söndag 8 maj 2016

Fortsatta samtal med Claes/102 samtalet

Nu vibrerar allt liv. Denna upplevelse av hopp och försäkran om att livet pågår mer fantastiskt än man kan drömma om. Vår går mot sommar än en gång.
Mer ofta än sällan slås jag av den brist på närvaro man möter i kontakt med omgivningen i både det som är långsiktigt, avsiktligt  och det som är sekundmöten i affärer, köer, service o.s.v Många gånger verkar ingen vara hemma i den fysiska kroppen. Tankar och uppmärksamhet helt på annat håll. Kontakt i det fysiska mellan två individer kan kännas som motorvägar på olika nivåer åt olika håll.Kroppar rör sig. Kanske är det därför jag inte gillar zombier på film. Är däremot väldigt svag för medveten närvaro, möten på djupet. Se och bli sedd.
Det föder en stilla undran av det liv som pågår.
Man talar om det fysiska livet som en illusion  där allt är kollektiva och enskilda projiceringar. I modern teknik finns  alltmer snillrika upplevelsetekniker där det yttre stängs av och man går allt längre in i de mentala vindlingarna och egna önskemålen. Det gör också att det går att förstå att allt fungerar på olika energiplan men kroppen står lite ensam kvar.
Det är som erfarenheter av ett antingen eller, av ytterligheter, ungefär som när man är i tonåren och ska frigöra sig från föräldrar och påverkan för att finna sin egen idé om vem man är.
"Jag ska aldrig bli som mamma/pappa!"
Därefter börjar man med det som utgångspunkt göra tvärtom. I en senare och mer vuxen del av livet börjar man inse att inte heller detta är balans.Bara tvärtom.
I det här samtalet återgår Claes till det han hela tiden visar. Man behöver få kontakt med sin inre människa.Att inte fastna i det yttre, det fysiska och i en mental aktivitet men bara motsatsen är inte heller balans.Man är inte sina tankar och inte sina känslor. Däremot kan de helt och fullt styra ens liv och den upplevelse man har av livet.
Lika lite som balans är den ena eller den andra polen, lika lite är balans full aktivitet eller avsaknad av den. Där kan det ofta bli ett missförstånd. Den som stannar upp och i viljan att förändra och hitta balans kan bli stående kvar. Den ena polen  av överdriven aktivitet och den andra helt avstannat görande men med uppmärksamhet.
I det fysiska livet behövs både in-och utsida, både förmågan till total medveten närvaro och förmågan att rikta sin vilja med intention till manifestation. Då är vi medskapare och använder både den inre och den yttre världen där balans är ett både och.
Det finns en längtan efter helhet som driver oss alla att finna vägar framåt genom  ett utforskande i det yttre och där en inre sanning aktiveras i finnandet av den inre människan. Tillsammans blir det ett både och.
Med hopp om liv!