I det femtionionde samtalet tar C upp det som många undrar över. Jag gläder mig åt att få berätta om detta samtal för alla er som har nära relationer till era djur som ni har eller har haft. Men vi börjar från början i samtalet.
Som tidigare är vi i den stora parken, där C ofta börjar sina samtal med mig. Vi går i denna park och C återknyter till ett samtal han hade tidigare om kultur och dess uttryck och betydelse. Bloggen om detta samtal finns att läsa bland de tidigare skrivna.
C talade där om att man jämställer kulturella uttryck och handlingar med andra goda gärningar. Den som ger utifrån sitt eget sanna uttryck i konst, musik, skrivande ja alla kulturella former ger en kvalitet till sig själv och omvärlden av högsta betydelse. C drog ett likhetstecken mellan dessa uttryck och kvaliteten av goda gärningar. Det som når det högsta sanna och det innersta uttrycket hos varje individ.
Idag handlar dock samtalet om något annat. Beröringspunkten är den djupa känslan. Alla som har eller haft en relation till ett kärt djur, en äkta vän i vått och torrt.
C berättar om den information som finns lagrad angående djur. Här talar han om relationen djur och människa. Precis som i arkivet med livsnedteckningar som vi flera gånger hört C tala om, är det här inlagrad energiinformation som speciellt rör relationen djur och individ.
C säger att djuren har en speciell utvecklingstrappa för djur i allmänhet och för sin grupp i synnerhet. Djur som kollektiv är i sin speciella utvecklingsspiral.
C fortsätter att tala om människans relation till djuren över långa tider och hur den ordlösa kommunikationen överbryggat det mentala. Djuren har också hjälpt människan att gå bortom intellektet och ordlöst förstå djupare känslor.
Djurens uppgift i relation till människan har bland annat varit att höja kärleksfrekvenserna hos individen. Det är många djur som fått utstå svårigheter i sin uppgift att hjälpa människan till en djupare insikt.
C berör också hur det med tiden blir allt fler djur som blir domesticerade och fler arter flyttar in i människans närmaste område. Djur som man tidigare inte kunnat ha en kär relation till som människa hålls nu av många av som en kär vän.
Jag såg för lite sedan en ung flicka på spårvagnen som hade en iller i sele i knät. Han tog det ganska lugnt och var mer avspänd än vi som satt runt om kring.
"Vi kommer att se alltmer av det i framtiden", säger C "eftersom utvecklingen av relation människa och djur fortgår. Den här utvecklingen hör till djurens speciella utveckling av sitt medvetande som samverkar med den plan för enhet och kärlek som ligger på varje individ."
Det är en tröst för många att veta att de älskade djuren också är omhändertagna i en icke fysisk dimension. Det är många som inte kan tänka sig en fortsättning av sina liv utanför det fysiska rummet om inte djuren finns där. C menar att återseende och kontakt av det slaget är tillgängligt för den som har dessa relationer.
Man får alltså ta hunden med till himlen, säger jag
"Ja, man till och med bör göra det med tanke på allas utveckling enligt vår gemensamma plan i det som ökar kärleken i Universum.", avslutar C det femtionionde samtalet.
Och till alla er som har eller har haft en djup och innerlig relation till ett kärt djur hoppas jag det C förmedlar ger tröst och hopp om att ni aldrig någonsin kommer att mista varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar