Fortsatta samtal med Claes/103 samtalet

För första gången sedan Claes och jag startade våra samtal 2010 är det ett annat upplägg i kontakten.

Idag är vi fler i det här samtalet.Tillsammans med mig finns ytterligare två individer i den icke-fysiska tillvaron vi kallar  livet som helhet eller livet i sig som är det större livet, säger Claes.

Det visar sig att nu när de första etthundra samtalen är klara kommer de följande att allt eftersom ligga på en annan nivå och då finns också de i Claes omgivning som har större andlig insikt och som kommer att leda samtalen vidare.
Idag handlar det åter om att hitta kontakten in till den inre människan förbi det mentala brus som är en så stor del av ett modernt liv. Fokus sätts på det som är skillnaden mellan att avleda sinnet som ger avspänning och avlastning i bästa fall och det som faktiskt leder in till en verklig inre kontakt.
Det senare är en mer krävande metod där inga genvägar finns trots att det finns ett överflöd med metoder som  säger sig leda till det inre mötet. Det är här den första svårigheten finns i att kunna sortera och urskilja vilken väg som är den bästa.

Vi får ett råd i att tänka på enkelhet och tillgänglighet.

Enkelhet betyder inte att det kanske är lätt och löser sig självt utan vi tvingas använda all vår längtan och intention för att komma till det möte med oss själva vi så innerligt vill ha. Det betyder istället att det inte behöver vara några komplicerade tillkrånglade metoder utan att det räcker med att avsätta tid samt träna närvaro. Det kan vara svårt nog när det hela tiden pinglar på telefoner och i paddor och vi dras mot att se efter vem som söker vår uppmärksamhet. Om vi kan och vågar stänga av våra kommunikationer utåt en halvtimme per dag och träna på att istället stanna upp, stanna i det som är och med samma nyfikenhet leta efter den inre vägen så som vi söker kontakter utåt, kommer vi så småning om att se var vägen går.
Genvägarna här är få om ens några.

Här är det samma sak med tillgängligheten. Det vi behöver finns alltid med oss. Vi måste bara förstå att vi ska göra det.
Vi behöver inte handla,resa,vara i en speciell situation eller på annan plats för att kunna få tillgång till den inre utvecklingen. Även om det kan vara väl värt att spendera semestertider, särskilt fokus och ha extra upplevelser så är det inte det som avgör.Det handlar inte om att ha pengar eller andra resurser för att kunna få den insikt och medvetandehöjning man söker.

Allt har vi redan med oss som förutsättning och allt är tillgängligt för alla.
Det som behövs är vilja, tid och fokus. Att faktiskt göra det.

I de meditationsmetoder Claes q delar i samtalen är det viktigt att veta att ingen är exkluderad. Insikt och medvetenhet finns för den som söker. Man behöver bara göra det!
Enkelhet och tillgänglighet.

Det är i själva görandet som det hänger upp sig. Vanan att allt ska gå snabbt, ibland med en ringa insats och hushållandet med egna krafter  tar över och gör hindren större. Det behövs inga långa komplicerade processer när vi väl förstått. Det är i motståndet innan som det sega och slitsamma ligger.Att ta sig tid när mycket annat ska göras. Att sitta stilla utan att ha fokus på något annat. Att få kontakt med vad som verkligen pågår i det egna.
När vi släpper taget, stannar i ögonblicket, drar ner på funderandet över igår och imorgon så är vi redan där i Nuet.
En bättre tid än just nu finns väl inte att vara just här.
Man behöver själv ta sig till mötesplatsen. Då är det både enkelt och tillgängligt.
-

Fortsatta samtal med Claes/102 samtalet

Nu vibrerar allt liv. Denna upplevelse av hopp och försäkran om att livet pågår mer fantastiskt än man kan drömma om. Vår går mot sommar än en gång.
Mer ofta än sällan slås jag av den brist på närvaro man möter i kontakt med omgivningen i både det som är långsiktigt, avsiktligt  och det som är sekundmöten i affärer, köer, service o.s.v Många gånger verkar ingen vara hemma i den fysiska kroppen. Tankar och uppmärksamhet helt på annat håll. Kontakt i det fysiska mellan två individer kan kännas som motorvägar på olika nivåer åt olika håll.Kroppar rör sig. Kanske är det därför jag inte gillar zombier på film. Är däremot väldigt svag för medveten närvaro, möten på djupet. Se och bli sedd.
Det föder en stilla undran av det liv som pågår.
Man talar om det fysiska livet som en illusion  där allt är kollektiva och enskilda projiceringar. I modern teknik finns  alltmer snillrika upplevelsetekniker där det yttre stängs av och man går allt längre in i de mentala vindlingarna och egna önskemålen. Det gör också att det går att förstå att allt fungerar på olika energiplan men kroppen står lite ensam kvar.
Det är som erfarenheter av ett antingen eller, av ytterligheter, ungefär som när man är i tonåren och ska frigöra sig från föräldrar och påverkan för att finna sin egen idé om vem man är.
"Jag ska aldrig bli som mamma/pappa!"
Därefter börjar man med det som utgångspunkt göra tvärtom. I en senare och mer vuxen del av livet börjar man inse att inte heller detta är balans.Bara tvärtom.
I det här samtalet återgår Claes till det han hela tiden visar. Man behöver få kontakt med sin inre människa.Att inte fastna i det yttre, det fysiska och i en mental aktivitet men bara motsatsen är inte heller balans.Man är inte sina tankar och inte sina känslor. Däremot kan de helt och fullt styra ens liv och den upplevelse man har av livet.
Lika lite som balans är den ena eller den andra polen, lika lite är balans full aktivitet eller avsaknad av den. Där kan det ofta bli ett missförstånd. Den som stannar upp och i viljan att förändra och hitta balans kan bli stående kvar. Den ena polen  av överdriven aktivitet och den andra helt avstannat görande men med uppmärksamhet.
I det fysiska livet behövs både in-och utsida, både förmågan till total medveten närvaro och förmågan att rikta sin vilja med intention till manifestation. Då är vi medskapare och använder både den inre och den yttre världen där balans är ett både och.
Det finns en längtan efter helhet som driver oss alla att finna vägar framåt genom  ett utforskande i det yttre och där en inre sanning aktiveras i finnandet av den inre människan. Tillsammans blir det ett både och.
Med hopp om liv!

Fortsatta samtal med Claes /101 samtalet

Som vanligt är Claes mycket tydlig i sina formuleringar och i det han vill framföra. Ni som har läst eller läser boken kan säkert urskilja den speciella ton som finns i överföringen. Det är som när man står i en kör  och körledaren ger ton till varje stämma. Varje stämma känner igen sin speciella ton och precis så känner jag igen och hör Claes röst och kan urskilja den från mina egna tankar, känslor och funderingar, minnen och yttre intryck. Den ton Claes har går rakt och tydligt igenom allt det andra.

Som inledning på de fortsatta samtalen tar Claes upp, hur förståelsen som läsning och delaktighet i vad han förmedlar, kommer oss alla till del  genom en ökad medvetenhet om vilket sammanhang  vi alla befinner oss i.
Det är alltså i grunden frågan om vem man är. Vi frågar oss ofta om det finns ett liv efter den fysiska döden och om vi fortsätter att existera i någon form?
Frågan skulle lika gärna kunna vara om vi fanns före det fysiska livet och i så fall hur det såg ut?
Allt liv hänger samman, där inget är åtskilt från något annat eller någon annan.

Ingen kärlek är heller förlorad genom att någon kär i en relation lämnar det fysiska livet. Denna individ är endast tillfälligt förflyttad utanför vårt fysiska livs energifält. Det är vår upplevelse av smärta som håller oss kvar i separation. Allt finns dock kvar. Det är vi som genom vår känsla av förlust och saknad förflyttar oss från den gemensamma  mötesplatsen.

När vi förstår att vi kan återknyta till det kärleksfulla flöde som aldrig försvunnit utan kan nås genom känslans närvaro, upplever vi åter det som förenar.
Känslans närvaro är vår egen förflyttning känslomässigt, där vi förmår gå tillbaka till upplevelsen av kärlek istället för att gå in i känslan av separation, smärta och förlust.
När vi är i vår smärta kan vi inte samtidigt uppleva det hela läkande flöde som är kärlek utan då ser vi endast det vi tror vi har förlorat. Det bekräftas också genom vår upplevelse av ett  borttagande  i det fysiska livet. I den smärtan blir vi ofta kvar.

Det är den inre känslomässiga förmågan till närvaro som gör en förändring möjlig.
Inget är någonsin förlorat.

Den kärlek vi känner och upplever är en del av den större kärleken som sammanbinder allt liv. När vi förmår ändra vår närvaro kommer vi att uppleva att den alltid finns där, oavsett tid och rum som den sammanhållande kraft som genomströmmar allt liv.

 

Samtalen fortsätter och Boken "100 samtal med Claes".

Plötsligt var det som att få en pinne i ryggen. En uppfordrande markering.
"Det är dags nu! Nu ska vi skriva färdig boken!"
Claes är påtagligt närvarande.
" Det är bråttom nu. Nu måste den ut!"
Det har gått ytterligare ett par år sedan jag skrev sista blogginlägget. Under den tiden gjorde jag flera olika försök till sammanställning  men fann aldrig formen som kanaliseringen med Claes skulle ha. Ibland gav jag upp och tänkte nog det fick räcka med att dela via samtalen här.
Så plötsligt är han på.
Pinnen i ryggen känns som ett starkt tryck och det ska finnas kvar tills vi är klara. Jag avslutar direkt det manus jag håller på att skriva som är något annat. Nu följer intensiva dagar från tidig morgon till sen kväll. Nu var det inte längre några tveksamheter om hur formen skulle se ut. Claes ledde arbetet och jag jobbade. På drygt två månader hade vi grundformen klar. Den kanaliserade text från Claes är ord för ord nedskrivet. Inte ett kommatecken eller en punkt är ändrat från originalet. Det som tillkom för formen på boken var mina reflektioner kring det aktuella samtalet.

Under den tid jag och Claes arbetat tillsammans, där jag fått upplevelser, bilder och förklaringar tillsammans med texter så blev jag medveten om att denna kontakt också gav en större förståelse och en insikt mycket mer än vad jag från början förstod. På samma sätt har jag nu i efterhand fått återkopplingar från de som läst boken att en förändring äger rum hos den som läser. Insikter och förståelse tar plats med förflyttning till en annan nivå. Större överblick, djupare förståelse och högre insikter.
Det är den medvetandehöjning som är så önskvärd i den tid vi nu befinner oss. Vi är mitt inne i stora steg av förändring och alla som kan utveckla en större förståelse och utveckling bidrar på ett mycket konkret sätt i det som händer. Härav brådskan och det är nu det händer.

Jag visste alls inte hur materialet skulle ta sig från manus till bok men på något vidunderligt sätt följde det ena på det andra under en intensiv höst. Dagen före julafton 2015 får jag så boken i min hand. En magisk känsla. Claes var minst lik upprymd som jag. Nu gällde det att nå ut till den som skulle läsa, att förmedla den kunskap Claes vill dela och att ge hopp och tröst om att livet fortsätter.

I skrivande stund finns också tjugo fortsatta samtal. Många med ytterligare förklaringar om livet i sig, det större livet, som Claes föredrar att kalla det vi annars ger benämningen "andra sidan."
Redan när vi var klara med de första etthundra samtalen ville Claes fortsätta berätta.
Här var det jag som bromsade. Jag hade någon slags idé om att ta en bit i sänder för jag visste att meningen var att samtalen skulle delas och nå ut. De skulle hitta sina läsare. Det blev mig lite övermäktigt att fortsätta när jag inte ens hade den minsta aning om hur detta skulle gå till.
Nu fortsätter vi skriva och därför tänker jag också fortsätta på denna blogg som har en trofast läsarskara runt om i världen. Det kommer förstås bli en bok till men under tiden finns det saker att reflektera över och dela i det Claes tar upp och i den fortsatta kanaliseringen.
Jag litar fullt och fast på den vägledning som hittills visat sig som en väg i förståelse och kärlek framåt för den som känner sig kallad att ta del av det som förmedlas.
" ..vi kommer att följas åt på grund av att vi energimässigt hänger samman."