"Mina 100 samtal med C" - artonde samtalet

Det här att vara människa. Allt vad det innebär med relationen till sig själv och inte minst omvärlden.
Ständigt ett reflekterande och hjälp från andra för att få tag på det som bär och stödjer både i att bli mer av det man redan är, men också träna upp sin solidaritet och kärleksmuskel. Nu menar jag hjärtat och den insikt som innebär att man på djupet vet att vi alla hör ihop.

I det artonde samtalet skickar C en bild som föreställer en arbetsplats någonstans i Asien. Det är en bild som visar svåra förhållanden för de människor som arbetar här.C pekar här på den överkonsumtion av varor som finns. Framför allt våra krav på billiga varor och de arbetsförhållanden  många människor tvingas arbeta under för att vi, vi som har den högre välfärden, ska få mer för pengarna. C visar på den upptrappning som sker i en allt ökande produktion, där hoppet ställs till bättre och bättre avsättning. Priser pressas och berget av billiga varor växer. Påfrestning på människor och miljö är stor.
"Med denna ökande hastighet finns ingen annan utväg än kollaps. När detta crescendo kommer blir det därefter mycket tyst", säger C

Dagens samtal väcker frågan om gemensam fördelning av resurserna.
Frågan om jag ska ha men inte du.
"Vem är min nästa? När är jag beredd att svara på den frågan? Nu eller sedan?" formulerar C.

Det här är ju inget vi inte vet. Dagligen i alla sorters inköp får vi möjlighet att reflektera. Ibland går det lättare att skjuta undan frågorna. Jag kan säga till mig själv att det är idag, nu för att......
Ja ni vet väl också vad man kan säga till sig själv för att förklara olika saker man gör, fast man vet att man borde göra på något annat sätt.
C menar att det är oerhört viktigt att vi  tränar upp vår förmåga att handla solidariskt så att viljan hos var och en är att önska att även den andra ska få det jag själv tar för självklart. Nu är det lite mer än att bara skämta om maten och barnen i Afrika. Det är lätt att vänja sig.

Grunden  är vetskapen om att vi alla utvecklas tillsammans, i ett begränsat fysiskt utrymme här på Jorden och att vi önskar oss själva och andra fysisk trygghet, nära och kära, mat på bordet och ett utrymme i livet att få känna att man är speciell och har en tillhörighet.

"Vi är i grunden andliga varelser alla. Vi kan behandla varandra som om vi vet det", avslutar C
En puff till att återknyta till helheten där vi alla ingår.