C vill fortsätta berätta om tunnlarna.
Det var det samtal han började på i det femtiofjärde samtalet. Precis som då står vi framför stenblock som döljer en ingång.
Hur har dessa tunnlar kommit till?, frågar jag
C berättar då att dessa har funnits som fickor i Jordens innandöme och som av människor har förbundits med varandra. Det är alltså en kombination av naturliga gångar och fickor samt det arbete människor har utfört.
I det femtiofjärde samtalet, säger C, att det finns tunnlar som binder ihop vatten och landmassor och att dessa var väl kända av dem som först kom till planeten.
Jag vill ju förstås höra, om C kan berätta något ytterligare om dessa.
C säger då att dessa naturliga tunnelsystem som finns över hela Jorden fungerar som kanaler för vissa vattenlevande djur och ligger mycket långt ner i havsdjupen. Dessa har man inte ännu kartlagt utan de är fortfarande en outforskad del av Jorden.
"Här finns en hel värld att upptäcka", säger C
och fortsätter berätta om den tid när Jorden ännu inte var befolkad utan dinosaurier, ödlor, ormar och andra vattendjur levde på Jorden. Dessa använde då dessa kanal- och tunnelsystem som förband hav, sjöar och landmassor med varandra. Idag , säger C, är det i huvudsak vissa vattenlevande djur på stora djup som använder dessa kanaler.
"Nu tänker jag på Loch Ness-odjuret , som man inte vet vad det är eller har hittat. Kan det vara ett sådant vattenlevande djur från stora djup, som använder sig av dessa djupgående tunnelsystem?" , frågar jag
"Eller är det bara skrönor som lever kvar över långa tider ?"
Här får jag inget direkt svar utan C pekar på att historier tenderar att växa och ändra form över tid men att det ändå inte är en orimlig tanke att det finns en passage och anknytning till det vatten det här rör sig om.
Långt tillbaka i tiden med folkvandringar och där människor tvingades fly till fots och skydda sig mot allehanda faror användes tunnlarna som vägar att ta sig igenom skogstrakter och oländig natur, säger C.
Som vi hörde tidigare fanns ramsor som berättade om vart de olika gångarna ledde och hur man kunde förstå hur man skulle göra sina val, när den gång man kom i delade sig i en eller flera riktningar.. Dessa ramsor kunde sjungas och överfördes från generation till generation. Det var viktig information och hade stor betydelse för den egna familjen eller den stam eller grupp man tillhörde.
C berättar också om att det fanns olika "påfarter" som han kallar de olika ingångarna i systemet som är olika öppningar, ingångar eller utgångar om man ville det. Många tunnlar var också så pass rymliga att även mindre djur kunde transporteras med som en garanti för försörjningen den tid förflyttningen tog och som en del av det hushåll man behövde sätta i säkerhet.
Ett stycke av Jordens historia berättad från det vi kallar "andra sidan". Det C föredrar att kalla "livet i sig" eller "det större livet" Med det så menar han att det fysiska livet är en manifestation och inkarnation som ligger som del av det liv som är större. Alltså alls inte avskilt eller separerat i form av att vara något annat. Definitivt inte så att det fysiska livet är centrum som sedan placerar "andra sidan" och himlen på en alldeles egen plats.
Det fysiska livet ingår i det större livet och är en del av det. Det fysiska och det icke fysiska är samma enhet och liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar