"Idag vill jag gärna byta tankar om de avlidna man kallar "osaliga andar", säger C.
"Osalig, utifrån vad då?", säger jag
"Olycklig, inte i ro, inte i himlen, inte hos Gud...", forsätter C
Så börjar åttonde samtalet.
Med tanke på alla program som "det okända", spökfilmer, vampyrdito och en hel del annat som det spekuleras kring i den gråzon som fått innehålla uttryck för många rädslor för vad som händer i livet efter den fysiska döden, så är jag klart intresserad av vad C.har för planer med detta samtal.
Den korta halvtimme det tar att skriva ner texten förstår jag direkt inte kan innehålla allt det som kan sägas i ämnet. Som vanligt med samtalen börjar vi med det C önskar tala om och det får sedan växa sig större genom att det kommer andra delar längre fram. Så även denna gång.
Idag berättar C om det som händer när en person helt identifierar sig med den fysiska formen och det fysiska livets manifestationer.Personen tror att det man är fysiskt är allt som är.Man tror det som finns i fysisk form är allt som finns.
Därtill kommer också total identifiering av att man är sina känslor och tankar. "Det här är jag". "Jag är sån här och har alltid varit." "Jag kan inte ändra på mig."
C. menar att denna persons känslosmärta,sorg, vrede,ilska, frustration, ångest bl.a. ofta kolliderar med andras känslor. Det ger då upphov till många konflikter och trassel med andra. Här är det ännu inte frågan om att man väckt upp det frö som leder till en större medvetenhet och sökandet efter en större mening i sitt liv.Här finns ingen aktivering av den inre kroppen, som den som överlever den fysiska döden. Personen tror på vad den ser, hör och kan uppleva fysiskt och inte något annat.
C har många gånger poängterat att möjligheten till en större medvetenhet finns hos alla. Det är också så , säger han, att man själv måste aktivera denna medvetenhet för att den ska börja utvecklas.
För den vi nu kallar "osalig ande" finns en bundenheten till det fysiska och ofta till sina känslor. Det gör att det även efter döden är turbulens där denne individ håller sig kvar till kända ställen, personer och situationer. Frustrationen över att inte bli sedd eller hörd kan ofta ta sig starka uttryck där den avlidne försöker visa att han fortfarande finns kvar och till och med så att denne inte riktigt förstår att han har lämnat det fysiska livet. Individen befinner sig nu i ett mellanskikt som pågår tills individen kan göra en känsloförändring. Den typen av transport påminner mycket om det C berättade om sig själv och sitt eget helande även om det var en helt annan situation.
I och med att känsloläget förändras kan individen förflyttas till en annan utgångspunkt. Det är alltså den inre processen att komma vidare som man själv är ansvarig för. Man kan också få hjälp via kärleksfulla insiktsfulla personer som förstår vad som pågår. Många medier hjälper på detta sätt individer genom att rikta uppmärksamheten mot ljuset och insikten om att individen måste överge den plats han är på.
Precis som när det gäller allt annat så är vi alla på olika vägar med olika uppgifter och erfarenheter. Ingen är dock lämnad åt sitt öde. Alla är räknade med oavsett hur det ser ut därifrån vi står och betraktar.
Innan vi dömer någon annan får vi komma ihåg att den information vi har endast är mycket fragmentarisk och subjektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar