"Mina 100 samtal med C" - etthundrade samtalet

Nu är vi framme vid det etthundrade samtalet på bloggen som grundar sig på det manus jag kanaliserat med C och som tog sin början 2010, där C berättade om livet efter döden och sina reflektioner kring att vara människa i fysisk form på jorden. Manuset kanske blir en bok  heter "Samtal med Claes".
C har gett mig fragment och bilder från livet från det vi kallar "andra sidan" men som C hellre benämner "Livet i sig" eller "det större livet". Vi har även fortsatt att tala och det finns en hel del mer att berätta men dessa första hundra samtal är nu färdiga och jag avvaktar vidare kontakt för att se hur och om det blir en fortsättning.
Delar nu det sista samtalet  genom att föra över det direkt från manuset som C berättade det för mig.
Hoppas det kommer till glädje till dig som läser.


Etthundrade samtalet

Claes skickar bild.

För mig ser bilden idag ut som om jag tittar ut från ett högt torn genom ett litet fyrkantigt fönster och ut mot himlen och högt över Jorden – ja, kanske Jorden?

Bilden idag inleder ett samtal som även det för oss ut i den enorma rymden. Den är som ett stort hav av möjligheter. Oftast som fysisk varelse på Jorden, känner man igen himlens alla färger, när man tittar upp på den. Den kan skifta med årstider, väderlekar och molnformationer samt olika ljusspel från sol och måne.

När man befinner sig i den icke-fysiska tillvaron har man alls inte denna utgångspunkt längre. Man befinner sig mitt i detta rymdhav och det ser alltså helt annorlunda ut förstås. De olika frekvenserna och energifälten bildar också vackra färger, som stora färghav och ljusspel att vara i. Det är lustfyllt och ger också glädje i upplevelsen. Vissa frekvenser och som det också då blir, att vissa färger hör till vissa typer av existenser. Den havsgröna färg som vi ser här har sin huvudsakliga tillhörighet kring de konstellationer av planeter som har en liknande utvecklingsväg som Jorden, men som jag tidigare berättat, har sin huvudsakliga uppgift att träna kärlekens väg. När jag berättade om Teo, som ingår i min konstellation, nämnde jag, att han haft en annan utveckling än de av oss som inkarnerat i det fysiska livet på Jorden.

Denna gröna frekvens är bärare av de grundläggande kärleksfrekvenser och är intensiv just i den utvecklingsväg jag nämnde. För Jorden som har sin medvetandehöjning bland annat genom förluster och stora ansträngningar ligger också naturligtvis kärleksfrekvenser inlagda men inte av detta slag utan det är de rosa universella kärleksfrekvenser, som utgår från det gudomliga högsta och innebär nåd och omfattande av en hösta omslutande kärlek. Det har med hur utvecklingslinjerna är upplagda att göra.

Även om det också i Jordens utvecklingslinje är inlagt en högsta potential och ett högsta syfte att utveckla kärlek, får man som inkarnerad gå vägar över medvetandehöjande erfarenheter, som inte i sig själva innefattar kärlekens grundfrekvenser utan där den högsta rosa vibrerande gudstanken omsluter oss i en ögonblicklig nåd eller transcendens.
När vi så har erfarit denna högsta kärlekskänsla förändrar den oss för alltid och på djupet som individer. Det finns då ingen väg tillbaka till en existens som bygger på något annat än den gudomliga kärleken. Trots detta skall man träna sig i att i varje handling och varje tanke och avsikt dela med sig till andra av den egna erfarenheten av nåden.

I de utvecklingsplaner som ingår i planetsystemen, där Teo fått sin huvudsakliga kunskap, finns den allmänna kärleksvibrationens gröna frekvenser. I denna strömmar över hjärtat ständig träning i medkänsla, att vara ett med den andre, omtanke och solidaritet, där individen inte till någon del kan frigöra sig till att agera som en från omvärlden fristående individ med egoistiska eller själviska behov. Detta är oförenligt med utvecklingsplanen och jag skulle vilja påstå helt omöjligt att utföra eftersom inga sådana förutsättningar existerar.

Med den utveckling som Teo har till total inkoppling till andra individer, har han en viktig och speciell funktion i vårt arbete. När vi möter dem som genom olyckor lämnat det fysiska livet är de ofta rädda och i ett totalt kaos av förvirring. Genom att Teo så kan sammansmälta känslomässigt med individen får denne en del som nu är kärleksfull, lugn och balanserad. Detta har stor påverkan. Individen erfar nu den omfattande kärleken även inom sig och får på så sätt möjlighet att överlämna sig till det skeende som följer direkt efter den övergång från det fysiska till det icke-fysiska.

Man känner stor kärlek och tillhörighet. Rädslan och panikkänslan man fört med sig lämnas helt. Man känner sig omhändertagen och man är också omhändertagen på alla plan. Inget ökat lidande finns utan endast en stor befrielse av starka känslor som blockerat och förlamat.

I andra fall får individen befrielse från rädsla och osäkerhet genom att de omsluts och möts av den högsta gudomliga kärleksenergin, som kan ses som vackert rosa eller också som ett starkt vitt ljus. Den som under sin inkarnation någon gång varit ordentligt rädd vet vilken befrielse det ligger i att bli avlyft denna känsla som så förlamar allt annat.  När individen känner sig trygg kommer också möjligheten till upplevelse och intryck.

Ingen är någonsin fråntagen eller utanför den kärlek som genomströmmar Livet och Universum. Det är en faktisk omöjlighet och det skulle inte gå att ställa sig utanför.

Däremot finns det perioder, då man inte har möjlighet att förnimma eller ta del av den. Då finns som ett skal eller båge runt individen och dess livsuttryck, där kärleken hålls tillbaka. Detta uttryck och hölje förändras genom olika påverkan. När den minsta förändring medger ett skifte i den struktur, som håller tillbaka, kan ögonblickligen kärleksenergin ta sig in igen.

Man är aldrig förskjuten eller undanföst från den kärlek som håller samman Universum. Det är endast genom sitt eget agerande, sina avsikter och sitt beteende som man kan bygga det hölje som stänger ute.

Kärleken omsluter oss och väntar tålmodigt att få göra sin manifestation i var och en av oss såsom den gudomliga planen är för varje liv.

Tack Claes!

 

 

"Mina 100 samtal med C" - nittionionde samtalet

I slutet av det nittionionde samtalet säger C:
"När vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar, kan vi vårda oss själva så att vi påverkar  i den riktning där vi gör mest nytta, där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".

Som vanligt skickar C förstås en bild åt mig som inledning på samtalet.
Det ser ut som en stor svart boll som rullar ut i rymden, säger jag.

C leder mina tankar till att föreställa mig, att det jag ser kan vara en tankebubbla som i enorm hastighet är på väg att manifestera sig.Så gott som ögonblickligen sker manifestationen mellan tanke och handling.
Så snabb är delar av våra liv, speciellt i det icke fysiska och i det större livet, som vi inte kan uppfatta med våra sinnen.Vi har också upplevelsen av tröghet när saker ska manifestera sig i det fysiska. Och otåligheten, ialla fall för min del, att allt går så sakta och omständligt. Någonstans bär vi alla minnen med oss och skulle jag vilja säga för egen del, längtan till det som går så mycket lättare. Att förflytta sig i tanken eller som C kallar det "förflyttning genom närvaro", som han tycker är ett mer korrekt uttryck. I det C beskriver som att växla och ändra sin frekvens och ögonblickligen vara i ett annat vibrationsfält.
Den upplevelsen som C hade och beskrev i de första samtalen, när han berättade om vad som hände med honom efter olyckan och när han lämnat sin fysiska kropp var precis det. Alldeles i början har han inga minnen eller medvetna upplevelser kring vad som hänt, men någonstans blev han medveten om att han fortfarande fanns till och beskriver då vad han upplevde när han blev så återställd energimässigt.
Han genomgick en förflyttning till ett annat energiplan och till en annan s.k.verklighet.
Man upplever ingen förflyttning utan bara som att gå från ett tillstånd till ett annat.

Jag skulle vilja likna det vid det vi även gör i våra fysiska liv.
Det är alltså ingen större skillnad men vi måste själva bli medvetna om att vi kan förflytta våra frekvenser genom våra tankar och känslor och göra det medvetet.
Oftast är det som om vi låter saker och ting hända oss och ser inte oss själva som delaktiga eller medskapare till där vi befinner oss i våra tankar och känslor.
Ibland kan man beskylla andra för att reta upp en, vara dumma, oförskämda, okunniga och annat som man inte tycker sig stå ut med och gör den andre till orsak till att man är arg, ledsen eller bara lite lagom irriterad i största allmänhet.
Eller att andra människor tar vår energi ifrån oss !
Ingen kan ta något från dig energimässigt utan ditt eget medgivande, förhållningssätt eller ide om vem du och den andre är.

Vi måste själva inse  och förstå att vi kan välja förhållningssätt till det som händer oss. Om vi inte spelar med kan ingen tvinga oss att bli arg eller irriterad eller ledsen och sårad. För att det ska inträffa behövs en ömsesidig överenskommelse.

Att träna upp sig till att välja sitt förhållningsätt är en stor utmaning och väl värd all träning som behöver läggas i det. Men det blir inga mer "stackars dig" eller något annat duttande på vägen som kan ge abstinenser i början, precis som annat beroende. Ett andligt och inre friskis och svettis innebär daglig träning i att hålla sin egen energinivå utan att låta omvärlden bestämma hur man ska må.
Och ingen kan ta energi från dig om du inte tillåter det.

C säger:
"Livet hänger ihop och är aldrig separerat. Varje flöde påverkar ett annat. Varje livsenergi och livsuttryck ingår i livet som helhet.
Alla våra tankar, känslor, handlingar och förhållningssätt skapar avtryck, energiförändringar, som  påverkar allt.
Vi är sannerligen medskapare i Universum."
och vi avslutar som det vi började med
"när vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar kan vi vårda oss själva så att vi påverkar i den riktning där vi gör mest nytta,där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".
Så slutar det nittionionde samtalet.