Den bild C sänder idag visar betes- och odlingsfält, vägar som slingrar fram och åter i landskapet.
Dagens samtal är skulle man kunna säga " åter på jorden". Åter i vad det är att vara människa och den erfarenhet som det innebär.
C går före och visar vägen. Som vanligt har han ett klart syfte och en riktning i sina samtal. De börjar med en bild och en reflektion för att sedan gå över i andra tankespår. Jag följer med bortom kullarna för att se var samtalet börjar någonstans.
Han inleder med att visa mig på en boplats i det fria. En hög ihopsamlat torkat gräs för en smula bekvämlighet på en plats som försöker skydda från väder och vind och kanske också insyn.
C visar på en boplats för någon som inte har någon annanstans att ta vägen. Han förmedlar känslan av vad denna individ har att hantera i sitt liv dagligen. Allas våra liv löper i parallella banor med olika erfarenheter och upplevelser. Det som inleder samtalet är ett liv i utanförskap.
Den första frågan i texten är om det finns skyddsnät och om det är vi i omgivningen som är det nätet som kan fånga upp någon annan ?
Den frågan får vi var och en ställa till oss själva.
Och fortsättningen kring denna reflektion är hur och när vi kan vara till hjälp och stöd för någon annan ?
Den här frågan är hur stor eller nära man gör den till. Den finns på alla plan. Här handlar det mest om de mellanmänskliga relationerna och den egna reflektionen.
I alla situationer, där man kommer i kontakt med behov hos någon annan, finns många olika nivåer. Vi vet väl alla de gånger man själv tycker någon annan är i behov av hjälp och gör sig till tolk för vad den personen behöver.Inte alltid lyckat. Somliga saker vi ser och hör kan vara svårt att känslomässigt härbärgera inom oss själva och vi kanske vill hjälpa med något som vi tror kan rädda någon annan. Det befriar en del ångest hos en själv.
Den vi vänder oss till kanske inte alls har samma uppfattning.
Samtalen är många om att var och en måste ha tolkningsföreträde för sitt eget liv och sina erfarenheter. Vi erfar också att det inte går att hjälpa i alla lägen och att den som inte vill ha hjälp inte heller kan få det.
Många och komplicerade bottnar kommer i dagen om man gör sig till tolk för andra och andras behov utifrån sina egna värderingar och uppfattningar. Speciellt om man tycker man har rätt.
Alla är vi på olika vägar genom livet men oavsett vilka erfarenheter vi gör, känns mötet, där man blir bemött med respekt och värdighet upprättande - och självklar.
I denna värld av mångfald finns det massor av olika sätt att uppleva livet och göra sina erfarenheter på. Vi får lita till var och ens ansvar för sina egna val och egna beteenden.
Det går alltid att välja sitt eget beteende. Ofta står vi lite frågande till det som händer men när vi väl sansat oss kan vi välja hur vi förhåller oss till det som hänt. Då kan vi välja vårt eget beteende.
Själv kan man endast ta ansvar för sin egen upplevelse, sina egna känslor och sina egna beteenden och val. Någon annan gör troligen helt andra bedömningar.
Tillit till livets mångfald och nyanser, tillvarons många skiftningar och variationer får vara följeslagare. Valet kan vara att bemöta någon annan med respekt utifrån att även den andre är en gudomlig varelse som gör en fysisk erfarenhet.
Även om den andres val verkar helt utanför våra egna bedömningar och ramar, får vi lämna det vi inte har med att göra. Själv får man ta ansvar för sitt eget beteende och hjälpa till när man blir ombedd och med det som efterfrågas.
Man behöver inte förstå den andre för att hitta respekt för den andres val. Det handlar mer om att acceptera att det finns andra vägar att gå.
Olika vägar och andra vägar än de vi tror är de rätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar