I slutet av det nittionionde samtalet säger C:
"När vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar, kan vi vårda oss själva så att vi påverkar i den riktning där vi gör mest nytta, där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".
Som vanligt skickar C förstås en bild åt mig som inledning på samtalet.
Det ser ut som en stor svart boll som rullar ut i rymden, säger jag.
C leder mina tankar till att föreställa mig, att det jag ser kan vara en tankebubbla som i enorm hastighet är på väg att manifestera sig.Så gott som ögonblickligen sker manifestationen mellan tanke och handling.
Så snabb är delar av våra liv, speciellt i det icke fysiska och i det större livet, som vi inte kan uppfatta med våra sinnen.Vi har också upplevelsen av tröghet när saker ska manifestera sig i det fysiska. Och otåligheten, ialla fall för min del, att allt går så sakta och omständligt. Någonstans bär vi alla minnen med oss och skulle jag vilja säga för egen del, längtan till det som går så mycket lättare. Att förflytta sig i tanken eller som C kallar det "förflyttning genom närvaro", som han tycker är ett mer korrekt uttryck. I det C beskriver som att växla och ändra sin frekvens och ögonblickligen vara i ett annat vibrationsfält.
Den upplevelsen som C hade och beskrev i de första samtalen, när han berättade om vad som hände med honom efter olyckan och när han lämnat sin fysiska kropp var precis det. Alldeles i början har han inga minnen eller medvetna upplevelser kring vad som hänt, men någonstans blev han medveten om att han fortfarande fanns till och beskriver då vad han upplevde när han blev så återställd energimässigt.
Han genomgick en förflyttning till ett annat energiplan och till en annan s.k.verklighet.
Man upplever ingen förflyttning utan bara som att gå från ett tillstånd till ett annat.
Jag skulle vilja likna det vid det vi även gör i våra fysiska liv.
Det är alltså ingen större skillnad men vi måste själva bli medvetna om att vi kan förflytta våra frekvenser genom våra tankar och känslor och göra det medvetet.
Oftast är det som om vi låter saker och ting hända oss och ser inte oss själva som delaktiga eller medskapare till där vi befinner oss i våra tankar och känslor.
Ibland kan man beskylla andra för att reta upp en, vara dumma, oförskämda, okunniga och annat som man inte tycker sig stå ut med och gör den andre till orsak till att man är arg, ledsen eller bara lite lagom irriterad i största allmänhet.
Eller att andra människor tar vår energi ifrån oss !
Ingen kan ta något från dig energimässigt utan ditt eget medgivande, förhållningssätt eller ide om vem du och den andre är.
Vi måste själva inse och förstå att vi kan välja förhållningssätt till det som händer oss. Om vi inte spelar med kan ingen tvinga oss att bli arg eller irriterad eller ledsen och sårad. För att det ska inträffa behövs en ömsesidig överenskommelse.
Att träna upp sig till att välja sitt förhållningsätt är en stor utmaning och väl värd all träning som behöver läggas i det. Men det blir inga mer "stackars dig" eller något annat duttande på vägen som kan ge abstinenser i början, precis som annat beroende. Ett andligt och inre friskis och svettis innebär daglig träning i att hålla sin egen energinivå utan att låta omvärlden bestämma hur man ska må.
Och ingen kan ta energi från dig om du inte tillåter det.
C säger:
"Livet hänger ihop och är aldrig separerat. Varje flöde påverkar ett annat. Varje livsenergi och livsuttryck ingår i livet som helhet.
Alla våra tankar, känslor, handlingar och förhållningssätt skapar avtryck, energiförändringar, som påverkar allt.
Vi är sannerligen medskapare i Universum."
och vi avslutar som det vi började med
"när vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar kan vi vårda oss själva så att vi påverkar i den riktning där vi gör mest nytta,där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".
Så slutar det nittionionde samtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar