I dagens samtal fortsätter vi tala om vad som händer, när man lämnar sitt fysiska liv dvs när man återgår till det större livet, som C också kallar det.
C börjar med att säga att det naturligtvis ser olika ut för olika individer. Allt är beroende på vilka frekvenser vi befinner oss på och hur våra behov ser ut.
Han börjar med ett exempel, där det fysiska livet för personen varit fylld av brist och där det funnits svårigheter att få det dagliga att gå ihop. Inte minst handlar det om den egna personen och omsorg om sig själv och de egna behoven
I ett sådant fall finns en längtan efter att efter det fysiska livet få vila, njuta och unna sig återhämtning och balans.
Du menar att man kan längta efter att få ströva i Paradiset ? Att helt enkelt få sitta ner och spela harpa istället för att utvecklas och finna insikter, säger jag.
"Frågan är viktig, säger C för den visar på graden av ansträngning för individen i det fysiska livet".
Ja, ofta hör man, att man får vila sedan, när jordelivet är slut. Eller är det bara en längtan och en gammal tolkning av himmelriket?fortsätter jag
Eftersom det fysiska livet kan innebära en så hög grad av ansträngning för många individer, så följer naturligt, som en nästa fas när man lämnat det fysiska, en återhämtning, säger C.
Den icke fysiska energikropp man har, när man lämnat sitt fysiska uttryck, behöver återhämtning. Som individ behöver man också återföra sig till den man är utanför de upplevelser som gett avtryck i inkarnationen.
Det blir alltså en vitalisering och vila av energikroppen med de moment och delar,som varje individ behöver för sin återhämtning på alla plan. Först när detta är klart går man tillbaka till det sammanhang eller grupp man ingår i gällande det icke fysiska.
Återigen visar C på hur det var,när han lämnade sin fysiska kropp genom en trafikolycka och befann sig i energimässig återhämtning. I början alls inte medveten om vad som hände utan inte förrän han kommit till en punkt i det energimässiga återställandet blev han medveten om att han fortfarande fanns.I det ögonblicket inte alls medveten om i vilket sammanhang han hade sitt medvetande utan bara en upplevelse av att han fortfarande fanns till. Därifrån förflyttades han sedan i linje med sin energinivå och sin medvetenhet till den frekvens där han hörde hemma. Allt detta berättar C om i de första samtalen och återkommer då och då kring detta.
C vill också försäkra oss om att det för varje individ som lämnar det fysiska och återgår till det icke fysiska finns ett omhändertagande kopplat till vars och ens behov.Alla får möjlighet att bearbeta och återställa sig i direkt anknytning till dödsfallet. Det är kopplat till vars och ens utgångsläge och den frekvensnivå i energifältet man är bärare av.
Allt vi är, allt medvetande, alla erfarenheter och insikter,
allt som är obearbetat och som håller oss kvar i idéer, begär och förhållningssätt,
vår förmåga till osjälviskt handlande,
vår förmåga till kärlek,
vår förmåga att se bortom den personliga egna vinningen,
vår förmåga att bära gnistan av gudomlighet
och mer
formar energikoder som bildar energimönster som identifierar varje individ.
När händelser, tankar och känslor förvandlas och blir till insikter utvecklas vi som individer. Nu ändras också våra energikoder och leder till nya frekvenser.
Det är detta vi kan läsa om i "Livet bok", som vi talade om i förra samtalet.
Det är också utifrån detta som vi kan göra våra val, välja handlingar och avsikter, styra våra tankar och känslor för att välja en väg till utveckling av det egna sinnet.
Det är däremot ingen som dömer oss. Det finns inget fördömande av handlingar, avsikter eller situationer. Det är vi själva som konfronteras med de val vi gör och vi själva som är våra hårdaste kritiker.Ingen annan sätter sig till doms över oss eller straffar oss .
Ingen förkastar eller fördömer oss.
När man själv ser sina val och dess konsekvenser blir ens beteende självreglerande och nya insikter leder till nya förhållningssätt.
Var och en gör det den förstår och är kapabel till.
C slutar samtalet med att påpeka att man bör vara försiktig med att dra slutsatser om andras liv och förhållanden.Ofta ser man inte mer än en bråkdel av vad som pågår i en människas liv och den som står bredvid kan varken tolka eller kritisera någon annan.
Man får istället koncentrera sig på att vara det bästa av sig själv.
Alla är vi del av det större och av varandra. Alla är vi del av den kärlek som håller allt samman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar