpekar att här gäller det att kunna skifta fokus mellan olika samtalsämnen som C tar upp.
" Det är så vi bygger vår samtalsmosaik till allt större och större bilder", säger C
Och allt större förståelse för livet bortom det fysiska, säger jag.

C inleder med att visa på olika typer av rymdfarkoster som har olika uppdrag. Även den mindre farkost där han har sitt uppdrag kan sägas ingå i denna flotta med sitt speciella uppdrag.Som C tidigare berättat finns det många med samma uppdrag som den grupp han tillhör och som använder sig av den mindre farkosten för att korsa de olika energifälten.
Han berättar också om att de olika farkosterna har olika många individer involverade beroende på uppdraget.De större farkosterna har flera hundra individer medan den typ som C använder har upp till tio individer.Det handlar om  bland annat fredsbevarande styrkor, akutfarkoster samt speciella styrkor som har till uppgift att skapa vissa förutsättningar inom ramen för utvecklingens plan.
C har av och till berättat något om detta i tidigare samtal.

C tar upp, att han tidigare visat på behovet av fokusskifte för att  kunna förstå livet som helhet. Det vi kallar för andra sidan eller livet efter döden.
"När man behåller sin utblick på rymden och Universum utifrån en punkt från den fysiska tillvaron, få man en bild av fysisk och icke-fysisk. Detta är vilseledande och gör att det automatiskt byggs in feltolkningar och obegripligheter.
Att istället skifta fokus och sätta sin utgångspunkt för betraktandet vid någon punkt i Universum, där Jorden finns med i synfältet, ger en annan bild av " livet som helhet", berättar C.
Det gäller som vi har pratat om tidigare att inte se Jorden som Universums mitt utan att kunna förflytta sig till en punkt utanför som ger en bild av Universum med Jorden som en del av det som är.

C talar om Jorden som bär tiden och rummet där utvecklingen via inkarnationer och medvetandehöjande insikter kommer till uttryck. Inte helt kan man förstå vad det innebär att ha tillgång till en helt annan kommunikation i en värld full av frekvenser, energistrukturer och vibrationer, där allt är synligt utanför det man nu har att tillgå.I den fysiska världen tolkar många det som att  våra fysiska sinnen är gränsen för upplevelsen. Det man inte ser och hör finns inte. Allt fler och fler börjar dock ha egna upplevelser som gör att man ställer andra frågor kring vad livet innehåller.
"Livet som helhet", som C också kallar det,  är en mångfasetterad värld med otaliga möjligheter och utmaningar.
Vi bär alla med oss den hösta potentialen för utveckling inom oss - var och en. Skönt att tänka på. Hoppfullt att veta.

C avslutar det sjuttionionde samtalet :
 " Universum utvecklas ständigt mot en större medvetenhet och helhet, även om det i mindre delar och på individnivå verkar avvika helt.
I grundplanen och strukturen finns förutsättningen för utveckling nedlagrad. Precis som en äppelkärna bär potentialen till ett äppelträd finns inlagt i varje individ den högsta potential av  utveckling mot helhet".