Ofta hör jag formuleringen
"jag önskar jag visste vad som är meningen att jag ska göra".
Det är tvekan och undran över vad som är meningen med det egna livets strapatser och om man förstår att ta vara på det som är ens egna unika kvaliteter. Ingen vill ju står där en dag i livets slut och plötsligt förstå att man borde ha gjort mer av det ena eller andra. Eller ännu värre missat poängen helt !
Det här tror jag många funderar på och många gånger kanske man är osäker på hur och vad man ska ta ställning till.
Dagens samtal inleder C som vanligt med att sända mig en bild. Den föreställer en man, prydligt klädd,vårdad med en väl använd kostym. Tiden bedömer jag till 1940-tal men jag tror inte det har någon egentlig betydelse för vad C talar om senare, utan är mer som en filmscen, där mannen befinner sig. Han går längs ett järnvägsspår Jag ser hur mannen går från by till by och säljer försäkringar.
Det viktiga i detta är mannens förhållningssätt.
Han är uppfylld av den goda tanken i det han gör och har en känsla av att komma som en livräddare. Han har en känsla av meningsfullhet som han njuter av. Det är alltså en lycklig och nöjd man.
Kontentan i bilden, som C vill förmedla, är att denne man, som troligen lever under ganska ansträngda förhållanden, känner en lycka i att få kombinera sin försörjning med ett gott syfte. Det är hans upplevelse av det hela. Någon får lön, någon tjänar pengar på idén och andra upplever mer trygghet i sina liv. Det är alltså upplevelsen av arbete och meningsfullhet för egen del och för andra detta handlar om.
C lyfter fram den inre kunskap som finns inom var och en av oss Den inre avläsare som vet. när vi gör det som gagnar både oss själva och andra.
Det finns en risk att vi utvecklar en allt större okänslighet för vår inre ledning och den inre rösten som var och en är utrustad med.
"Med en oklar och otränad inre röst ges inga signaler till vederbörande ens i de handlingar som borde ge en stark inre signal om ett icke korrekt handlande", säger C.
Mer och mer kan passera och en allt större okänslighet blir resultatet.
Det är många som söker efter sin inre ledning och sin inre röst.
Ibland kan man till och med tro att man inte har någon, därför att den är så svår att få tag på. I den inlärning som ibland sker tidigt i livet, där omgivningen blir uttolkare för rätt och fel och vad man som individ behöver och skall göra, tycka, tro osv stängs den inre rösten till mer och mer. Till slut kommer den att finnas, men det finns ingen upptrampad väg att gå för att få tag i den. Där börjar det inre sökandet.
Hur ska man då börja ?
En tro på att den inre rösten finns och viljan att träna upp ett lyssnande inåt, även om det inte kommer några svar till att börja med, är en bra start. Det blir ingen stig av att gå en och två gånger på samma ställe. Det blir inte heller någon träning om omgivningen får fortsätta att definiera den man är och ens livsvillkor. Det kräver tålamod och upprepning, som allt lärande för att den inre rösten skall kunna växa sig stark.
Det finns olika sätt att träna, men för att den inre rösten ska kunna göra sig hörd ,måste det yttre stillas och tonas ner. I det kommunikationsbrus som finns idag, har den inre rösten svårt att göra sig hörd.
Att ta tid med sig själv i tystnad och stillhet, att meditera under tystnad och inte där någon hela tiden talar och avleder,fungerar i det långa loppet.
Många ting är föränderliga och ska så vara. Det vet vi alla som lever här och nu, där mycket utvecklas i raketfart. Andra värden har inte några genvägar och förändras inte över tid.
Viljan att bli hel, att vara medveten om sina val och sitt liv växer till ett behov under livets gång. En dag ställs frågorna : Vem är jag ? Finns det någon mening med mitt liv ? Det vi kallar utbrändhet och stress tror jag är obalansen mellan det inre och det yttre.
Vi får ta vårt tålamod och vår längtan och trampa upp den inre stigen.
Innehållet i samtalet idag är att hitta det som gagnar både oss själva och andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar