Idag fortsätter C berätta om den arbetsgrupp han tillhör och om en av grupens ledare. Den som läst tidigare samtal minns kanske att C talat om Teo. Han är en av dem som ingår i det kluster, som C. kallar det, som utgör den arbetsgrupp C ingår i. Det som var speciellt för Teo, förutom hans utvecklade kvaliteter, var att han inte hade några inkarnationer på jorden utan kom från en annan utvecklingslinje i Universum. Där fanns annorlunda förutsättningar till utveckling än de som finns hos oss i den fysiska inkarnationen.Teo är alltså mer utvecklad vad gäller inkännande och kärleksfullt omhändertagande än vad som är vanligt för oss från den jordiska inkarnationen.
Man talar om att man tror eller inte tror att det finns annat liv i Universum. Det spekuleras ju vilt om detta i filmer och böcker. C. berättar alltså från sin utgångspunkt. Han berättar att det finns intelligent liv och mer utvecklat liv än hos oss på jorden med snarlika mänskliga former. Det finns också de individer som gör andra typer av erfarenheter och då får ialla fall jag ställa mig frågan hur jag definierar utvecklad. Längre fram i samtalen ger C glimtar av vad som finns i hans större värld och det han kallar Livet i sig.
Det trettioförsta samtalet i manuset och den kanaliserade nedteckningen av mina samtal med C berättar om en av ledarna av klustret och arbetsgruppen, en kvinna vid namn Zoya. Var och en som tillhör gruppen ingår på grund av sina kvaliteter, som de tillför hela gruppen och som också bestämmer gruppens frekvens och möjligheter.
Klustrets arbetsuppgift förklarar C som en utryckningsstyrka. Man kan jämföra det med räddningstjänst eller ambulans eller något sådan vi känner till.Dessa individer rycker ut till ställen där många människor omkommer. Det finns också, som C berättar, många sådana här akutstyrkor liknande den han ingår i. Dessa undsätter alltså dem som hastigt och utan förvarning dör i olyckor och katastrofer av olika slag.
Nu går mina tankar till de tillfällen när antingen någon berättat om livsomvälvande situationer där man svävat mellan liv och död eller när man själv varit i situationer där utfallet kan vara en kort överlevnadstid. Många är berättelserna om ett vidgat medvetande och ett kärleksfullt bemötande som förändrar inställningen till livet hos den som är utsatt. Den som överlever har ofta känslor av trygghet, kärlek utanför det mesta man tidigare upplevt och där rädslan för döden inte längre finns kvar.
Det C berättar är att dessa kvaliteter finns hos både Zoya och Teo som förmedlas till de individer de tar om hand som är i chock och förvirring inför det som händer. Här omsluts de av den totala kärlekskänslan som förmedlar trygghet i en svår situation.
Jag tycker det är en trösterik tanke att de som hamnar i svåra situationer och kanske mister sina liv får ett kärleksfullt bemötande som ger trygghet och tar bort rädslan inför det okända. Jag tror inte någon av oss behöver oroa sig för vad som häder sedan, efter det fysiska livet, eller vid tanken på att vi alla kommer att dö.
Det fysiska livet är ändligt men det större livet som C berättar om omsluter det mindre. Vi får se framtiden med tillförsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar