Åter är vi i den stora parken på den bild C skickar idag. Vi har tidigare besökt den stora byggnad som ligger här när vi talade om den kollektiva uppfattningen att alla liv tecknas ned i Livets bok. Den gången C tog upp detta var vi i det tjugofemte samtalet.
Nu är vi åter där utanför den stora byggnaden och på väg in. Idag är vi på väg in i en särskild del av huset. Tidigare berättade C om de minnesavtryck som tog sig form av informationslagring och som kunde fås ut i form av en bok.
I dagens läge med all ny teknik och alla framsteg inom information och kommunikation låter inget av detta konstigt. Det verkar mer otidsenligt att tala om böcker i sammanhanget, tycker jag. Nu är jag en stor bokälskare och tycker inget kan ersätta en bok att hålla i och fysiskt bläddra och läsa i , för att inte tala om en dagstidning.Jag sätter ett nöje i den fysiska kontakten och själva bläddrandet. Men det betyder ju inte att informationen endast ser sådan ut.
Så är det inte heller i det här fallet. C visar mig en informationsåtergivning där all samlad information finns kring en individ. Det kan röra sig om val och dess konsekvenser, förhållningssätt till händelser och möjligheter, likaväl som svårigheter och andra omvälvande saker.
När man går fram genom livet som ändå har en slags linjär bana, även om livet vinglar fram och åter över tidslinjen, gör vi väl alla vårt bästa i den situation som uppkommer.Vi gör vårt bästa utifrån vad vi kan och vet, utifrån den kunskap vi har om vilka vi är och vart vi är på väg.
Det som är svårt är att veta vad valen har för konsekvenser. Även om vi gör vårt bästa så händer det att vi snubblar och ibland faller med allt vad det innebär. Ofta kommer kanske tanken att det här var väl ändå onödigt, inget jag ville erfara eller förhålla mig till !Det här kunde jag lika gärna vara utan!
Sedan kommer den tid när livet mer och mer ses i backspegeln och endast då kan vi summera och se vad olika saker ledde fram till.
Många gånger tycker jag att jag då förstår vad jag skulle med de olika erfarenheter jag gjort. Först då kan jag se delar komma till nytta som jag tidigare bara upplevt som besvärande snubbeltrådar.
Den väv av livstrådar som finns energimässigt med var och en får vi hjälp med att förstå enligt C.
Oftast har man själv bara olika fragment och för att få en större förståelse behöver man se den större bilden och sammanhanget. I det större livet, där C befinner sig, får vi hjälp med att se vårt liv i ett sammanhang.Här talar C om de som hjälper oss med detta, våra medvandrare i det större livet. De som hjälper oss och alltid finns med var vi än befinner oss.
Ofta kanske man drar förhastade slutsatser både om sig själv och andra för att man inte har tillräcklig information. C menar att vi skulle behandla både oss själva och andra betydligt mer kärleksfullt om vi förstod hela bilden. Det är det vi får ta med oss av dagens samtal: när vi ser handlingar och händelser som involverar andra och oss själva med för den delen, kan vi försöka minnas att vi endast har en liten del av den information som vi skulle behöva för att kunna ta ställning. Ja, för att kunna döma både någon annan och oss själva. Det fragment av information vi har, kan få oss att reagera starkt och fördömande ,men det kanske alls inte ser ut så när vi har hela bilden.Alla går sin livsväg och kan inte jämföras med någon annan. Jag vet inte vilken erfarenhet som är viktig för den jag möter.
Det här samtalet får vara en påminnelse om att hantera oss själva varsammare och andra utifrån att vi endast ser en liten del av vad som egentligen pågår.Den dag vi får hjälp med att se all information kring våra egna liv kommer vi säkert att förstå bättre varför vi gör på det ena eller det andra sättet.
Det vi också kan ta med oss ut i det dagliga är att vi själva är våra värsta domare. Ingen annan är så hård i sin kritik som vi själva till våra egna tillkortakommanden.
Det finns en kärleksfull förståelse som omsluter var och en av oss och ingen blir dömd.
Nog väcker väl det upp en vilja att göra sitt bästa? Att vara sitt bästa jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar