I det sjuttioåttonde samtalet tar C upp den företeelse som handlar om överkonsumtion och övermättnad. Det kan vara fysiskt, känslomässigt eller mentalt.
C inleder med en bild där han vill visa på behovet av fler och fler upplevelser, starkare och starkare kickar av det som kommer i vår väg och inte minst letandet efter det som tar individen till allt större och mer upplevelser.Inte minst det som skall hinnas mentalt och tas in snabbare och snabbare.
När övermättnaden slår till så blir det likadant på varje nivå där det förekommer en överkonsumtion. Leda inträder och man tappar lust och ork och vill inte ta in något alls. Eller känner inte att något stimulerar eller berikar. Allt slår på stopp.
Det blir en överstimulans och det kan röra sig om många olika saker allt från kommunikation, prat, bilder, krav, andras idéer, tekniska prylar, semesterparadis - ja listan av allt som finns tillgängligt kan när det blir för mycket istället bli stressande och överstimulerande för både kropp och själ.
Många har erfarenhet av det man kallar " gå i väggen ", som är en sådan mental överstimulering.
Ibland kan den som har en stark vilja och är en sk görare också känna av att orken tar slut. Det beror på att den energi man har bara riktar sig inifrån en själv och utåt utan att en balanserad påfyllnad kommer till stånd.
Däremot om det finns ett inre energiflöde som är i balans kan också mycket riktas utåt i fysiska, känslomässiga och mentala manifestationer och görande utan att kraftlöshet uppstår.
Om det däremot inte finns detta inre påflöde så använder man den energi man har utan att ha tillgång till ordentlig återhämtning.
Det finns det man kan göra för att återta balans och kraft.
C vill idag tala om enkelhet och tystnad som möjlighet till att skapa det inre utrymme och den påfyllnad av energi som behövs för att på ett balanserat sätt kunna vara i världen fullt ut.
Ledan är en signal om övermättnad. Ledan skall man inte vara rädd för utan vårda, menar C.
Och hur gör man det kan man undra ?
C fortsätter och säger att när ledan pågått en tid följer ofta en sänkt sinnesstämning. Man kan känna sig mer eller mindre deprimerad vilket gör att behovet av aktivitet avtar. Detta menar C är en återhämtningsfas som man kan vila i och låta det inre få sitt utrymme för att när energin åter fylls på kunna rikta blicken utåt världen igen. Det är ungefär som när man talar om att det kan vara bra att ha lite enehanda och tråkigt ibland för att ur detta fånga upp den egna kreativiteten.
C menar att vi ofta är för snabba till att vilja aktivera den person som befinner sig i en fas av åter-hämtning. Det kanske är så att man måste få sitt utrymme och sitt behov av icke aktivitet så att de inre depåerna fylls på igen i den takt det är möjligt för individen.
En inre kontakt med tystnad och tillgång till det inre utrymmet skapar sitt eget behov av aktivitet och kreativitet. Det kommer som en motreaktion när energiflödena väl är fyllda igen och man återhämtat sig.
Om man viljemässigt agerar och aktiverar får inte det inre utrymmet möjlighet till att i lugn och ro läka och man riskerar att pendla mellan utmattning och aktivitet.
När man ger sig själv möjligheten till återhämtning i kontakt med det inre går man vidare till sin inre klarhet och får med sig den livskunskap och djup som avses och som ligger inbyggd i processen
Man bör ta sina känslor på fullaste allvar och låta dem visa vägen för att få balans mellan det yttre och det inre. Den inre och den yttre människan ska finna en balans med varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar