Dagens samtal kan man se som en av dem där C kommer med lite råd eller pekar på förhållningssätt och så vidare som är bra att bli uppmärksam på när man går fram genom detta fysiska livet. Mycket av det han visar på vet vi redan men det finns en tendens att somligt faller i glömska med jämna mellanrum.Därför är det bra att få känna "javisst ja" någon gång då och då.
Bilden C skickar idag är åter den stora parken. Den vi så många gånger utgått ifrån i våra samtal. Även idag börjar vi här.
Det här med att gå och ta sig fram. Kan man inte förflytta sig med tanken istället, frågar jag
Jovisst, säger C, men då tappar man bort hela den vackra vägen.
Visst går det att transportera sig med tanken i det större livet men allt måste sättas i relation till avsikten. Idag går vi och då ger vi oss möjligheten till en upplevelse som skapar balans. Vi får möjlighet att uppleva naturen, kroppens rörelse och alla andra sinnen får också del av att vi går vägen fram.
C vill peka på värdet av upplevelsen. Glädjen och att kunna uppskatta det som pågår.
Hur ofta ser vi inte en resa som endast en kroppslig transport mellan två punkter. Och fort ska de gå!
Det här är ett "javisst ja" när man kan lyckas ändra sitt förhållningssätt till att njuta av varje stund och om inte njuta ialla fall vara närvarande och uppleva. När man lyckas göra detta möjligt förändras det man upplever som verkligheten. Allt blir roligare och mer intressant. Man tar del av saker man annars inte skulle uppfatta vid den fart framåt som inte kan vara i mål snabbt nog. Med större närvaro blir betydligt fler händelser och nyanser synliga. Livet blir helt enkelt mycket roligare.
C visar på att krav läggs på oss allt tidigare där föreställningar och ett mer vuxet beteende kryper allt längre ner i åldrarna samtidigt som fenomenet att aldrig bli vuxen finns parallellt i alla fall i vår del av världen. Många små barn ser ut som kopior av vuxna men också husdjuren får kläder och man överför sina beteenden på dem.
Om det är ett lekfullt sätt att skapa i livet precis som när barn klär katten och drar den i dockvagnen eller om det är uttryck för något annat får man väl själv fundera på.
Det C vill göra oss uppmärksamma på är behovet och nödvändigheten av lek och kreativitet som en viktig del i livet och som ett uttryck för glädje. I en balanserad värld behöver man inte ha en anledning för att känna sig glad utan kan i likhet med det balanserade barnet tjuta av glädje bara över att finnas till.
Hur skulle det kännas att uppleva glädjebubblor bara genom att finnas till?
Det gör vi när kontrasten blir stor. Det vill säga när livet hängt på ett hår och vi lyckas överleva och klara oss. Då tar vi oss ofta till en ny punkt i vårt betraktande av livet. Nu när vi är tacksamma att vi lever. Däremellan kan detta falla i glömska.
C vill puffa på oss idag för mer lek, mer glädje och kreativitet. Livet är inte så allvarligt som vi ofta tror. Inte har vi mer bråttom än att vi hinner uppleva och leka lite ? Det är inte först i mål som vinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar