torsdag 31 januari 2013

"Mina 100 samtal med C" - sextioåttonde samtalet

"Som om himlen var spänd över himlavalvet och stjärnor och planeter fästa därpå".

Så inleder C detta samtal som handlar om hur vi ser på livet i det fysiska och i det som finns bortom i det icke fysiska och det vi kallar den andra sidan eller himlen.
Han visar först hur vi står i vårt fysiska liv och ser upp mot himlen vilket alltid väcker tankar om livet och livets villkor.
Såg själv igår en film om Antarktis och vid ett tillfälle visade man norrsken som klargrönt dansade som sidenslöjor över himlen. Då är det lätt att förstå tankar om gudars hemvist och liv i en annan värld.
I tidigare samtal har C nämnt att det från allra första början inte fanns någon åtskillnad mellan det fysiska och det icke fysiska utan det var först när  utvecklingsplanen för inkarnationen tog sin början som avskildheten till det icke fysiska kom. Det man också kallar "den stora illusionen" , maya eller slöjan. Den slöja som skiljer det fysiska från det vi kallar det icke fysiska.

Att försöka se igenom illusionen är som att  stirra ut i dimman och försöka se något. Ingen sikt framåt. Ingen framgång i hur mycket vi än tittar och tittar.
C menar att man måste ta en annan väg. Då avser han den väg där man hittar sitt inre fönster via sin intuition. Det han också kallar för porten. Här avses då porten mellan det fysiska yttre och det icke fysiska som går via varje människas inre.

Det är också viktigt att man tittar ur rätt vinkel. Att stå i det fysiska och se ut mot himlen ger inte det perspektiv av förståelse man eftertraktar. Att se ut mot himlen föder andra känslor och tankar och är i sig en underbar upplevelse. C menar dock att vi måste byta perspektiv om vi vill förstå bättre.

C uppmanar oss nu att göra en förflyttning och istället för att stå på Jorden och se upp mot himlen gör vi tvärtom.Vi tänker oss att vi är ute i rymden och tittar ner på Jorden. Vi intar nu betraktarens plats istället för att befinna oss i det vi betraktar.
C menar att nu kan vi lättare föreställa oss  den helhet som han menar finns, där det fysiska är en del av det större livet och det vi kallar icke fysiskt. Det som ligger utanför det vi kan uppfatta beroende på de olika vibrationsnivåer och frekvenser som ligger bortom vad vi kan uppleva med våra fysiska sinnen.
Härifrån har vi en möjlighet att förstå på ett annat sätt att allt liv är samma liv och ingår i en helhet som omsluter allt.

måndag 28 januari 2013

"Mina 100 samtal med C" - sextiosjunde samtalet

C uppehåller sig även i detta samtal kring att vara människa och de reflektioner han har om förhållningssätt och beteenden. Något som han vill sätta fokus på och uppmärksamma. Det finns mängder av saker både i den yttre fysiska världen och i den inre världen i varje människa.

Dagens bild som C skickar föreställer  en bergssluttning med kraftig vegetation och vi befinner oss någonstans i Syd-Amerikas västra delar. Vi befinner oss i en by på en bergssida.
C visar på ett liv som i stort sett har varit likadant i generation efter generation med samma typ av  roller, funktioner och  relationer. Här finns trygghet i struktur och grupp med starka band och givna platser för att skydda och stärka tryggheten både för individ och grupp.
Här finns inte utrymme för individuella tyckanden och personliga beslut utan här är det  traditionella gemensamma som skapar stabilitet och mest trygghet för var och en.

Det som är föremål för reflektion är hur man delar med sig av sina vanor och sitt beteende till andra.

C har i något tidigare samtal varit inne på samma ämne när han talade om hur vi turistar i världen
och där behovet av upplevelser blir fler och fler.Då talade han om hur vi bemöter andra människor och andra kulturer och hur lätt det blir när man köper tjänster att också se andra som några som ska utföra det man begär och tycker sig behöva.

Man anar frågan om hur det är att närma sig andra människor och kulturer med respekt och ett öppet sinne för det som kan vara olika och annorlunda. Att det handlar om att ge och ta emot i relationen.
Även i detta samtal finns fokus på när olika kulturer och sätt att leva möter varandra. Det kanske inte är självklart att allt det man har med sig av vanor är något som är en utveckling framåt för andra.
Det kan ju också vara så att det man delar med sig av kanske inte tillför något av kvalitet  utan  ses som eftertraktat eftersom det kopplas ihop med en högre levnadsstandard  eller högre inkomster men egentligen är något som förstör mer än det bygger upp.

Något att fundera över när vi har allt färre orörda platser att utforska över jorden. Tack och lov finns det också en del som arbetar för att det som är rent och orört också i möjligaste mån ska så förbli  i form av eko-turism och vård av miljö och djurliv. Extra viktigt att gå varsamt fram när många vill utöka sitt resande och sina upplevelser. Ingen vill väl utarma eller lämna det vackra man eftersträvar  som en soptipp efter sig.
C vill uppmuntra till eftertanke i kontakten med andra kulturer och  länder, andra människor, natur och djurliv. Enkelt uttryckt att gå varsamt fram medan vi upplever allt det härliga som finns.

torsdag 24 januari 2013

"Mina 100 samtal med C" - sextiosjätte samtalet

Som vanligt hoppar C mellan olika ämnen alltifrån glimtar ur det större livet, eller livet i sig , som han kallar det liv som ligger utanför och omkring det fysiska. C  har också kommentarer och reflektioner kring att vara människa i en fysisk värld.
Den bild C skickar idag föreställer ett par män, en äldre och en medelålders och det är där samtalet
börjar.
Bilden föreställer två topp-politiker, där C sätter fokus på hur skilt det fysiska livet är från ett s.k. vanligt liv Han visar på det stora engagemang som de har som utgör den absoluta toppen inom politiken, där inget kan jämföras med det vanliga liv de flesta andra människor lever. Att var så upptagen och engagerad i en idé kan innehålla en stark passion, starka föreställningar och idéer  som rör många människor, det kollektiva och det gemensamma. Det finns starka idéer om framåtskridande och förbättringar.
Så ser det ofta ut menar C.
Det finns också en motsats. Det är den som tillskansar sig makt och egen vinning på andras bekostnad med stort lidande som följd.Det är ju också fullt möjligt för den som har en egen stark dragning till makt att tillgodose sitt eget behov på bekostnad av andras utveckling. Det finns även här två sidor av saken och två poler att röra sig emellan.

C pekar på att det ur ett starkt förhållningssätt också föds en motsats. När trycket blir för starkt och man går tillräckligt långt ut åt ena kanten föds ur detta en vilja till motsatsen.
Här skulle jag vilja göra kopplingen till  Jing-Yang tecknet som står för balans.Den ser ut så att ena halvan är svart och andra halvan vit men i det svarta finns en vit prick och i det vita en svart prick.
 Så kan man  beskriva att ur sin yttersta och mest polariserade punkt finns också början till motsatsen. Tillsammans bildar de helheten. Balans.

Här fortsätter C med sin reflektion över maktens båda poler. Den ena som har en passion för framåtskridande och mångas bästa  medan den andra använder samma verktyg för egna erfarenheter och fördelar av makt. Här kan man lätt se de två olika polerna som då också föder och bär sin egen motsats.
Många gånger kan man reagera på andras sätt  att tillskansa sig fördelar speciellt då om det är på andras bekostnad. Det finns ju otaliga exempel på maktmissbruk och förhållningssätt som man inte vill ha med att göra  och som man kan ha synpunkter på.  Här menar C att livet är självkorrigerande, kan man säga, där det man iscensätter också kommer att bli aktuellt i ens eget liv.Nu talar vi inte om konkreta fysiska uttryck som är exakt samma. C talar om de karmalagar som är tanken om orsak och verkan.Det är inga medeltida åtgärder öga för öga osv det handlar om utan om hur man lever sitt liv och hur man också genom erfarenheter kan förstå utifrån andra perspektiv.Vi vet ju alla att när man gör fler erfarenheter och breddar sina insikter så ökar förståelsen tillika med toleransen.Man utvecklar sitt sätt att se på sig själv och andra och med det följer andra bedömningar och beteenden.
Den enda människan man har att sköta är sig själv och sitt eget förhållningssätt. Där har man sitt stora ansvar och sina val.

"Det system som finns av karmalagar, där man får erfara sin egen omedvetenhet och brist på insikt, gör att man vid andra tillfällen får uppleva de negativa effekterna av sitt eget handlande. Det är det mest effektiva system för  korrigering av tanke och handling vi har.
Ingen behöver uppfostra någon annan utan systemet är helt självkorrigerande.
Det skapar inga motsättningar mellan individer eftersom man aldrig kan klandra någon annan." avslutar C det sextiosjätte samtalet.

torsdag 17 januari 2013

"Mina 100 samtal med C" - sextiofemte samtalet

Dagens samtal kan man se som en av dem där C kommer med lite råd eller pekar på förhållningssätt och så vidare som är bra att bli uppmärksam på när man går fram genom detta fysiska livet. Mycket av det han visar på vet vi redan men det finns en tendens att somligt faller i glömska med jämna mellanrum.Därför är det bra att få känna "javisst ja" någon gång då och då.

Bilden C skickar idag  är åter den stora parken. Den vi så många gånger utgått ifrån i våra samtal. Även idag börjar vi här.

Det här med att gå och ta sig fram. Kan man inte förflytta sig med tanken istället, frågar jag

Jovisst, säger C, men då tappar man  bort hela den vackra vägen.

Visst går det att transportera sig med tanken i det större livet men allt måste sättas i relation till avsikten. Idag går vi och då ger vi oss möjligheten till en upplevelse som skapar balans. Vi får möjlighet att uppleva naturen, kroppens rörelse och alla andra sinnen får också del av att vi går vägen fram.

C vill peka på värdet av upplevelsen. Glädjen och att kunna uppskatta det som pågår.

Hur ofta ser vi inte en resa som endast en kroppslig transport mellan två punkter. Och fort ska de gå!
Det här är ett "javisst ja" när  man kan lyckas ändra sitt förhållningssätt till att njuta av varje stund och om inte njuta ialla fall vara närvarande och uppleva. När man lyckas göra detta möjligt förändras det man upplever som verkligheten. Allt blir roligare och mer intressant. Man tar del av saker man annars inte skulle uppfatta vid den fart framåt som inte kan vara i mål snabbt nog. Med större närvaro blir betydligt fler händelser och nyanser synliga. Livet blir helt enkelt mycket roligare.

C visar på att krav läggs på oss allt tidigare där föreställningar och ett mer vuxet beteende kryper allt längre ner i åldrarna samtidigt som fenomenet att aldrig bli vuxen finns parallellt i alla fall i vår del av världen. Många små barn ser ut som kopior av vuxna men också husdjuren får kläder och man överför sina beteenden på dem.
Om det är ett lekfullt sätt att skapa i livet precis som när barn klär katten och drar den i dockvagnen eller om det är uttryck för något annat får man väl själv fundera på.

Det C vill göra oss uppmärksamma på är behovet och nödvändigheten av lek och kreativitet som en viktig del i livet och som ett uttryck för glädje. I en balanserad värld behöver man inte ha en anledning för att känna sig glad utan kan i likhet med det balanserade barnet tjuta av glädje bara över att finnas till.
Hur skulle det kännas att uppleva glädjebubblor bara genom att finnas till?
Det gör vi när kontrasten blir stor. Det vill säga när livet hängt på ett hår och vi lyckas överleva och klara oss. Då tar vi oss ofta till en ny punkt i vårt betraktande av livet. Nu när vi är tacksamma att vi lever. Däremellan kan detta falla i glömska.
C vill puffa på oss idag för mer lek, mer glädje och kreativitet.  Livet är inte så allvarligt som vi ofta tror. Inte har vi mer bråttom än att vi hinner uppleva och leka lite ? Det är inte först i mål som vinner.

lördag 12 januari 2013

"Mina 100 samtal med C" - sextiofjärde samtalet

Det är intressant att vi låter våra tankar bli vårt fängelse, som vi talade om i förra samtalet. Likaväl blir våra tankar och känslor också vår frigörelse och vår befrielse.Det är där vi kan påverka och verkligen göra skillnad. Vi behöver bara förstå att det går och få kläm på hur.

Idag leder C iväg någon helt annanstans i samtalen.
Han börjar med att skicka en bild, som vanligt.  Bilden föreställer stora åkerstycken med rad på rad av spirande växtlighet. Stora arealer odlad mark som blir till mat.Marken som var och en äger blir större och större och ägarantalet blir färre och färre.

C visar på den polarisering som även här äger rum där allt färre får allt större enheter och på att hitta områden för expansion och ekonomisk tillväxt. Det blir ett område som vilket annat som helst och fokus ligger inte på producerandet av mat, med allt vad vi känslomässigt lägger i det, utan är en del av den ekonomiska tillväxten och om vem som har makten över produktionen.
Han visar på att det är samma förhållanden inom många andra områden vad gäller de grundläggande behov för människors överlevnad.Här tas områden över av dem som inom dessa områden skapar påverkan, ekonomi och makt. Här finns även vattenförsörjning tillika med maten men också oljan som vi kanske tydligare och under längre tid tagit del av som påtryckning och maktmedel likaväl som medicintillgången i världen. Det finns mycket att säga om detta och om det tillvägagångssätt som breder ut sig.
Vi får kanske också minnas att det parallellt med detta finns en motkraft som arbetar för en lösning av energibehovet, mat- och vattenförsörjningen. Det görs hela tiden framsteg även om de nyheter som prioriteras mest fokuserar på att väcka våra rädslor.
Det faktum att det är en större och större maktfaktor som också används för kontroll och påtryckning innebär ju inte att den inte går att vända eller förändra.
Till samtalet idag vill jag personligen förorda att man söker efter det som bär och bygger positiv förändring mer än låter sig nöja med rapporter som talar i olycksbådande ordalag om framtiden. Det  kan vi alla välja.
Nu när vi alla kommit igenom Maya-kalenderns sista dag får vi se dessa dagar för vad de faktiskt alltid är: den första dagen på resten av vårt liv.
Låt oss göra det till en spännande, expansiv och glädjefylld färd framåt.

onsdag 9 januari 2013

"Mina 100 samtal med C"-sextiotredje samtalet

Vi motionsspringer på en skogsstig. Det är bilden C använder sig av för att sätta anslaget till dagens samtal. Han börjar med att visa kontrasten av rörelsen och friheten, den friska luften och glädjen men pekar samtidigt på den mörka skogen runtomkring.
Det är upptakten till dagens samtal.

Idag vill C göra oss uppmärksamma på i vilken grad vi håller oss tillbaka av känslan av rädsla. Det som kan vara en följeslagare till livet och gå bredvid som en skugga. Här pekar han på hur vi låter rädsla beskära den egna handlingsfriheten och hur det avskärmar oss från det liv vi skulle vilja leva.

När rädslan ges utrymme tenderar den att växa sig större och så småningom omfatta allt fler saker. Den hittar ständigt nya saker att fästa sig vid och tar nya former. Till slut kan det egna livsutrymmet  bli mycket begränsat. Ja kanske så begränsat av den egna rädslan att det påminner om  det som man är rädd för ska hända men inte har hänt. Man kan nästan säga att det redan har hänt eftersom man genom känslan skapat likartat förhållande.  Resultatet blir nästan detsamma skillnaden är bara att det är man själv som minskar  livsutrymmet där ytan blir mindre och mindre.
Det enda som skiljer är alltså att man tänker ut ett möjligt utfall och gör sig till den som begränsar och kontrollerar istället för att man tillfogas skada utifrån.

Man fastnar alltså i fantasier, tankegångar och känslor och behandlar det som om det vore sant, säger jag.
"Sitt fängelse och sina värsta farhågor",fortsätter C.

Vi har tidigare talat om trygghet och om det vi dagligen accepterar dvs att vi inte kan förutsäga livet och säga exakt hur allting ser ut. Det utifrån att vi lever på en planet i ett ofantligt universum som vi inte vet hur det började eller var det slutar eller så mycket annat heller för den delen.
Att i det läget försöka kontrollera andra eller världen verkar som ett jätteprojekt.
Vad kan man då göra ? Man kan som vanligt börja med sig själv. Det är det enda man med säkerhet vet att man kan lyckas med. Det går att välja förhållningssätt och hur man sätter sitt fokus i mycket högre grad än vi vanligtvis är medvetna om.

"Om man kan släppa rädslan och inte bjuda in den i sitt liv,öppnar sig hela livet med sin oändliga rikedom och alla möjligheter som ges till var och en varje dag, varje sekund - men då måste man välja sida. Med rädslan inget levande liv",säger C

Det känns ju som en utmaning när världen ser ut som den gör, säger jag.

De många föreställningarna, känslorna och idéerna söker sin bekräftelse och sin manifestation.Vi ser världen genom våra egna filter. Man brukar säga att det man älskar eller hatar och är rädd för kommer man att dra till sig. Det ligger en sanning i att de föreställningar man har och de känslor man har inför olika saker  bildar manifestationer i det fysiska. Det blir det vi ser. Den verkliga friheten ligger i bemästrandet av de egna tankarna och känslorna och vi har alla ett mycket större ansvar för oss själva  och i hur vi bemöter världen än vad vi kan föreställa oss.
"Man behöver inga fängelser - dem skapar man åt sig själv med sina tankar", säger C
.
Vi kan prova att välja livet och tilliten, det som ökar kärlek i världen och bli mer uppmärksamma på att vi står inför val hela tiden. Utmaningen är  om vi blir den mindre med en mer  färglös värld eller om  vi väljer att öka vårt livsutrymme och få en helt annan färgpalett?

måndag 7 januari 2013

"Mina 100 samtal med C" - sextioandra samtalet

Dagens samtal passar alla dem som vill börja veckan med ett mentalt bungy- jump eller bara tänja lite i bekvämlighets-zonerna.
Som tidigare samtal börjar det med att C skickar mig en bild.
Det ser ut som ett månlandskap med rundlar, som på bilder jag sett från månens yta, kratrar på markytan", säger jag

Vi använder oss av den bilden för att komma in i dagens samtal, säger C och berättar att vi är längre bort i vårt solsystem, på en annan planet som varken är jorden eller månen. C berättar att det inte heller är kratrar han visar mig utan farkoster, som på det avstånd vi befinner oss, liknar de månkratrar vi sett på bild. Det här är alltså rymdfarkoster och det C tidigare talat om i form av fredsstyrkor, rymdflotta, med övervakande funktioner.

Det verkar lite annorlunda än hur man tänkt sig himlen, menar jag som undrar över  allt det man först kommer att tänka på i form av änglar, kärlek och inte minst harpor.

C börjar då med att förklara den lite snäva syn som finns mellan det vi kallar det fysiska och det icke fysiska, där det finns en utgångspunkt som vi intar med fötterna bokstavligen på Jorden. Därefter lyfter vi blicken från vårt "här"  till himlens "där", som då naturligt följer tankens vana vid polarisering och motsats. Vi utgår från att vi står i centrum och tittar ditåt dvs till himlen.
Så är det lätt att tänka.

 I dagens samtal vill C ge oss möjligheten att se från ett annat håll och med en annan utgångspunkt.
Han börjar med att byta den uppdelade synen till ett sätt att se helhet.

Menar du då att allt, fysiskt och icke fysiskt är en större helhet, där det vi kallar och känner till som fysiskt ingår i den större helheten, undrar jag

"Det närmar sig", säger C

Jag brukar tänka mig  det fysiska livet som en låda,jag benämner tidsrummet, som flyter omkring i Universum. Ja den rör sig ju inte hur som helst, men kan då ses som en delmängd av det hela som du talar om, fortsätter jag mitt funderande.

C fortsätter att tala om att när man ställer Jorden i centrum så uppstår det skeva perspektivet. Om man istället helt byter position och tar utgångspunkten från det vi kallar den icke fysiska tillvaron kommer vi bort ifrån det jordiska perspektivet och ur idén att vara i centrum.
Vi ingår alltså i en helhet, i ett större liv, där livet på Jorden är en del av detta totala liv. Livet på jorden och det vi kallar fysiskt är bara  fysiskt utifrån vår förmåga att se och relatera till trögare former av energi. Det vi ser, hör och kan ta på och mäta och bevisa.

Om vi istället utgår från "hela livet" eller  som C kallar det "Livet i sig" som en helhet,  finns inte benämningen icke fysisk utan allt ingår i samma energiflöde med olika vibrationshastigheter.

Det går att flytta sitt fokus och ändra sitt sätt att se bara genom att vara villig att tänka sig mer än det som finns i det fysiska livet. Mer än det vi ser, hör och kan ta på och det vi från det jordiska perspektivet med fötterna i myllan kallar för verkligheten.

"I Universum finns alltså ett sjudande liv, en struktur, en form och en mångfald som överträffar allt man kan föreställa sig. Detta hålls  samman av den Gudomliga ordningen och den kärlekskraft som genomsyrar allt skapat.
Vi hör alla hit och färdas på vår fantastiska resa genom Universum tillsammans. Allt och alla räknas och hör hemma här.
Ingen är skild åt från någon annan", avslutar C det sextioandra samtalet.

fredag 4 januari 2013

"Mina 100 samtal med C" - sextioförsta samtalet

Dagens samtal handlar om andlig längtan. Den längtan efter att få bekräftat det man egentligen vet och känner till. Att få bekräftat att man är större och mer än sin kropp, sina kroppsliga funktioner, sina handlingar, tankar och känslor. Och om sammanhang.
Att man ingår i ett sammanhang.

C börjar samtalet med en bild  där jag ser en uttorkad flodränna med stenblock. Vi befinner oss nere i en dalgång som tidigare var ett utflöde av vatten och man ser nu den uttorkade vattenrännan uppåt berget.
C vill göra mig uppmärksam på en grotta  längre upp, där han visar hur vattnet bildat en vattenridå framför grottan. Den var en enslig plats för eremiter som sökte andlig upplysning.
Så inleder C samtalet idag och vill visa på det framåtskridande som äger rum också när det gäller andlig utveckling och sättet att då och nu i modern tid  ta till sig denna kunskap.
Sanningen i sig är fortfarande densamma.

C berättar om de eremiter och andliga sökare som använde grottan för att i avskildhet leva i tystnad och i meditation med ett minimalt intag av näring och yttre stimulans. Ett spartanskt liv som nätt och jämt höll kroppen i gång, men som genom sin låga fysiska aktivitet och svält kunde möjliggöra för individen  att uppleva den transcendens som var utbytet mellan det fysiska och det icke fysiska. Stora andliga kunskaper kunde individen tillägna sig på detta sätt som också var det sätt som dominerade under mycket lång tid i den andliga undervisningen.
Man skulle kunna säga att det var då det, så gjorde man förr. 
Men denna idé ligger fortfarande kvar  idag även om världen ser helt annorlunda ut. Många tror fortfarande på att det är vägen till andlig upplysning och tittar gärna tillbaka på hur man gjorde då.
De individer som söker sig till enskildhet kommer inte i närheten av de förutsättningar som skapades av eremiterna men ändå finns en syn på askes och kroppslig disciplin kvar i vissa former  av träning.
Disciplin och kontroll av sina egna uttryck är inte alls  något negativt utan som vanligt beror det på hur man använder det. Som allt annat.
Svårigheten i vår tid med allt brus i den yttre världen är att hitta inåt till det inre tilltalet. Vid något tidigare tillfälle talade vi om att väcka den inre ljuskroppen och den inre kontakten som är bron mellan det fysiska och det icke fysiska.

Hur gör man då det? 
Jo, man lyssnar till sitt inre. Man urskiljer sina erfarenheter av känslor, känslominnen och tankar. där disciplinen nu mer går ut på att lära sig att energimässigt hantera världen och styra sitt eget  fokus. Meditation är ett sätt att träna sig i lyssnandet inåt, att stilla bruset.
Precis som vi i det yttre allt snabbare lär oss nya kommunikationsmetoder och kanaler så får vi också  nya färdigheter, insikter och kunskap  om oss själva som energivarelser med en fysisk kropp.

Dagens andliga ledare ser helt annorlunda ut och lever i världen, inte avskild från världen som i gångna tider och metoderna att ta sig till det inre tilltalet varierar.

"I den inre porten finns det gränsland man tidigare nådde med fysisk askes. Idag ser vägarna annorlunda ut men andlig sanning är fortfarande den samma.
Samma är också människans längtan efter själens igenkännande.
I det som är evigt och oförstörbart har ingenting ändrats. Det är bara vägen dit som blivit annorlunda",
avslutar C det sextioförsta samtalet.