Så här säger C:
Nittioförsta samtalet
Claes skickar bild.
Jag se en liten familj mamma, pappa och
en liten flicka på 6 – 7 år som hoppar omkring.
Den
här bilden vill jag ha som ingång till vårt samtal idag
Den
lilla familjen är ute på ett ärende eller en promenad. De verkar glada och
avspända.. Den lyckliga familjen. Här råder fullkomlig harmoni. Av erfarenhet
vet nu den som tittar, att livet innehåller många komponenter, som snabbt kan
rubb balansen för dessa tre som vi ser här.
För
många är det så enkla saker som känslor och humör, som kan påverka hur alla
mår.
Någon
i familjen kan ha livligare och mer utlevande känslor och idéer, som den
individen inte kan hålla inom sitt eget ansvarsområde. Denna individ delar med
sig till de andra och tar på så sätt över och lägger ut sin egen känslomässiga
oro och instabilitet över de andra som inte får en chans att känna vad de
själva känner.
Vanan
att alltid bära någon annans oro eller känslomässiga turbulens blir så stor att
man till slut inte vet vad som från början är ens eget och var den andre tagit
över.
Genom
att en individ är omedveten och inte tar ansvar för sina känslor kommer hela
familjen att omfattas. Det kräver mycket styrka och också förmåga att så
småningom bryta sig ur det gemensamma känslomässiga beroendet för att man ska
ha en chans att ta ansvar för sitt eget.
I
konstellationer där man behöver öka sin medvetenhet drastiskt, kan den här
typen av inkarnerat medberoende förekomma. Det kan även handla om individer som ännu inte lyckats komma så långt i sina insikter men tillräckligt för att tillhöra en utvecklingsgrupp. Nu kan man få en chans att flera inkarneras tillsammans utifrån ett grundläggande steg i den egna utvecklingen. Här blir nu tydligt i vilka känslomässiga konstellationer man ingår. Individen får med alla medel en möjlighet att se vad som behövs för att den egna medvetenheten ska stärkas.
En
frigörelse från det kollektiva känslomässiga i idéformer blir ett första steg
och ett riktigt eldprov för individen. Hela denna process måste sättas igång
och föras i hamn innan individen kan få tag på sitt eget inre område och höja
sin medvetenhet.Det jag nu beskriver är de första nivåerna av ökat medvetande.
Jag har talat om när individen ännu inte förstår eller är motiverad till
utveckling och då man i stort sett återföds till en ny inkarnation relativt
snabbt och med mycket kort mellanliggande period. Allt beroende på att
förutsättningen för en medveten planering saknas. Individen får istället åter
en möjlighet till kunskap om sig själv och en möjlighet att viljan till insikt
ska väckas.
När
så det har skett och individen kommit till ett högre medvetandeplan inom sig
själv blir denne också förd samman med andra på samma vibrationsnivåer och de
bildar den ”familj” som under en tid kommer att utvecklas tillsammans. De
kommer att tillföra sin grupp sina insikter och stödja varandra i sina
medvetandehöjningar och sitt arbete både fysiskt och icke-fysiskt. I de
inkarnationer som nu följer finns en planering och flera från ”familjen” ingår
runt varje individ. Här hjälper man varandra kring den gemensamma uppgiften och
utvecklas gemensamt. Svårigheten som
hela tiden finns för var och en delas och man kommer bit för bit framåt i sin
egen medvetandehöjning såväl som för gruppens. Detta pågår i många
utvecklingssteg och många inkarnationer.
När
man så befriat sig mer och mer från illusionen om känslor och mentala idéer, om
personlighetens kraftfält, har varje individ blivit mer av sin speciella själsfrekvens
och man kan inte längre följas åt och utvecklas ihop med lika många som
tidigare.
Nu
blir det en annan uppdelning där det blir färre individer som bildar ”familjer”
eller kluster och på samma sätt stödjer och utvecklas tillsammans. Nu finns en
allt renare form av individen som framför allt speglas i de själsenergier som
nu flödar fritt. På detta plan finns fortfarande inkarnationer, där dessa
individer har speciella uppdrag och åtaganden som både utvecklar individen men
också på ett kollektivt plan är en insats för andras utveckling. De första medvetandeplanen och sammangåendet i de större kollektiva familjeträden har ingen möjlighet inrymma speciella uppdrag. Det beror på att när man ingår här finns endast möjligheten att försöka nå ett större medvetande kring de mentala, känslomässiga och personliga energier som styr individen. På denna nivå har man inte förmåga och möjlighet att se utanför sin egen sfär. Allt eftersom utvecklingen fortskrider blir det individer som tar som uppgift att bistå i den utvecklingsplan som finns och som har förmågan att göra den skillnad som behövs.
Man
måste först inse att man inte behöver låta sig tas till fånge i någon annans
känslomässiga turbulens.
Det tror jag är en stor tröst för alla
som växt upp i en känslomässigt manipulerande miljö, där man som barn aldrig
fått möjlighet att vara sig själv eller känna vad man vill. Det är alltså meningen
att man ska få vara den man är och följa sin egen utveckling. Om man gör det
kan man inte heller skada någon annan utan bidrar till framåtskridande för sig
själv och andra. Det låter hoppfullt!
Ingen
ska ta någon annan som gisslan känslomässigt däremot hjälps vi alla åt att
komma vidare.
Man
kan välja att vårda sitt eget inre till den ljusa plats det har förutsättningar
att vara och ha kontakt med det som berättar om det som är större. Glädjen är en
viktig drivkraft även om livet är bekymmersamt och innehåller mycket lidande.
Livet i sig är inte ett problem
som skall lösas och utredas.