I det fyrtioåttonde samtalet är vi fortfarande i det större livet, som C kallar det som också kallas livet efter döden eller andra sidan.
C skickar bild och vi reser rakt igenom olika dimensioner långt bort till en annan del av vårt solsystem. Idag vill C berätta något mer om andra liv och utvecklingsvägar som inte är inkarnerade i den fysiska formen på jorden.
Det finns väl knappast någon som inte har tittat ut i rymden en klar natt och reflekterat över om det finns annat liv därute. Isåfall var och hur ? Berättelser om rymdvarelser i film och litteratur finns i mängd. Somliga kan få håret att resa sig inför ett sådant möte medan andra har en mer människolik form med andra egenskaper inte fullt så hotfullt.
Här möter vi åter det som sätter igång fantasi och triggar vår rädsla. Allt vi inte haft kontakt med eller känner till har vi en naturlig respekt för och i många fall också en rädsla inför. Det behöver inte vara varelser utifrån rymden utan det kan ibland räcka med människor från en annan kultur eller med annan hudfärg. Om vi vet att det är vår första reaktion och att vi inte är hotade till livet, så kanske vi kan träna oss även här till ett mer öppet sinne. Jag berättar idag om det C vill förmedla med det här samtalet.
Vi kommer efter att ha korsat olika dimensioner till en planet som liknar jorden och som också befolkas av människoliknande varelser som är inkarnerade här. Skillnaden är att de är mer utvecklade andligt än vad vi här på jorden är.
På den här planeten utvecklas man inte genom lidandeförhållanden och förluster vilket hör till den utvecklingsplan som ligger i inkarneringarna på jorden.
I ett tidigare samtal har C berättat om att det finns mer utvecklade individer som gör ett stöd- och hjälparbete för oss här på jorden. Dessa kan komma från den här planetens inkarnerade individer.
De kan ingå i någon klusterform som en del i detta arbete.
I den här utvecklingslinjen finns alltså en högre andlig insikt och utvecklingen går via hjärtats frekvenser i relation till det som är en del av den gudomliga Planen för den allomfattande kärleken.
C fortsätter berätta om att man lever integrerat med varandra både individer, djur och natur där den ena arten stödjer den andra.
"Som en bild av Paradiset alltså", säger jag
och ser framför mig alla religiösa bilder jag sett . Med jordiska fysiska referenser kan det vara lite svårt att föreställa sig.
C svarar " Så som harmoni mellan det som är olika och kompletterande och som man ger uttryck för som något svåruppnåeligt".
Då är vi där igen. Olika kan vara hotfullt. De flesta vill se sin egen spegelbild för att känna trygghet.
Här finns allså det som är fridfullt och harmoniskt men inte med någon lättja på ett destruktivt sätt.
Visst är vi vana vid jordens polariseringar. Det ena eller det andra. Motsatserna och också dynamiken och spännvidden. Det finns alltid en motsats och en baksida på allt. Det ligger i vår utvecklingslinjes erfarenheter som också för oss in i känslomässiga reaktioner.
Det är bara ett slags upplägg på en nivå av utvecklingsväg. Den vi känner till som inkarnerade varelser på jorden.
Det är dagens utmaning att föreställa sig : fridfullt och harmoniskt utan att tappa energi och dynamik. Var hämtar man dynamiken när man inte ska relatera till motsatsen ?
C avslutar samtalet : " Från ett jordiskt perspektiv är detta så nära Paradiset man kan komma. Något liknar det den bild av himmelriket som utmålas i de jordiska religionerna. Där som här går lejonen med lammen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar