"Mina 100 samtal med C" - sextiofjärde samtalet

Det är intressant att vi låter våra tankar bli vårt fängelse, som vi talade om i förra samtalet. Likaväl blir våra tankar och känslor också vår frigörelse och vår befrielse.Det är där vi kan påverka och verkligen göra skillnad. Vi behöver bara förstå att det går och få kläm på hur.

Idag leder C iväg någon helt annanstans i samtalen.
Han börjar med att skicka en bild, som vanligt.  Bilden föreställer stora åkerstycken med rad på rad av spirande växtlighet. Stora arealer odlad mark som blir till mat.Marken som var och en äger blir större och större och ägarantalet blir färre och färre.

C visar på den polarisering som även här äger rum där allt färre får allt större enheter och på att hitta områden för expansion och ekonomisk tillväxt. Det blir ett område som vilket annat som helst och fokus ligger inte på producerandet av mat, med allt vad vi känslomässigt lägger i det, utan är en del av den ekonomiska tillväxten och om vem som har makten över produktionen.
Han visar på att det är samma förhållanden inom många andra områden vad gäller de grundläggande behov för människors överlevnad.Här tas områden över av dem som inom dessa områden skapar påverkan, ekonomi och makt. Här finns även vattenförsörjning tillika med maten men också oljan som vi kanske tydligare och under längre tid tagit del av som påtryckning och maktmedel likaväl som medicintillgången i världen. Det finns mycket att säga om detta och om det tillvägagångssätt som breder ut sig.
Vi får kanske också minnas att det parallellt med detta finns en motkraft som arbetar för en lösning av energibehovet, mat- och vattenförsörjningen. Det görs hela tiden framsteg även om de nyheter som prioriteras mest fokuserar på att väcka våra rädslor.
Det faktum att det är en större och större maktfaktor som också används för kontroll och påtryckning innebär ju inte att den inte går att vända eller förändra.
Till samtalet idag vill jag personligen förorda att man söker efter det som bär och bygger positiv förändring mer än låter sig nöja med rapporter som talar i olycksbådande ordalag om framtiden. Det  kan vi alla välja.
Nu när vi alla kommit igenom Maya-kalenderns sista dag får vi se dessa dagar för vad de faktiskt alltid är: den första dagen på resten av vårt liv.
Låt oss göra det till en spännande, expansiv och glädjefylld färd framåt.