Jag ser bilden av skimrande gröna fyrkanter. Ett slags stenar som är mycket vackra. De påminner om när ljus går igenom lövverk eller där ljus går ned i vattnet. Det är intensivt grönt, säger jag.
Så börjar detta samtal utifrån den bild C skickar.
Han säger att vi befinner oss ute i en annan del av Vintergatan på en planet som väl kan liknas vid Paradiset. C visar att det här finns lysande färger på bland annat stenar och växtlíghet som har en stark påverkan på individen. Här kan man återfinna balans och harmoni ungefär som att ladda sitt batteri fast oändligt mycket vackrare.
Här är mycket som skulle få oss att likna detta vid vår föreställning om paradiset. C visar också att många individer har ett starkt behov av att uttrycka sin tro. Det finns inte någon motsättning i att leva i det vi kallar himlen och att uttrycka sin tro. Man kan till och med säga att behovet av bön och tacksamhet ökar när vi lämnat det fysiska livet och förstår vilket sammanhang vi befinner oss i, säger C.
Man behöver inte vara i himlen för att känna tacksamhet eller träna på att ta sig an livet utifrån en annan vinkel.Man kan börja dagen medan man ännu är i gränslandet mellan sömn och vakenhet och när det första av den nya dagen gör sig påmind och då bjuda in den till sig genom att tänka på allt man är tacksam för. För var och en går det att hitta något, ja många saker, som man har anledning att vara glad och tacksam för.
Istället för att låta den nya dagen bli underlag för en "att göra-lista" med allt som ännu fattas och inte ännu blivit gjort, allt man inte lyckats med och allt man vill men som inte finns där som får dagen att börja med att något saknas, kan man istället börja från andra hållet. Man kan bjuda in dagen med det man är tacksam för och först uppmärksamma det som finns och som man kan ha anledning att vara glad över. Nu sätts ett annat fokus och allt börjar i en annan ände.
Nu blir det precis som med tiden. Istället för att jaga den stannar man upp och låter sig bli fylld. Så kan man också göra med dagen. Man börjar med det som finns och det man är tacksam för. Det är ofta enkla vardagliga ting. För någon att bara ta sig ur sin säng kan vara anledning till stor glädje. Med ett annat fokus kommer dagen till dig och allt får en annan början. För att inte tala om den "hjärtgympa" som kommer av en tacksam känsla som bokstavligen är en hälsokur istället för det självplågeri som ligger i att alltid piska sig själv i ofullkomlighet och brist.
C talar också i detta samtal om det han tidigare flera gånger berört som han kallar "längtans frö".
Med det så avser han här det frö av längtan som är avsatt från själens tillhörighet och som hos några visar sig i handlingskraft och en längtan som uttrycks med riktning mot det eviga och större. Här gör sig längtan påmind och individen strävar efter större och större medvetenhet. Det finns en vilja att förstå vem man är och sitt ursprung.
Hos andra ligger detta längtans frö fortfarande i mörkret och gror innan det spirar. Man bär det som ett slumrande frö. Alla bär detta längtans frö inom sig men man är på olika utvecklingsstadier och man kan inte jämföras med varandra.
Ingen saknar denna tillhörighet och alla har del av det eviga i sina hjärtan, säger C.
" Allt är en fråga om tid, som man skulle säga utifrån ett jordiskt perspektiv. Inte heller här lämnas någon enda", avslutar C det sjuttionde samtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar