Jag ser ett stråk av stenar, stora och små i en fåra som liknar en uttorkad flodbädd, säger jag
C har som de flesta fall tidigare skickat en bild så jag får en ingång till det han vill samtala om.
"Så kan man beskriva livsflödet, som likt ett vatten tar sig från källan. Det flyter framåt runt stenar av olika storlek och drar ibland med sig saker på sin väg framåt. Saker som fastnar i och som ibland tvingar vattenflödet att ändra riktning, ta en ny väg eller stanna upp vid ett uppkommet hinder. Vattenresan kan liknas vid individens livsresa som så småningom avslutas i ett uppgående i ett större vattendrag", in leder C samtalet.
Ofta kan man ha en uppfattning om att livet ska flyta fram från början till slut utan större hinder i ens väg. Man kan känna stor förvåning, ibland rädsla över vad som plötsligt visar sig. Man kan komma att möta något man inte har räknat med. Livet innehåller allehanda möjligheter till reflektioner över vad livet är och vad vi själva är och vår relation med varandra.
Ibland kan man känna lättnad över att inte själv vara utsatt för vissa situationer och andra gånger inte alls förstå varför somliga utmaningar kommer just i ens eget liv.
Alla kan väl komma ihåg den aningslösa förväntan inför livet framåt som man har som ung. Också hur man gradvis korrigerar sin väg allt eftersom nya erfarenheter kommer till som måste tas med i beräkningen.
Man brukar säga att man inte kan ändra det som hänt men däremot kan man alltid påverka sitt eget förhållningssätt till det som kommer och pågår. Där finns väl den stora vinsten när vi kan dra erfarenheter och göra aktiva egna val hur vi ska förhålla oss. Istället för att se vårt livsflöde som något där vi är maktlösa i händelseförloppet kan vi istället öka vår medvetenhet och göra egna val.
Man kan också säga att om utfallet av ens handlingar inte blir det man tänkt sig behöver man förändra idag för att resultatet skall bli ett annat i morgon. Förändrar vi inte blir det samma i morgon som idag. Nu är det inte främst det yttre som ska ändras utan förändringen kommer av en förändrad inställning som i sin tur ger underlag för en förändring i det yttre.
Vissa saker ligger inbyggda i livet självt och är inte så personliga som de upplevs. Det kan vara livets ändlighet där allt vi vet är att vi föds och vi dör. Hur lång denna tid är emellan dessa poler vet vi inget om och oftast inget vi heller tänker på förrän kanske när den statistiska mittlinjen passerats. Att samla in och gå framåt hör till livets första del medan att utvärdera och bli medveten och klokare ligger som en möjlighet i den senare delen.Många känner att det är så medan andra inte vill kännas vid det.Var och en bestämmer själv.
C talar i det här samtalet också om händelser i livet utifrån andra idéer och bedömningar. Många ser det som händer som straff. I vår vanliga västvärld är det kanske få som upplever sjukdom och händelser som ett Guds straff men det ligger i vår historia bakåt och tankegångar och rester kan lätt ta fäste och underminera en persons självkänsla och värde.
Livet får också en annan dimension om man ser det fysiska livet och dess uttryck som en del av det större livet som C kallar det. Om livet fortsätter och den fysiska erfarenheten är bara en erfarenhet blir inte upplevelsen lika förlamande utan ger möjlighet att se i ett större synfält.
Medan livsflödet pågår får vi ständigt möjlighet att ta till oss det vi kan acceptera och tro på, det som känns bra och hitta vägar att lindra det som ger smärta.
Många fler reflektioner kring livet finns i det sjuttioandra samtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar