"Mina 100 sam tal med C" - femtiofjärde samtalet

Det är stora stenblock i den bild C skickar idag.Han föreslår vi ska gå runt dem för att hitta in till en grotta dit han verkar vara på väg.
"Jag gillar inte att gå in i grottor och i öppningar jag inte vet vad det är", säger jag
Men jag får lita till C och det han så riktigt tidigare påpekat, som är lätt för mig att glömma i stunden. Jag är ju inte där på riktigt utan i en projektion, där vi båda kan mötas.Men det känns verkligen "på riktigt", det kan jag lova.

Vi går alltså in i den grottöppning som vi hittar . Försiktigt. Här finns flera gångar, som leder åt olika håll. Det är långa gångar som slingrar sig fram i mörkret.
Nu berättar C om att gångarna från början använts av människor, som var på flykt eller av annan anledning behövde förflytta sig genom större områden och samtidigt vara mer skyddade.
Det är många långa och mörka gångar.  C berättar att befolkningen som använde gångarna lärde sig en ramsa som berättade och vägledde i de val man kunde göra för att välja väg när man kom till delning och där gången gick i olika riktningar. .Ramsan lärdes vidare från individ till individ. Många använde dessa gångar och tunnlar undan förföljelse och då man var på flykt och kunde alltså ta sig långa sträckor under jord.

"Var befinner vi oss", frågar jag

C förklarar att dessa tunnlar vi är i nu finns i östra Europa och går genom bergs- och stora skogsområden. Ja man kan till och med ta sig mellan olika länder i dessa gångar och tunnlar.

Jag tänker nu på de grottor C visade mig och berättade om  i ett tidigare samtal. Där var det  grottor som fick vara bostäder, arbetsplatser och handelscentra där människor som levde i tidvis besvärliga klimatförhållanden hade gått under jorden, kan man säga. 
C menar att den här typen av kunskap där man använder och utvecklar grottor och tunnelsystem finns i alla delar av världen och sedan urminnes tider använts som ett sätt att skapa bättre förhållanden.
Det finns också tunnlar i relation till de större haven och sjöarna som binder ihop vattensystemen och landmassorna.C berättar att de olika vattendjuren använder tunnlarna.
Han fortsätter :
" Dessa har varit kända i jordens uppbyggnad av de individer som först kom till planeten. Då avser jag den tid vi tidigare talat om, som den tid innan icke fysisk och fysik existens var separerade och  innan jorden hade blivit den utvecklingsplats för inkarnationer som sedan inträdde".

När icke fysisk och fysisk fortfarande var samma helhet hade man en helt annan kunskap om hur jorden såg ut både materiellt och icke materiellt, fysiskt och icke fysiskt.
Allt eftersom utvecklingen fortskridit har även kunskapen om tunnlarna försvunnit.
Dessa finns dock kvar men ingen känner till dem längre, avslutar C det femtiofjärde samtalet.

När C berättat för mig det han vill säga ,har jag avstått från att värdera det som sagts. Jag har tagit denna del av berättelsen, precis som jag fått den och lagt den till de andra och väntar med spänning på att bilden blir större och större. Många delar och samtal återstår.