Precis som tidigare gånger skickar C en bild till mig som han sedan använder som gemensam utgångspunkt för vårt samtal. I boken "Samtal med Claes" finns hans egna ord och beskrivningar och mer utförlig text om det han direkt förmedlar.Det här är min blogg om de olika samtalen och min upplevelse av vad som sägs.
Nu till bilden för det nionde samtalet.
"Det ser nästan ut som en gummibåt", säger jag.
"Det är en farkost. Ett färdmedel som vi i min grupp använder oss av", säger C, "men du har rätt
den liknar mycket en gummibåt till utseendet".
Just i det skedet förstår jag inte alls vart vi är på väg i samtalet.
Här fortsätter C berätta om det kluster han ingår i . I förra samtalet berättade han om hur alla i en grupp fick del av den insikt och utveckling som gjordes av en enskild i gruppen. Det vill säga : det den enskilde förstår och blir medveten om, kommer också de andra till del. Det tycker jag känns mycket sympatiskt och förklarar också en del av hur värderingar och insikter transporteras. På samma sätt är det också med det som håller tillbaka, skapar rädsla och smärta.Det är ingen isolerad företeelse som bara handlar om den enskilde individen, utan det drar ner och håller tillbaka även de andra. C påpekar att det kluster han ingår i utvecklas tillsammans och har en uppgift, ett projekt de utför. Han säger också att för att kunna utföra projektet måste alla som ingår hålla så hög frekvens som möjligt.
Här kan jag inte låta bli att dra paralleller med mina erfarenheter av arbetsplatser i det fysiska livet ,vill jag tillägga, där det är den som säger nej som bestämmer. Rädsla har en förmåga hålla många tillbaka.
Utanför den fysiska tillvaron verkar det ju finnas lite större insikter, men de mönster och erfarenheter var och en har med sig finns ju kvar. Den gemensamma utvecklingen fortsätter i det större Livet. och det verkar som att där som här går det en bit i taget.
"Kan du berätta vad projektet handlar om", säger jag
"Jag kan berätta en del om vårt projekt" ,säger C
C berättar här om de insatser som behövs i samband med större olyckor och katastrofer. När många människor dör samtidigt blir det en överraskande död och i många fall också oväntad och våldsam. I den situation som då uppkommer för varje individ, krävs en massiv insats från den icke fysiska tillvaron för att i så hög grad som möjligt undvika ytterligare lidanden.
Här är det lätt att tänka sig in i en situation som kommer oväntat. Många kanske inte inser att de är avlidna, kanske i chock och förvirring. Det kanske inte är någon större skillnad på den fysiska verkligheten och de som överlever där och den icke fysiska och de som anlänt dit, vad gäller grad av förvirring och kaotiskt tillstånd. Båda sidor verkar kräva liknande insatser. Och det finns en vilja att undvika ytterligare lidande.
"Jag ingår i ett projekt och är en mindre del av de som utarbetar metoder för att underlätta själva transporten - kan man kalla det - för individen, så att alla så snabbt som möjligt kommer dit de ska.
"Vad är då gummibåten ",frågar jag.
C.förtydligar och talar om att det jag ser på bilden och kallar "gummibåten", är ett slags transportmedel, som används för att gå igenom olika frekvenser och skikt av energi med. Klustret där C ingår kan väl närmaste jämföras med en akut insatsstyrka som bistår människor som hastigt och våldsamt lämnar det fysiska livet.
Inte utan att jag blir lite förvånad över innehållet i samtalet.
Något att fundera på tills nästa samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar