"Mina 100 samtal med C" - fyrtiotredje samtalet

Nu  i det fyrtiotredje samtalet är vi åter med C i det större livet, som han kallar det. Den del som omsluter det fysiska livet och där vi, du, som läser och jag, som berättar, befinner oss.Det större livet är också det somliga kallar "andra sidan" eller livet efter döden.

C skickar en bild och vi är åter i den stora parken, där vi varit flera gånger tidigare.  Jag som gått tillsammans med C här ett flertal gånger undrar över varför jag aldrig ser några andra individer där under mina besök.
Du läsare kommer att se,att det inte är lätt för mig att skilja på det ena och det andra, vilket ger upphov till lite enfaldiga frågor nu och då.  Denna gång undrar jag alltså, varför det alltid bara är han och jag där i den stora parken. C förklarar tålmodigt att han och jag färdas i olika dimensioner. Jag är alltså inte där egentligen utan C skickar en projektion till mig, som jag upplever som så verklig att jag faktiskt är i den.
Det är jag alltså inte.
C jämför det med en enkel bild av att man har ett vykort från en plats men kan samtidigt sitta och betrakta det på ett helt annat ställe.Så klart !
Ja så enfaldiga frågor ställer jag ibland och det kommer nog fler allt eftersom samtalen fortskrider.

Idag för C mig ner till det stora arkivet igen och till en del där han ska beskriva det han kallar "släktträd". Det är en konstellation av individer som följs åt i sin utveckling. Där finns de man kallar sina närmaste eller släktingar. I en sådan konstellation har man mer att göra med varandra i både en fysisk óch en icke fysisk existens.

Som ni kanske minns, finns C själv i ett s k kluster, som är en grupp som utvecklas och arbetar tillsammans. Alla har någon form av tillhörighet och de flesta ingår i det han kallar släktträd.
Det betyder, att när man inkarnerar och är i sin fysiska form så finns också några andra med i den fysiska tillvaron  från den grupp man ingår i. Man kan ha olika relationer till varandra och också uppgift att hjälpa varandra till det som är de insikter och  den utveckling man eftersträvar.Man utvecklas alltså tillsammans som grupp.

Även här är det så, säger C, att när en individ i gruppen tillägnar sig en erfarenhet eller en ökad medvetenhet och insikt så kommer det alla de andra i gruppen till del.

Det här tycker jag är så fint, att vi alla delar det som är positivt i en utveckling.
Det finns något som kallas "hundrade apan" som just bygger på hur värderingar och vanor sprids.När ett sätt att göra något på  går från individ till individ så lär man av varandra. När sedan man nått en viss mängd  - i detta exempel med aporna till 100 st individer  - så överförs kunskapen automatiskt till andra. Det vill säga de behöver inte lära sig av någon annan - de kan det bara.Dom kan börja göra på ett nytt sätt helt enkelt.
När det gäller ny teknik, datorer, kommunikation via telefoner, tv och allt annat smått och gott så kan vi ju se det här på alla små barn som inte har några som helst problem med att förstå vad det handlar om. De kan det bara.Vi som är något äldre kan stå bredvid och fundera.

I det kluster där C utvecklas och arbetar är de endast sju stycken. I ett släktträd är man betydligt fler Hur många man är beror på vilken utvecklingsväg man är på. Allt eftersom medvetenheten fortskrider kan man komma att tillhöra grupper med färre individer och där ens utvecklingsväg mer och mer liknar varandra.
Man har alltså de sina med sig på sin livsvandring i det fysiska livet. Det kan vara i relationer, som släktingar eller på annat sätt i ens omdelbara närhet. Andra finns kvar i det större livet och stödjer och följer därifrån
.
Här frågar jag C om skyddsänglar och han svarar

" Änglabeskydd kommer från ett annat håll, från de speciella frekvenser för änglar och änglalika väsen. Var och en har en skyddsängel som har till uppgift att skydda den gudomliga delen av varje individ, som inkarneras i den fysiska tillvaron ner i okunskap och omedvetenhet".

Kontentan av dagens samtal är att vi inte är ensamma även om det ibland kan verka så.
Det är också så att om vi vill att omgivningen ska bli klokare och mer insiktsfull kan vi arbeta med vår egen utveckling så att vi kan dela med oss till andra. Fiffigt, eller hur ?

"Mina 100 samtal med C" - fyrtioandra samtalet

Jag läste författaren Bodil Malmsten,som berättade att hon  under ett besök i Sverige såg löpsedlar för en av våra större tidningar, som tog upp sin prioriterade nyhet i form av Paris Hiltons hund, samtidigt som det i världen pågick händelser som berörde många och hade hög politisk angelägenhet.

Med denna inledning börjar jag berätta om det fyrtioandra samtalet som kanaliserats med C. Vi rör oss i den större världen där C nu har sin tillhörighet men också i den fysiska världen,där jag och du som läser lever och verkar just nu. C har hela tiden saker han berättar om som rör livet efter döden¨. Han har också synpunkter och vinklingar gällande den livsvandring som innebär att vara människa och allt vad det innebär.

Samtalet idag inleds med att C skickar en bild av en nyhetsuppläsare i TV,som har som uppgift att presentera  vad som händer i stort som smått över världen,men också anknyta till det som ligger nära. Massor händer varje dag  som är livsviktiga, storslagna eller förödande.

C:s kommentar till min berättelse om Paris Hiltons hund var endast hur man prioriterar utifrån de beslut som ska tas för att reta aptiten till tidningsköp. Försäljning helt enkelt. Ja det måste man också ha när man driver företag och allt som hör till.

 I det oerhörda flöde av information finns de som har till uppgift att sålla det som kan ha betydelse. Det finns ju också en överenskommelse om tolkningar och vad man anser viktigt beroende på vad man representerar. Helt följdriktigt blir då den information som kommer en karta av idéer och mönster som ligger till grund för hur man uppfattar och tolkar världen.
"Det är ett mäktigt verktyg för kollektiva idéer, "säger C

Den som tar till sig informationen har oftast inte så stor möjlighet att beöma om den är riktig eller hur vinklad den är. Man  tror ofta att det man hör och ser är sant.
C tar också upp information eller brist på information i den del av världen där kontroll och censur styr.Där blir det som förs fram en annan linje för val av information.
Vi som står utanför censur och kontroll vill ju gärna tro att det vi får del av är en slags sanning och en objektiv information.

C vill bara peka på att även vårt sätt att informera styrs hårt av de som sållar  och tolkar världen åt oss och är alls inte så objektiv som vi gärna tror. Han menar att den kritiska förmågan inte får en chans. "Tro på objektiviteten är en farlig grop att falla i , menar C.
"Allt iscensätter man utifrån sin egen värld, sina behov , idéer och smärtor. Mycket vill man hålla ifrån sig därför att det är smärtsamt att ta det till sig."

"Jag skulle vilja säga att uppfattningen om objektiviteten är en myt, " säger C

Du menar alltså att  det egentligen inte finns något man kan kalla objektivt i den fysiska tillvaron, frågar jag

"Precis så menar jag.

Det är dock mycket vanligt att man lägger idén om objektivitet på alla möjliga områden, där man vill verka vetenskaplig och seriös. Allt detta är bara ett sätt att göra sig oantastlig och ta makten över situationen genom att bli oåtkomlig och onåbar", avslutar C det fyrtioandra samtalet

"Mina 100 samtal med C" - fyrtioförsta samtalet

Många önskar en bättre och stabilare kontakt med sitt inre. Det  är speciellt i situationer när man kan känna att man behöver råd och stöd på den vandring man har i livet. Det skulle då kännas bra att få hjälp till lite extra överblick i situationer där man ska göra viktiga val eller undrar över något.
Idagens samtal tar C upp några viktiga förutsättningar för att kontakten inåt ska fungera så bra som möjligt.
Idag talar vi om kontakten mellan den fysiska världen och den icke fysiska och hur den ska underlättas.
Det första C tar upp är de avlidna som befinner sig på en energinivå som ligger relativt nära den fysiska existensen. Här har väl många sett olika Tv-program som just läser av och har kontakt med jordbundna avlidna som uppehåller sig runt och i sina tidigare bostäder, arbetsplatser och familjer. Ofta är bindningen extra stark beroende på starka känslor, behov av kontroll eller svårigheten att lämna känslormässigt dem som de oroat sig för eller på andra sätt varit starkt bundna till. Ibland kan också individen vara ovetande om att den avlidit och försöker få kontakt med de människor den ser.
Det man ser av dessa program är att många människor även de som inte arbetar som medier ofta har kontakter med det man kallar "andra sidan " eller det övernaturliga.Många människor har den känslighet som fångar upp det som rör sig utanför den fysiska gränsen. Ibland vidgas ens livsrum med goda kontakter men det finns också känslor av obehag inför det man inte kan se eller kontrollera.

Det C talar om idag är den önskan man kan ha att etablera en starkare kontakt med dem som finns med var och en utanför det fysiska. Det vi kallar skyddsänglar, andliga ledare, hjälpare osv.
Ibland kan det röra sig om höga svängningstal som skall hitta sin mottagare i det fysiska.  För att det ska vara möjligt behöver man själv kunna hålla en hög vibrationshastighet på sin inre ljuskropp. När sedan kontakt sker görs en anpassning från båda håll,  där hastigheterna anpassas till varandra så att en överföring är möjlig.
När höga hastigheter transporteras till den individ som också har en fysisk form  kan man bli lite omskakad. Ja det kan kännas som om man haft för nära kontakt med en centrifug. Det är nog det jag vill likna det vid. Man blir helt enkelt omskakad på alla plan och inte minst på cellnivå.

Kanske finns det någon som haft kontakt med Ambres , som var den andligt utvecklade individ som transmediet Sture fick möjligheten att föra fram. Efter varje session hade Sture påtagliga "vibrationsstörningar" där det tydligt gick att se det C nu tar upp.
Kroppen har så låga frekvenser jämnfört med dem som skall överföras att det blir en hel del turbulens på cellnivå och också en ganska stor belastning för den fysiska kroppen. Vi som har sett och hört Ambres kan bara känna stor tacksamhet över att denna överföring gjordes.

När väl inkopplingen är etablerad  behöver den kunna hållas stabil för att en överföring ska ske. Överföringen kan ske på alla de sätt andlig information förs över till exempel via bild, ord, känsla, doft och känslominnen via smärtkropp, känslo- och mentalkropp. Informationen kan alltså använda alla vägar som är möjliga att överföra information på. Vanligtvis tycker jag att informationen anpassas till den som den är avsedd för både när det gäller bildspråk och uttryck. Allt för att informationen skall få sitt syfte och förstås av mottagaren.

När man ska sitta som mottagare av information är det av yttersta vikt  att man har kontroll över det man räknar som personligt. Det vill säga sin egen tanke, sina känslor och sin förväntan. Man behöver  träna sin kunskap om sin egen personlighet och vem man är. Den information som kommer filtreras genom mottagarens personlighet och det är därför viktigt att inte egna tanke- eller känslomönster vrider informationen utan att den hålls så ren som möjligt.

Vi har väl alla varit med om när någon gör sig till tolk för en själv och man ser och upplever att den personen tittar på världen genom ett filter som inte blivt speciellt rengjort för att sedan vilja applicera den bilden på en själv. Det känns inte bra.

Det är alltså av yttersta vikt att man får djupgående kunskap om sin egen personlighet på alla plan för att den information man får ska vara så fri från belastning som möjligt. Precis som allt annat som skall bemästras måste det tränas. En god hantverkare, en konstnär, en musiker, en yrkesverksam person eller den som vill uppnå sina mål vet att det är träning och åter träning som gäller. Här finns inga genvägar.
Man kan lägga till den övning som innebär att man får kontakt med sin inre "betraktare" som kan bli den kanal  där en inkoppling till ljuskroppen aktiveras. För att nå "betraktaren" kan vi ställa frågan
"vem är det som känner?", " vem är det som tänker?"  och sluta identifiera oss med våra känslor och våra tankar.
Jag är inte mina känslor. Jag har mina känslor. Jag är inte mina tankar. Jag har mina tankar.
Något att reflektera över och kanske ta med i meditationen ?

"Mina 100 samtal med C" - fyrtionde samtalet

Nu är vi åter till vad det innebär att vara människa och leva sitt fysiska liv här på jorden. C börjar med att skicka den bild han vill ha som ingång till dagens samtal.
Jag ser det jag bedömer vara en situation från andra världskriget. Det är precis där han vill börja dagens samtal.
"Också i efterdyningarna av kriget  tog det lång tid med den chock man var utsatt för, att komma till ett något så när  balanserat läge. Detta var inte människornas krig. Det var de galna idéerna som tog form och utlöste den ena galenskapen efter den andra", inleder C det fyrtionde samtalet.

Det är sällan tvisterna gäller människa till människa.  C påpekar att när den här typen av galopperande vansinne bryter ut, är det en kombination av idéer tillsammans med gynnsamma förhållanden för makt.. Den makt som drar till sig individer som utmärker sig på ett eller annat sätt. Kanske lite mer intellektuellt begåvade i någon snäv nisch. De kanske har utvecklat tankegångar och idéer som förefaller skarpa och oantastliga på grund av en väl uppbyggd logik, där man kan lockas att tro att resonemangen är tiktiga.
Det kan finnas ett inslag av överlägsenhet och utpekande som kan tilltala. Många vill tillhöra en grupp som anses lite mer intelligent, lite bättre än andra, helt enkelt.

"Tanken är härskare i sitt eget universum", säger C. och fortsätter " När den mentala idén med åtföljande logiska slutledning får husera fritt är det inte många som ser att kvalitéer som samhörighet, omtanke och solidaritet inte finns med".

Ett viktigt påpekande är att om det inte finns empati och kärlek kopplat till den mentala aktiviteten, bildas avarter av idéer.
Visst är det lätt att dras med att blixtrande intellektuell klarhet och känna beundran för intelligent logik. Om vi tar humor som exempel kan vi lättare urskilja källan .Vi känner igen en varm ömsint humor som skrattar med  och vi känner också igen den som är cynisk och skrattar åt. Det som förenar och delar å ena sidan och det som förminskar och avskiljer å andra sidan.

När det gäller annat är det svårare att urskilja.

Det som alltid behöver ingå även i de mest lysande idéer är tillflödet från hjärtat. Det är då den kvalitet tillförs som gör hela skillnaden.
"Enbart tankeverksamhet oavsett hur raffinerad och briljant är inget annat än tankeverksamhet. Den har ingen kvalitet i sig om den inte kopplas till ett högre syfte", avslutar C
Dagens samtal manar till att lära sig urskilja var källan finns.Att inte låta sig bländas av enbart tankeverksamhet på hög nivå.
Kolla hjärtat!

"Mina 100 samtal med C" - trettionionde samtalet

Idag i det trettionionde samtalet berättar C om ytterligare en medlem av det kluster där han ingår. I flera tidigare samtal har C berättat om de arbetsuppgifter han utför tillsammans med en grupp andra. De bildar det han kallar ett kluster. Han har också i tidigare samtal berättat om några av dem,som  ingår i arbets- och utvecklingsgemenskapen. Idag är det åter dax att presentera en deltagare. C kallar honom Zeb.

Som C har fått oss att förstå bidrar alla de olika deltagarna i klustret med sina speciella egenskaper till det man kan kalla en gemensam frekvens. I det här fallet är det extra viktigt eftersom detta kluster går mellan olika vibrationer och frekvensplan och det är viktigt att man har så stort omfång som möjligt.Med större omfång når man alltså fler individer och kan vara till större nytta och hjälp i det akuta transportarbete klustret utför.  C berättade också tidigare att det var viktigt att var och en utvecklades för att på så sätt kunna bidra till hela gruppens utveckling. Det som blev en utveckling och ett steg framåt för någon kom alltså hela gruppen till del. På samma sätt gäller förstås det motsatta förhållandet.

Det är viktigt att kunna ta in den information det här handlar om dvs att man aldrig är eller kan vara en isolerad individ energimässigt.  Hur egensinnig och unik, speciell  och isolerad man än känner sig. Det som händer den enskilde har också effekter och konsekvenser för andra. Vi påverkar alltid varandra. Det kan man behöva låta sjunka in för att förstå vad det betyder. Ofta talar man om att vi alla har ett ansvar för hur världen ser ut och hur den är beskaffad. Det är då lätt att avskärma sig och tycka att det inte har med mig att göra om dom krigar i en annan del av världen. eller att några skor sig på andras bekostnad eller att somliga har och andra inte. Gör bara ett tankesvep runt jorden så finns otaliga exempel på det man absolut inte känner sig delaktig av.

Det finns en föreställning om att vi alla är ansvariga för den värld vi lever i. Den meningen låter som en Koan dvs en fråga som har ett svar som ligger bortom det intellektuella och bara kan fås genom att ens medvetenhet transformeras. En insikt som måste komma ur en djup förståelse för hur allting hänger ihop.

I det här samtalet handlar det om Zeb som genom många inkarnationer i Syd Amerikas höga bergsmassiv  tränat upp en stor förståelse för kroppens förmåga att  tänja sina fysiska gränser. Denna insikt och erfarenhet har gjort kontakten med den icke fysiska verkligheten möjlig även som individ i en fysisk värld .Genom det sätt han levt på  har han inte skapat identifiering eller imitation av materiella former.Det man kallar att vara bunden till det jordiska.

Zeb har en speciell uppgift att föra den avlidne i kontakt med sin ljuskropp i de fall där den avlidne inte själv förstår vad han ska göra. Det här kan man ibland se vad gäller de avlidna som har starka identifieringar med den fysiska formen och inte förstår att de ska fortsätta i sin ljuskropp. Det är de som medierna kallar jordbundna och som visas i Tv program bl.a.  där de finns kvar och stökar runt i gamla bostäder och på arbetsplatser.
Zeb bidrar alltså här med en speciell förmåga att förmedla transport och insikt som för individen vidare efter döden.
Samtalet idag ger ytterligare en pusselbit i C:s berättelse om det större livet där han befinner sig. En viktig del att ta med sig är också föreställningen om huruvida vi alla, var och en , är ansvariga för den värld vi lever i.

"Mina 100 samtal med C" - trettioåttonde samtalet

Idag är vi åter i den stora parken., där arkivet med livsnedteckningarna och byggnaden för den övergripande planeringen fanns, som C talade om i tidigare samtal. Också idag finns vår utgångspunkt här. Idag handlar det om kultur.

C börjar med att anknyta till de möjligheter vi har i det fysiska att uppleva, konst, musik, dans, hantverk och så vidare. Det som lyfter sinnet  och när det utövas i sin mest anknutna form förmedlar själens uttryck. Då slår det an en särskild ton och frekvens i det inre som harmonierar och samklingar med utövaren, konstnären,musikern eller vem det nu är, säger C.

När vi får del av detta  kan det ge en känsla av upphöjdhet, sällhet, berörade och djup som binder den  som kommer i åtnjutande av någon av konstformerna där själsaspekten förmedlas.

C fortsätter: " Likaväl som andlig näring blir ett behov, blir på samma sätt kultur ett behov på grund av att man ger sin själ näring i en tid i  den fysiska tillvaron, där mycket annat är avstängt från detta naturliga tillstånd".
Kultur är , menar C, i sin upphöjda form en väg till medvetenhet och utveckling för individen.

När det gäller kultur tycker jag att jag alltid får något med mig. Vissa gånger blir det ett möte på djupet, då det känns att det blir spår och avtryck. Andra gånger kan jag känna mig lurad av ytan i ett måleri till exempel, där jag kan bli riktigt arg och känna mig lurad. Jag menar, att jag tycker konstnären gömmer sig bakom manér.Men när det inte är något som stämmer får jag ändå en speglig till mitt inre att ta med mig. Kultur väcker och anknyter på djupet , säger jag till C.

C instämmer. Så kan det vara och bara för att någon spelar musik , som är skriven av vad man kan kalla  en "besjälad" individ når man inte automatiskt till den nivå där det berör, säger C.
Det handlar alltså om att kunna reflektera sitt själs ljus i uttrycket. Det är först då  som samklangen inträder på själsnivå.

Det finns ju också de som endast vill stärka sitt ego  eller genom sin skicklighet manipulerar med sina gåvor. Det ger samma slags effekt som annan osanning eller manipulerande och är inte utvecklande för varken utövare eller mottagare bara för att det kommer i kulturform. Man hålls ansvarig för sina egna handlingar, sitt uppsåt och sina beslut oavsett var man genomför dem.

C poängterar att möjligheten att via kulturella uttryck kunna uttrycka sin själs energi är en förmån, som om den används rätt, utvecklar både utövaren och den som tar del av det precis som annat gott arbete och goda handlingar , som kommer andra till del.
Vi kan urskilja det vi kallar gott arbete och goda handlingar gentemot omvärlden. Här likställer C det med den som har förmågan att genom olika kulturella uttryck  förmedla sitt själsuttryck till andra och på så sätt bidra till utveckling både för sig själv och för den som får del av det.

C avslutar  det trettioåttonde samtalet: "Alla har vi fått olika förmågor att bidra med till den utveckling som är planerad. Var och en har i uppgift att bruka sina verktyg på bästa sätt under sin livstid".

"Mina 100 samtal med C" - trettiosjunde samtalet

Vi går nu vidare in i det trettiosjunde samtalet. Fortfarande är vi kvar i samhällsfrågor och förhållningssätt men med den speciella vinkel C önskar ha på det han vill tala om.

C växlar mellan olika ämnesområden. Det handlar om hur vi lever våra liv, vårt sätt att se och vilka val vi gör och mellan berättelsen om det större livet där C befinner sig.

Jag få en bild som C skickar.
Jag ser oljepumpar som arbetar....

C visar på att alla fickor i Jordens inre töms i en allt raskare takt . Fler bilar, mer teknik och ett allt större behov med köpcentra och  gallerior, fritidsnöjen, rekreationsanläggningar , båtar, fordon,verktyg. Ja, alla vet ju vilket enormt utbud som finns och allt fler gör anspråk på att få del av detta utbud. För oss i den här delen av världen finns också en tillvänjning som gör att vi kanske inte ens ifrågasätter utan ser utbudet som självklart.Kanske till och med något vi har rätt till.

Visst hoppas jag och tror på en ny mer miljövänlig teknik ,som gör det möjligt att fortsätta leva gott och även kunna dela med andra som ännu inte har.

C menar att de som har makten över tillgångarna kommer att se till att inget som kan utnyttjas blir kvar  i så att säga outnyttjade resurser. Det som finns att omvandla till kapital och makt kommer att utnyttjas till sista droppen innan nya lösningar tillåts ta över. Det menar C är vad som håller tillbaka en del av mer miljövänliga alternativ.

Han säger så här: " Det betyder i klartext att ingen teknik som kan ersätta gamla drivmedel kommer att vara i bruk förrän sista dropparna lämnat sina underjordiska rum och all rikedom har tagits hem. "

Han säger också att det kommer att gå på samma sätt med andra tillgångar. Nu talar han om mat och vatten. C menar att även här kommer detta att hamna i händerna på några få med makt och kontroll.
Allt som kan benämnas som behov, speciellt livsuppehållande och livsnödvändiga, drar till sig dem som kan sätta sig över denna hjärtefråga för en undernärd och svältande befolkning. Jag kan tycka det känns mycket obehagligt att frågan om mat och vatten över jorden skall kontrolleras av få.

Han pekar på den här sortens girighet och övermod som helt bortser från livets förgänglighet och där allt ses i ett mycket kort perspektiv.

Med detta sagt för C tillbaka samtalet på det fysiska livets förgänglighet och vad den här typen av cynism och egocentricitet för med sig även på ett personligt plan i det större livet, där inte pengar är den valuta som gäller.

" Under lång tid får man möjlighet att lista ut vilka val som gäller för att ett liv ska räknas som utvecklat och rikt," avslutar C
Mycket att fundera på. Frågan blir nu som C visade på i förra samtalet: "Vad kan jag bidra med?"

"Mina 100 samtal med C" - trettiosjätte samtalet

I det här samtalet fortsätter C att tala om den fysiska verklighet som vi alla delar. Idag tänker jag göra en avskrift direkt av kanaliseringen från C utan egna reflektioner och utan att ta bort något i texten.

Så här ser alltså trettiosjätte samtalet ut i sin helhet som det blev kanaliserat  2010.

C skickar  bild
Jag ser vatten, regn, vatten i massor och människor som har vatten upp i brösthöjd och som försöker vada fram. Det är mörkt och det bara regnar.

Idag vill jag knyta an till hur många människor har det i en mycket bister verklighet. Det regnar otroliga mängder , jorden rasar och man kan inte klara sig utan att det blir stora konsekvenser. Somliga vadar och drunknar i vattenmassorna, andra ser inslagen på TV.
Avstånd både i geografi och empati.

Det är början på en tid där naturkatastrofer och våldsamma svängningar blir allt vanligare. Allt fler människor kommer att råka illa ut i de enorma naturväxlingar som följer. Att man tycker saker och ting trappas upp är inget man hittar på. Det är ett faktum.De allra flesta känner det också. Det går mot en större och större polarisering. Uttrycken blir allt starkare, växlingarna går snabbare.

Känslan av utsatthet kommer att öka för de redan trygga.
Utsattheten ökar för de redan utsatta.

Med alla de händelser över Jorden, som kommer att bli mer och mer frekventa, behövs allt tätare samarbete, samverkan mellan människor. Det kommer att krävas att man sätter mycket av sitt eget personliga åt sidan för att kunna mötas kring den uppgift man har och behöver lösa.

Det personliga får stå tillbaka för syftet att nå fler på en annan nivå än tidigare.

Måmga ser att världen redan förändrats. Andra håller så hårt i rutiner, vanor och kontroll och vägrar någon förändring i sina liv. Att förbli i det som alltid har varit blir ett tema att använda som en besvärjelse och för att hålla den egna rädslan borta.
Nya tider kommer som kräver en annan flexibilitet och en helt annan fokusering. Nu får man möjlighet att lyfta blicken och se bortom det egna.
Nu gäller åter fleras bästa.
Pendeln kommer att behöva svänga tillbaka från den starka individualisering  som man nu är inne i  till en tanke på det kollektivt bästa.

Somliga kommer inte att förstå hur de ska tänka och vad som gäller när inte svaret  står att finna bland de egna preferenserna:
Vad vill jag ? Vad behöver jag?

Att ändra riktning på frågan för att omfatta något annat blir:
Vad behövs av mig? Vad behöver jag bidra med ?

En stor kursomläggning har börjat, där somliga som är känsliga redan läst av vad som är på gång, medan andra blundar för att slippa besvären att ändra sig.

"Mina 100 samtal med C" - trettiofemte samtalet

I de senaste samtalen har vi fått följa med C ut i det större livet, som han kallar det. Han har där gett glimtar av den verklighet där han befinner sig. Han har också utmanat oss i att tänka utanför det vi redan vet och har kunskap om.
I dagens samtal är vi åter tillbaka till att tänka på vårt eget förhållningssätt och vad som händer runt omkring oss i den värld vi lever här på vårt vackra klot i Universum.

Dagens samtal börjar som de tidigare med att C skickar mig en bild. För en svensk i Göteborg med ett nyligen passerat skyfall ser det nästan paradisiskt ut. Badbollar, sol, vackra stränder och ett underbart väder. Det kan vi minnas. Härlig bild och en del av vår verklighet.

C vill förstås något med detta och vi följer med honom .
Han visar mig de människor som lever här sedan många generationer. Dessa människor har nu fått nya arbetsuppgifter än tidigare. De är numera servicepersonal till den täta ström av turister som kommer på besök. De lagar mat, diskar, serverar i barer, säljer sex, tvättar, städar, bugar, gör tjänster, dansar, stödjer och ger av sig själva och sin tid. Förändringen är stor där man tidigare levt ett enklare liv med mer tid  blir det nu istället mer arbete och vad förändringen för med sig i påverkan på familjeliv och vardagsliv.Områden bebyggs och det blir en helt annan ekonomisk  utgångspunkt.

Ja, förändring hör ju till livet som ständigt förändras.  Man kanske bara vill dra i bromsen när man tycker det går för fort och man behöver tänka.

Det är inte förändring i sig som C nu vill peka på utan han har ett annat syfte med inledningen till det här samtalet. Som vanligt vill han sätta fokus på något och få oss att reflektera och handla mer medvetet.

Vi fortsätter i samtalet och hör vart det är på väg.

C vill sätta fokus på de roller vi ger varandra när vissa är till för att göra den andra nöjda.

" Att bli behandlad som någon som inte räknas eller bara har till uppgift att göra någon annan nöjd mot betalning urholkar personlighet och självkänsla", säger C
"Man kommer långt bort från den person man själv har känt sig som. Nu blir man något annat och någon annan".

Han fortsätter att peka på att den som blir behandlad som tjänare alla dygnets timmar förändras. Man börjar se med andra ögon på sig själv och på sitt eget liv. Man börjar jämföra det man har med det andra har. Man börjar se sitt liv i ljuset av att vara i underläge, den som inte har.
När den som tjänar jämför sig med den som begär tjänsten tycker han sig ha intet. När han börjar jämföra sitt liv med den andre tycker han också sig ha intet.Man hamnar ohjälpligt utanför och efter.

All jämförelse skapar olycka. Det finns alltid någon annan som är bättre, vackrare och har mer.

I det här fallet blir det en daglig jämförelse och en daglig påminnelse om att man är i underläge.
Det C pekar på är att vi är så vana att konsumera att vi inte är medvetna om att vi skapar den här typen av polarisering där en ger och en tar.

Det här ger upphov till jakten på att kopiera livsvanor, utseende och så vidare.

Här tänker jag på den explosion av att kopiera utseenden genom skönhetsoperationer som tagit fart.. För inte så länge sedan skulle jag ha trott det var en dålig historia och ett skämt. Men det är verklighet idag och inget att skratta åt. 
Ju mer  man kopierar en illusion desto längre kommer man ifrån sin egen verklighet och den man egentligen är. Det ger en förvriden bild av vad som är värt att sträva efter. I den här jämförelsen handlar det mycket om livsstil och ekonomi, om konsumtion och varor. Andra värden glöms bort.
Det här är vad C ber oss reflektera över idag. En stark polarisering  och en  jämförelse där man själv blir större av att någon annan blir mindre.
Vi får ställa oss frågan vad som är verkligt och vad som är värt att sträva efter.

"Mina 100 samtal med C" - trettiofjärde samtalet

C fortsätter att ge fragment av det större livet där han befinner sig. Glimtar av en större verklighet.

Precis som vi talade om i förra samtalet så är det svårt att få grepp om hela bilden.Visst vill vi alla förstå och begripa livet. Det är väl både lätt och svårt. Lätt de gånger vi kan släppa taget och bara vara närvarande. Svårt när vi försöker tänka ut hur det är. C gör sitt bästa att ge information och belysa det han vill dela med sig av, som är fragment av den större verkligheten, där han nu befinner sig.

Åter kan man göra tankeexperimentet att berätta något om vår fysiska värld för någon som aldrig sett den eller varit i kontakt med den. Vad skulle man då berätta om? Det finns en stor vidd i infomationen allt från  väder och vind, frukostvanor, aktiekurser, motorvägar, goda vänners möten och drömmar. Det går lätt att ge massor av exempel ytterligare allt från teoretiska modeller och filosofiska spörsmål till vardagsbeskrivningar.Vad berättar det om helheten och om att vara människa? En del, ja kanske en hel del om man får hålla på ett tag och mottagaren har ett flexibelt sinne. Men det säger ändå inte allt.Våra liv är större än så.

Precis så stort och komplext tror jag att överföringen till mig är via C. Han har valt att peka på olika förhållningssätt och beteenden på några områden  i en människas liv. Han berättar också något om vad han gör och ger glimtar av det som är större. Det han bedömer är viktigt. Ja det är ändå trots allt så att vissa saker är viktigare än andra i livet. Vissa saker som man ska förstå och ta till sig under sin jordevandring. Det är inte som i gamla matteböcker att svaren står längst bak i boken och att man kan snegla sig fram till rätt svar även om man inte förstått. Och ta det sedan.

Vi får ta varandra i händerna och vandra med i det han väljer att visa oss. Följ med in i det trettiofjärde samtalet  som liksom de tidigare samtalen börjat i den stora parken.
Vi tar oss en bit till en annan byggnad. C väljer att vandra med mig och peka på olika byggnader som får bära uppgiften han talar om.

Idag handlar det om samordnande funktioner för galaktisk verksamhet.

Nu för du förklara tydligt eftersom det känns främmande för mig, säger jag.

" I vår galax i Universum finns fler aktiviteter än de som pågår på jorden,"säger C och fortsätter " Det finns andra planeter med liv, som är betydligt mer medvetna än vad de individer är som lever på jorden".

C fortsätter med att berätta om att det finns en samordning på ett övergripande plan och att allt handlar om utveckling och medvetandehöjning. Det finns också i galaxen andra utvecklingslinjer och individer som bidrar med sin förmåga och sina kunskaper. Många själar, mästare och utvecklade individer tas i anspråk   för att följa de utvecklingssteg som ligger framför oss alla vad gäller samordningen med planen för utvecklingen av Universum.

Jag hör vad du säger, men kanske förstår jag inte allt. När vi talar om detta verkar hela Universum som  en enda stor arbetsplats, säger jag.
"Ja, utifrån de fragment jag berättar om, " säger C, "förstår jag om der verkar så".

C säger att det finns en ursprunglig plan för allt levande, både fysiskt och icke fysiskt.  När mycket fokus sätts på det som skapar illusion saktas utvecklingstakten ner, vilket inte är önskvärt. C avser här den illusion som hör till att befästa den fysiska verkligheten som det som är. Det som finns.

När allt verkar solitt, gripbart, fysikt och påtagligt krävs det en extra insats av oss alla att kunna gå förbi det  som kallas maya, illusionen. Att den fysiska verkligheten är så påtagligt i vägen gör det svårare att bortse från den, tycker jag. Lite som att ta sats och springa emot ett gummiband. Man studsar hela tiden tillbaka i sin egen fysiska verklighet.När vi väl fått några glimtar av en annan större verklighet finns det något att fästa blicken på, där vi kan hålla fokus och som sedan hjälper oss att se bortom illusionens slöja.När vi gör det kommer också förståelsen för vad som är evigt och oförstörbart.

Vi följs alla åt även om man befinner sig på olika nivåer. När det blir mycket som hindrar och avleder så dras utvecklingstakten ner för alla, för att vi går framåt tillsammans , på olika plan och på olika nivåer, men ändå gemensamt för att vi energimässigt hänger ihop.