"Mina 100 samtal med C" - sextionde samtalet

Vi fortsätter samtalen och lägger bit för bit i det att C hoppar mellan ämnen som berättar om det han kallar det större livet. Det som vi ofta benämner som "andra sidan" och då avser det som är bortom den fysiska tillvaron.C har också reflektioner kring hur det är att vara människa i den fysiska tillvaron och delar med sig av det han vill sätta fokus på.
I dagens samtal återkommer C med ytterligare en del av den mosaik som läggs och som så småningom kommer att bilda en allt större helhet. Samtalet idag inleds med en återkoppling till det kluster där C ingår och som är en del av den uppgift C utför,när han är utanför det fysiska livets erfarenheter och är en del av det icke fysiska i det större livet eller livet i sig, som han också kallar det.
I början av våra samtal har C flera gånger berättat om en farkost, ett transportmedel, som går mellan olika frekvenser. Där finns en grupp individer där C är en av dem. Han kallar gruppen för ett kluster och det ger en bild av hur sammansvetsade dessa individer är med varandra energimässigt i sin uppgift. Klustret har alltså till uppgift att undsätta individer som omkommer i större olyckor och katastrofer och alltså lämnar det fysiska livet men i den stora grad av förvirring sådana situationer framkallar uppstår behov av hjälp. Det är alltså här detta kluster verkar på olika nivåer och olika former för att lindra lidande.
C har också sagt att det finns många sådana grupper som den som han ingår i. C    gjorde vid något tillfälle jämförelsen med den akutstyrka som finns också i det fysiska livet  och som undsätter människor vid större  olyckor och katastrofer.Det kan underlätta för att ge en bild av vad det handlar om.
Varje individ i klustret tillför någon speciell kvalitet till gruppen. Som C tidigare berättat  kommer det den enskilde har tillägnat sig i medvetenhet eller insikt de andra till del. Man delar alltså de frekvenshöjande insikterna och medvetenheterna med varandra i och med att man är energimässigt anlutna till varandra.
Det har ju många gånger framgått att vi alla anknyter till varandra. Allt levande hänger energimässigt ihop och kan inte  frigöras ens om man så önskar. Vi påverkas alla av varandras  energinivåer och flöden.
Det är viktigt ändå att påpeka att ingen är maktlös eller offer i denna dans av energier. Alla kan genom sina tankar och känslor och sin fria vilja påverka den energinivå man är på.
Det går alltid att välja förhållningssätt, vilket är det som påverkar vilken frekvens vi ligger på och vad livet kommer att innehålla.
Vi gör hela tiden val, medvetet eller omedvetet.

När det gäller klustrets insatser tar C åter upp de individer som behöver särskilt omhändertagande. Det kan vara de som under det fysiska livet har haft psykiska sjukdomar, hjärnskador och andra grava funktionshinder,som  behöver särskilda insatser vid sådana tillfällen.

Här nämner C ytterligare en medlem av klustret. Det är en kvinna han kallar Mpotewe, som levt många liv i Afrika , Filippinerna och även Bali. Där har hon varit andeutdrivare, shaman, medicinman och liknande och kan gå mellan världar. Då avses drömvärldar, fysisk och icke fysisk värld i olika konstellationer. Hon är alltså väl lämpad för att stödja personer med den upplevelseerfarenhet som nämndes tidigare och kan ta del av individens föreställningar, symboler och illusioner lika tydligt som individen själv.

C påpekar igen att inget ytterligare lidande skall åsamkas individen och att alla överförs till den nivå där en återhämtning och läkning är möjlig.
Precis som för C själv kommer läkning att inträffa där det finns behov av det och därefter blir det åter möjligt för individen att uppleva att den faktiskt exissterar.

Den erfarenhet vi gör i den fysiska tillvaron är erfarenheter vi lägger till våra insikter och som möjliggör upplevelsen av livet både i den fysiska tillvaron och i den icke fysiska. Det som gör oss var och en till mer av det vi är och som utgör förutsättningen för vilket förhållningssätt vi väljer.
Vår utökade och rikare erfarenhet av livet, det större livet och livet i sig.

"Mina 100 samtal med C" - femtionionde samtalet

I det femtionionde samtalet tar C upp det som många undrar över. Jag gläder mig åt att få berätta om detta samtal för alla er som har nära relationer till era djur som ni har eller har haft. Men vi börjar från början i samtalet.

Som tidigare är vi i den stora parken, där C ofta börjar sina samtal med mig. Vi går i denna park och  C  återknyter till ett samtal han hade tidigare om kultur och dess uttryck och betydelse. Bloggen om detta samtal finns att läsa bland de tidigare skrivna.
C talade där om att man jämställer kulturella uttryck och handlingar med andra goda gärningar. Den som ger utifrån sitt eget sanna uttryck i konst, musik, skrivande ja alla kulturella former ger en kvalitet till sig själv och omvärlden av högsta betydelse. C drog ett likhetstecken mellan dessa uttryck och kvaliteten av goda gärningar. Det som når det högsta sanna och det innersta uttrycket hos varje individ.

Idag handlar dock samtalet om något annat. Beröringspunkten är den djupa känslan. Alla som har eller haft en relation till ett kärt djur, en äkta vän i vått och torrt.
C berättar om den information som finns lagrad angående djur. Här talar han om relationen djur och människa. Precis som i arkivet med livsnedteckningar som vi flera gånger hört C tala om, är det här inlagrad energiinformation som speciellt rör relationen djur och individ.

C säger att djuren har en speciell utvecklingstrappa för djur i allmänhet och för sin grupp i synnerhet. Djur  som kollektiv är i sin speciella utvecklingsspiral.

C fortsätter att tala om människans relation till djuren över långa tider och hur den ordlösa kommunikationen överbryggat det mentala.  Djuren har också hjälpt människan att gå bortom intellektet och ordlöst förstå djupare känslor.

Djurens uppgift i relation till människan har bland annat varit att höja kärleksfrekvenserna hos individen. Det är många djur som fått utstå svårigheter i sin uppgift att hjälpa människan till en djupare insikt.
C berör också hur det med tiden blir allt fler djur som blir domesticerade och fler arter flyttar in i människans närmaste område. Djur som man tidigare inte kunnat ha en kär relation till som människa hålls nu av många av som en kär vän.

Jag såg för lite sedan en ung flicka på spårvagnen som hade en iller i sele i knät. Han tog det ganska lugnt och var mer avspänd än vi som satt runt om kring.

"Vi kommer att se alltmer av det i framtiden", säger C  "eftersom utvecklingen av relation människa och djur fortgår. Den här utvecklingen hör till djurens speciella utveckling av sitt medvetande som samverkar med den plan för enhet och kärlek som ligger på varje individ."

Det är en tröst för många att veta att de älskade djuren också är omhändertagna i en icke fysisk dimension. Det är många som inte kan tänka sig en fortsättning av sina liv utanför det fysiska rummet om inte djuren finns där.  C menar att återseende och kontakt  av det slaget är tillgängligt för den som har dessa relationer.

Man får alltså ta hunden med till himlen, säger jag

"Ja, man till och med  bör göra det med tanke på allas utveckling  enligt vår gemensamma plan i det   som ökar kärleken i Universum.", avslutar C det femtionionde samtalet.

Och till alla er som har eller har haft en djup och innerlig relation till ett kärt djur hoppas jag det C förmedlar ger tröst och hopp om att ni aldrig någonsin kommer att mista varandra.

"Mina 100 samtal med C" - femtioåttonde samtalet

C förmedlar bilden av den stora parken, där vi börjat våra samtal ett antal gånger. 
I dagens samtal berör vi de omständigheter och variationer som finns i ett fysiskt liv. Jag vet att många med mig ställer frågor om just detta som är dagens samtal.

C börjar med att tala om de individer som är mycket oroliga själar. Det kan också vara individer som under sitt liv haft sjukdomar av psykisk karaktär, vissa typer av funktionshinder eller sviter av skador vilket gjort att man under sin tid i det fysiska livet  inte kunnat skaffa sig några medvetna insikter.

C berättar att när dessa individer lämnar sin fysiska kropp, kan det ske precis som för dem som hastigt avlider chockartat, där  man är mer eller mindre omedveten om vad som händer. Det kan mer likna ett tillstånd mellan två erfarenheter där individen behöver läka för att åter upptäcka att de faktiskt existerar
.
Här drar C parallellen till sin egen situation, där döden kom chockartat och oväntat. En läkeperiod tog då sin början. C hade en upplevelse av att han fortfarande existerade. Detta kom när läkningen hunnit till en viss punkt och där det var möjligt för C att uppleva sig själv igen.

"Första tiden efter olyckan vet jag inget om ", säger C men så kom den nivå i läkningen som gjorde det möjligt för C att bli medveten om att han fortfarande existerade.
De individer som inte kan orientera sig eller förstå vad som hänt behöver först en läkeperiod.

Jag vet att många funderar över varför man har den här typen av erfarenheter i det fysiska livet, säger jag.

C berättar om att det kan vara olika anledningar till detta. Dels kan det vara något som hör till den egna personen eller i andra fall ha med familjen , familjemedlem eller närmaste omgivningen att göra. I andra fall kan det istället röra sig om ett kollektivt deltagande  i det som vi tidigare talat om som "förutsättning för påverkan".
Det innebär att man tar på sig en situation och en uppgift som ger möjlighet för de man kommer i kontakt med att uppleva sig själv utifrån ett större djup och en större förståelse.
Det skulle man kunna säga är att man ger andra en möjlighet att finna kärlek och omtanke inom sig själv, där man inte trott detta var möjligt.

Så går utvecklingen av kärlekens energi vidare. De vägar kärleken tar kan vara outgrundliga och mirakulösa. Det kan säkert många berätta om som varit i dessa svåra situationer.

I andra fall, fortsätter C, kan det röra sig om att individen behöver erfara olika aspekter av att uttrycka sin personlighet och också sitt beroende av andra.

Vi får alla möjligheten att reflektera över vad vi värderar som väsentligt. Alla skilda erfarenheter speglar och hjälper oss se vad livet handlar om. Det hjälper oss göra våra medvetna val.

I alla lägen får vi också möjlighet att minnas att vi alla bakom det som synes vara är en del av något större. Vi får träna vår blick att se igenom  illusionen i det fysiska livet  och in i det som är individens verkliga liv, det eviga, det gudomliga.

"Mina 100 samtal med C" - femtiosjunde samtalet

Den bild C sänder idag visar betes- och odlingsfält, vägar som slingrar fram och åter i landskapet.
Dagens samtal är skulle man kunna säga " åter på jorden". Åter i vad det är att vara människa och den erfarenhet som det innebär.
C går före och visar vägen. Som vanligt har han ett klart syfte och en riktning i sina samtal. De börjar med en bild och en reflektion för att sedan gå över i andra tankespår.  Jag följer med bortom kullarna för att se var samtalet börjar någonstans.

Han inleder med att visa mig på en boplats i det fria. En hög ihopsamlat torkat gräs för en smula bekvämlighet på en plats som försöker skydda från väder och vind och kanske också insyn.
C visar på en boplats för någon som inte har någon annanstans att ta vägen. Han förmedlar känslan av vad denna individ har att hantera i sitt liv dagligen. Allas våra liv löper i parallella banor med olika erfarenheter och upplevelser. Det som inleder samtalet är ett liv i utanförskap.
Den första frågan i texten är om det finns skyddsnät och om det är vi i omgivningen som är det nätet som kan fånga upp någon annan ?
Den frågan får vi var och en ställa till oss själva.
Och fortsättningen kring denna reflektion är hur och när vi kan vara till hjälp och stöd för någon annan ?
Den här frågan är hur stor eller nära man gör den till. Den finns på alla plan. Här handlar det mest om de mellanmänskliga relationerna och den egna reflektionen.

I alla situationer, där man kommer i kontakt med behov hos någon annan, finns många olika nivåer. Vi vet väl alla de gånger man själv tycker någon annan är i behov av hjälp och gör sig till tolk för vad den personen behöver.Inte alltid lyckat. Somliga saker vi ser och hör kan vara svårt att känslomässigt härbärgera inom oss själva och vi kanske vill hjälpa med något som vi tror kan rädda någon annan. Det befriar en del ångest hos en själv.
Den vi vänder oss till kanske inte alls har samma uppfattning.

Samtalen är många om att var och en måste ha tolkningsföreträde för sitt eget liv och sina erfarenheter. Vi erfar också att det inte går att hjälpa i alla lägen och att den som inte vill ha hjälp inte heller kan få det.
Många och komplicerade bottnar kommer i dagen om man gör sig till tolk för andra och andras behov utifrån sina egna värderingar och uppfattningar. Speciellt om man tycker man har rätt.

Alla är vi på olika vägar genom livet men oavsett vilka erfarenheter vi gör, känns mötet, där man blir bemött med respekt och värdighet upprättande  - och självklar.  
I denna värld av mångfald finns det massor av olika sätt att uppleva livet och göra sina erfarenheter på. Vi får lita till var och ens ansvar  för sina egna val och egna beteenden.

Det går alltid att välja sitt eget beteende. Ofta står vi lite frågande till det som händer men när vi väl sansat oss kan vi välja hur vi förhåller oss till det som hänt. Då kan vi välja vårt eget beteende.
Själv kan man endast ta ansvar för sin egen upplevelse, sina egna känslor och sina egna beteenden och val. Någon annan gör troligen helt andra bedömningar.
Tillit till livets mångfald och nyanser, tillvarons många skiftningar och variationer får vara följeslagare. Valet  kan vara att bemöta någon annan med respekt utifrån att även den andre är en gudomlig varelse som gör en fysisk erfarenhet.
Även om den andres val verkar helt utanför våra egna bedömningar och ramar, får vi lämna det vi inte har med att göra. Själv får man ta ansvar för sitt eget beteende och hjälpa till när man blir ombedd och med det som efterfrågas.
Man behöver inte förstå den andre för att hitta respekt för den andres val. Det handlar mer om att acceptera att det finns andra vägar att gå.
Olika vägar och andra vägar än de vi tror är de rätta.

"Mina 100 samtal med C" - femtiosjätte samtalet

C vill fortsätta berätta om tunnlarna.
Det var det samtal han började på i det femtiofjärde samtalet. Precis som då står vi framför stenblock som döljer en ingång.

Hur har dessa tunnlar kommit till?, frågar jag
C berättar då att dessa har funnits som fickor i Jordens innandöme och som av människor har förbundits med varandra. Det är alltså en kombination av naturliga gångar och fickor samt det arbete människor har utfört.

I det femtiofjärde samtalet, säger C, att  det finns tunnlar som binder ihop vatten och landmassor och att dessa var väl kända av dem som först kom till planeten.
Jag vill ju förstås höra, om C kan berätta något ytterligare om dessa.
C säger då att dessa naturliga tunnelsystem som finns  över hela Jorden fungerar som kanaler för vissa vattenlevande djur och ligger  mycket långt ner i havsdjupen. Dessa har man inte ännu kartlagt  utan de är fortfarande en outforskad del av Jorden.

"Här finns en hel värld att upptäcka", säger C
 och fortsätter berätta om den tid när Jorden ännu inte var befolkad utan dinosaurier, ödlor, ormar och andra vattendjur levde på Jorden. Dessa använde då dessa kanal- och tunnelsystem  som förband hav, sjöar och landmassor med varandra. Idag , säger C, är det i huvudsak vissa vattenlevande djur på stora djup som använder dessa kanaler.

"Nu tänker jag på Loch Ness-odjuret , som man inte vet vad det är eller har hittat. Kan det vara ett sådant vattenlevande djur från stora djup, som använder sig av dessa djupgående tunnelsystem?" , frågar jag
"Eller är det bara skrönor som lever kvar över långa tider ?"

Här får jag inget direkt svar  utan C  pekar på att historier tenderar att växa och ändra form över tid  men att det ändå inte är en orimlig tanke att det finns en passage och anknytning till det vatten det här rör sig om.

Långt tillbaka i tiden med folkvandringar och  där människor tvingades fly till fots  och skydda sig  mot allehanda faror användes tunnlarna som vägar att ta sig igenom skogstrakter och oländig natur, säger C.
Som vi hörde tidigare fanns ramsor som berättade om  vart de olika gångarna ledde och hur man kunde förstå hur man skulle göra sina val, när den gång man kom i delade sig i en eller flera riktningar.. Dessa ramsor kunde sjungas och överfördes från generation till generation. Det var viktig information och hade stor betydelse för den egna familjen eller den stam eller grupp man tillhörde.

C berättar också om att det fanns olika "påfarter" som han kallar de  olika ingångarna i systemet som är olika öppningar,  ingångar eller utgångar om man ville det. Många tunnlar var också så pass rymliga att även mindre djur kunde transporteras med som en garanti för försörjningen den tid  förflyttningen tog och som en del av det hushåll man behövde sätta i säkerhet.

Ett stycke av Jordens historia berättad från det vi kallar "andra sidan". Det C föredrar att kalla "livet i sig" eller "det större livet" Med det så menar han att det fysiska livet är en manifestation och inkarnation som ligger som del av det liv som är större. Alltså alls inte avskilt eller separerat i form av att vara något annat. Definitivt inte så att det fysiska livet är centrum som sedan placerar "andra sidan" och himlen på en alldeles egen plats.
Det fysiska livet ingår i det större livet och är en del av det. Det fysiska och det icke fysiska är samma enhet och liv.

"Mina 100 samtal med C" - femtiofemte samtalet

" Här ser du ett så kallat flygande tefat, som far iväg. Vi ska följa med och det är vad vi ska tala om idag", börjar C dagens samtal.

Det ser precis ut som bilder jag sett om hur man visar hur ett flygande tefat ser ut, säger jag

"Det beror på att många har sett dem och att många andra har upplevelser och erfarenheter av dem", fortsätter C.

Nu följer vi med en bit bort till en annan verklighet.

Vi är på en annan planet och kommer först till en ankomstplats för diverse farkoster. Dessa landar rakt ner och stiger rakt upp och behöver inte speciellt stort utrymme  utan endast upp- och nedtagning på en minimal yta.
Lite som en hiss upp och ner..., tycker jag.

Det C vill visa idag är dessa farkoster och att de bemannas av individer som har till uppgift att verka för fredliga lösningar i Universum. Det innebär att man på jorden kan skapa förutsättningar hos människor i vissa situationer att finna lösningar i samverkan med varandra..
Man skapar en förutsättning, som endast kan lösas genom att man hittar vägar till samarbete mellan människor trots att det finns en motsättning  till att börja med.

Du menar alltså att  det kan vara svåra situationer som endast kan lösas genom att människor hittar lösningar tillsammans. Också de som till exempel är i fejd men som inte kan reda ut situationen utan man måste ta ett steg framåt och mötas i en specifik situation? säger jag för att förstå bättre.

Just det. Man skapar situationer som endast kan lösas genom att man går samman och finner vägar tillsammans.
Ensam är stark, brukar man ju säga och det är verkligen helt i motsats till det vi talar om. Jag tror det gamla talesättet försvunnit och tack och lov för det.
C fortsätter berätta.
De fredsbevarande insatserna det här handlar om får alltid räkna med olika möjliga utfall. De söker då efter vad som bäst kan föra utvecklingen framåt och vara en fredlig lösning samtidigt som man höjer medvetenheten hos de inblandade.
De här insatserna verkar också och deltar på planeter som har en helt annan utvecklingsväg än den jorden har. I vissa fall blir det mer av en tillsyn än att delta mer aktivt i ett utvecklingsarbete.  De som vi besöker idag finns alltså i vår del av Universum I andra mer avlägset belägna delar finns liknande uppdelning.
För mig som är och har varit helt ointresserad av rymdberättelser och science fiction och aldrig känt någon längtan efter att utforska rymden blir bloggen om de här samtalen endast en återgivning av vad C berättar. 
Själv kan jag inte riktigt förhålla mig åt något håll.
Det jag kopplar in till personligen är de idéer som framförs. Då menar jag den om att man iscensätter situationer för att "tvinga" utvecklingen framåt genom att man måste samarbeta och samverka för att nå dit man vill. Lite utav det man känner till som gruppskapande och när man tänjer gränser och  gör grupparbeten och lösningar tillsammans för att skapa nya förutsättningar och bindningar mellan människor. På arbetsplatser till exempel.
Alla vet ju vad skönt det känns att bli av med gamla förminskande föreställningar, både om sig själv och andra.När man så blir "tvingad" att söka nya sidor och vinklar hos varandra och även tvingar sig själv att se från ett annat håll kan resultatet bli en befrielse.
När man väl nått dit och förflyttat sig är man glad att man var " tvungen" även om det blivit bromsspår  i marken.
Förändring = liv