mina 100 samtal med C

För snart två år sedan hade jag en oväntad upplevelse och fick en annorlunda förfrågan. Min då sedan två år förolyckade svärson C blev under natten mycket tydlig vid tre tillfällen.Han kom in i mina drömmar med sitt samtal där han föreslog att han skulle berätta om livet efter den fysiska döden och sina tankar kring att vara människa.Vid tre tillfällen vaknade jag av att han talade med mig.
"Det är ju så mycket man funderar över medan man lever", sa Claes, "och som man gärna skulle vilja prata med någon om".
"Vi kan väl tänka oss ett samtal där jag berättar hur det är för mig och vad som hände, som om vi sitter i soffan och samtalar", sa C.
Efter att haft en veckas betänketid kände jag att det här var ett tillfälle jag inte kunde säga nej till. Jag hade funderingar kring om det skulle fungera och också hur det skulle gå att lyssna till och skriva ner texten men var beredd att prova och försöka hitta en form för detta.

Vi började skriva en vecka in i juli 2010. I början varje kväll men sedan fick vi sakta ner farten lite för att jag skulle orka ta emot informationen korrekt och skrev sedan tre till fyra gånger i veckan för att ha allt klart till det första manuset vid nyår. Arbetstiteln var "Samtal med Claes" och innehåller 100 samtal där han berättar i sin egen takt och med egna ord där jag för pennan.
Samtalen är klara och manuset färdigt att bli en bok under detta år, hoppas jag.

Den här bloggen skriver jag för att dela de tankar och ämnen som C tog upp utifrån vad de olika samtalen handlade om. Han hoppade vilt mellan olika ämnen och mycket förstod jag var en strategi för att göra skrivandet lättare för mig. När det inte finns någon röd tråd i en berättelse så kan hjärnan inte fabricera en egen fortsättning eller förväntan och C kunde då slippa inblandning i det han hade att berätta.

Det här är inledningen till "mina 100 samtal med C". 
Det C berättar väcker många frågor - om livet, om döden och om att vara människa. Nästa inlägg blir det första samtalet.