I dagens samtal inleder jag med en fråga:
Hur viktigt och svårt det är för den som lämnat det fysiska livet att kontakta dem man lämnat?
Det kan väl alla känna igen sig i som haft nära och kära som av olika anledningar lämnat det fysiska livet på jorden och den krets av nära och kära man då haft. Funderingar kring om man kan höra av sig och vill man höra av sig? Undran över vad som händer?
C börjar med att säga, att han har berört denna fråga i tidigare samtal men tar gärna upp det igen eftersom det alltid är saker som kan sägas annorlunda och tydligare.
Han inleder med att tala om inkarnationen som en upplevelsefylld resa, där det ingår många olika erfarenheter. Många individer binds samman och det finns starka känslor av olika slag som ger upphov till bindningar mellan människor. Dessa bindningar bearbetas i olika inkarnationsperioder och i olika konstellationer mellan människor. Man kan ingå i olika roller med samma personer men kan också ha många individer i sina olika liv.
Det är alltså en brokig karta av relationer, handlingar, känslor över olika tidsperioder.
C säger att man naturligtvis har starka band och relationer i sitt senaste fysiska liv, starka känslor och band till familj, vänner och alla dem som står en nära..Det finns en vilja att lindra smärtan hos dem som finns kvar i det fysiska livet. Ibland kan man få kontakt med varandra genom drömmar eller genom andra speciella överenskommelser man haft med varandra.
Den som lämnat det fysiska livet vet att lämnandet ingår och en större vetskap är, att man nu fått visshet om att livet inte är slut utan att livet fortsätter om än i en annan form.
Den första tiden för den som finns kvar är fylld av en förhöjd känslighet. Många vittnar om upplevelser av den avlidne och kontakt med denne. Allt eftersom tiden går blir känsligheten mindre och det kan bli svårare att ha kontakten kvar.
Eftersom de båda sidorna är så skilda åt, där den ene upplever sig avskild och lämnad medan den andre får bekräftelse på att livet fortsätter och att inget egentligen har hänt. Det är endast en tillfällig separation som ingår i livsflödet i sig. Det går inte att finna en väg som fungerar för båda.
I de fall man i det fysiska kommer till insikt om livets fortsättning och det blir en omvälvande och djupare upplevelse, då kan man så att säga mötas med ett accepterande av det som hänt.
De man älskar och har i sitt hjärta kan aldrig någonsin försvinna. Det fysiska livet bär dock med sig förgängligheten av det fysiska och det man kallar förluster och sorg finns inlagt i livet självt men relationen, vänskapen och kärleken mellan individer kan aldrig försvinna.
Behovet av bekräftelse från den som blir kvar i det fysiska livet efter en förlust går aldrig att tillgodose av den som lämnat det fysiska livet hur gärna denne skulle vilja lindra smärtan. Däremot kan man inte bli lämnad känslomässigt i den relation som funnits utan den finns alltid kvar i det fysiska livet och i det större livet som följer.
C avslutar samtalet:
"Det fysiska livet bär illusionens slöja där sanningen skall sökas och förstås men inte genom att den egna möjligheten till insikt tas ifrån någon.
Man löser sina livsgåtor och får när det är klart se facit - då, men inte under tiden man är på resa".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar