Vi motionsspringer på en skogsstig. Det är bilden C använder sig av för att sätta anslaget till dagens samtal. Han börjar med att visa kontrasten av rörelsen och friheten, den friska luften och glädjen men pekar samtidigt på den mörka skogen runtomkring.
Det är upptakten till dagens samtal.
Idag vill C göra oss uppmärksamma på i vilken grad vi håller oss tillbaka av känslan av rädsla. Det som kan vara en följeslagare till livet och gå bredvid som en skugga. Här pekar han på hur vi låter rädsla beskära den egna handlingsfriheten och hur det avskärmar oss från det liv vi skulle vilja leva.
När rädslan ges utrymme tenderar den att växa sig större och så småningom omfatta allt fler saker. Den hittar ständigt nya saker att fästa sig vid och tar nya former. Till slut kan det egna livsutrymmet bli mycket begränsat. Ja kanske så begränsat av den egna rädslan att det påminner om det som man är rädd för ska hända men inte har hänt. Man kan nästan säga att det redan har hänt eftersom man genom känslan skapat likartat förhållande. Resultatet blir nästan detsamma skillnaden är bara att det är man själv som minskar livsutrymmet där ytan blir mindre och mindre.
Det enda som skiljer är alltså att man tänker ut ett möjligt utfall och gör sig till den som begränsar och kontrollerar istället för att man tillfogas skada utifrån.
Man fastnar alltså i fantasier, tankegångar och känslor och behandlar det som om det vore sant, säger jag.
"Sitt fängelse och sina värsta farhågor",fortsätter C.
Vi har tidigare talat om trygghet och om det vi dagligen accepterar dvs att vi inte kan förutsäga livet och säga exakt hur allting ser ut. Det utifrån att vi lever på en planet i ett ofantligt universum som vi inte vet hur det började eller var det slutar eller så mycket annat heller för den delen.
Att i det läget försöka kontrollera andra eller världen verkar som ett jätteprojekt.
Vad kan man då göra ? Man kan som vanligt börja med sig själv. Det är det enda man med säkerhet vet att man kan lyckas med. Det går att välja förhållningssätt och hur man sätter sitt fokus i mycket högre grad än vi vanligtvis är medvetna om.
"Om man kan släppa rädslan och inte bjuda in den i sitt liv,öppnar sig hela livet med sin oändliga rikedom och alla möjligheter som ges till var och en varje dag, varje sekund - men då måste man välja sida. Med rädslan inget levande liv",säger C
Det känns ju som en utmaning när världen ser ut som den gör, säger jag.
De många föreställningarna, känslorna och idéerna söker sin bekräftelse och sin manifestation.Vi ser världen genom våra egna filter. Man brukar säga att det man älskar eller hatar och är rädd för kommer man att dra till sig. Det ligger en sanning i att de föreställningar man har och de känslor man har inför olika saker bildar manifestationer i det fysiska. Det blir det vi ser. Den verkliga friheten ligger i bemästrandet av de egna tankarna och känslorna och vi har alla ett mycket större ansvar för oss själva och i hur vi bemöter världen än vad vi kan föreställa oss.
"Man behöver inga fängelser - dem skapar man åt sig själv med sina tankar", säger C
.
Vi kan prova att välja livet och tilliten, det som ökar kärlek i världen och bli mer uppmärksamma på att vi står inför val hela tiden. Utmaningen är om vi blir den mindre med en mer färglös värld eller om vi väljer att öka vårt livsutrymme och få en helt annan färgpalett?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar