"mina 100 samtal med C"- tolfte samtalet

"Tidigare visade jag bilden på farkosten. Den du och jag kallade "gummibåten", säger C
"Nu vill jag fortsätta på samtalet om gruppens arbete".
Den grupp du tillhör menar du då?. säger jag
"Just det",säger C

C fortsätter berätta om vad han gör utanför den fysiska tillvaron i det han kallar "Livet i sig". Han ingår alltså i en grupp, ett kluster, som han kallar det, av individer och man är totalt sju stycken i den uppgift han nu har.
Jag frågar, om han tidigare varit i denna grupp. C säger då, att han många gånger i olika sammanhang varit i denna konstellation .Det senaste liv i den fysiska tillvaron som C hade, var en möjlighet för hela gruppen att kunna höja sina frekvenser, berättar han också, genom det som hörde till honom.

Arbetet för den grupp av individer C tillhör just nu innebär att man utför uppgifter som har med att bistå de individer  som hastigt avlider i olycksfall. Insatsen gäller när det är många som dör vid ett och samma tillfälle.  I det tidigare samtalet på detta tema, sa C, att det finns många liknande grupper med samma typ av uppgifter.

Vid varje tillfälle, när döden kommer plötsligt och chockartat, är det en speciell situation, som kräver extra insatser för att individen inte ska behöva utstå något extra lidande. Det är önskvärt att alla som lämnar den fysiska tillvaron och dör, så snabbt som möjligt kommer till den punkt där man får det man behöver för att återställas.Här har alla olika behov och tillhörigheter.

Återigen använder C sig av sin egen berättelse om vad som hände med honom och den läkeprocess han befann sig i tills helandet var klart och han åter blev medveten om att han fanns. Då skedde förflyttningen till den plats där han nu befinner sig.Somliga har liknande  behov som C medan andra har andra förlopp och andra utfall. Förvirringen vid den här typen av situationer är stor och de som ingår i olycksfallet har oftast ingen förmåga att kunna förstå vad som hänt.
Varje individ blir omhändertagen och får också genomgå läkning genom insikt. Den bygger på  kunskap och förståelse av händelseförloppet som läker ångest och chock.

C och hans grupp transporterar med sin farkost de nödställda till olika nivåer.Gruppen kan endast nå så höga frekvenser som man tillsammans som grupp kan hålla. Det är därför som det är viktigt, såsom C tidigare förklarat, att inte någon enskild individ har något ouppklarat energimässigt som tynger ner hela gruppen.
Som C också berättat så kommer det hela gruppen till del när någon enskild i gruppen kan öka sin medvetenhet och höja sina energinivåer. På samma sätt drar också en enskild ner gruppens energi med en lägre frekvens.

Det finns böcker som handlar om energi-tjuvar och alla med mig, kanske har en erfarenhet av att i en grupp någon sätter tonen. Inte kanske alltid där det känns bekvämt. Träning behövs för att förstå att man kan vara lite envis med att hålla kvar sitt goda humör och sin vänliga syn på livet. Man behöver inte göra olyckskorpen och kritikern sällskap. Gör dig hemmastadd på din nivå, där du trivs och andra med dig. En lagom dos självinsikt och viljan att utvecklas och ta ansvar för vad som pågår bidrar till ett gott klimat att vara i både för en själv och dem man är tillsammans med.
Temat som vanligt : vi färdas alla tillsammans.

"mina 100 samtal med C" - elfte samtalet

Tanken på att det blir ett återseende med alla dem vi står nära och håller av känns trösterikt och gott att tänka på.
"Kära möten och mycken glädje väntar," sa C  i förra samtalet.
Det gör att man kan se till att leva på i det liv man har nu. Kanske med lite större frimodighet och mindre ängslan och oro.Göra  livet och sig själv lite större rättvisa. Det är vad jag önskar alla i sommartider och semestrar när vila, rekreation och glädje är det man mest behöver. Att här och nu ladda sina batterier och se med tillförsikt på framtiden.

Dagens samtal, det elfte, har också en ljus ton som väl hänger ihop med årstiden och sommarljuset. C. talar i detta samtal om växter. Han begränsar sig till detta på grund av att samtalen är korta men istället kommer han ju tillbaka till de olika teman han börjat tala om lite längre fram.

"Växterna är en spegling av det icke-fysiska," säger C, " i all sin mångfald, föreställande ljuset".

Han visar på att i det fysiska livet finns inte den mångfald av dimensioner för att färg helt skall kunna återges i sin fulla potential utom hos enstaka djur och växter som har en annan färgåtergivning.
Växterna, menar C, är en påminnelse om det gudomliga och det som finns i det icke-fysiska livet. Han gör också en koppling till att vi människor bättre kan utnyttja ljus och näring för att utnyttja vår möjlighet till större balans och hälsa.
Man kan ju ställa sig frågan i vilken grad man ger sig själv det man behöver och då menar jag det som bygger upp, skapar hälsa, välbefinnande och glädje. Ofta vet vi,  vad vi behöver, men gör något annat. Mänskligt, säger vi då för att förklara detta.
Det skulle kunna vara något att reflektera över: " Finns det något jag vill, längtar efter eller behöver som jag skulle må bra av  och som kan ge mig idag ?"

C talar om vikten att vara i naturen och bland växter. Eftersom de speglar det större livet och själens skönhet så förmedlas detta till oss genom att vi tar del av det. Det finns väl knappast någon som inte kan känna lugn och ro, kraft och återställande när vi går genom skogen, badar, solar, vandrar längs havet eller tar hand om vår trädgård.Variationen är nästan oändlig liksom möjligheterna. Där kan vi andas ut och bli fyllda av kraft och energi igen. När vi inte har  möjlighet att gå ut i skog och mark utan kanske är i vår bostad, i en sjuksäng eller något annat, så finns ändå möjligheten att knyta an till växter och  blommor såsom en gudomlig spegel. Även i det lilla får vi del av det större.

De som har gröna fingrar kan få allt att växa. Det är så man säger.  C bekräftar detta genom att uppmärksamma dessa människor, som genom att de anknyter på växternas frekvenser också  ger växterna bästa möjliga förutsättningar att bli så mycket som möjligt av sitt anlag.

Det här är något som återkommer på olika sätt under samtalens gång. Hur allt  - växter, djur och natur tillsammans är viktiga för varandras utveckling utifrån olika prespektiv. Det som finns gemensamt är att när man behandlar varandra, naturen och djuren respektfullt, så bidrar man till en  gemensam utveckling. När jag blir bemött med kärlek och respekt, tilltro och tillit blir jag mitt bästa jag och växer. På samma sätt blir alla andra sitt bästa jag. Människor,natur, växter och djur utvecklas till sin största potential utifrån den nedlagda möjligheten som för utvecklingen framåt.

"Växterna",  avslutar C, "är i högsta grad del av våra båda världar.  I den fysiska tillvaron speglar de himmelriket".

"mina 100 samtal med C" - tionde samtalet

Så här i midsommartider  går det att knyta an till temat  glädje och återseende av nära och kära i det  tionde samtalet.
I de tidigare samtalen har C varit noga med att poängtera att det inte är ett helt enhetligt mönster och lika för alla, när vi lämnar den fysiska tillvaron  och återkommer till det större livet. Idag ger han bilden av det jag tror de flesta med mig känner igen. Det är den bild som mest kommer till uttyck när vi talar om och hör uttryck för vad som kommer sedan.När vi talar om livet efter döden. Det som ger tröst och förtröstan om att det kanske inte är så farligt eller illa att lämna den fysiska tillvaron. Vi kanske inte alls behöver oroa oss eller för alltid vara åtskilda från dem som står oss nära ?
Det finns ju olika meningar om det. Även om vi vill tro att livet fortsätter, så finns det i den fysiska tillvaron alltid ett stråk av tvivel. Man är inte riktigt säker.
Därför berättar jag om vad C berättar för mig.
Jag lever här och nu i den fysiska tillvaron och vet lika lite som du, men C har en helt annan utgångspunkt. Det var ju också det som var anledningen till att C ville att vi skulle tala om livet och döden och om det finns ett liv efter den fysiska döden. Hur ser det då ut?  Den enda som har information om det och kan ge en glimt av något annat  är C, så  jag fortsätter berätta,  vad C vill att du ska få möjlighet att ta del av.

Så här inleder C i det tionde samtalet:
 "Det blir en glädje och en fest när vi träffar alla dem som gått före oss, som det heter. Alla dem vi haft en relation till och som dött före oss.Alla dem vi delat liv och erfarenheter med. Våra nära och kära."

När döden kommer mer odramatiskt och hör till en högre ålder, finns ingen dramatik att läka, utan där menar C att våra nära och kära kommer oss mötes. Det finns naturligtvis många olika tillfällen där döden blir odramatisk för den som lämnar även om det inte sker av ålderdom. Vi är efterlängtade och saknade.Stor glädje och många gemensamma minnen. Mycken kärlek kommer oss till mötes.

C pekar också på att, när vi möter dem vi haft en relation med på något plan i det fysiska livet,visar de oftast en rikare och mer utvecklad personlighet, än vad som kanske kommit fram i det fysiska livets lite snävare perspektiv och uppgifter. Nu kan man få möjlighet att se varandra i många fler dimensioner än tidigare.

Vi har ju alla olika roller till varandra. Ibland kan man få en roll i relation till någon annan som man inte vill ha och där man känner att man är mer och större än det som begränsar ens utrymme just då.
Här, i det större livet,där vi lämnat det fysiska rummet, finns alltså andra möjligheter att vara det vi är utan andras påverkan och de fysiska begränsningar som hör till våra uppgifter och roller i våra jordeliv.
I det större livet kan vi se varandras större omfång och flera dimensioner, vilket  också naturligtvis ger en annan förståelse för varandra. Man ser varandra i ett nytt ljus, kan man säga.

Det kanske inte bara var den andre som var på ett sätt som jag hade svårt med.Det kanske var jag som var för snabb att sätta min etikett och roll på den andre. Jag vet ju själv när jag blir tilldelad en roll jag inte känner mig hemma med och som fyller den andres behov mera. Det blir instängt och trångt.

Kanske tittar vi ibland på varandra utifrån ett för snävt perspektiv och ger den vi möter en roll den inte alls vill ha. Ibland behöver vi en motspelare för att se vilken roll vi själva har.
Kanske kan vi vänta lite så den andre får sitt utrymme och kan välja rollen till den andre utifrån sin större tillhörighet?
Något att minnas är väl ändå att vi i det fysiska rummet och den här dimensionen behöver hjälp av varandra för att också få syn på det som är hos oss själva. Den andre är ofta den spegel vi behöver för att kunna färdas genom det fysiska livet.  Vi får minnas att vi alla hjälps åt.
Många fnurror och missförstånd ställs tillrätta bara genom att vi ses igen utanför det fysiska livets ram och vi alla blir sedda som de vi redan är.
Kära möten och mycken glädje väntar.

"mina 100 samtal med C" - nionde samtalet

Precis som tidigare gånger skickar C en bild till mig som han sedan använder som gemensam utgångspunkt för vårt samtal. I boken "Samtal med Claes" finns hans egna ord och beskrivningar och mer utförlig text om det han direkt förmedlar.Det här är min blogg om de olika samtalen och min upplevelse av vad som sägs.

Nu till bilden för det nionde samtalet.
"Det ser nästan ut som en gummibåt", säger jag.
"Det är en farkost. Ett färdmedel som vi i min grupp använder oss av", säger C, "men du har rätt
den liknar mycket en gummibåt till utseendet".
Just i det skedet förstår jag inte alls vart vi är på väg i samtalet.

Här fortsätter C berätta om det kluster han ingår i . I förra samtalet berättade han om hur alla i en grupp fick del av den insikt och utveckling som gjordes av en enskild i gruppen. Det vill säga : det den enskilde förstår och blir medveten om, kommer också de andra till del. Det tycker jag känns mycket sympatiskt och förklarar också en del av hur värderingar och insikter transporteras. På samma sätt är det också med det som håller tillbaka, skapar rädsla och smärta.Det är ingen isolerad företeelse som bara handlar om den enskilde individen, utan det drar ner  och håller tillbaka även de andra. C  påpekar att det kluster han ingår i utvecklas tillsammans och har en uppgift, ett projekt de utför. Han säger också att för att kunna utföra projektet måste alla som ingår hålla så hög frekvens som möjligt.

Här kan jag inte låta bli att dra paralleller med mina erfarenheter av arbetsplatser i det fysiska livet ,vill jag tillägga, där det är den som säger nej som bestämmer. Rädsla har en förmåga hålla många tillbaka.
Utanför den fysiska tillvaron verkar det ju finnas lite större insikter, men de mönster och erfarenheter var och en har med sig finns ju kvar. Den gemensamma utvecklingen fortsätter i det större Livet. och det verkar som att där som här går det en bit i taget.

"Kan du berätta vad projektet handlar om", säger jag
"Jag kan berätta en del om vårt projekt" ,säger C

C berättar här om de insatser som behövs  i samband med större olyckor och katastrofer. När många människor dör samtidigt  blir det en överraskande död och i många fall också oväntad och våldsam. I den situation som då uppkommer för varje individ, krävs en massiv insats från den icke fysiska tillvaron för att i så hög grad som möjligt undvika ytterligare lidanden.

Här är det lätt att tänka sig in i en situation som kommer oväntat. Många kanske inte inser att de är avlidna, kanske i chock och förvirring. Det kanske inte är någon större skillnad på den fysiska verkligheten och de som överlever där och den icke fysiska och de som anlänt dit, vad gäller grad av förvirring och kaotiskt tillstånd. Båda sidor verkar kräva liknande insatser. Och det finns en vilja att undvika ytterligare lidande.

"Jag ingår i ett projekt och är en mindre del av de som utarbetar metoder för att underlätta själva transporten - kan man kalla det - för individen, så att alla så snabbt som möjligt kommer dit de ska.
"Vad är då gummibåten ",frågar jag.
C.förtydligar och talar om att det jag ser på bilden och kallar "gummibåten", är ett slags transportmedel, som används för att gå igenom olika frekvenser och skikt av energi med. Klustret där C ingår kan väl närmaste jämföras med en akut insatsstyrka som bistår människor som hastigt  och våldsamt lämnar det fysiska livet.

Inte utan att jag blir lite förvånad över innehållet i samtalet.
Något att fundera på tills nästa samtal.

"mina 100 samtal med C" - åttonde samtalet

"Idag vill jag gärna byta tankar om de avlidna man kallar "osaliga andar", säger C.
"Osalig, utifrån vad då?", säger jag
"Olycklig, inte i ro, inte i himlen, inte hos Gud...", forsätter C

Så börjar åttonde samtalet.
Med tanke på alla program som "det okända", spökfilmer, vampyrdito och en hel del annat som det spekuleras kring i den gråzon  som fått innehålla uttryck för många rädslor för vad som händer i livet efter den fysiska döden, så är jag klart intresserad av vad C.har för planer med detta samtal.
Den korta  halvtimme det tar att skriva ner texten förstår jag direkt inte kan innehålla allt det som kan sägas i ämnet. Som vanligt med samtalen börjar vi med det C önskar tala om och det får sedan växa sig större  genom att det kommer andra delar längre fram. Så även denna gång.

Idag berättar C om det som händer när en person helt identifierar sig med den fysiska formen och det fysiska livets manifestationer.Personen tror att det man är fysiskt är allt som är.Man tror det som finns i fysisk form är allt som finns.
Därtill kommer också total identifiering av att man är sina känslor och tankar. "Det här är jag". "Jag är sån här och har alltid varit." "Jag kan inte ändra på mig."
C. menar att denna persons känslosmärta,sorg, vrede,ilska, frustration, ångest bl.a. ofta kolliderar med andras känslor. Det ger då  upphov till många konflikter och trassel med andra. Här är det ännu inte frågan om att man väckt upp det frö som leder till en större medvetenhet och sökandet efter en större mening i sitt liv.Här finns ingen aktivering av den inre kroppen, som den som överlever den fysiska döden. Personen tror på vad den ser, hör och kan uppleva fysiskt och inte något annat.

C har många gånger poängterat att möjligheten till en större medvetenhet finns hos alla. Det är också så , säger han, att man själv måste aktivera denna medvetenhet för att den ska börja utvecklas.
För den vi nu kallar "osalig ande"  finns en bundenheten till det fysiska  och ofta till sina känslor. Det gör att det även efter döden är turbulens där denne individ håller sig kvar till kända ställen, personer och situationer. Frustrationen över att inte bli sedd eller hörd kan ofta ta sig starka uttryck där den avlidne försöker  visa att han fortfarande finns kvar och till och med så att denne inte riktigt förstår att han har lämnat det fysiska livet. Individen befinner sig nu i ett mellanskikt som pågår tills individen kan göra en känsloförändring. Den typen av transport påminner mycket om det C berättade om sig själv och sitt eget helande även om det var en helt annan situation.

I och med att känsloläget förändras kan  individen förflyttas till en annan utgångspunkt. Det är alltså den inre processen att  komma vidare som man själv är ansvarig för. Man kan också få hjälp via kärleksfulla insiktsfulla personer som förstår vad som pågår. Många medier hjälper på detta sätt individer  genom att  rikta  uppmärksamheten mot ljuset och  insikten om att individen  måste överge den plats han är på.
Precis som när det gäller allt annat så är vi alla på olika vägar med olika uppgifter och erfarenheter. Ingen är dock lämnad åt sitt öde. Alla är räknade med  oavsett hur det ser ut därifrån vi står och betraktar.
Innan vi dömer någon annan får vi komma ihåg att den information vi har endast är mycket fragmentarisk och subjektiv.

"mina 100 samtal med C - sjunde samtalet

Det C tar upp allra först idag är hans erfarenhet av att inte bara finnas till för sin egen skull utan också upplevelsen av att ingå i ett större sammanhang. Att få del av andra och något som också är gemensamt. Att inte ensam sträva utan i samhörighet och samförstånd gynna den gemensamma utvecklingen.

När vi inte minns allt stöd vi har under den tid vi är i den fysiska formen, kommer ensamhetskänsla och isolering. Man upplever sig fast i den fysiska formen. Det i sin tur kan leda till att man börjar fundera på livet i ett större sammanhang.
Det menar C är den egentliga resan .

Min fråga är då : Är vi lika mycket osynligt icke fysiskt som fysiskt liv ? C besvarar den med att påstå att vi är mer icke fysiskt liv, men när den inre kontakten är etablerad, så blir ju det även en del av den fysiska verkligheten. Gränsen är då inte längre lika skarp.
Vår fysiska verklighet blir större och växer när vår kontakt med den inre verkligheten blir större.

Ofta träffar jag på personer med en längtan som vill börja sin resa inåt. Jag får då ofta frågan hur man gör för att nå in till sig själv. Många gånger kan man tvivla på att det verkligen finns något annat än det fysiska liv man lever beroende på allt surr, tankar och idéer som far runt och tar mycket uppmärksamhet. Men ibland tvingar livet oss att stanna upp och då kanske vi får kontakt med behovet att söka vår inre sanning.

Många frågar sig om meningen och anledningen till det fysiska livet. Man kan känna sig frusterad över att inte nå in till det man anar finns där inne. Man vill ju tro att man är mer än bara sitt fysiska liv och sin fysiska kropp.

Startpunkten, säger C är att träna på att vara närvarande.Man behöver träna full uppmärksamhet på det man gör och det som pågår nu.

Många med mig har väl haft samtal med personer som samtidigt som dom talar med mig tänker på något annat, är på väg till nästa "möte" eller helt enkelt inte orkar hålla sin uppmärksamhet i samtalet. Ja, det blir ju inget möte eftersom den man talar med inte är där utan bara en kropp som låtsas ha ett möte.Det samtalet blir då helt meningslöst och något man kunde vara utan.
Däremot minns vi väl andra möten med personer som till lika delar lyssnar och talar och ett verkligt möte kommer till stånd. Helt annan känsla.

Det är väl inte av en slump som det kommer så många olika metoder för att träna uppmärksamhet på. Jag tänker på klassiska meditationsmetoder och yoga men också mindfulness osv.
Med närvaro och full uppmärksamhet börjar resan inåt.
Med närvaro och full uppmärksamhet föds gudomliga ögonblick där tiden stannar upp.

Idag talar C om hur vi gjuter liv i den inre kroppen i form av en inre kontakt så att de som finns där till vår hjälp och vårt stöd kan nå oss.Genom närvaro och återigen närvaro börjar vi gå på vår vandring inåt. Man övar och övar tills man hittar porten till sitt inre. C talar om att vi kommer till den inre porten och där aktiveras  ljuset i våra celler.Alla celler i kroppen återspeglar och reflekterar det inre ljuset som då lyser vår väg framåt.

Uttrycket Mästaren kommer när lärjungen är redo  har denna betydelse. De möts i den inre porten.

"mina 100 samtal med C" - sjätte samtalet

"Jag fortsätter att berätta vad som hände mig efter min fysiska död" , säger C

Här kommer C tillbaka till sin beskrivning från förra samtalet. När den läkande kraften nått en viss punkt i helandet så inträdde en förvandling som ögonblickligen förflyttade honom  från det tillstånd han var i till  ett helt annat sammanhang.
"Här finns individer  som jag själv" , säger C

Den vanliga föreställningen att man direkt hamnar i en ljustunnel och blir mött av nära och kära gällde alltså inte för C. och för den situation han var i, när han lämnade det fysiska livet. Ett uttryck som jag tycker passar bättre är "att gå ur tiden". Det är precis vad som sker.
Att gå ur tiden.

Nu verkar iallafall stunden kommen, när C kan och får ta emot ett kärleksfullt mottagande. Han känner sig efterlängtad och väntad. Han liknar det vid en födelse som vuxen men förstås utanför den fysiska tillvarons form.
Det får man försöka tänka sig, men inte är det helt enkelt, då det saknas referensramar. Så är det i mycket av samtalen. Det finns inga fysiska erfarenheter av det C berättar. Det gör att han försöker förklara utifrån det vi som fysiska varelser känner till. Det kan ju vara svårt. Det känns ibland som att försöka beskriva hur hallon smakar för någon som inte vet vad det är. Vad säger man då ?
Det gäller att försöka gå bortom sina egna snäva tankebanor och bara jämföra med det man redan känner till. Det gäller att gå längst ut i kanten på sin bekvämlighetszon för att försöka förstå.

C förklarar och jag skriver.

C förstår inte meddetsamma situationen han kommer till men känner, att han är på rätt plats.Han beskriver den djupa känsla som finns  i den här gruppen och liknar den vid  den djupa kärlek man kan känna med den man älskar.
" eller när man är med och upplever sitt barn födas", säger C.
När det är möjligt att helt överlämna sig i trygghet till någon annan.
Just i omvandlingstillfället är C inte medveten om det sammanhang han befinner sig och liknar det vid att vara nyfödd.

I den krets C nu befinner sig finns både kvinno- och mansgestalter. Han blir direkt medveten om att han ingår i den här gruppen, som han liknar vid en familj med ett gemensamt projekt. Han kommer att beskriva vilket uppdrag gruppen har och liknar sammansättningen vid ett kluster.

Man bestämmer inom gruppen gemensamt inhämtande av erfarenheter.
När C beskriver detta, gör han det utifrån att hela den grupp han tillhör, är som en gemensam organism, där något från någon annan påverkar hela gruppen. Gruppen som helhet kan inte heller utvecklas förrän alla är med och inget tynger ner helheten. Finns det något ouppklarat till exempel känslomässigt drar det ner hela gruppen och har inte bara påverkan på den enskilda individen.
"Det som finns hos en individ påverkar alla andra", säger C.

När något behöver medvetandegöras eller läkas kan individen gå ner i den fysiska tillvaron för inhämtande av erfarenhet och kunskap.Det betyder att under den tid det fysiska livet pågår och man är i tiden så finns en möjlighet att erfarenheter görs under livsresan, som inte bara kommer en själv till del utan också bidrar till andra individers utveckling. Det är alltså avgörande för gruppen att det som är enskilt tas om hand. Då kommer det alla till godo. Ingen kan göra något bara för sig själv.  Alla de andra  i gruppen är då vad man kallar "hjälpare från andra sidan" till den som befinner sig i det fysiska livet.
I vårt fysiska liv finns skyddsänglar likaväl som andliga vägledare och beskyddare. De som vandrar med oss. De som tillhör den grupp vi utvecklas tillsammans med finns alltid där omkring oss hur mörkt och ensamt det kan verka. De stödjer oss på vår väg framåt i livet.

I den grupp C befinner sig just nu finns sju individer i ett vad han kallar kluster, som utvecklas tillsammans och också ingår i ett gemensamt projekt.

Samtalen fortsätter.

"mina 100 samtal med C" - femte samtalet

"Nu vill jag fortsätta berätta om min upplevelse efter döden", säger C.
"Jag lyssnar", säger jag

C. återknyter till denna vanliga dag när han kom åkande hemåt på sin motorcykel. Sedan slungas  han från något roligt och fint till ingenting.  Det gick ju inte att ens uppleva att det var ingenting förrän den andra känslan av att fortfarande finnas till kom.
"Jag blev medveten om att jag var - att jag fanns", säger C

Läkeprocessen som sedan följde var inte alls  obehaglig eller oangenämn utan tvärtom en upplevelse av frid och ro. Så började C sin berättelse om vad som hände med honom.

När läkningen sedan var fullbordad, skedde en omvandling till ett helt annat tillstånd och sammanhang.
C beskriver det som hände som när man gör ett kemiskt experiment och då uppnår en viss punkt, där det sker en förvandling och det man hade från början utvecklas till något annat.
För min del var jag usel i kemi, men förstår hur han menar, när jag samtidigt kopplar tillbaka till kemisalen där läraren  visar hur en omvandling sker genom att man tillsätter något helt annat - plötsligt är allt annorlunda.C menar att det är det enklaste och tydligaste sättet han kan förklara på
.
Den här omvandlingen sker alltså energimässigt med C när läkandet kommit till en viss punkt. Det förflyttar C ögonblickligen till ett annat sammanhang. Där får han kontakt med andra individer. Nu kommer det som man brukar tala om dvs återseendets glädje och emottagandet. Det jag frågade om i början som var ljustunneln och alla nära och kära som hälsar välkommen som det alltid berättas om.
Läkandet uppnår alltså en viss punkt och det gör att C omedelbart befinner sig i ett annat tillstånd och ett annat sammanhang. Han blir välkomnad och emottagen och han berättar om att han känner en stor samhörighet med dem han möter. Han uppfattar att de som nu finns med honom, är de som står närmast honom och att det finns en stark känsla av kärlek mellan dem. Det gör att han inte tvivlar på att det är här han hör hemma.

Det jag också uppfattade som intressant i detta samtal var,  när C talade om läkeprocessen och hur den påverkade honom. Han höll på att göra en felsägning genom att använda ordet fysisk. Han säger då  att han inte avser det vi menar med den jordiska fysiska tillvaron
men
"för mig idag" , säger C, "skulle jag mena fysisk utifrån den gestalt jag nu har, som inte är olik den jordiska fysiska kroppen".