"Mina 100 samtal med C" - sjuttiofemte samtalet

Bilden C sänder som inledning på dages samtal handlar om två människor vars handlingar griper in i varandra och de blir två länkar i en kedja, i en rörelse.
C säger inledningsvis :
" Om vi kunde följa handlingsmönster som ett ljusband mellan alla som bildar länkar av handlingar och yttringar från den ene till den andre, så ser vi att nästan alla är anknutna till varandra i en evig ström från människa till människa".
Ja, nästan alla.
C fortsätter med att ställa frågan om vi kan föreställa oss individer som så totalt utanför på alla plan att inga handlingar eller intentioner utgår från dem?

Med det så kommer nästa reflektion kring att ingå i ett sammanhang och längtan efter att få höra till.

För vissa människor är det svårare att hitta dessa sammanhang där man naturligt ingår. Det finns många som önskar sig en större samhörighet och upplever också att de inte har så många val när det gäller det. Man kan bli hänvisad till sitt eget sällskap  hur gärna man än vill ingå i något annat. Ibland blir det en önskan som förblir ouppfylld ialla fall här och nu.

Det C pekar på är att en sådan längtan alltid lagras som det längtans frö han ofta talar om. Ett längtans frö som kommer att få sin manifestation  och gå i uppfyllelse när det vuxit sig starkt och där ett förverkligande inte går att stoppa. Vi måste själva ställa frågorna och aktivera det som finns inom oss. Ibland kan det behövas flera och många olika tillfällen som för till fokus på det som lagras in som den kunskap, insikt eller längtan som kommer att manifesteras.

För att börja förstå vilka vi är som människor möter vi andra individer,situationer  och sammanhang där vi ser vilket svar vi får. Så tränar vi personligheten och man testar sig fram. Många gånger kan man bära andras bilder av den man är, föräldrars förväntningar och  antaganden blir det man rättar sig efter under lång tid. Det är svårt många gånger att befria sig från andras syn på vem man är, andras bedömningar av vad man gör och det andra tycker har ett värde.

Det kommer oftast en dag när den yttre ramen och bilden  blir för snäv och man själv känner att man är mer än det andra tycker. Kanske känner man att det inte går att få plats i de trånga och smala modeller man blir inklämd i.

Nu kan frågan istället vändas inåt till en själv "vem är jag?" och man kan vara beredd att hitta nya svar och andra erfarenheter för sina bedömningar. Läntan efter den egna sanningen och det egna uttrycket gör att man tvingas från omgivning och yta ner på djupet inom sig själv.
C säger:
"Individen känner nu av att tiden i den fysiska existensen är begränsad och att man måste vaska fram den del av erfarenhet från sitt nuvarande liv som går att ta med sig. Att göra sig redo för slutsatsen".

Reflektionen över vem man är drivs av ett inre behov av sin egen sanning och tillhörighet. Denna fråga är också ett längtans frö som väckts till liv och nu vill sitt förverkligande.
C avslutar med att säga att för att försonas med hur man levt sitt liv behöver man lyssna till det inom en  själv som nu börjat avsluta för avfärd från det fysiska.

Det finns ett grundläggande behov i att söka sin inre sanning och sitt eget uttryck som den unika varelse man är, som lever sitt liv här och nu i fysisk form. Längtan efter att ge sig själv rättvisa och göra det som känns riktigt för en själv kan kännas livsviktigt. Nog kan vi ta hänsyn till andra men inte på bekostnad av vilka vi själv är och vad vi vill med våra liv. Vi kan inte låta andra definiera vilka vi är.  Vi har var och en tolkningsföreträde på oss själva. Man kan behålla makten över sig själv och sitt eget liv och inte skänka bort den till andras idéer om hur man ska passa in.

"Mina 100 samtal med C" - sjuttiofjärde samtalet

" Vi går nu uppför den flodfåra jag visat dig tidigare och använt som ingång till våra samtal. Vi klättrar uppför flodfåran och kommer upp på en klippavsats. Tidigare har jag talat om eremiten, den vise som levde i avskildhet på bergssidan, i grottan, men att det nu i denna tidsålder handlar mer om att leva bland människor i det dagliga livet."
Så inleder C dagens samtal.
När man är i behov av att nå fram till de djupare inre frågorna inom sig själv, visar C på möjligheten att spegla sitt inre mot något för att göra det lättare. Det är när vi kan sakta ner hjärnans aktivitet, som det som finns inom oss, kan få en möjlighet att nå fram.
Ofta kan man ha hjälp av att fästa blicken vid en horisontlinje, en vattenlinje  eller något annat som flyttar fokus.
Att klättra upp till en hög utsiktspunkt, till en bergstopp eller att sitta på stranden med blicken mot där himmel och hav möts, gör att vi kan sitta länge försjunkna i ett icke tittande som är vilsamt.Ja, det är mer än så.Det kan liknas vid en meditation eller det nu så vanliga mindfulness som helt enkelt avser att vara närvarande i nuet, att vara fullt uppmärksam med ändå totalt avspänd. Då får allt vila och man blir återhämtad till kropp och själ. Tankarna saktas ner och man är med sig själv.
Det är nu som kontakten inåt har möjlighet att öppna sig och där man går till allt fler nivåer inom sig själv.
Ofta gör man tvärtom.
Det vill säga man letar i det yttre. Man har frågor som letar svar i omgivningen, vad andra tycker och tänker. Ofta blir man mer frustrerad än man var från början eftersom det inte finns något entydigt svar att gå efter. De flesta tycker olika och det är den egna sanningen som behöver komma till tals.

C menar att det inom varje mäniska finns ett längtans frö, som när som helst kan aktiveras till att växa sig starkare. Det längtans frö som handlar om att man vet att man har en egen sanning om vem man är inom sig. Kanske ännu nästan dolt men som genom att man ger sig själv möjlighet och utrymme kan böjra gro och genom mer och mer återkoppling växa sig stark. Det innebär att man blir klarare och klarare över vem man är och vad som är den egna sanningen.
Att bli en inifrånstyrd människa som kan vila lugn och förvissad om att vara det man är.Det ger också känslan av meningsfullhet och balans.
Skatten, det vi alla letar efter, ligger djupt inom var och en.
C avslutar det här samtalet:
" Ingen kan stoppa den rörelsen, som har sitt ursprung i Varat, där själen börjar sin resa hem".

"Mina 100 samtal med C" - sjuttiotredje samtalet

C skickar bild.
Jag ser ett litet rymdskepp som åker nära marken och med hög hastighet för att sedan snabbt lyfta och försvinna rakt ut i rymden igen.
Det här är inledningen på dagens samtal. Den bild C visade idag är en del av en akutflotta med snabba transporter. Med det så för C över samtalet på de olika utvecklingslinjer och andra erfarenheter hos individer som inte ingår i den utvecklingslinje som Jorden har.

"I början av våra samtal nämnde jag att det finns olika erfarenhets- och utvecklingsplaner i olika planetsystem i Universum", säger C

Som sagt, vi får alla träna oss på att tänka utanför våra bekvämlighetsramar och inta ett öppet förhållningssätt i samtalen som handlar om det C kallar "det större livet" eller "livet i sig".
Han avser då det större livet som omfattar allt liv, där det fysiska livet ingår med sin speciella struktur och erfarenhet.
Med tanke på att man bara för några veckor sedan i media berättade att nu trodde man sig ha funnit planeter i massor med liknande förhållanden och storlek som Jorden och att man hittar en och annan himlakropp både här och där så  är det inte så konstigt att hänga med i det C berättar.

I samtalet tar C upp vår övertro på och stora respekt för mentala idéer och system, för organisationsformer och maktstrukturer istället för att fokusera på det som för världen och människan framåt. Man kan ju på ett enkelt sätt göra jämförelser mellan olika länder och strukturer samt graden av kontroll och makt. Att endast betrakta dessa skillnader över jorden kan vara lärorikt och ger en föreställning om vad C menar. Han talar här inte om de skillnader jag nämnde mellan olika länder utan säger att det finns olika utvecklingsvägar på olika ställen i Universum. Som individ har man ofta ett behov av att testa sina idéer och skapa erfarenheter och det är inget förbehållet oss som lever i den fysiska tillvaron.

Vi hör helt enkelt ihop vare sig  vi tycker vi vill det eller inte, säger jag, och fortsätter :
Just nu försöker många befria sig från varandra genom att se allt utifrån ett eget personligt perspektiv och tänka på sig och sitt i första hand.

Jag tänker då på det allt större behovet av individuella intryck. Man vill göra som man vill och känner. Vara fri och inte inordnad i regler och någon annans cirklar. Samtidigt som man väljer grupper och tillhörigheter globalt mer än lokalt och finner sina egna vägar.
Samtidigt finns på andra ställen andra som får mer motstånd i längtan efter sin personliga frihet. Motsatserna märks tydligare och polariseringen likaså. Som en gemensam trotsålder i "kan själv", "jag vill" samtidigt som någon annan säger "nu bestämmer jag".

"Det finns också ett utvecklingssteg i att se sig själv som bärare av alla möjligheter, att vara sitt eget Universum och Skapare. Efter den erfarenheten och frigörelsen kommer insikten om hur allt hänger samman och hör ihop", säger C

Att förstå att man kan mer än man någonsin trott och att det går att räcka sig efter det som finns långt bort.Det utvecklingssteg som infaller när man tar ansvar för sina möjligheter att fullt ut vara i livet, som också har att göra med sin inre tillväxt och förståelse, om att låta livets rikedom flöda igenom sig. Att inte låta "jante-lagen" och andras begränsande syn på livet styra vem man är och vad man kan och vill. Varje dag är en möjlighet till insikt och tillväxt och till glädje över möjligheter. Att ge sig själv tolkningsföreträde på vad som känns bra och riktigt, vad man vill prova och vad man vill avstå ifrån.
När man tänker i ett större perspektiv att det ute i Universum på olika ställen finns andra idéer och skapande förutsättningar som också prövas, blir alltsammans ett aktivt flöde av liv.
Liv som förändring och rörelse..
Avslutar det sjuttiotredje samtalet med en egen reflektion kring hur ofantligt lite vi känner till och hur mycket det ännu är att upptäcka. Så bra!

"Mina 100 samtal med C" - sjuttioandra samtalet

Jag ser ett stråk av stenar, stora och små i en fåra som liknar en uttorkad flodbädd, säger jag

C har som de flesta fall tidigare skickat en bild så jag får en ingång till det han vill samtala om.

"Så kan man beskriva livsflödet, som likt ett vatten tar sig från källan. Det flyter framåt runt stenar av olika storlek och drar ibland med sig saker på sin väg framåt. Saker som fastnar i och som ibland tvingar vattenflödet att ändra riktning, ta en ny väg eller stanna upp vid ett uppkommet hinder. Vattenresan kan liknas vid individens livsresa som så småningom avslutas i ett uppgående i ett större vattendrag", in leder C samtalet.

Ofta kan man ha en uppfattning om att livet ska flyta fram från början till slut utan större hinder i ens väg. Man kan känna stor förvåning, ibland rädsla över vad som plötsligt visar sig. Man kan komma att möta något man inte har räknat med. Livet innehåller allehanda möjligheter till reflektioner över vad livet är och vad vi själva är och vår relation med varandra.

Ibland kan man känna lättnad över att inte själv vara utsatt för vissa situationer  och andra gånger inte alls förstå varför somliga utmaningar kommer just i ens eget liv.

Alla kan väl komma ihåg den aningslösa förväntan inför livet framåt som man har som ung. Också hur man gradvis korrigerar sin väg allt eftersom nya erfarenheter kommer till som måste tas med i beräkningen.
Man brukar säga att man inte kan ändra det som hänt men däremot kan man alltid påverka sitt eget förhållningssätt till det som kommer och pågår. Där finns väl den stora vinsten när vi kan dra erfarenheter och göra aktiva egna val hur vi ska förhålla oss. Istället för att se vårt livsflöde som något där vi är maktlösa i händelseförloppet kan vi istället öka vår medvetenhet och  göra egna val.

Man kan också säga att om utfallet av ens handlingar inte blir det man tänkt sig behöver man förändra idag för att resultatet skall bli ett annat i morgon. Förändrar vi inte blir det samma i morgon som idag. Nu är det inte främst det yttre som ska ändras utan förändringen kommer av en förändrad inställning som i sin tur ger underlag för en förändring i det yttre.

Vissa saker ligger inbyggda i livet självt och är inte så personliga som de upplevs. Det kan vara livets ändlighet där allt vi vet är att vi föds och vi dör. Hur lång denna tid är emellan dessa poler vet vi inget om och oftast inget vi heller tänker på förrän kanske när den statistiska mittlinjen passerats. Att samla in och gå framåt hör till livets första del medan att utvärdera och bli medveten och klokare ligger som en möjlighet i den senare delen.Många känner att det är så medan andra inte vill kännas vid det.Var och en bestämmer själv.

C talar i det här samtalet också om händelser i livet utifrån andra idéer och bedömningar. Många ser det som händer som straff. I vår vanliga västvärld är det kanske få som upplever sjukdom och händelser som ett Guds straff men det ligger i vår historia bakåt och tankegångar och rester kan lätt ta fäste och underminera en persons självkänsla och värde.

Livet får också en annan dimension om man ser det fysiska livet och dess uttryck  som en del av det större livet som C kallar det. Om livet fortsätter och den fysiska erfarenheten är bara en erfarenhet blir inte upplevelsen lika förlamande utan ger möjlighet att se i ett större synfält.

Medan livsflödet pågår får vi ständigt möjlighet att ta till oss det vi kan acceptera och tro på, det som känns bra och hitta vägar att lindra det som ger smärta.
Många fler reflektioner kring livet finns i det sjuttioandra samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - sjuttioförsta samtalet

Dagens samtal handlar om kanalisering av information. Man talar om kanalisering från "andra sidan" och då avser man det som är icke fysiskt och bortom det fysiska livet. C använder som exempel det sätt han och jag överför information på som ett sätt och en utgångspunkt i det sjuttioförsta samtalet.
När man talar om kanalisering kan man komma i kontakt med väldigt olika saker som automatisk skrift  eller meddelande genom ett medium eller annat som förmedlas från det icke fysiska.

I dagens samtal har C reflektioner han delar med sig av.
Han visar mig först en bild som ser ut som ett rör  och han använder mig och vår kontakt som exempel. Detta rör, som bara är en bild för att ge förståelse, går från lägre till högre frekvenser och det är mottagaren av informationen som står för byggandet att detta rör eller som man kallar det "kanal". Det är alltså kanalen som är verktyget i överföringen av informationen.
Informationen anknyter till kanalen men bara på den nivå som mottagaren har förmåga att hålla sina frekvenser. Det går alltså inte att dra till sig vad som helst utan frekvenserna måste stämma överens.

" Det är alltså beroende på ens egen förmåga och hur man lyckas hålla sin energi och på vilka frekvenser man kan göra sin anknytning?, "säger jag och har ett behov av att förtydliga  det C säger.
" Det går alltså inte för vem som helst icke fysisk individ att anknyta och göra sig hörd och påverka med sitt ?"

"Nej, det är riktigt , säger C. Bara de som överensstämmer med de frekvenser som den som håller kanalen har. I själva skapandet av kanalen läggs frekvenser in som också anger syfte"

Vidare under samtalet går C igenom nödvändigheten att kunna ta in från det icke fysiska i så ren form som möjligt. Det innebär att den som är mottagare måste vara den som bestämmer över sitt eget tanke- och känsloflöde.  Det är alltså indiden själv som behöver  ha tränats i att ta kontroll över de egna tankestrukturerna så att det inte blir ett non stop-prat och kontruerande av impulser från sinnen, känslor och tankar.

Det är alltså avgörande för den information som tas ner att mottagaren har kunskap om sitt eget inre samtidigt som det finns en träning i att inte låta personligheten färga budskapet.

Om mycket av personligheten finns närvarande kommer informationen att silas igenom de olika tanke och känslostrukturer och idéer som mottagaren har och informationen blir då vad man kalllar  mindre ren. Det blir ungefär som en lek vi gjorde när jag var liten. Man var några stycken i en ring och en började med att viska en mening till den som satt bredvid som i sin tur viskade till nästa osv. När man gått laget runt jämförde man vad som sagts från början med vad den sista hört och det fanns inte många likheter.
På liknande sätt kan man säga att informationen kan förvanskas beroende på mottagarens förmåga att hålla sitt eget ur bilden.

C tar också upp att det hos vissa finns mer anlag precis som att somliga har ett bättre form- och färgsinne, bättre musiköra eller är mer lämpade för fysiska aktivitet och koordination. Ett grundanlag förenklar men mycket handlar om förmågan att hålla energinivåerna stabila och i så höga frekvenser att överföring av information är möjlig samt självkännedom och träning i att strukturera upp sin mentala värld och bemästra sinnet.

Man kan lita till sin egen förmåga att avgöra vad som känns riktigt. Precis som i andra fall känner man igen en sanning när man hör den.Tonen i de rena budskapen innehåller den allomfattande kärlek som är själva grunden för vår existens där ingen hålls före någon annan och ingen heller ställs utanför.
Det bibliska uttrycket att av frukten känner man trädet är fortfarande lika aktuellt.

"Mina 100 samtal med C" - sjuttionde samtalet

Jag ser bilden av skimrande  gröna fyrkanter. Ett slags stenar som är mycket vackra. De påminner om när ljus går igenom lövverk eller där ljus går ned i vattnet. Det är intensivt grönt, säger jag.

Så börjar detta samtal utifrån den bild C skickar.
Han säger att vi befinner oss ute i en annan del av Vintergatan på en planet som väl kan liknas vid Paradiset. C visar att det här finns lysande färger på bland annat stenar och växtlíghet som har en stark påverkan på individen. Här kan man återfinna balans och harmoni ungefär som att ladda sitt batteri fast oändligt mycket vackrare.
Här är mycket som skulle få oss att likna detta vid vår föreställning om paradiset. C visar också att många individer har ett starkt behov av att uttrycka sin tro. Det finns inte någon motsättning  i att leva i det vi kallar himlen och att uttrycka sin tro. Man kan till och med säga att behovet av bön  och tacksamhet ökar när vi lämnat det fysiska livet och förstår vilket sammanhang vi befinner oss i, säger C.

Man behöver inte vara i himlen för att känna tacksamhet eller träna på att ta sig an livet utifrån en annan vinkel.Man kan  börja dagen medan man ännu är i gränslandet mellan sömn och vakenhet och när det första av den nya dagen gör sig påmind och då bjuda in den till sig genom att tänka på allt man är tacksam för. För var och en går det att hitta något, ja många saker, som man har anledning att vara glad och tacksam för.
Istället för att låta den nya dagen bli underlag för en "att göra-lista" med allt som ännu fattas och inte ännu blivit gjort, allt man inte lyckats med och allt man vill men som inte finns där  som  får dagen att börja med att något saknas, kan man istället börja från andra hållet. Man kan bjuda in dagen med det man är tacksam för och först uppmärksamma det som finns och som man kan ha anledning att vara glad över. Nu sätts ett annat fokus och allt börjar i en annan ände.
Nu  blir det precis som med tiden. Istället för att jaga den stannar man upp och låter sig bli fylld. Så kan man också göra med dagen. Man börjar med det som finns och det man är tacksam för. Det är ofta enkla vardagliga ting. För någon att bara ta sig ur sin säng kan vara anledning till stor glädje. Med ett annat fokus  kommer dagen till dig och allt får en annan början. För att inte tala om den "hjärtgympa" som kommer av en tacksam känsla som bokstavligen är en hälsokur istället för det självplågeri som ligger i att alltid piska sig själv i ofullkomlighet och brist.

C talar också i detta samtal om det han tidigare flera gånger berört som han kallar "längtans frö".
Med det så avser han här det frö av längtan som är avsatt från själens tillhörighet och som hos några visar sig i handlingskraft och en längtan som uttrycks med riktning mot det eviga och större. Här gör sig längtan påmind och individen strävar efter större och större medvetenhet. Det finns en vilja att förstå vem man är och sitt ursprung.
Hos andra  ligger detta längtans frö fortfarande i mörkret och gror innan det spirar. Man bär det som ett slumrande frö.  Alla bär detta längtans frö inom sig men  man är på olika utvecklingsstadier och man kan inte jämföras med varandra.

Ingen saknar denna tillhörighet och alla har del av det eviga i sina hjärtan, säger C.

" Allt är en fråga om tid, som man skulle säga utifrån ett jordiskt perspektiv. Inte heller här lämnas någon enda", avslutar C det sjuttionde samtalet.

"Mina 100 samtal med C" - sextionionde samtalet

C skickar bild och vi går i gångar under jorden. Denna gång är det ett tunnelbygge han visar.  Tidigare har C talat om andra gångar och vattenvägar under jorden som finns mer eller mindre naturligt, men det är inte dessa det handlar om.
Idag är detta ingångsbilden till samtal om tid.

Med den inledande bilden och vandringen under jord vill C  peka på anledningen till dessa byggen och visar samtidigt de svårigheter som det innebär och risker för dem som deltar i ommöbleringen under markytan. När det går för långsamt på markytan eller är saker i vägen så flyttar man transporten under marken.Det fungerar utmärkt i många sammanhang.

Framför allt är anledningen att man vill spara tid. I en framtid. Det är alltså den gamla vanliga jakten på det man kallar tidsbesparingen.

I dagens värld finns det många som har mycket som sparar tid i form av kommunikation, verktyg, redskap osv. vilket ju vi alla tycker är bra om det sparar på krafterna och slitaget på en människa.
Man skulle därför för sitt inre se en utvilad och harmonisk nöjd västvärld eftersom vi har så mycket som spar tid.
Även här slår pendeln till sin motpol i form av stress och stressrelaterade sjukdomar som aldrig förr. Vi har helt enkelt förflyttat alltsammans från att ha varit en mer kroppslig upplevelse till att nu vara en mental och känslomässig. Kroppen finns det många duktiga som kan hjälpa till att läka. Det andra är svårare.
Att jaga tiden.

Man är som människa oftast i det förgågna eller i framtiden men mer sällan i nuet, säger jag

För att spara tid behövs ett helt annat förhållningssätt. Det enda som fungerar är att ta sig mentalt och känslomässigt ur det som har varit. Inte ge energi och kraft till ältande och upprepande. Tid som inte längre är.

Det som man förväntar sig skall komma. Det vi kallar framtiden är inte heller här. Det räcker med ett bra fokus och en väl använd vilja tillsammans med att vara centrerad i nuet och i den pågående upplevelsen för att kunna uppleva framtiden när den väl är här i form av sitt eget nu.

"Istället för att jaga tiden stannar man upp och låter tiden fylla en själv. Man kommer bokstavligen att uppleva sig påfylld av livskraft, närvarande glädje genom att stanna upp i tanke, handling och medvetande.
Det är den enda metod som gör att individen tjänar tid och spar tid. Allt annat funderande och beräknande vad gäller tiden är inget annat än mental villfarelse", avslutar C