Fortsatta samtal med Claes/103 samtalet

För första gången sedan Claes och jag startade våra samtal 2010 är det ett annat upplägg i kontakten.

Idag är vi fler i det här samtalet.Tillsammans med mig finns ytterligare två individer i den icke-fysiska tillvaron vi kallar  livet som helhet eller livet i sig som är det större livet, säger Claes.

Det visar sig att nu när de första etthundra samtalen är klara kommer de följande att allt eftersom ligga på en annan nivå och då finns också de i Claes omgivning som har större andlig insikt och som kommer att leda samtalen vidare.
Idag handlar det åter om att hitta kontakten in till den inre människan förbi det mentala brus som är en så stor del av ett modernt liv. Fokus sätts på det som är skillnaden mellan att avleda sinnet som ger avspänning och avlastning i bästa fall och det som faktiskt leder in till en verklig inre kontakt.
Det senare är en mer krävande metod där inga genvägar finns trots att det finns ett överflöd med metoder som  säger sig leda till det inre mötet. Det är här den första svårigheten finns i att kunna sortera och urskilja vilken väg som är den bästa.

Vi får ett råd i att tänka på enkelhet och tillgänglighet.

Enkelhet betyder inte att det kanske är lätt och löser sig självt utan vi tvingas använda all vår längtan och intention för att komma till det möte med oss själva vi så innerligt vill ha. Det betyder istället att det inte behöver vara några komplicerade tillkrånglade metoder utan att det räcker med att avsätta tid samt träna närvaro. Det kan vara svårt nog när det hela tiden pinglar på telefoner och i paddor och vi dras mot att se efter vem som söker vår uppmärksamhet. Om vi kan och vågar stänga av våra kommunikationer utåt en halvtimme per dag och träna på att istället stanna upp, stanna i det som är och med samma nyfikenhet leta efter den inre vägen så som vi söker kontakter utåt, kommer vi så småning om att se var vägen går.
Genvägarna här är få om ens några.

Här är det samma sak med tillgängligheten. Det vi behöver finns alltid med oss. Vi måste bara förstå att vi ska göra det.
Vi behöver inte handla,resa,vara i en speciell situation eller på annan plats för att kunna få tillgång till den inre utvecklingen. Även om det kan vara väl värt att spendera semestertider, särskilt fokus och ha extra upplevelser så är det inte det som avgör.Det handlar inte om att ha pengar eller andra resurser för att kunna få den insikt och medvetandehöjning man söker.

Allt har vi redan med oss som förutsättning och allt är tillgängligt för alla.
Det som behövs är vilja, tid och fokus. Att faktiskt göra det.

I de meditationsmetoder Claes q delar i samtalen är det viktigt att veta att ingen är exkluderad. Insikt och medvetenhet finns för den som söker. Man behöver bara göra det!
Enkelhet och tillgänglighet.

Det är i själva görandet som det hänger upp sig. Vanan att allt ska gå snabbt, ibland med en ringa insats och hushållandet med egna krafter  tar över och gör hindren större. Det behövs inga långa komplicerade processer när vi väl förstått. Det är i motståndet innan som det sega och slitsamma ligger.Att ta sig tid när mycket annat ska göras. Att sitta stilla utan att ha fokus på något annat. Att få kontakt med vad som verkligen pågår i det egna.
När vi släpper taget, stannar i ögonblicket, drar ner på funderandet över igår och imorgon så är vi redan där i Nuet.
En bättre tid än just nu finns väl inte att vara just här.
Man behöver själv ta sig till mötesplatsen. Då är det både enkelt och tillgängligt.
-

Fortsatta samtal med Claes/102 samtalet

Nu vibrerar allt liv. Denna upplevelse av hopp och försäkran om att livet pågår mer fantastiskt än man kan drömma om. Vår går mot sommar än en gång.
Mer ofta än sällan slås jag av den brist på närvaro man möter i kontakt med omgivningen i både det som är långsiktigt, avsiktligt  och det som är sekundmöten i affärer, köer, service o.s.v Många gånger verkar ingen vara hemma i den fysiska kroppen. Tankar och uppmärksamhet helt på annat håll. Kontakt i det fysiska mellan två individer kan kännas som motorvägar på olika nivåer åt olika håll.Kroppar rör sig. Kanske är det därför jag inte gillar zombier på film. Är däremot väldigt svag för medveten närvaro, möten på djupet. Se och bli sedd.
Det föder en stilla undran av det liv som pågår.
Man talar om det fysiska livet som en illusion  där allt är kollektiva och enskilda projiceringar. I modern teknik finns  alltmer snillrika upplevelsetekniker där det yttre stängs av och man går allt längre in i de mentala vindlingarna och egna önskemålen. Det gör också att det går att förstå att allt fungerar på olika energiplan men kroppen står lite ensam kvar.
Det är som erfarenheter av ett antingen eller, av ytterligheter, ungefär som när man är i tonåren och ska frigöra sig från föräldrar och påverkan för att finna sin egen idé om vem man är.
"Jag ska aldrig bli som mamma/pappa!"
Därefter börjar man med det som utgångspunkt göra tvärtom. I en senare och mer vuxen del av livet börjar man inse att inte heller detta är balans.Bara tvärtom.
I det här samtalet återgår Claes till det han hela tiden visar. Man behöver få kontakt med sin inre människa.Att inte fastna i det yttre, det fysiska och i en mental aktivitet men bara motsatsen är inte heller balans.Man är inte sina tankar och inte sina känslor. Däremot kan de helt och fullt styra ens liv och den upplevelse man har av livet.
Lika lite som balans är den ena eller den andra polen, lika lite är balans full aktivitet eller avsaknad av den. Där kan det ofta bli ett missförstånd. Den som stannar upp och i viljan att förändra och hitta balans kan bli stående kvar. Den ena polen  av överdriven aktivitet och den andra helt avstannat görande men med uppmärksamhet.
I det fysiska livet behövs både in-och utsida, både förmågan till total medveten närvaro och förmågan att rikta sin vilja med intention till manifestation. Då är vi medskapare och använder både den inre och den yttre världen där balans är ett både och.
Det finns en längtan efter helhet som driver oss alla att finna vägar framåt genom  ett utforskande i det yttre och där en inre sanning aktiveras i finnandet av den inre människan. Tillsammans blir det ett både och.
Med hopp om liv!

Fortsatta samtal med Claes /101 samtalet

Som vanligt är Claes mycket tydlig i sina formuleringar och i det han vill framföra. Ni som har läst eller läser boken kan säkert urskilja den speciella ton som finns i överföringen. Det är som när man står i en kör  och körledaren ger ton till varje stämma. Varje stämma känner igen sin speciella ton och precis så känner jag igen och hör Claes röst och kan urskilja den från mina egna tankar, känslor och funderingar, minnen och yttre intryck. Den ton Claes har går rakt och tydligt igenom allt det andra.

Som inledning på de fortsatta samtalen tar Claes upp, hur förståelsen som läsning och delaktighet i vad han förmedlar, kommer oss alla till del  genom en ökad medvetenhet om vilket sammanhang  vi alla befinner oss i.
Det är alltså i grunden frågan om vem man är. Vi frågar oss ofta om det finns ett liv efter den fysiska döden och om vi fortsätter att existera i någon form?
Frågan skulle lika gärna kunna vara om vi fanns före det fysiska livet och i så fall hur det såg ut?
Allt liv hänger samman, där inget är åtskilt från något annat eller någon annan.

Ingen kärlek är heller förlorad genom att någon kär i en relation lämnar det fysiska livet. Denna individ är endast tillfälligt förflyttad utanför vårt fysiska livs energifält. Det är vår upplevelse av smärta som håller oss kvar i separation. Allt finns dock kvar. Det är vi som genom vår känsla av förlust och saknad förflyttar oss från den gemensamma  mötesplatsen.

När vi förstår att vi kan återknyta till det kärleksfulla flöde som aldrig försvunnit utan kan nås genom känslans närvaro, upplever vi åter det som förenar.
Känslans närvaro är vår egen förflyttning känslomässigt, där vi förmår gå tillbaka till upplevelsen av kärlek istället för att gå in i känslan av separation, smärta och förlust.
När vi är i vår smärta kan vi inte samtidigt uppleva det hela läkande flöde som är kärlek utan då ser vi endast det vi tror vi har förlorat. Det bekräftas också genom vår upplevelse av ett  borttagande  i det fysiska livet. I den smärtan blir vi ofta kvar.

Det är den inre känslomässiga förmågan till närvaro som gör en förändring möjlig.
Inget är någonsin förlorat.

Den kärlek vi känner och upplever är en del av den större kärleken som sammanbinder allt liv. När vi förmår ändra vår närvaro kommer vi att uppleva att den alltid finns där, oavsett tid och rum som den sammanhållande kraft som genomströmmar allt liv.

 

Samtalen fortsätter och Boken "100 samtal med Claes".

Plötsligt var det som att få en pinne i ryggen. En uppfordrande markering.
"Det är dags nu! Nu ska vi skriva färdig boken!"
Claes är påtagligt närvarande.
" Det är bråttom nu. Nu måste den ut!"
Det har gått ytterligare ett par år sedan jag skrev sista blogginlägget. Under den tiden gjorde jag flera olika försök till sammanställning  men fann aldrig formen som kanaliseringen med Claes skulle ha. Ibland gav jag upp och tänkte nog det fick räcka med att dela via samtalen här.
Så plötsligt är han på.
Pinnen i ryggen känns som ett starkt tryck och det ska finnas kvar tills vi är klara. Jag avslutar direkt det manus jag håller på att skriva som är något annat. Nu följer intensiva dagar från tidig morgon till sen kväll. Nu var det inte längre några tveksamheter om hur formen skulle se ut. Claes ledde arbetet och jag jobbade. På drygt två månader hade vi grundformen klar. Den kanaliserade text från Claes är ord för ord nedskrivet. Inte ett kommatecken eller en punkt är ändrat från originalet. Det som tillkom för formen på boken var mina reflektioner kring det aktuella samtalet.

Under den tid jag och Claes arbetat tillsammans, där jag fått upplevelser, bilder och förklaringar tillsammans med texter så blev jag medveten om att denna kontakt också gav en större förståelse och en insikt mycket mer än vad jag från början förstod. På samma sätt har jag nu i efterhand fått återkopplingar från de som läst boken att en förändring äger rum hos den som läser. Insikter och förståelse tar plats med förflyttning till en annan nivå. Större överblick, djupare förståelse och högre insikter.
Det är den medvetandehöjning som är så önskvärd i den tid vi nu befinner oss. Vi är mitt inne i stora steg av förändring och alla som kan utveckla en större förståelse och utveckling bidrar på ett mycket konkret sätt i det som händer. Härav brådskan och det är nu det händer.

Jag visste alls inte hur materialet skulle ta sig från manus till bok men på något vidunderligt sätt följde det ena på det andra under en intensiv höst. Dagen före julafton 2015 får jag så boken i min hand. En magisk känsla. Claes var minst lik upprymd som jag. Nu gällde det att nå ut till den som skulle läsa, att förmedla den kunskap Claes vill dela och att ge hopp och tröst om att livet fortsätter.

I skrivande stund finns också tjugo fortsatta samtal. Många med ytterligare förklaringar om livet i sig, det större livet, som Claes föredrar att kalla det vi annars ger benämningen "andra sidan."
Redan när vi var klara med de första etthundra samtalen ville Claes fortsätta berätta.
Här var det jag som bromsade. Jag hade någon slags idé om att ta en bit i sänder för jag visste att meningen var att samtalen skulle delas och nå ut. De skulle hitta sina läsare. Det blev mig lite övermäktigt att fortsätta när jag inte ens hade den minsta aning om hur detta skulle gå till.
Nu fortsätter vi skriva och därför tänker jag också fortsätta på denna blogg som har en trofast läsarskara runt om i världen. Det kommer förstås bli en bok till men under tiden finns det saker att reflektera över och dela i det Claes tar upp och i den fortsatta kanaliseringen.
Jag litar fullt och fast på den vägledning som hittills visat sig som en väg i förståelse och kärlek framåt för den som känner sig kallad att ta del av det som förmedlas.
" ..vi kommer att följas åt på grund av att vi energimässigt hänger samman."

"Mina 100 samtal med C" - etthundrade samtalet

Nu är vi framme vid det etthundrade samtalet på bloggen som grundar sig på det manus jag kanaliserat med C och som tog sin början 2010, där C berättade om livet efter döden och sina reflektioner kring att vara människa i fysisk form på jorden. Manuset kanske blir en bok  heter "Samtal med Claes".
C har gett mig fragment och bilder från livet från det vi kallar "andra sidan" men som C hellre benämner "Livet i sig" eller "det större livet". Vi har även fortsatt att tala och det finns en hel del mer att berätta men dessa första hundra samtal är nu färdiga och jag avvaktar vidare kontakt för att se hur och om det blir en fortsättning.
Delar nu det sista samtalet  genom att föra över det direkt från manuset som C berättade det för mig.
Hoppas det kommer till glädje till dig som läser.


Etthundrade samtalet

Claes skickar bild.

För mig ser bilden idag ut som om jag tittar ut från ett högt torn genom ett litet fyrkantigt fönster och ut mot himlen och högt över Jorden – ja, kanske Jorden?

Bilden idag inleder ett samtal som även det för oss ut i den enorma rymden. Den är som ett stort hav av möjligheter. Oftast som fysisk varelse på Jorden, känner man igen himlens alla färger, när man tittar upp på den. Den kan skifta med årstider, väderlekar och molnformationer samt olika ljusspel från sol och måne.

När man befinner sig i den icke-fysiska tillvaron har man alls inte denna utgångspunkt längre. Man befinner sig mitt i detta rymdhav och det ser alltså helt annorlunda ut förstås. De olika frekvenserna och energifälten bildar också vackra färger, som stora färghav och ljusspel att vara i. Det är lustfyllt och ger också glädje i upplevelsen. Vissa frekvenser och som det också då blir, att vissa färger hör till vissa typer av existenser. Den havsgröna färg som vi ser här har sin huvudsakliga tillhörighet kring de konstellationer av planeter som har en liknande utvecklingsväg som Jorden, men som jag tidigare berättat, har sin huvudsakliga uppgift att träna kärlekens väg. När jag berättade om Teo, som ingår i min konstellation, nämnde jag, att han haft en annan utveckling än de av oss som inkarnerat i det fysiska livet på Jorden.

Denna gröna frekvens är bärare av de grundläggande kärleksfrekvenser och är intensiv just i den utvecklingsväg jag nämnde. För Jorden som har sin medvetandehöjning bland annat genom förluster och stora ansträngningar ligger också naturligtvis kärleksfrekvenser inlagda men inte av detta slag utan det är de rosa universella kärleksfrekvenser, som utgår från det gudomliga högsta och innebär nåd och omfattande av en hösta omslutande kärlek. Det har med hur utvecklingslinjerna är upplagda att göra.

Även om det också i Jordens utvecklingslinje är inlagt en högsta potential och ett högsta syfte att utveckla kärlek, får man som inkarnerad gå vägar över medvetandehöjande erfarenheter, som inte i sig själva innefattar kärlekens grundfrekvenser utan där den högsta rosa vibrerande gudstanken omsluter oss i en ögonblicklig nåd eller transcendens.
När vi så har erfarit denna högsta kärlekskänsla förändrar den oss för alltid och på djupet som individer. Det finns då ingen väg tillbaka till en existens som bygger på något annat än den gudomliga kärleken. Trots detta skall man träna sig i att i varje handling och varje tanke och avsikt dela med sig till andra av den egna erfarenheten av nåden.

I de utvecklingsplaner som ingår i planetsystemen, där Teo fått sin huvudsakliga kunskap, finns den allmänna kärleksvibrationens gröna frekvenser. I denna strömmar över hjärtat ständig träning i medkänsla, att vara ett med den andre, omtanke och solidaritet, där individen inte till någon del kan frigöra sig till att agera som en från omvärlden fristående individ med egoistiska eller själviska behov. Detta är oförenligt med utvecklingsplanen och jag skulle vilja påstå helt omöjligt att utföra eftersom inga sådana förutsättningar existerar.

Med den utveckling som Teo har till total inkoppling till andra individer, har han en viktig och speciell funktion i vårt arbete. När vi möter dem som genom olyckor lämnat det fysiska livet är de ofta rädda och i ett totalt kaos av förvirring. Genom att Teo så kan sammansmälta känslomässigt med individen får denne en del som nu är kärleksfull, lugn och balanserad. Detta har stor påverkan. Individen erfar nu den omfattande kärleken även inom sig och får på så sätt möjlighet att överlämna sig till det skeende som följer direkt efter den övergång från det fysiska till det icke-fysiska.

Man känner stor kärlek och tillhörighet. Rädslan och panikkänslan man fört med sig lämnas helt. Man känner sig omhändertagen och man är också omhändertagen på alla plan. Inget ökat lidande finns utan endast en stor befrielse av starka känslor som blockerat och förlamat.

I andra fall får individen befrielse från rädsla och osäkerhet genom att de omsluts och möts av den högsta gudomliga kärleksenergin, som kan ses som vackert rosa eller också som ett starkt vitt ljus. Den som under sin inkarnation någon gång varit ordentligt rädd vet vilken befrielse det ligger i att bli avlyft denna känsla som så förlamar allt annat.  När individen känner sig trygg kommer också möjligheten till upplevelse och intryck.

Ingen är någonsin fråntagen eller utanför den kärlek som genomströmmar Livet och Universum. Det är en faktisk omöjlighet och det skulle inte gå att ställa sig utanför.

Däremot finns det perioder, då man inte har möjlighet att förnimma eller ta del av den. Då finns som ett skal eller båge runt individen och dess livsuttryck, där kärleken hålls tillbaka. Detta uttryck och hölje förändras genom olika påverkan. När den minsta förändring medger ett skifte i den struktur, som håller tillbaka, kan ögonblickligen kärleksenergin ta sig in igen.

Man är aldrig förskjuten eller undanföst från den kärlek som håller samman Universum. Det är endast genom sitt eget agerande, sina avsikter och sitt beteende som man kan bygga det hölje som stänger ute.

Kärleken omsluter oss och väntar tålmodigt att få göra sin manifestation i var och en av oss såsom den gudomliga planen är för varje liv.

Tack Claes!

 

 

"Mina 100 samtal med C" - nittionionde samtalet

I slutet av det nittionionde samtalet säger C:
"När vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar, kan vi vårda oss själva så att vi påverkar  i den riktning där vi gör mest nytta, där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".

Som vanligt skickar C förstås en bild åt mig som inledning på samtalet.
Det ser ut som en stor svart boll som rullar ut i rymden, säger jag.

C leder mina tankar till att föreställa mig, att det jag ser kan vara en tankebubbla som i enorm hastighet är på väg att manifestera sig.Så gott som ögonblickligen sker manifestationen mellan tanke och handling.
Så snabb är delar av våra liv, speciellt i det icke fysiska och i det större livet, som vi inte kan uppfatta med våra sinnen.Vi har också upplevelsen av tröghet när saker ska manifestera sig i det fysiska. Och otåligheten, ialla fall för min del, att allt går så sakta och omständligt. Någonstans bär vi alla minnen med oss och skulle jag vilja säga för egen del, längtan till det som går så mycket lättare. Att förflytta sig i tanken eller som C kallar det "förflyttning genom närvaro", som han tycker är ett mer korrekt uttryck. I det C beskriver som att växla och ändra sin frekvens och ögonblickligen vara i ett annat vibrationsfält.
Den upplevelsen som C hade och beskrev i de första samtalen, när han berättade om vad som hände med honom efter olyckan och när han lämnat sin fysiska kropp var precis det. Alldeles i början har han inga minnen eller medvetna upplevelser kring vad som hänt, men någonstans blev han medveten om att han fortfarande fanns till och beskriver då vad han upplevde när han blev så återställd energimässigt.
Han genomgick en förflyttning till ett annat energiplan och till en annan s.k.verklighet.
Man upplever ingen förflyttning utan bara som att gå från ett tillstånd till ett annat.

Jag skulle vilja likna det vid det vi även gör i våra fysiska liv.
Det är alltså ingen större skillnad men vi måste själva bli medvetna om att vi kan förflytta våra frekvenser genom våra tankar och känslor och göra det medvetet.
Oftast är det som om vi låter saker och ting hända oss och ser inte oss själva som delaktiga eller medskapare till där vi befinner oss i våra tankar och känslor.
Ibland kan man beskylla andra för att reta upp en, vara dumma, oförskämda, okunniga och annat som man inte tycker sig stå ut med och gör den andre till orsak till att man är arg, ledsen eller bara lite lagom irriterad i största allmänhet.
Eller att andra människor tar vår energi ifrån oss !
Ingen kan ta något från dig energimässigt utan ditt eget medgivande, förhållningssätt eller ide om vem du och den andre är.

Vi måste själva inse  och förstå att vi kan välja förhållningssätt till det som händer oss. Om vi inte spelar med kan ingen tvinga oss att bli arg eller irriterad eller ledsen och sårad. För att det ska inträffa behövs en ömsesidig överenskommelse.

Att träna upp sig till att välja sitt förhållningsätt är en stor utmaning och väl värd all träning som behöver läggas i det. Men det blir inga mer "stackars dig" eller något annat duttande på vägen som kan ge abstinenser i början, precis som annat beroende. Ett andligt och inre friskis och svettis innebär daglig träning i att hålla sin egen energinivå utan att låta omvärlden bestämma hur man ska må.
Och ingen kan ta energi från dig om du inte tillåter det.

C säger:
"Livet hänger ihop och är aldrig separerat. Varje flöde påverkar ett annat. Varje livsenergi och livsuttryck ingår i livet som helhet.
Alla våra tankar, känslor, handlingar och förhållningssätt skapar avtryck, energiförändringar, som  påverkar allt.
Vi är sannerligen medskapare i Universum."
och vi avslutar som det vi började med
"när vi inser att även det minsta vi gör påverkar och förändrar kan vi vårda oss själva så att vi påverkar i den riktning där vi gör mest nytta,där vi bygger upp, bygger broar och ökar kärleken i världen".
Så slutar det nittionionde samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - nittioåttonde samtalet

I dagens samtal tar jag upp ett ämne som dykt upp från olika håll den senaste tiden. Det handlar om hur vi ska kunna veta vad det är för inre tilltal och inre råd vi får. Var kommer uppmaningarna ifrån ?
Vid några tillfällen har personer sagt sig höra tilltal och uppmaningar som innebär uppenbara svårigheter för individen utifrån att det håller personen kvar i tankar och känslor som förminskar och låser. Därav min fråga till C om ytterligare förtydliganden kring kvalitén på det inre tilltalet.
Det är alltså utgångspunkten för dagens samtal och min fråga till C är om han kan utveckla det vidare från sitt perspektiv.

När jag var drygt 18 år var jag på väg i en bil tillsammans med tre andra personer. Det var dagsljus, bra väglag och en bred väg med gles trafik. Allt var frid och fröjd inget oroande i sikte.Plötsligt hör jag inom mig en röst som säger åt mig att dra upp benen och gömma huvudet i kappan. Det fanns inte tid att tänka och jag bara gjorde det jag blev tillsagd. Bråkdelen av sekunden efter har vi ett möte med en bil och precis i detta mötet exploderar vår vindruta på bilen och allt glassplitter åker in i kupén. Det här var längesedan och det har nog hänt en del med rutors stabilitet sedan dess, som tur är. Vi hade dock tur och varken krockade eller körde av vägen. När vi så står utanför bilen omskakade av det som hänt och alla försöker se hur mycket skärsår och splitter som fanns  på var och en ser alla att jag inte ens fått en glasskärva som skurit mig. Alla säger då nästan med en mun: Hur kunde du klara dig?
Jag försökte då förklara att jag fått en uppmaning att krypa ihop i min kappa varpå alla anklagande säger: Du kunde väl ha sagt något!
Ja visst hade det varit att föredra, men allt gick så fort.
Jag var förstås inte utvald att vara oskadd utan det handlade nog mer om att jag hade min mottagare påslagen. Jag hörde meddelandet när det kom.

För att vi ska få ledning och kommunikation med vårt inre och det som är större behövs både sändare och mottagare. Det kan sändas hur mycket som helst men det går inte fram om det inte finns någon mottagare.

Åter till C och inledningen på samtalet. C börjar med att ta upp den planering som finns för individen som inkarnerar. Bland annat finns här också en andlig ledning och den grupp som individen tillhör.Beroende på var individen befinner sig beträffande den egna utvecklingen så  blir förloppet och livsvägen olika.
När man har en nyväckt insikt om att det finns mer utanför det fysiska livet och en större dimension fylls man i regel av längtan efter sitt ursprung och sitt sammanhang.Nu börjar en intensiv träningsperiod där man dels ska ta sig fram i den inre människan , höra den inre rösten men inte minst  träna upp sin urskiljningsförmåga.

Det är alltså steg nummer ett att inte okritiskt upphöja allt som pågår i det inre till något som har gudomligt ursprung.

"Man måste förstå att vid denna typ av ökad känslighet och öppenhet får också andra tilltal, som kan vara från personlighetens mentala och känslomässiga områden en möjlighet att framträda", säger C.
Det här är alltså A och O. Det gäller att lära sig urskillnad.

Hur är det möjligt att skilja på det egna mentala fabricerandet och det som är en undervisning från den andlige ledaren ? Det finns starka delpersonligheter inom en individ med därtill starka känslomönster och det vi kallar för ego. När man börjar sin träning att trampa upp de inre stigarna så ingår det ett djupt mått av självkännedom. Det är först när man vet sina egna känslor, sitt egos behov av uttryck och uppmärksamhet, som man kan nå till det som har en annan kvalitet.

C uttrycker det så här:
" Den ton av vishet, allomfattande kärlek och respekt för individen den andlige ledaren alltid har i sitt budskap skiljer sig från den mer ego- och personlighetsstyrda mentala och känslomässiga instruktionen som personen får del av".

När det kommer meddelanden av känslomässig natur, sådant som exkluderar och förminskar kan man vara helt säker på att det kommer från den egna personlighetens lager av känslor och mentala idéer.
Också sådant som tar bort det egna ansvaret, är tvingande eller på annat sätt lämnar en ton av utnyttjande ingår i den egna uppsättningen mer dunkla mentala och känslomässiga ouppklarade energifält. Allt sådant som har med gamla sorger, smärtor och traumatiska upplevelser likaväl som  starka idéer, hat och fördömande behöver omvandlas och granskas av individen själv för att den mottagare som skall kunna ta emot ledning av en annan kvalitet  ska komma igenom.

C avslutar det nittioåttonde samtalet:
" I den högre andliga ledningen finns alltid den högre allomfattande känslan av kärlek som omsluter individen och aldrig kommer någonsin en eftersmak av utnyttjande eller att någon annan tar över den egna personligheten.
Som det heter: av frukten känner man trädet."