Det C tar upp allra först idag är hans erfarenhet av att inte bara finnas till för sin egen skull utan också upplevelsen av att ingå i ett större sammanhang. Att få del av andra och något som också är gemensamt. Att inte ensam sträva utan i samhörighet och samförstånd gynna den gemensamma utvecklingen.
När vi inte minns allt stöd vi har under den tid vi är i den fysiska formen, kommer ensamhetskänsla och isolering. Man upplever sig fast i den fysiska formen. Det i sin tur kan leda till att man börjar fundera på livet i ett större sammanhang.
Det menar C är den egentliga resan .
Min fråga är då : Är vi lika mycket osynligt icke fysiskt som fysiskt liv ? C besvarar den med att påstå att vi är mer icke fysiskt liv, men när den inre kontakten är etablerad, så blir ju det även en del av den fysiska verkligheten. Gränsen är då inte längre lika skarp.
Vår fysiska verklighet blir större och växer när vår kontakt med den inre verkligheten blir större.
Ofta träffar jag på personer med en längtan som vill börja sin resa inåt. Jag får då ofta frågan hur man gör för att nå in till sig själv. Många gånger kan man tvivla på att det verkligen finns något annat än det fysiska liv man lever beroende på allt surr, tankar och idéer som far runt och tar mycket uppmärksamhet. Men ibland tvingar livet oss att stanna upp och då kanske vi får kontakt med behovet att söka vår inre sanning.
Många frågar sig om meningen och anledningen till det fysiska livet. Man kan känna sig frusterad över att inte nå in till det man anar finns där inne. Man vill ju tro att man är mer än bara sitt fysiska liv och sin fysiska kropp.
Startpunkten, säger C är att träna på att vara närvarande.Man behöver träna full uppmärksamhet på det man gör och det som pågår nu.
Många med mig har väl haft samtal med personer som samtidigt som dom talar med mig tänker på något annat, är på väg till nästa "möte" eller helt enkelt inte orkar hålla sin uppmärksamhet i samtalet. Ja, det blir ju inget möte eftersom den man talar med inte är där utan bara en kropp som låtsas ha ett möte.Det samtalet blir då helt meningslöst och något man kunde vara utan.
Däremot minns vi väl andra möten med personer som till lika delar lyssnar och talar och ett verkligt möte kommer till stånd. Helt annan känsla.
Det är väl inte av en slump som det kommer så många olika metoder för att träna uppmärksamhet på. Jag tänker på klassiska meditationsmetoder och yoga men också mindfulness osv.
Med närvaro och full uppmärksamhet börjar resan inåt.
Med närvaro och full uppmärksamhet föds gudomliga ögonblick där tiden stannar upp.
Idag talar C om hur vi gjuter liv i den inre kroppen i form av en inre kontakt så att de som finns där till vår hjälp och vårt stöd kan nå oss.Genom närvaro och återigen närvaro börjar vi gå på vår vandring inåt. Man övar och övar tills man hittar porten till sitt inre. C talar om att vi kommer till den inre porten och där aktiveras ljuset i våra celler.Alla celler i kroppen återspeglar och reflekterar det inre ljuset som då lyser vår väg framåt.
Uttrycket Mästaren kommer när lärjungen är redo har denna betydelse. De möts i den inre porten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar