I det här samtalet fortsätter C att tala om den fysiska verklighet som vi alla delar. Idag tänker jag göra en avskrift direkt av kanaliseringen från C utan egna reflektioner och utan att ta bort något i texten.
Så här ser alltså trettiosjätte samtalet ut i sin helhet som det blev kanaliserat 2010.
C skickar bild
Jag ser vatten, regn, vatten i massor och människor som har vatten upp i brösthöjd och som försöker vada fram. Det är mörkt och det bara regnar.
Idag vill jag knyta an till hur många människor har det i en mycket bister verklighet. Det regnar otroliga mängder , jorden rasar och man kan inte klara sig utan att det blir stora konsekvenser. Somliga vadar och drunknar i vattenmassorna, andra ser inslagen på TV.
Avstånd både i geografi och empati.
Det är början på en tid där naturkatastrofer och våldsamma svängningar blir allt vanligare. Allt fler människor kommer att råka illa ut i de enorma naturväxlingar som följer. Att man tycker saker och ting trappas upp är inget man hittar på. Det är ett faktum.De allra flesta känner det också. Det går mot en större och större polarisering. Uttrycken blir allt starkare, växlingarna går snabbare.
Känslan av utsatthet kommer att öka för de redan trygga.
Utsattheten ökar för de redan utsatta.
Med alla de händelser över Jorden, som kommer att bli mer och mer frekventa, behövs allt tätare samarbete, samverkan mellan människor. Det kommer att krävas att man sätter mycket av sitt eget personliga åt sidan för att kunna mötas kring den uppgift man har och behöver lösa.
Det personliga får stå tillbaka för syftet att nå fler på en annan nivå än tidigare.
Måmga ser att världen redan förändrats. Andra håller så hårt i rutiner, vanor och kontroll och vägrar någon förändring i sina liv. Att förbli i det som alltid har varit blir ett tema att använda som en besvärjelse och för att hålla den egna rädslan borta.
Nya tider kommer som kräver en annan flexibilitet och en helt annan fokusering. Nu får man möjlighet att lyfta blicken och se bortom det egna.
Nu gäller åter fleras bästa.
Pendeln kommer att behöva svänga tillbaka från den starka individualisering som man nu är inne i till en tanke på det kollektivt bästa.
Somliga kommer inte att förstå hur de ska tänka och vad som gäller när inte svaret står att finna bland de egna preferenserna:
Vad vill jag ? Vad behöver jag?
Att ändra riktning på frågan för att omfatta något annat blir:
Vad behövs av mig? Vad behöver jag bidra med ?
En stor kursomläggning har börjat, där somliga som är känsliga redan läst av vad som är på gång, medan andra blundar för att slippa besvären att ändra sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar