Så här i midsommartider går det att knyta an till temat glädje och återseende av nära och kära i det tionde samtalet.
I de tidigare samtalen har C varit noga med att poängtera att det inte är ett helt enhetligt mönster och lika för alla, när vi lämnar den fysiska tillvaron och återkommer till det större livet. Idag ger han bilden av det jag tror de flesta med mig känner igen. Det är den bild som mest kommer till uttyck när vi talar om och hör uttryck för vad som kommer sedan.När vi talar om livet efter döden. Det som ger tröst och förtröstan om att det kanske inte är så farligt eller illa att lämna den fysiska tillvaron. Vi kanske inte alls behöver oroa oss eller för alltid vara åtskilda från dem som står oss nära ?
Det finns ju olika meningar om det. Även om vi vill tro att livet fortsätter, så finns det i den fysiska tillvaron alltid ett stråk av tvivel. Man är inte riktigt säker.
Därför berättar jag om vad C berättar för mig.
Jag lever här och nu i den fysiska tillvaron och vet lika lite som du, men C har en helt annan utgångspunkt. Det var ju också det som var anledningen till att C ville att vi skulle tala om livet och döden och om det finns ett liv efter den fysiska döden. Hur ser det då ut? Den enda som har information om det och kan ge en glimt av något annat är C, så jag fortsätter berätta, vad C vill att du ska få möjlighet att ta del av.
Så här inleder C i det tionde samtalet:
"Det blir en glädje och en fest när vi träffar alla dem som gått före oss, som det heter. Alla dem vi haft en relation till och som dött före oss.Alla dem vi delat liv och erfarenheter med. Våra nära och kära."
När döden kommer mer odramatiskt och hör till en högre ålder, finns ingen dramatik att läka, utan där menar C att våra nära och kära kommer oss mötes. Det finns naturligtvis många olika tillfällen där döden blir odramatisk för den som lämnar även om det inte sker av ålderdom. Vi är efterlängtade och saknade.Stor glädje och många gemensamma minnen. Mycken kärlek kommer oss till mötes.
C pekar också på att, när vi möter dem vi haft en relation med på något plan i det fysiska livet,visar de oftast en rikare och mer utvecklad personlighet, än vad som kanske kommit fram i det fysiska livets lite snävare perspektiv och uppgifter. Nu kan man få möjlighet att se varandra i många fler dimensioner än tidigare.
Vi har ju alla olika roller till varandra. Ibland kan man få en roll i relation till någon annan som man inte vill ha och där man känner att man är mer och större än det som begränsar ens utrymme just då.
Här, i det större livet,där vi lämnat det fysiska rummet, finns alltså andra möjligheter att vara det vi är utan andras påverkan och de fysiska begränsningar som hör till våra uppgifter och roller i våra jordeliv.
I det större livet kan vi se varandras större omfång och flera dimensioner, vilket också naturligtvis ger en annan förståelse för varandra. Man ser varandra i ett nytt ljus, kan man säga.
Det kanske inte bara var den andre som var på ett sätt som jag hade svårt med.Det kanske var jag som var för snabb att sätta min etikett och roll på den andre. Jag vet ju själv när jag blir tilldelad en roll jag inte känner mig hemma med och som fyller den andres behov mera. Det blir instängt och trångt.
Kanske tittar vi ibland på varandra utifrån ett för snävt perspektiv och ger den vi möter en roll den inte alls vill ha. Ibland behöver vi en motspelare för att se vilken roll vi själva har.
Kanske kan vi vänta lite så den andre får sitt utrymme och kan välja rollen till den andre utifrån sin större tillhörighet?
Något att minnas är väl ändå att vi i det fysiska rummet och den här dimensionen behöver hjälp av varandra för att också få syn på det som är hos oss själva. Den andre är ofta den spegel vi behöver för att kunna färdas genom det fysiska livet. Vi får minnas att vi alla hjälps åt.
Många fnurror och missförstånd ställs tillrätta bara genom att vi ses igen utanför det fysiska livets ram och vi alla blir sedda som de vi redan är.
Kära möten och mycken glädje väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar