Fortsatta samtal med Claes /101 samtalet

Som vanligt är Claes mycket tydlig i sina formuleringar och i det han vill framföra. Ni som har läst eller läser boken kan säkert urskilja den speciella ton som finns i överföringen. Det är som när man står i en kör  och körledaren ger ton till varje stämma. Varje stämma känner igen sin speciella ton och precis så känner jag igen och hör Claes röst och kan urskilja den från mina egna tankar, känslor och funderingar, minnen och yttre intryck. Den ton Claes har går rakt och tydligt igenom allt det andra.

Som inledning på de fortsatta samtalen tar Claes upp, hur förståelsen som läsning och delaktighet i vad han förmedlar, kommer oss alla till del  genom en ökad medvetenhet om vilket sammanhang  vi alla befinner oss i.
Det är alltså i grunden frågan om vem man är. Vi frågar oss ofta om det finns ett liv efter den fysiska döden och om vi fortsätter att existera i någon form?
Frågan skulle lika gärna kunna vara om vi fanns före det fysiska livet och i så fall hur det såg ut?
Allt liv hänger samman, där inget är åtskilt från något annat eller någon annan.

Ingen kärlek är heller förlorad genom att någon kär i en relation lämnar det fysiska livet. Denna individ är endast tillfälligt förflyttad utanför vårt fysiska livs energifält. Det är vår upplevelse av smärta som håller oss kvar i separation. Allt finns dock kvar. Det är vi som genom vår känsla av förlust och saknad förflyttar oss från den gemensamma  mötesplatsen.

När vi förstår att vi kan återknyta till det kärleksfulla flöde som aldrig försvunnit utan kan nås genom känslans närvaro, upplever vi åter det som förenar.
Känslans närvaro är vår egen förflyttning känslomässigt, där vi förmår gå tillbaka till upplevelsen av kärlek istället för att gå in i känslan av separation, smärta och förlust.
När vi är i vår smärta kan vi inte samtidigt uppleva det hela läkande flöde som är kärlek utan då ser vi endast det vi tror vi har förlorat. Det bekräftas också genom vår upplevelse av ett  borttagande  i det fysiska livet. I den smärtan blir vi ofta kvar.

Det är den inre känslomässiga förmågan till närvaro som gör en förändring möjlig.
Inget är någonsin förlorat.

Den kärlek vi känner och upplever är en del av den större kärleken som sammanbinder allt liv. När vi förmår ändra vår närvaro kommer vi att uppleva att den alltid finns där, oavsett tid och rum som den sammanhållande kraft som genomströmmar allt liv.

 

Samtalen fortsätter och Boken "100 samtal med Claes".

Plötsligt var det som att få en pinne i ryggen. En uppfordrande markering.
"Det är dags nu! Nu ska vi skriva färdig boken!"
Claes är påtagligt närvarande.
" Det är bråttom nu. Nu måste den ut!"
Det har gått ytterligare ett par år sedan jag skrev sista blogginlägget. Under den tiden gjorde jag flera olika försök till sammanställning  men fann aldrig formen som kanaliseringen med Claes skulle ha. Ibland gav jag upp och tänkte nog det fick räcka med att dela via samtalen här.
Så plötsligt är han på.
Pinnen i ryggen känns som ett starkt tryck och det ska finnas kvar tills vi är klara. Jag avslutar direkt det manus jag håller på att skriva som är något annat. Nu följer intensiva dagar från tidig morgon till sen kväll. Nu var det inte längre några tveksamheter om hur formen skulle se ut. Claes ledde arbetet och jag jobbade. På drygt två månader hade vi grundformen klar. Den kanaliserade text från Claes är ord för ord nedskrivet. Inte ett kommatecken eller en punkt är ändrat från originalet. Det som tillkom för formen på boken var mina reflektioner kring det aktuella samtalet.

Under den tid jag och Claes arbetat tillsammans, där jag fått upplevelser, bilder och förklaringar tillsammans med texter så blev jag medveten om att denna kontakt också gav en större förståelse och en insikt mycket mer än vad jag från början förstod. På samma sätt har jag nu i efterhand fått återkopplingar från de som läst boken att en förändring äger rum hos den som läser. Insikter och förståelse tar plats med förflyttning till en annan nivå. Större överblick, djupare förståelse och högre insikter.
Det är den medvetandehöjning som är så önskvärd i den tid vi nu befinner oss. Vi är mitt inne i stora steg av förändring och alla som kan utveckla en större förståelse och utveckling bidrar på ett mycket konkret sätt i det som händer. Härav brådskan och det är nu det händer.

Jag visste alls inte hur materialet skulle ta sig från manus till bok men på något vidunderligt sätt följde det ena på det andra under en intensiv höst. Dagen före julafton 2015 får jag så boken i min hand. En magisk känsla. Claes var minst lik upprymd som jag. Nu gällde det att nå ut till den som skulle läsa, att förmedla den kunskap Claes vill dela och att ge hopp och tröst om att livet fortsätter.

I skrivande stund finns också tjugo fortsatta samtal. Många med ytterligare förklaringar om livet i sig, det större livet, som Claes föredrar att kalla det vi annars ger benämningen "andra sidan."
Redan när vi var klara med de första etthundra samtalen ville Claes fortsätta berätta.
Här var det jag som bromsade. Jag hade någon slags idé om att ta en bit i sänder för jag visste att meningen var att samtalen skulle delas och nå ut. De skulle hitta sina läsare. Det blev mig lite övermäktigt att fortsätta när jag inte ens hade den minsta aning om hur detta skulle gå till.
Nu fortsätter vi skriva och därför tänker jag också fortsätta på denna blogg som har en trofast läsarskara runt om i världen. Det kommer förstås bli en bok till men under tiden finns det saker att reflektera över och dela i det Claes tar upp och i den fortsatta kanaliseringen.
Jag litar fullt och fast på den vägledning som hittills visat sig som en väg i förståelse och kärlek framåt för den som känner sig kallad att ta del av det som förmedlas.
" ..vi kommer att följas åt på grund av att vi energimässigt hänger samman."