"mina 100 samtal med C" - sextonde samtalet

"Jag gillar verkligen dina hopp mellan olika ämnen. Det gör det lättare för mig att bara lyssna och inte ha några förutfattade meningar om vad du ska ta upp idag. Det känns som om vi lägger en mosaik, där bara du känner till mönstret", säger jag
"Roligt att du uppskattar metoden. Den är inte helt tagen ur luften :) ", svara C
"Låt oss fortsätta lägga mosaiken, som du kallar det".

Så börjar det sextonde samtalet.
Som vanligt börjar C med att skicka en bild för att leda mig in på samtalet för dagen. Idag är det en bild som föreställer en underbart vacker solnedgång med rosa och orangefärgade moln.

C anknyter till bilden och till de känslor vi har, när vi ser upp mot himlen. Okänt, mystiskt och mäktigt. Tomt ? Så mycket som vi inte känner till. Så mycket som vi lägger där i drömmar, om ett liv efter döden, andra världar och till och med romantiska speglingar. Att vara i sjunde himlen. I himmelriket. Ja ni vet själva alla föreställningar som kan beröra djupaste längtan och känslor, men kanske också rädslor. Att titta ut i vad som förefaller vara en tom rymd utan början eller slut.Vi snurrar runt på ett litet, försvinnande litet, klot i ett universum utan början eller slut. Det kan ge känslor av storhet, mystik eller rädsla. Men aldrig likgiltighet eller utan frågor.
Tar vi det till oss kan det ge perspektiv på allt annat vi håller på med. Perspektiv på oss själva,på  livet och framför allt väcker det frågor som till exempel: "vem är jag?", varför är jag här?"

Det vi föreställer oss och som utgör vår längtan är också  det himlen är, säger C. Det är allt det som berör oss djupast inom. Det vackraste men ändå mer än det.

Här finns det som gör det vi längtar efter möjligt. Behöver vi vila, finns det som möjlighet. Vill vi utvecklas, kommer den sidan att tillgodoses. Var och en blir tillgodosedd och inget kommer att tvingas på någon.Även här finns den fria viljan.
Det vi bär med oss av det som tynger, får vi hjälp med att lösa upp så det inte längre belastar. Smärtor omvandlas och lindras. Vi blir mer hela än vi någonsin tidigare erfarit. Mer av de vi redan är. Ja,bara det låter ju som den bild man har om himmelriket.

Inget kommer alltså att tvingas på någon. Däremot går utvecklingen framåt, trots den fria viljan, genom att man får stöd och hjälp att utveckla mer och mer av ens egentliga ursprung. Många gånger ökar viljan att bidra till utveckling genom att man får insikt om och förståelse för ett större sammanhang.
Vid andra tillfällen kan man få ytterligare erfarenheter som hjälper till att skapa motivation och förändring genom att man gör ytterligare erfarenheter i den strapatsrika vandringen i det fysiska livet mellan födelse och  död.Att vara i det fysiska livets illusion och begränsning kan kännas som att lära sig den svårare vägen.
Himlen finns där för oss alla. Den tar emot allt det vi bär inom oss.
Himlen finns inom var och en.