Nu i det fyrtiotredje samtalet är vi åter med C i det större livet, som han kallar det. Den del som omsluter det fysiska livet och där vi, du, som läser och jag, som berättar, befinner oss.Det större livet är också det somliga kallar "andra sidan" eller livet efter döden.
C skickar en bild och vi är åter i den stora parken, där vi varit flera gånger tidigare. Jag som gått tillsammans med C här ett flertal gånger undrar över varför jag aldrig ser några andra individer där under mina besök.
Du läsare kommer att se,att det inte är lätt för mig att skilja på det ena och det andra, vilket ger upphov till lite enfaldiga frågor nu och då. Denna gång undrar jag alltså, varför det alltid bara är han och jag där i den stora parken. C förklarar tålmodigt att han och jag färdas i olika dimensioner. Jag är alltså inte där egentligen utan C skickar en projektion till mig, som jag upplever som så verklig att jag faktiskt är i den.
Det är jag alltså inte.
C jämför det med en enkel bild av att man har ett vykort från en plats men kan samtidigt sitta och betrakta det på ett helt annat ställe.Så klart !
Ja så enfaldiga frågor ställer jag ibland och det kommer nog fler allt eftersom samtalen fortskrider.
Idag för C mig ner till det stora arkivet igen och till en del där han ska beskriva det han kallar "släktträd". Det är en konstellation av individer som följs åt i sin utveckling. Där finns de man kallar sina närmaste eller släktingar. I en sådan konstellation har man mer att göra med varandra i både en fysisk óch en icke fysisk existens.
Som ni kanske minns, finns C själv i ett s k kluster, som är en grupp som utvecklas och arbetar tillsammans. Alla har någon form av tillhörighet och de flesta ingår i det han kallar släktträd.
Det betyder, att när man inkarnerar och är i sin fysiska form så finns också några andra med i den fysiska tillvaron från den grupp man ingår i. Man kan ha olika relationer till varandra och också uppgift att hjälpa varandra till det som är de insikter och den utveckling man eftersträvar.Man utvecklas alltså tillsammans som grupp.
Även här är det så, säger C, att när en individ i gruppen tillägnar sig en erfarenhet eller en ökad medvetenhet och insikt så kommer det alla de andra i gruppen till del.
Det här tycker jag är så fint, att vi alla delar det som är positivt i en utveckling.
Det finns något som kallas "hundrade apan" som just bygger på hur värderingar och vanor sprids.När ett sätt att göra något på går från individ till individ så lär man av varandra. När sedan man nått en viss mängd - i detta exempel med aporna till 100 st individer - så överförs kunskapen automatiskt till andra. Det vill säga de behöver inte lära sig av någon annan - de kan det bara.Dom kan börja göra på ett nytt sätt helt enkelt.
När det gäller ny teknik, datorer, kommunikation via telefoner, tv och allt annat smått och gott så kan vi ju se det här på alla små barn som inte har några som helst problem med att förstå vad det handlar om. De kan det bara.Vi som är något äldre kan stå bredvid och fundera.
I det kluster där C utvecklas och arbetar är de endast sju stycken. I ett släktträd är man betydligt fler Hur många man är beror på vilken utvecklingsväg man är på. Allt eftersom medvetenheten fortskrider kan man komma att tillhöra grupper med färre individer och där ens utvecklingsväg mer och mer liknar varandra.
Man har alltså de sina med sig på sin livsvandring i det fysiska livet. Det kan vara i relationer, som släktingar eller på annat sätt i ens omdelbara närhet. Andra finns kvar i det större livet och stödjer och följer därifrån
.
Här frågar jag C om skyddsänglar och han svarar
" Änglabeskydd kommer från ett annat håll, från de speciella frekvenser för änglar och änglalika väsen. Var och en har en skyddsängel som har till uppgift att skydda den gudomliga delen av varje individ, som inkarneras i den fysiska tillvaron ner i okunskap och omedvetenhet".
Kontentan av dagens samtal är att vi inte är ensamma även om det ibland kan verka så.
Det är också så att om vi vill att omgivningen ska bli klokare och mer insiktsfull kan vi arbeta med vår egen utveckling så att vi kan dela med oss till andra. Fiffigt, eller hur ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar