"mina 100 samtal med C" - tjugofjärde samtalet

Förra samtalet talade C om flygande tefat  och en fråga var vi drar vår egen gräns.
 "Det där är ok. Det kan jag tro på, men inte det och det..."
Vi har väl ganska klart för oss var och en var den gränsen går och hur långt vi är beredda att sträcka oss och vara öppna för möjligheter beträffande det vi inte känner till.

Idag för C samtalet vidare och tänjer ännu mer på vår bekvämlighetszon. Han berättar och jag skriver.
Samtalet om ufo fortsätter.

C inleder med att berätta om en hjälpstyrka, som har en övergripande och ordnande funktion i Galaxen.
"Om du någon gång sett en science fiction-film, så är det som en flotta". säger C
"Jag kan inte ens påstå att jag sett många om ens någon, så det är bra om du förklarar tydligt", säger jag.

Han förklarar då, att det är en flotta av flygande tefat som innehåller många individer tillsammans samt  en hel del utrustning. Denna hjälpstyrka har  en övervakande funktion. De kan också vidta åtgärder och riktade speciella insatser.  Här undrar jag förstås vad han syftar på och vad det kan vara för slags insatser. Kan han ge något exempel på vad det kan vara?

C förklarar då,  att utvecklingen i den fysiska tillvaron nu går mot en allt större individualisering.
"Det vill säga, varje person  går mer och mer  in i illussionen om separation"säger C.

Då kan det vara så att den utvecklingen blir föremål för  någon typ av insatser, där den hjälpstyrka han berättar om, då kan stödja eller iscensätta en aktion som gynnar samverkan och enhet. En situation man inte klarar ensam utan den har sin lösning endast genom att man försöker hitta lösningar tillsammans i samverkan.
Att göra en sådan situation möjlig och  tillgänglig kan vara en uppgift för den hjälpstyrka han talar om. Det är alltså genom förståelsen av att man blir starkare tillsammans. Genom insikten att alla hör ihop tas ett stort utvecklingssteg framåt.
"Inget är lämnat åt slumpen, inget är tillfälligheter även om man i stundens upplevelse av separation känner så", säger C.
" Vi är alla del av samma liv och kommer att följas åt. Tillsammans".

"Mina 100 samtal med C" - tjugotredje samtalet

Den bild C skickar mig i det tjugotredje samtalet liknar det jag tror är ett flygande tefat. Inte för att jag någonsin har sett något eller för den delen är så bevandrad i filmer som handlar om rymden, utomjordingar eller andra fenomen som finns både i film och böcker. Om jag skall vara riktigt ärlig så har det aldrig engagerat mig speciellt.

Det finns däremot andra personer som tycker det är lite skrämmande att tänka sig både andra varelser och andra sorters liv i Universum. Lika många tycker säkert det är spännande att tänka på allt vi inte känner till och har utforskat. Jag tvivlar på att  vi någonsin från vår fysiska existens ens har dessa möjligheter även om tekniken och vetenskapen går framåt med ljusets hastighet , höll jag på att säga.

Som sagt. Bilden idag liknar det jag föreställer mig ett flygande tefat.
C bekräftar detta  och också det omdebatterade - att de faktiskt finns.

"Ufo" och som här på bilden flygande tefat tillhör både den materiella och den icke materiella världen", säger C
"Det betyder att de är synliga vid vissa tillfällen och osynliga andra" ? försöker jag för att förstå vad han kan mena.
För att förtydliga säger C att de går in i olika frekvensskikt och beroende på vibrationshastighet är de antingen inom det som är synligt för det fysiska ögat eller så har de en frekvens som ligger utanför vad våra ögon kan uppfatta.
Inget konstigt med det egentligen.

Somliga människor tror bara på det de kan ta på och se med sina ögon. Samtidigt har vi ju alla lärt oss att ögat ser en del av de svängningar som finns och likadant är det med örat och hörseln.  Alla som har hund eller är med djur och intresserad av dem vet ju att hunden, till exempel, uppfattar ljud som matte eller husse inte alls hör. Vem skulle komma på idén att försöka få en hund att förstå att ljudet inte finns för att det inte uppfattas av alla?

Såg en intressant dokumentär om hur fåglar följer energilinjer över jorden för att komma rätt. Det kände jag var en liten tröst för mig som ser känslomässig energi. Det är många som kan tvivla på att det går. Vi har många olikheter där vissa är känsligare än andra för vissa typer av energi och svängningstal. I varje kör finns nästan någon med absolut gehör till exempel  och som lider av att tonen inte har sitt rätta svängningstal. Det ifrågasätts sällan.
Det finns massor med exempel på områden där vi accepterar det vi själva inte ser, hör eller upplever medan det inom andra områden ses som suspekt.Var man själv drar den linjen kan man ju fundera på.

Det faktum att de som vittnar om att de sett flygande tefat i många fall också sett dem försvinna framför deras ögon har att göra med farkostens svängningstal. 
"Farkosten försvinner inte men väl ögats förmåga att uppfatta det ",säger C.

Många som har en större känslighet eller de som säger sig sett olika fenomen som flygande tefat till exempel  är lätta att driva med och man kan också göra sig lite löljlig på deras bekostnad.  I vår värld, den fysiska,  finns det personer med livlig fantasi, personer som ljuger och far med osanning sida vid sida med andra som ser och hör saker  som ligger utanför det vi kallar normalt.
Det går kanske att lämna värderingar åt sidan och hålla ett något så när öppet sinne för att det finns olika upplevelser och att världen kan se annorlunda ut än vad vi tror.
Det där med kontroll får vi ändå ingen ordning på mer än inom vissa ramar.
Det stora livet pågår  och vi är fortfarande på en liten planet i ett stort Universum.
Härligt!

"Mina 100 samtal med C" - tjugoandra samtalet

Idag går C tillbaka till att berätta om hur han har det och hur den verklighet ser ut där han befinner sig. Det han kallar "livet i sig" eller "det större livet".
Det kan vara en hel del i de här samtalen som kanske går emot det man själv tror på eller hur man föreställer sig det är, men jag låter C berätta. Jag lyssnar och skriver  och låter honom föra fram det han vill berätta för mig och för dig.
C börjar som vanligt med att skicka en bild till mig, så att jag är med i samtalet på flera plan.
Bilden C skickar föreställer en man som C berättar om i det här samtalet.

Mannen, jag ser på bilden och som C också beskriver detaljerat, ingår i det kluster där C har en uppgift. De är alltså sju stycken som ingår i en arbetsgrupp. Den man han vill berätta något om i dag kallar han för Teo.

C. säger, att Teo kommer från en helt annan del av Universum. Teo påminner till utseendet om en individ, som skulle kunna leva på jorden, med de variationer och olikheter människor har med varandra över klotet.

C berättar, att det inte är ovanligt att det i vissa sammanhang ingår individer, som har en annan utvecklingslinje, en annan erfarenhet och bakgrund än till exempel C själv och andra, som levt sina fysiska liv på jorden. Teo har alltså en helt annan utgångspunkt och har aldrig varit inkarnerad i något fysiskt liv här. Den utvecklingslinje Teo tillhör, menar C är betydligt mer utvecklade individer jämfört med oss som följer jordens utvecklingslinje.

De speciella kvaliteter som behövs i vissa uppgifter och på en viss nivå ,verkar endast kunna tillgodoses genom att individen har en annan tillhörighet.  Var och en i det kluster C ingår bidrar med sina speciella  egenskaper. C berättar att Teos tillhörighet och bakgrund gör honom lämpad att i hög grad överföra kärlek och trygghet.  Han har en mycket utvecklad förmåga till känslomässig inkoppling till andra individer och i kombination med den allomfattande frekvens av kärlek som utgår från det gudomliga omsluter det och genomsyrar den han möter.

C och hans kluster har uppdrag och uppgifter där det råder förvirring och kaos och ofta chockartade situationer. Som C tidigare berättat, ingår han i en arbetsgrupp, som utgör en beredskap, en akutstyrka, vid större olyckstillfällen ,där många människor mister livet samtidigt. Det  är Teos  bidrag att förmedla kärleksfullhet och lugn till individen. Det gör att hjälpen till var och en blir snabbare och att onödigt lidande unviks i den akuta situationen.
C kommer att berätta mer om andra som ingår i hans arbetsgrupp och mer om hur hans liv nu ser ut bortom det fysiska livet på jorden -  i det större livet.

"Mina 100 samtal med C" - tjugoförsta samtalet

"Håll i hatten". Ja bilden idag, som är inledningen på det tjugoförsta samtalet, är som hämtad ur en film med glada färger i pastell och människor som åker en stor rutchkana. Det är tjo och tjim!
Vad vill nu C tala om?

C inleder med att knyta an till tidigare samtal om hur vi människor ordnar vår tillvaro och om de speciella villkor livet för med sig.  Tidigare kommenterade han de arbetsvillkor och förhållanden många människor i Asien lever under där konsumtionen är piskan och moroten.

Idag är bilden vid den motsatta polen. Den visar glättighet,  där upplevelse och även motgång avbildas mer tillrättalagt. Här är det mycket yta och bilden av livet är stiliserat, där inte mycket utrymme ges till att gå på djupet. Som sagt tjo och tjim och håll i hatten!C visar på risken för förflackning och utslätande av livet självt.

Jag försöker hålla de båda bilderna samtidigt och de är verkligen varandras motpoler. De väcker båda eftertanke, där bilden av vilka som betalar för konsumtionen, till exempel inom klädindustrin, där man visar gripande dokumentärer över människors liv. Det råder ingen tvekan om vem som betalar priset för alla högar av kläder som vräks ut under längre och längre rea-perioder.Ja även däremellan och mest hela tiden.

Den andra polen  visar livet lättare och mer på ytan ,där det mesta är upplevelse. Att hålla sig på ytan och inte bli blöt om fötterna. Jag undrar förstås om livet är ett antingen eller,när balansen oftast är ett både ock.
Min fråga till C är  om man måste ta det så allvarligt? Livet?
Naturligtvis menar inte C, att vi ska ta livet på för stort allvar. Vi ska leka och roa oss och njuta av allt livet har att bjuda.

"Verklig glädje är sannerligen gudomlig", säger C
.
Visst har vi alla upplevelser av magi. Att livet i sig innehåller ögonblick och upplevelser som är glädjefyllda och som man kan uppleva som själva livets essens. Nog vill väl du som jag ha fler sådana tillfällen och önskar vi kunde återvända till dem oftare.

Det här samtalet använder C till att göra oss uppmärksamma på bekvämligheten  och  ett utslätande av livet självt. Den bekvämlighet som har nog med sig själv och som ger en känsla av övermättnad.  När vi måste söka mer och fler saker som stimulerar för att känna av livet. Mer och mer men inte nöjd.
"Som människa söker man ofta i första hand utanför sig själv för att försöka hitta det som ger glädje och frid i sinnet. Det är senare på livsvandringen man förstår att skifta fokus", säger C

I en avslutande kommentar i det tjugoförsta samtalet menar C att vi återföds än här och än där i olika kulturer och under olika betingelser för att få erfarenhet och förståelse på djupet.Förståelse för olika sätt att leva, för olika förutsättningar och respekt för de olika erfarenheter vi har med oss och som tillsammans bildar en magisk enhet.
Jag putsar åter mina linser för att se på livet med nya ögon.

"Mina 100 samtal med C" - tjugonde samtalet

Bilden C skickar ser ut som ett mörkt svart hål eller snarare  en liten tunnel rakt ner i marken. När jag betraktat bilden, säger C, att han tycker, att vi ska bege oss dit idag tillsammans.
"Det verkar inte speciellt inbjudande", säger jag.
Det finns ju människor som älskar grottor och som är villiga att gå in i vilken mörk håla som helst. De tycker det är spännande. Jag kan väl inte påstå att jag är en av dem. Den sortens spänning tycker jag mig kunna avvara.
Men sagt och gjort. För min del är det inte läge att avvisa en sådan här inbjudan.
Jag följer med C för att ta reda på vad det tjugonde samtalet kommer att handla om.

Vi börjar alltså med att gå in i den mörka, ganska trånga öppningen. Vi tar oss en bit framåt där det plötsligt öppnar sig ett fantastiskt utrymme. En grotta full av liv och rörelse. Det är som en stor handelsplats med allt man kan tänka sig. Här inne sköter människor sina liv, arbetar, tillverkar, säljer och byter.

C för samtalet tillbaka till den första känslan jag hade av lite obehag inför det okända, mörka som jag fick bestämma mig för att möta.
När så beslutet var taget och vi gick in i det ogästvänliga mörkret öppnades något som var dess totala motsats. Precis så är det många gånger och C har flera saker han vill belysa med detta.

Det första han visar på är individers enorma överlevnadsskicklighet genom att göra livet vackert, funktionellt och drägligt. I detta fall genom  att man söker sig från olidlig hetta och svårigheter till att få svalka och en inbjudande plats att få livet att fungera på.

Det andra han vill visa oss är, att många föreställningar vi har hindrar oss  från att utforska livet därför att vi tillåter rädslan att begränsa våra val. Rädslan som är kommen ur en föreställning om något. Det är klart att vi har starka överlevnadssignaler som gör sig gällande och som behövs men ofta, ofta styrs vi av tankar, känslor och idéer som bara är vårt eget fabricerande. Vi låter vår rädsla bli synlig i världen  genom att vi fäster den vid något konkret och vi behöver då inte gå ut i något okänt och framförallt inte förlora den kontroll vi tror oss ha över livet.

"Rädslan är den känsla som hindrar oss mest av alla. Den får oss att bli mindre än vi är.Den får oss att sluta oss inom oss själva. Den hindrar oss från att delta i livet", säger C i det tjugonde samtalet.

I den avslutande delen av samtalet talar C om vilka begränsningar rädslan och kontrollen för med sig för individen även efter det man lämnat den fysiska tillvaron. Har man varit riktigt rädd någon gång går det att förstå hur starka dessa känslor är och hur mycket de stänger ute omvärlden.
Frimodigheten som bottnar i vetskapen om  att vara en älskad människa tillsammans med modet att möta livet i alla dess kringelkrokar är en uppgift som man bygger bit för bit i sitt liv. Och värd att ägna sig åt.
Behovet av kontroll  kommer ur rädslan. Att alltid värna sig med ett nej för att ge tid till eftertanke.

I ett fysiskt ändligt liv på en liten liten planet som snurrar runt i ett oändligt universum kanske man ska ställa sig frågan om det överhuvudtaget går att ha kontroll över livet.
Jag tror att det ur svaret på den frågan som modet föds.

"Mina 100 samtal med C" - nittonde samtalet

Inför det här samtalet får jag ett par försök att se den bild C skickar. Vid vår första samtalstid kunde jag inte alls få tag på bilden som såg väldigt underlig ut. Kvällen därpå vid vår nästa samtalstid gick det bättre. Fortfarande var det nog lika svårt för C som för mig eftersom han skulle välja en bild som illustrerade livsutrymme och livssituation i relation till den fria viljan. Det kan vi lite till mans fundera på hur vi skulle avbilda i en bild utan ord. Inte så enkelt!

Det nittonde samtalet  rör den fria viljan som både inrymmer begränsning och friheten av våra fria val. I ett spel - för personlig utveckling - jag inköpte på Findhorn i Skottland och som togs fram där, jag tror det var någon gång i början av 1990-talet, finns en möjlighet att under spelet använda sin fria vilja. Därefter får spelaren en direkt feed-back på vilket val han gjort genom att få en belöning eller en smärta från Universum. Precis så skulle jag beskriva hur C uttrycker våra valmöjligheter. 

Det finns ramar inom vilka vi håller oss. Vi gör våra val utifrån det vi vet, tror och önskar. Ibland blir det lyckosamt andra gånger går det åt rakt motsatt håll. När det går åt ett håll vi inte tänkt oss eller räknat med får vi  möjligheter att träna på att förhålla oss till det.  Det finns ett uttryck där man säger "det är inte vad som händer dig utan hur du förhåller dig till det som händer som är det väsentliga".När man står där med näsan mot väggen känns det inte så kul, men det ligger en sannig i detta. 
Ju mer fysiskt bunden man är som individ och ju mer man identifierar sig med formen och det fysiska livet desto mindre valfrihet menar C att man har. Det är alltså graden av omedvetenhet som i hög grad styr hur mycket eller lite valfrihet vi har.

"Ju större medvetenhet och insikt och ju större andlig tillhörighet, desto mer kommer man att delta i de skapande processerna genom den fria viljan", säger C

Ju högre grad av medvetenhet och ju mer vi ägnar åt att utvecklas som individer desto större blir vårt utrymme, där vi kan använda vår fria vilja. Vi blir i högre grad medskapare . Det kanske är ide att påminna om att det vi vill använda vår fria vilja till idag och den fria viljan i ett mer utvecklat och medvetet tillstånd kanske inte alls är samma sak. Den risken får man ta.

När vi som individer blir medvetna om och kan urskilja vad som är bestående och väsentligt följer en större delaktighet. Ofta leder det till en vilja att bidra genom att använda sin fria vilja.Kanske måste vi hitta sätt att både göra det som är bäst för oss själva och andra. Det finns många exempel på hur en persons goda vilja  har förändrat livet för många trots att resurserna från början inte var stora. Viljan att förändra och bidra ger stora resultat även från den minsta handling och viljeyttring.

C avslutar det  nittonde samtalet genom att säga:
"Viljan till förändring blir det som möjliggör ett första steg mot den frihet och den medvetenhet som löser individen från det hårda tryck och den inskränkta frihet man hade från början".

"Mina 100 samtal med C" - artonde samtalet

Det här att vara människa. Allt vad det innebär med relationen till sig själv och inte minst omvärlden.
Ständigt ett reflekterande och hjälp från andra för att få tag på det som bär och stödjer både i att bli mer av det man redan är, men också träna upp sin solidaritet och kärleksmuskel. Nu menar jag hjärtat och den insikt som innebär att man på djupet vet att vi alla hör ihop.

I det artonde samtalet skickar C en bild som föreställer en arbetsplats någonstans i Asien. Det är en bild som visar svåra förhållanden för de människor som arbetar här.C pekar här på den överkonsumtion av varor som finns. Framför allt våra krav på billiga varor och de arbetsförhållanden  många människor tvingas arbeta under för att vi, vi som har den högre välfärden, ska få mer för pengarna. C visar på den upptrappning som sker i en allt ökande produktion, där hoppet ställs till bättre och bättre avsättning. Priser pressas och berget av billiga varor växer. Påfrestning på människor och miljö är stor.
"Med denna ökande hastighet finns ingen annan utväg än kollaps. När detta crescendo kommer blir det därefter mycket tyst", säger C

Dagens samtal väcker frågan om gemensam fördelning av resurserna.
Frågan om jag ska ha men inte du.
"Vem är min nästa? När är jag beredd att svara på den frågan? Nu eller sedan?" formulerar C.

Det här är ju inget vi inte vet. Dagligen i alla sorters inköp får vi möjlighet att reflektera. Ibland går det lättare att skjuta undan frågorna. Jag kan säga till mig själv att det är idag, nu för att......
Ja ni vet väl också vad man kan säga till sig själv för att förklara olika saker man gör, fast man vet att man borde göra på något annat sätt.
C menar att det är oerhört viktigt att vi  tränar upp vår förmåga att handla solidariskt så att viljan hos var och en är att önska att även den andra ska få det jag själv tar för självklart. Nu är det lite mer än att bara skämta om maten och barnen i Afrika. Det är lätt att vänja sig.

Grunden  är vetskapen om att vi alla utvecklas tillsammans, i ett begränsat fysiskt utrymme här på Jorden och att vi önskar oss själva och andra fysisk trygghet, nära och kära, mat på bordet och ett utrymme i livet att få känna att man är speciell och har en tillhörighet.

"Vi är i grunden andliga varelser alla. Vi kan behandla varandra som om vi vet det", avslutar C
En puff till att återknyta till helheten där vi alla ingår.